Detroit Red Wings v. 9-10 - Två steg framåt, ett steg bakåt
Tre veckor i rad har nu Detroit inlett med två vinster för att sedan göra en ordentlig plattmatch i veckans avslutande drabbning. Så jämnheten är sannerligen inget fel på. Lagets defensiva spel är en annan historia.
San Jose Sharks H / 4-1
Henrik Zetterberg 2
Marian Hossa 1
Ville Leino 1
Ty Conklin 34/35
Los Angeles Kings H / 2-1
Derek Meech 1
Tomas Kopecky 1
Chris Osgood 30/31
Nashville Predators B / 0-8
Ty Conklin 5/9
Chris Osgood 10/14
St. Louis Blues B / 5-0
Tomas Kopecky 1
Henrik Zetterberg 1
Kris Draper 1
Niklas Kronwall 1
Vatteri Filppula 1
Chris Osgood 22/22
Colorado Avalanche B / 3-2
Valtteri Filppula 1
Johan Franzén 1
Kris Draper 1
Ty Conklin 25/27
Columbus Blue Jackets H / 2-8
Henrik Zetterberg 1
Aaron Downey 1
Chris Osgood 16/23
Ty Conklin 4/5
Två minsta sagt turbulenta veckor för Red Wings där mest fokus legat på lagets knackiga defensiv, trots att man faktiskt lyckades plocka åtta av tolv möjliga poäng och därmed i högsta är med i kampen om Presidents' Trophy som grundseriens bästa lag.
Vecka nio började med att man hade två västkustlag på besök med väldigt olika förutsättningar.
San Jose kom till Motown som ett jagat lag för den fjärde och sista matchen lagen emellan under denna säsongs grundserie.
Detroit lyckades här klara sig ifrån den första perioden med en 2-0-ledning, trots att man förlorade skotten i densamma med 7-12.
Efter detta kontrollerade man matchen och höll gästerna på komfortabelt avstånde efter att en viss Henrik Zetterberg gjorde både 3-0 och 4-1.
Sedan var det dags för ett slutspelsjagande Los Angeles att ta sig an mästarna. En väldigt jämn match slutade dock även denna gång med Red Wings seger efter mål av två mer anonyma rödvingar, tjecken Tomas Kopecky och användbare Derek Meech som på den senaste tiden har använts en held del som forward.
I veckans sista match kom sedan det stora bottennappet när man reste till Nashville och blev rejält tilltvålade av ett för kvällen heltaggat Predators.
0-8 är inget resultat som ett lag av Red Wings kaliber någonsin ska behöva förlora med och man försökte efter matchen bara att så fort som möjligt försöka glömma hela debaklet. GM Ken Holland sa till och med till Mike Babcock att bränna bandet från matchen och bara gå vidare. En sådan förlust är ju knappast något som behöver analyseras när det mer än något var spelarnas attityd det var fel på, något som var väldigt uppenbart med tanke på slutsiffrorna.
Istället så laddade man om batterierna och reste till St. Louis för match mot Blues.
Detroit-spelarna var redan tidigt på tårna för att visa att matchen mot Predators var en engångsföretelse och efter en mycket väl genomförd match så fastställdes slutsiffrorna till 5-0 efter mål av, bland andra, Zäta och Niklas Kronwall. Det som lade lite sordi på stämningen i Red Wings-lägret var att Marian Hossa fick lämna matchen redan i den första perioden efter en otäck smäll i sargen. Man kunde dock redan senare under kvällen fastställa att det inte handlade om någon allvarligare skada och slovaken kunde resa hem med laget.
Veckans andra match spelades i Denver mot ett Avalanche som Detroit inte lyckats besegra en enda gång av lagens tre tidigare matcher under säsongen. Även denna gång blev det en jämn tillställning där Detroit till slut kunde fira två nya poäng efter mål av Valtteri Filppula, Johan Franzén och för andra matchen i rad, Kris Draper.
Man reste slutligen hem för att ta sig an ännu ett slutspelsjagande lag i Columbus Blue Jackets och precis som under de två tidigare veckorna så avslutade man alltså veckan med en riktigt plattmatch.
8-2 stod det till gästerna på matchtavlan efter 60 minuters spel och Zäta med flera uttryckte efteråt stor besvikelse över lagets spel.
Att förlora en match som den mot Nashville kan man ju nämligen tycka inte är någon stor grej och mest avskriva som en dålig dag på jobbet. Men att redan en vecka efter detta göra en mer eller mindre lika dålig match är oroande och helt klart något som tål att tänkas på, och sedermera rätta till när man nu börjar närma sig slutet på grundserien och man som regerande mästare ska försvara ligatiteln.
Allt är som sagt inte frid och fröjd i Hockeytown trots ligaplaceringen och ska man ha någon chans att ta sig långt i vårens slutspel så bör någon av Chris Osgood och Ty Conklin nu på allvar visa att just han är värdig vara lagets sista utpost säsong ut.
Det har sagts förr i Detroit och det tål att sägas igen: Red Wings målvakt behöver inte vara lagets bästa spelare för att man ska lyckas som lag.
Vem det nu än blir som får Babcocks förtroende så behöver han dock bjuda laget på bättre spel än vad som varit fallet under säsongen så här långt.
