Hoppfull fortsättning
En positiv trend har Minnesota i ryggen nu när det återstår cirka 20 matcher av säsongen. Man har sex poäng ner till strecket och ett just nu ett stabilt spel som inte pekar på något annat än slutspel.
Förra säsongen var det signifikativt med Minnesota att man men jämna mellanrum föll ner i en riktigt ond spiral och hade ett antal matcher i rad av idel förluster. I år har man tagit ytterliggare ett kliv tycker jag mot att vara en allvarlig konkurrent om de sista fyra lagen när semifinalerna drar igång. Det är framförallt jämnheten jag talar om!
När man gick igenom säsongen förra året och sneglade i matchschemat var det just de djupa dalarna jag ovan talade om. Nu är det mönstret brutet och de förlusttrenderna som förra året allt som oftast sträckte sig mer än två matcher i rad, har bara vid ett tillfälle under säsongen överskridit detta. Och endast vid fem tillfällen har man förlorat två matcher i rad.
Vad beror detta på nu då?
Det går inte att sticka under stolen med det faktum att Marian Gaborik har hållits sig undan allvarligare skador. Endast fem matcher har han varit tvungen att sitta på läktaren vilket har givit stabilitet i det offensiva spelet och inte ett sådant laborerande med femmorna. Med 30 mål och 29 assists (59p) leder han den interna poängligan där framförallt målskyttet stämmer väl den här säsongen vilket också placerar honom på 8e plats över hela NHL.
En annan anledning är att Pierre-Marc Bouchard har lyckats släppa hans lätta händer fria och servera de andra med den ena läckra målpassen efter den andra, totalt 37 assist har det blivit där framförallt Brian Rolston har förvaltat de väl. Med en 20e plats i NHLs assistliga har han bidragit stort.
Power play, där har vi också en förbättring gentemot förra året. Minnesota förknippas väldigt ofta med en defensiv och tråkig hockey under Lemaires ledning. Men faktum är att man har gjort hela 44 mål i numerärt överläge vilket betyder att Wild lägger sig på en hedrande (med Wilds mått mätt) 13 plats.
Men det bästa till sist, föga förvånande är det i numerärt underläge triumferna frodas. Med en tight och hård bevakning i den defensiva zonen är det få lag som lyckas hitta luckor bakom Wild. Det är framförallt tyngden på våra backar kombinerat med kvicka, hårt slitandes, forwards som gör att Minnesota befäster en 5e plats i ligan med bara 36 insläppta mål, bara tre ifrån ledande rivalen Dallas.
På minuskontot så hör det inte till vanligheterna att man tar upp målvaktsspelet. När firma Fernandez/Roloson kamperade ihop förr om åren var de som om de triggade varandra till stordåd. Flera säsonger i rad låg de båda högt upp i räddningsprocents ligan, där kanske Fernandez var den som stack ut lite extra. I år har förra årets succé man från ungefär den här tiden på säsongen och framåt, Niklas Bäckström, stridit tillsammans med talangen Josh Harding. Bäckström var väl den som på förhand kändes som förstavalet medans man fortfarande väntar på Hardings definitiva genombrott. 13e plats i NHL med 22 vinster parkerar Bäckström på men med betydligt mindre matcher spelade. Alltså så fortsätter Wild att alternera målvakter som man så ofta har vant sig vid, men i år tror jag att det har mer att göra med att man inte finner sig trygga i någon utav målvakterna utan hoppas då istället att någon ska spela upp sig när chanserna ges.
Det kommer att bli oerhört viktigt att en av målvakterna visar framfötterna om slutspels sejouren ska fortsätta förbi förra årets första omgång, det spelar ingen roll vem som gör det, men om Bäckström hittar tillbaka till förra årets form, kommer jag att känna mig betydligt tryggare.
Man är fortfarande långt ifrån att säkra en plats i slutspelet, men fortsätter man som man har gjort under säsongen, och undviker de djupa dalar som kunde skildras förra året, ska det inte vara några bekymmer.
källa: wild.com, nhl.com
