Midseason report: Detroit Red Wings

Med hälften av säsongens matcher avklarade för Detroit så är det väl på sin plats med en liten summering av säsongen så här långt. Lite ris och ros delas också ut till de spelare och ledare som har förtjänat det under säsongens första hälft.

Med nästan 30 vunna matcher redan nu (29-7-5) så är man inte alls särskilt långt ifrån fjolårets rekordsäsong då man hade just 30 vinster vid det här laget - en notering som i år både tangerats av Boston och överträffats av San Jose.

Spelmässigt så har det dock inte sett lika bra ut som förra säsongen och ett bevis på detta är att man tvingats vinna betydligt fler matcher med uddamålet än vad som var fallet i fjol.

Då man i nuläget endast har gjort färre mål (1) än ett enda lag i ligan (Bruins) med en match mindre spelad, så är det lätt att dra slutsatsen att det är spelet i egen zon som inte fungerat som det ska. Något som stämmer till fullo.

Red Wings är dock ett lag som alltid har försvarat sig med hela laget så att säga att detta ansvar helt och hållet ligger på lagets backar stämmer inte.

Att ingen av lagets kanske två bästa försvarsspelare under föregående säsong, lagkaptenen Nicklas Lidström och dennes arvtagare Niklas Kronwall, hittills har hittat tillbaka till fjolårsformen är dock delvis något som man kan peka på.

Den tidigare mer eller mindre ofelbare 6-faldige Norris Trophy-vinnaren Lidström har flera gånger setts göra misstag i egen zon, något som tidigare knappt hände överhuvudtaget.

Kronwall har å sin sida inte hittat tillbaka till det spel som gjorde honom till en av - om inte den - bästa försvarsspelaren under Stanley Cup-slutspelet. Varken hans numera ökända open ice-tacklingar eller hans offensiva spel har så här långt varit på topp.

Nu ska dock som sagt inte allt skyllas på enskilda spelare, utan lagets forwards bär också delvis ansvaret för lagets knackiga defensiv.

Mike Babcock har därför fått göra om lite i kedjorna de senaste veckorna.

Först och främst så har han flyttat upp Johan Franzén i förstakedjan på Marian Hossas gamla plats. Franzén - även om han inte på något sätt varit dålig - har precis som Kronwall inte riktigt hittat tillbaka till fjolårsformen och ligger för närvarande "bara" på en åttonde plats i lagets interna poängliga.

Franzéns plats i andrakedjan togs då istället av nyförvärvet Hossa som även fick se Dan Cleary ta plats på andra sidan om Henrik Zetterberg efter att Jiri Hudler och Mikael Samuelsson till största delen ockuperat den platsen under hösten.

Dessa två något "streakiga" spelare har nu istället tagit plats på varsin sida om Valtteri Filppula i lagets tredjekedja, något som så här långt har passat de båda väldigt bra även om det inneburit lite mindre speltid.

Lagets fjärdekedja med Kris Draper mellan Kirk Maltby och Tomas Kopecky är den enda kedja som varit mer eller mindre intakt under hela säsongen.
 
Nu till några interna utmärkelser under säsongens första hälft:


Säsongens hittills bästa spelare:

Pavel Datsyuk, egentligen utan konkurrens. Förrutom att ryssen leder lagets interna poängliga med hela sex (6) poäng har han visat upp en helt fantastisk jämnhet denna säsong och det har inte spelat någon roll om han haft Marian Hossa (tidigare under säsongen) eller Johan Franzén (sedan några veckor tillbaka) till höger om sig och radarpartnern Tomas Holmström.
Så fort spelaren med NHL:s kanske känsligaste handleder sätter fart genom mittzonen så vet man att någonting kommer att hända. Problemet för motståndarna är att man sällan vet vad.

Säsongens positiva överraskning hittills:

Jiri Hudler. Tätt följd av Andreas Lilja och Ty Conklin så måste ändå utmärkelsen gå till den spelskicklige tjecken som trots att han spelar i lagets tredjekedja med drygt 14 minuters speltid per match endast har superstjärnorna Pavel Datsyuk, Marian Hossa och Henrik Zetterberg före sig i den interna poängligan.
Hudler lever mycket på sin spelintelligens och spelsinne och ser alltid ut att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, lite av en hockeyns Filippo Inzaghi kanske man kan säga.
Då Hudler är ännu en av lagets duktiga forwards (Zetterberg, Hossa, Franzén, Samuelsson) som sitter på ett utgående kontrakt som hoppas man kanske dock att det inte går "alltför" bra under säsongens andra hälft eftersom han då lär bli väldigt dyr att skriva nytt kontrakt med. 

Säsongens negativa överrasking hittills:

Måste nog ändå tyvärr vara St. Nick och Nik jr. som lagets två blågula backstjärnor ofta kallas i media.
Det hade varit väldigt enkelt att skylla lagets många insläppta mål på målvakterna, men sanningen är den att försvarsspelet inte alls har fungerat som det ska och det får herrarna Lidström och Kronwall faktiskt ta på sig en stor del av ansvaret för.
Det ska dock sägas att tänkte förstemålvakten Chris Osgood – med en GAA just nu på över 3.00 och räddningsprocent under 90% - knappast har övertygat heller och mycket väl kan komma att ”kamma hem” denna kategori när hela säsongen ska summeras. 
Sedan slutet av december har försvarsspelet dock äntligen börjat klicka som man är van vid och det är bara att hoppas att det fortsätter så säsongen ut.

Säsongens hittills konstigaste:

Red Wings statistik i numerärt underläge är minst sagt förbryllande. Inför matchen mot Dallas i förra veckan (8/1-09) så var man hela ligans bästa lag med en man mindre på isen - när man spelade hemma i Joe Louis Arena vill säga.
Vad varken spelare eller ledare i föreningen kan förstå är varför man på bortaplan i stället är det sämsta av ligans samtliga 30 lag när det gäller att döda utvisningar.

Säsongens hittills bästa minne:

Utan tvekan lagets medverkan i The Winter Classic. I fjol så fick arrangemanget både ris och ros, men i år så var det nästan uteslutande ros och all kritik från förra året om dåligt spel var som bortblåst när Red Wings åkte till Wrigley Field och gav unga Blackhawks en ishockeylektion.
När Blackhawks inte orkade hålla uppe sitt hårda forecheckande från den första perioden så tog Detroit över och dominerade de två slutperioderna.
Pavel Datsyuk var fantastisk matchen igenom och krönte det med en fantastisk soloprestation som betydde 4-3.

Säsongens hittills coolaste: 

Nej det var inte själva arrangemanget The Winter Classic utan istället några av dess deltagare. Detroits head coach Mike Babcock och hans assistent Paul MacLean såg vansinnigt coola ut i sina sportjackor i vintage-stil för att matcha sina spelare och hattar som inte gjorde någon åskådare besviken. MacLeans tjocka mustasch och tonade solglasögon som kompletterade hans look gjorde att han enligt undertecknad kunde ha varit ansiktet utåt för hela spektaklet.


Förutsättningar för resten av säsongen

Med ett spel som bara ser bättre och bättre ut så är en ny topplacering i Western Conference absolut ingen omöjlighet.

Att just toppa i väst kan komma att bli väldigt viktigt eftersom man inte vill riskera att San Jose får fördelen av hemmaplan i en eventuell conference-final, då hajarna har sett fruktansvärt starka ut i The Shark Tank och så här långt inte förlorat en enda (!) av lagets 21 hemmamatcher.

Men nu ska vi kanske inte gå händelserna så långt i förväg. 

En annan mer kortsiktig förhoppning är att en av Ty Conklin och Chris Osgood verkligen ska ta kontroll över platsen som förstemålvakt och vissa att just han går att lita på när det börjar blåsa snålt.

För trots att Conklin under den första hälten av säsongen har presterat bättre än Osgood, så är ändå känslan att Osgood är den som kan ta laget riktigt långt i slutspelet. Hur den historien utvecklar sig får vi se ju längre säsongen lider.

0 kommentarer

Robert Bjurström2009-01-13 02:11:00