Ziggy "Stardust" - En stjärna har fallit
Måndagen den 16 januari 2006. Pittsburgh Penguins, halvvägs inne i en säsong som inte kan karaktäriseras som annat än en stor besvikelse, förlorar återigen. Hemma i gamla, slitna Mellon Arena vinner gästande Vancouver med 2-4. Förlustraden är uppe i sju raka, och samtliga Penguins-spelare hänger med huvudena. Laget såg starkt ut innan säsongen, med unga supertalanger som Marc-André Fleury och Sidney Crosby och på papperet fina free-agents som John LeClair, Mark Recchi, Sergei Gonchar och Zigmund Palffy.
Just Zigmund Palffy, tvåa i lagets interna poängliga och den ende av free-agent värvningarna som kan kallas riktigt lyckad, klockas för exakt tjugo minuters speltid, tre skott på mål men kliver poänglös av isen. Det ingen i Mellon Arena anar är att de just bevittnat de sista tjugo minuterna av Palffy’s NHL-karriär. Två dagar senare kallar Penguins till presskonferens, och med hänvisning till ”personliga orsaker” meddelar Penguins GM Craig Patrick att Palffy’s karriär är över.
Början till slutet för Palffy inleddes redan för två år sedan. Palffy’s dåvarande klubb, Los Angeles Kings mötte Anaheim Mighty Ducks, och Palffy fick utgå, axelskadad. Under lock-outen 2004/05 opererades Palffy’s högra axel två gånger. Det visade sig dock att problemen kvarstod, och läkaren som utfört operationen avrådde till en tredje. Palffy försökte spela ändå, men problemet med axeln tilltog och den sista månaden lyckades den notoriske målskytten Palffy inte peta in en enda puck.
”Det har varit tufft för honom de senaste 10-15 matcherna. Jag vet inte om han någonsin gått så länge utan att göra mål”, säger Palffy’s kedjekamrat Sidney Crosby. Pittsburgh’s coach, Michel Therrien säger att han försökt övertala Palffy att fortsätta.
”Det har varit ett tufft beslut för honom att ta, men vi är tvugna att respektera det. Han har inte spelat på den nivå han önskat, och han blir inte yngre”, säger Therrien om den 33-årige Palffy.
Det är en stjärna som slocknar på NHL-himlen. En stjärna vars karriär tog fart på allvar säsongen 1990/91. En då 18-årig Zigmund Palffy noterade 34 mål och 50 poäng på 50 matcher under sin första säsong i den tjeckiska förstaligan med MHC Nitra. Han utsågs till tjeckiska ligans Rookie of The Year och knep dessutom en bronsmedalj med det slovakiska juniorlandslaget i JVM i Kanada. Storklubbarna kunde knappast undgå talangen Palffy och inför säsongen 1991/92 värvades han till Dukla Trencin. Han draftades även om New York Islanders som 26:a totalt i den andra rundan. Flytten blev en omedelbar succé för Palffy. Dukla blev tjeckiska mästare, Palffy vann den interna skytteligan, kom tvåa i den interna poängligan och blev totalt fyra i den tjeckiska poängligan. Palffy var en av de stora stjärnorna i den tjeckiska ligan och nu ville han till NHL. Han åkte till Islanders training camp, men det slutade i besvikelse då lagledningen beslutade att skicka honom till farmarlaget Capital District Islanders. Palffy var inte intresserad av det, utan valde att göra ännu en säsong i Dukla Trencin. Det blev inget nytt mästerskapsguld för Palffy, men han vann både poängligan och assistligan och blev tvåa i skytteligan. Även laget gick bra, anförda av sin superstjärna, men slutade på tredjeplats. Det var tydligt att Zigmund Palffy vid 20-års ålder hade växt ur den tjeckiska ligan.
Inför säsongen 1992/93 provade Palffy återigen lyckan på Islanders camp. Han ansågs inte bra nog, utan fick återigen beskedet att han skulle inleda säsongen i IHL. Palffy godtog detta och ställde sig till förfogande för Salt Lake Golden Eagles. Han gjorde 57 poäng på 57 matcher, och den 6 januari ringde äntligen telefonen. Palffy blev uppkallad till Islanders och debuterade kvällen efter i Islanders segermatch mot Calgary Flames. Han fick dock återvända till IHL och fick i slutet av januari tillåtelse att åka med det slovakiska landslaget till OS i Lillehammer. Det är idag framförallt Peter Forsberg som alla minns från den olympiska turneringen, men poängligan var det Zigmund Palffy som vann med 10 poäng på 8 matcher.
Palffy återvände efter OS till Salt Lake, och trots att han endast deltog i 57 av Golden Eagles 80 matcher så placerade han sig som tvåa i den interna poängligan.
Den rumphuggna säsongen 1994/95 var upp och ner för Palffy, som dock inledde med att göra två gånger överlista Florida Panthers målvakt Mark Fitzpatrick i den första matchen för säsongen. Totalt blev det 10 mål och 17 poäng på 33 matcher, men något slutspel blev det inte för Islanders. Alla kunde se att det fanns potential i Palffy, men han belastades inte med några enorma förväntningar inför säsongen 1995/96. det var dock dags för Palffy att etablera sig som en stjärna. Palffy bar i stort sett ensam Islanders på sina axlar, han gjorde 43 mål och 87 poäng i ett av ligans absolut sämsta lag. Han noterade karriärens första hattrick mot Winnipeg den 3 mars och firade detta med att i matchen efter göra ett nytt hattrick mot Boston. Han fick även förtroendet att döda utvisningar för Islanders, och var utan tvekan lagets stora nyckelspelare. Palffy, som dittills liksom förebilden Jaromir Jagr hade burit nummer 68 på sin tröja, bytte den 4 november till nummer 16 i en match mot Washington Capitals. Inget slutspel med Islanders, men däremot representerade han hemlandet både i VM och i World Cup.
Palffy var nu en etablerad NHL-stjärna. Han följde upp succén med att göra 48 respektive 45 mål de kommande säsongerna, där han slutade på 90 och 87 poäng. Efter tre säsonger där han etablerat sig i ligans toppskikt hade Palffy och Islanders ledning svårt att enas om Palffy’s värde. Han inledde säsongen 1998/99 i HC Skalica i hemlandet Slovakien, där han hann med 9 matcher och 19 poäng. Han återvände till Islanders och hann med att spela de 50 sista matcherna, på vilka han producerade 50 poäng, varav 22 mål. Islanders hade dock svårt att få ordning på organisationen, Mike Milbury tradade spelare till höger och vänster och i juni 1999 var det den högavlönade Palffy’s tur att lämna kaoset på Long Island. Los Angeles Kings ville ha en superstjärna i laget och hade siktet inställt på Philadelphia’s Eric Lindros. När det stod klart att Lindros skulle bli kvar i Flyers riktade Kings intresset mot Ziggy Palffy.
Kings släppte Olli Jokinen, Josh Green, Mathieu Biron och sitt förstaval i draften som Islanders använde på Taylor Pyatt för att få Palffy, Bryan Smolinski och Marcel Cousineau plus ett fjärdeval i draften från Islanders. Ett högt pris att betala, Kings var nöjda i förvissningen att de lagt vantarna på en kommande 50-målsskytt. Palffy skulle dock aldrig spränga 40-målsgränsen igen, men han blev snabbt publikfavorit i Los Angeles. Han bildade kedja med Jozef Stümpel och Luc Robitaille och noterades ständigt för över en poäng i snitt per match. Hans bästa säsong i Kings blev 2000/01 när han noterade 89 poäng, varav 38 mål. Det räckte till en nionde plats i poängligan, som vanns av Jaromir Jagr. Detta var också året då Palffy för första och, skulle det senare visa sig, enda gången i sin karriär klarade sig förbi första rundan i slutspelet. Kings skrällde i första rundan genom att slå ut Detroit Red Wings, en av Stanley Cup-favoriterna, och fansen började drömma om Stanley Cup-succé. Man pressade även de blivande mästarna Colorado till en sjunde och avgörande match i andra rundan, men där blev det stopp när Avalanche vann med 5-1. Palffy var lite av en besvikelse i slutspelet, endast 3 mål blev det på 13 matcher, totalt 8 poäng. Det blev totalt tre slutspel för Palffy, varav de två andra slutade redan i första rundan. I dessa, säsongerna 1999/00 respektive 2001/02 snittade dock Palffy över en poäng per match.
Säsongen 2003/04 spelade Palffy bara 35 matcher (41 poäng), mycket på grund av den förödande axelskadan som han opererade. Lock-out säsongen delade han mellan Slavia Prag i tjeckiska ligan och HC Skalica i den slovakiska. Han hann dessutom alltså med att operera högeraxeln ännu en gång, och fick då beskedet att en tredje operation, om nödvändig, inte var att rekommendera.
Nystart för NHL 2005/06 och Ziggy Palffy presenterades som ett av de starka nyförvärven i Pittsburgh Penguins nysatsaning mot Stanley Cup-slutspel. Palffy hade inga problem att klara läkarundersökningen, men ju längre säsongen gick, desto större blev problemen. Han hann alltså med nästan precis halva säsongen, innan äventyret tog slut. En karriär där över en poäng i snitt per match varit i stort sett en garanti var över. Hastigt och oväntat tar en av ligans stora attraktioner steget ut ur rampljuset. Ett hårt slag för Pittsburgh, som inte haft den utdelning de hoppats på med sina värvningar. Palffy’s pension är dock inte bara en förlust för Penguins, utan för hela ligan. I sina bästa stunder är Ziggy Palffy fortfarande vid 33 en bländande spelare. Snabb, teknisk och med ett bra skott har han alla de egenskaper som utmärker en riktig målskytt, och alla vi som följt Palffy genom åren kommer också att minnas honom för just dessa egenskaper. Från mitten av 90-talet och framåt har Palffy varit något av en underskattad stjärna, mycket på grund av att laget han spelat i haft svårt att ta sig till slutspel. Inte bara en utpräglad målskytt utan även en fin framspelare och inte alls oäven defensivt. Alla hade vi unnat Palffy en slutspels-succé, men han kan ändå se tillbaka på en riktigt fin karriär. Palffy slutar på 318 mål och 671 poäng på 642 matcher.
Ziggy Stardust blir ett saknat stjärnfall på den himmel vi kallar NHL.