SvenskaFans NHL-Awards 2009
Grundserien är färdigspelad. Det är dags att ta ut säsongens bästa spelare som sig bör. En handfull av SvenskaFans NHL-skribenter tycker till i SvenskaFans NHL-Awards och är förvånansvärt eniga denna säsong.
Hart Trophy (NHLs mest värdefulla spelare)
Rasid Becirovic:
Alexander Ovechkin - Washington Capitals
Hans 56 mål talar sitt tydliga språk. Visserligen är inte Capitals ett ”one man show” längre, men Capitals är ändå ett lag som går så långt Ovechkin tar dem. Han är inte bara ligans bästa spelare offensivt, han är dessutom en av de fysiskt starkaste. Det gör ont att möta honom – på så många olika sätt.
Petter Fritz
Alexander Ovechkin - Washington Capitals
Jag måste säga Alexander Ovechkin. Det finns ingen annan spelare som betyder så mycket för sitt lag som han gör. Visserligen ser väl målskören ut att bli något skralare i år än förra året, men det är fortfarande imponerande att han kan göra så mycket mål.
Andreas Holm
Alexander Ovechkin - Washington Capitals
Världens bästa spelare gör sitt och driver hela Washington framåt. Över 50 mål, en massa energi. Utan Ovechkin hade Washington kunnat glömma slutspel redan innan säsongen dragit igång.
Mattias Larsson
Alexander Ovechkin - Washington Capitals
Ovechkin tar sin andra raka Hart Trophy efter att ånyo lett laget till slutspel och seger i SouthEast. Det är alltid svårt att utse vilken den viktigaste spelaren är. Hur viktig är exempelvis inte Eric Staal för Carolina? Men hockey handlar i första hand om att göra mål och ingen är bättre än Ovechkin på detta. Malkin tar Art Ross och Ovechkin tar Hart.
Ken Söhrman
Alexander Ovechkin - Washington Capitals
Ovechkin är världens bästa spelare. Inte bara att han är NHL:s viktigaste spelare, han är även NHL:s viktigaste marknadsförare. Varje gång Ovechkin går ut på isen så kommer någonting att hända antingen i form av mål, dribblingar, tacklingar eller en jädrans massa energi. Att han dessutom visar glädje efter varje mål och inte är rädd för att snacka för sig är guld värt. Ovechkin betyder allt och lite till i Washington.
Niclas Viberg
Zdeno Chara - Boston Bruins
Försvarsgeneralen, lagkaptenen och den stora ledaren i NHL:s bästa defensiv är givetvis ligans mest värdefulla spelare. Zdeno Chara är en jätte på alla möjliga och omöjliga sätt och vis. Han är säkerheten själv i defensiven, levererar konstant i offensiven och leder sitt Boston föredömligt.
32-åringen är ett monster i egen zon med ett fruktat närkampsspel och han tvekar aldrig att slänga handskarna för att stå upp för sig själv eller en lagkamrat, eller för att tända laget. Slovaken är även en av ligans bättre offensiva försvarare och hans tunga skott är fruktat. Han hade dessutom ett karriärsår gällande mål och powerplay-mål, tangerade sitt tidigare rekord gällande matchvinnande mål och var inte långt ifrån att tangera även sitt assist- och poängrekord.
---
Calder Trophy (Årets rookie)
Becirovic
Steve Mason - Columbus Blue Jackets
Det Mason åstadkommit under sin första säsong i NHL är makalöst. Han är bara 20 år gammal, men ändå hittar vi honom bland NHL:s målvaktselit. Hans 10 nollor på 61 spelade matcher är otroligt starkt. Bobby Ryan har även han stått för ett utomordentligt år, men det är mycket svårare att som målvakt komma in och dominera direkt. Det gjorde Steve Mason och därför förtjänar han Caldern.
Fritz
Steve Mason - Columbus Blue Jackets
Som Kingsfan svider det att säga Steve Mason. Jag tycker att Kings' Drew Doughty ligger långt upp på listan, men mäter inte upp till Blue Jackets' succémålvakt. Att han hittills har hållit tio nollor på 58 matcher samt har en SV% på .918 och en GAA på 2.22 är inget annat än fantastiskt. Nog för att Hitchcock förespråkar en defensiv spelstil, men utan Mason har jag svårt att tro att de skulle ta sig till slutspel.
Holm
Steve Mason - Columbus Blue Jackets
Det är ingen tvekan om vem som ska tilldelas Calder i år. Steve Masom har stått för en fantastisk säsong och mycket överraskande sådan. Han har hållit flest nollor under sin rookiesäsong.
Larsson
Steve Mason - Columbus Blue Jackets
När Mason började rada upp nollorna i november så var racet i princip över angående Caldern. Mason tvingade då upp utespelarna till att göra typ 100 poäng för att ens kunna nämnas i sammanhanget. Berglund och Versteeg inledde lovande men mattades betänkligt under våren. Boby Ryan var den ende som höll ställningarna och Stamkos var aldrig med i matchen. Faktum är att Mason måste vara en god kandidat även till Vezina Trophy då han höll flest nollor av alla målvakter och hade ligans nästa bästa GAA.
Söhrman
Steve Mason - Columbus Blue Jackets
Pascal Leclaire skulle ta laget till slutspel men var usel i början och sedan skadad. Istället trädde en ny superstjärna fram och Leclaire fick försvinna. Steve Mason har varit den bäste rookiemålvakten på 30 år och är den främsta anledningen till att NHL:s mest patetiska organisation har vunnit respekt och inte längre är en Mickey Mouse Club. Mason har varit fantastisk och kommer vara en stormålvakt många år framöver.
Viberg
Steve Mason - Columbus Blue Jackets
Vilken säsong Columbus 20-årige målvaktssensation har haft! Näst bäst GAA av samtliga målvakter i ligan med 2,29, mycket fina 91,6 i räddningsprocent och hans tio nollor är bäst i ligan. Columbus har för första gången någonsin en riktigt duktig målvakt, som dessutom klarar av att matchas hårt utan att ta slut eller gå sönder.
Med Mason mellan stolparna har Blue Jackets det bra ställt på målvaktsposten under en lång tid framöver och med en klart kompetent offensiv med många lovande spelare är det nu dags för Columbus att rikta in sig på försvarsbesättningen så att Mason får ordentligt med hjälp under matcherna. Då kan han bli helt sanslöst bra – och Columbus kan bli ett lag att räkna med i slutspelssammanhang.
---
Vezina Trophy (Årets målvakt)
Becirovic
Tim Thomas - Boston Bruins
Det enda som talar emot Tim Thomas i år är att han har spelat färre matcher än hans största konkurrenter. Men han har varit så pass dominant i år att det inte ska spela någon roll. Hans GAA på 2.10 och räddningsprocent på 93,3 % är överlägset bäst i ligan. I år har flertal stjärnmålvakter varit långtidsskadade och även det drar Thomas nytta av. Det finns egentligen ingen som utmanar honom om Vezina. Nicklas Bäckström hade varit ett bra val till Vezina också, men jag har svårt att ge ett pris till en spelare vars lag inte gick till slutspel.
Fritz
Tim Thomas - Boston Bruins
Tim Thomas - det kan inte diskuteras. Han har varit fantastiskt bra i stort sett hela säsongen. Det finns ingen anann målvakt i dagens NHL som kan göra de anatomiskt inkorrekta räddningarna som Thomas utför kväll efter kväll. Hade inte Martin Brodeur varit skadad så hade jag nog lagt min röst på honom, men han har spelat alldeles för få matcher.
Holm
Miika Kiprusoff - Calgary Flames
"Kipper" är en mycket viktig del i Calgary och kommer att betyda otroligt mycket även i framtiden. Han inger ett lugn där bak, men är samtidigt otroligt explosiv. Det är hård kamp runt Vezina i år, men jag lägger min röst för Kiprusoff.
Larsson
Steve Mason - Columbus Blue Jackets
Jag går med Mason även här. Ingen av de etablerade toppmålvakterna hade någon toppsäsong. Kiprusoff vann många matcher men står i ett bra lag och hans räddningsprocent och GAA skrämmer ingen. Detsamma gäller Nabokov. Luongo och Brodeur fick säsongen spolierad av skador. Tim Thomas utmanar Mason men har en betydligt starkare uppsättning spelare framför sig. Mason var en enormt stor del i att Columbus slutligen tog sig till ett slutspel.
Söhrman
Tim Thomas - Boston Bruins
Boston har varit en av säsongens största överraskningar och även om det är ett homogent lagbygge så är det Thomas som är pricken över i:et. Vad jag vet med mig så har Thomas haft max en eller två dåliga matcher i år – samtidigt så visar statistiken att han är den bästa målvakten i NHL. Boston hade fortfarande varit ett bra lag utan Thomas men nu är de en rejäl contender.
Viberg
Tim Thomas - Boston Bruins
Är det Tim Thomas som gör att Boston har ligans bästa försvarsspel, eller är det Bostons försvarsspel som gör att Thomas har ligans bästa räddningsprocent och GAA? Som jag ser det så är det en kombination. En framgångsrik målvakt behöver ett stabilt försvar, och man får inget stabilt försvar utan en duktig målvakt.
34-årige Thomas har ett 36-11-7-record den här säsongen med en räddningsprocent på 93,3 och ett GAA på 2,10. Dessutom har han hållit nollan vid fem tillfällen och han är en stor anledning till att Boston har gått så bra som de har gjort. Han är lugn och fin mellan stolparna och bjuder titt som tätt på fullkomligt omöjliga räddningar – Tim Thomas är ohotad som vinnaren av Vezina Trophy.
---
Selke Trophy (Bästa defensiva forward)
Becirovic
Mike Richards - Philadelphia Flyers
Det ”sexiga” valet här blir Mike Richards. Han gjorde flest mål i numerärt underläge (7) den gångna säsongen och han är Philadelphias ledare match efter match. Att han är enormt duktigt offensivt hjälper honom också när det gäller Selke. Ligan gillar av någon konstig anledning att dela ut det till en forward som samtidigt gör mycket poäng, när priset i själva verket bara bör ha defensiva forwards i åtanke. Men det förminskar inte Richards framgångar i år på något sätt och han är självklart en värdig vinnare av Selke Trophy.
Fritz
Michal Handzus - Los Angeles Kings
Jag måste få vara lite för en gångs skull så jag säger Michal Handzus. Förra säsongen var han katastrofalt dålig och var inte ens värd en fjäredel av de fyra miljoner dollarna han tjänade. Den här säsongen har "Zeus" uppoffrat sig i varje match och kämpat som om varje byte var avgörande för att Kings skulle vinna Stanley Cup. Han har blockerat skott, brutit upp passningar och gjort allt för sitt lag. Jag är väl medveten om att jag kommer få mycket skit för det här.
Holm
Ryan Kesler - Vancouver Canucks
Det här med defensiva forwards är otroligt svårdefinierat om vad det egentligen är, men Ryan Kesler är åtminstone en riktigt bra spelare i defensiv zon. I ett annars så offensivt lagt Vancouver driver han bakåt. En spelare som dessutom har god potential.
Larsson
Mike Richards - Philadelphia Flyers
Philadelphias kapten har ett utmärk plus/minus. Rankad 15:e bland alla forwards i NHL. Vad som imponerar betydligt mer än Richards sju mål i numerärt underläge varav tre kommit i spel tre mot fem. Philadelphias 24-årige kapten är en spelare man vill ha på isen hela tiden. I power play, i penalty kill, när man skall jaga ikapp vid ett underläge eller när man vill skydda en ledning.
Söhrman
Pavel Datsyuk - Detroit Red Wings
Den spelskicklige ryssen är mest känd för sina offensiva kvaliteter men har visat att han bemästrar så mycket mer. Han är inte urtypen för en defensivt skicklig forward men besitter en smartness som varje forward skulle behöva. Datsyuk ser inte alltid ut att behöva jobba så hårt för att han positionerar sig rätt och spelar smart – han har haft ett lysande år på båda sidorna av rinken.
Viberg
Mike Richards - Philadelphia Flyers
Philadelphias lagkapten Mike Richards är både NHL:s bästa tvåvägsforward och NHL:s bästa defensiva forward. Hans inställning, speluppfattning och fysiska spel är i toppklass och Richards har dessutom en finfin förmåga att allt som oftast lyckas plocka ner motståndarnas superstjärna. Förutom det sitter Richards även på fina ledaregenskaper och tvekar aldrig att stå upp för sig själv eller en lagkamrat.
Richards matchas konstant i de mest krävande defensiva situationerna och när Flyers får ett numerärt underläge kan man räkna med att Richards är på isen. Hans förmåga att läsa spelet, ligga rätt i positionerna och använda sitt defensiva spel till att skapa offensiva målchanser är enastående. Sju mål i numerärt underläge är dessutom ett oerhört bra facit och 24-årige Richards är redan den spelare i NHL:s historia som har gjort mest mål i spel tre-mot-fem med sammanlagt tre stycken under sin korta karriär.
---
Norris Trophy (Årets back)
Becirovic
Zdeno Chara - Boston Bruins
Chara är komplett maskin ute på isen. Han är den back som har varit mest dominant i år i alla zoner ute på isen. Det finns ingen annan back som sätter så mycket skräck i det andra laget genom sin blotta närvaro så mycket som Chara gör. Han är en klippa match efter match. Mike Green är en fenomenal talang offensivt, men defensivt sett har han långt kvar att vandra innan han kan bli en värdig vinnare av Norris Trophy. Allt Zdeno Chara gör är av största toppklass och därför är han allt det som Norris Trophy står för – ligans bästa back.
Fritz
Mike Green - Washington Capitals
Det känns tråkigt att ge ett så pass uppenbart svar, men han är den förste backen att göra 30 mål under en säsong sedan Kevin Hatcher gjorde det 1992-93. Green har kanske inte varit lysande defensivt, vilket egentligen gäller Capitals backar i allmänhet, men han har varit fantastiskt bra den här säsongen.
Holm
Nicklas Lidström - Detroit Red Wings
I vanlig ordning står det mellan storheterna när det kommer till Norris. Nicklas Lidström förtjänar den dock igen i hård kamp med Zdeno Chara. "Lidas" gör sina backkollegor riktigt bra när de får vara i hans omgivning och det bär Red Wings långt.
Larsson
Mike Green - Washington Capitals
Inte lika komplett som Lidström eller Chara men Norris tenderar mer och mer att gå över till den mest offensiva backen. Kanske skulle man införa ännu ett pris till årets mest offensiva back precis som man har för defensiva forwards? Green snittar mer än en poäng/match och drar naturligtvis stor nytta av att spela i ett powerplay tillsammans med spelare som Ovechkin och Bäckström. Green snittar sjunde mest när det gäller istid och är femma i plus/minus.
Söhrman
Zdeno Chara - Boston Bruins
Slovakiske Chara har haft ett kanonår igen – för varje säsong som går så blir han bättre och bättre. Han besitter så mycket pondus och auktoritet att han gör sina medspelare bättre och är tillsammans med Thomas den största anledningen till att Boston numera är ett kanonlag. Chara förtjänar den här trofén även om jag gärna hade lagt en röst på Shea Weber i Nashville.
Viberg
Zdeno Chara - Boston Bruins
Zdeno Chara har äntligen tagit klivet från en duktig försvarare till en av ligans klart bästa försvarare – den här säsongen har han till och med varit bäst. Till skillnad mot exempelvis konkurrenten Mike Green så är Chara dominant i samtliga tre zoner och är dessutom ett stort föredöme på isen.
32-åringen håller ihop ligans bästa defensiv, leder det bästa laget i Eastern Conference och han har en stor del i Dennis Widemans fina utveckling den här säsongen. Jätten är ett monster i egen zon och om hans enorma räckvidd inte utmanövrerar motståndarna så gör hans väldiga kroppshydda det. Han har förmågan att sätta igång spelet snabbt från egen zon och har ett av ligans mest fruktade skott från blålinjen. Zdeno Chara är helt enkelt ligans bästa försvarare.
---
Jack Adams Award (Årets coach)
Becirovic
Brent Sutter - New Jersey Devils
När Martin Brodeur försvann på grund av skada räknade de flesta ut New Jerseys chanser. Devils drabbades även av flera skador men Sutter gjorde ändå Devils till ett slagkraftigt lag. Han transformerade Devils till ett offensivt skickligt lag och det var på det viset Devils ännu en gång lyckades vinna Atlantic Division. Devils kom upp i 50 vinster (51 totalt) för första gången i organisationens historia den här säsongen. Det är imponerande med tanke på att man spelade 50 matcher utan Martin Brodeur i laget. Andy Murray i St.Louis är också en mycket stark kandidat till Jack Adams på grund av det han lyckades åstadkomma med Blues i år.
Fritz
Joel Quenneville - Chicago Blackhawks
Det finns många tränare som har gjort bra jobb den här säsongen, men jag måste säga Joel Quenneville. Han har i stort sett gjort män av pojkarna i Blackhawks. Efter att Denis Savard fick sparken tog Quenneville över och gjorde det bravur. Stannar han kvar i Chicago så kommer de inom några år vinna sin första Stanley Cup sedan 1961.
Holm
Andy Murray - St. Louis Blues
Det är visserligen stort att Red Wings och Sharks kan stå emot favorittrycket, men det är laget som gjort det, inte coachen. Det är stort av Boston att slå alla kritiker på fingrarna och nästan köra över eastern i år, men det är Saint Louis Blues som stått för den stora skrällen genom Andy Murray. Blue har ett kollektiv som ständigt får kritik för att vara för dåligt, men när man väl får ihop laget som Murray gör - ja då når man slutspel.
Larsson
Andy Murray - St. Louis Blues
Ifrågasatt även av mig under säsongen men det är bara att buga för Murrays förvandligsakt med St. Louis. Från sist till slutspel på två månader trots en enorm uppförsbacke på grund av massvis med skador på nyckelspelare. Bostons Claude Julien och Columbus Ken Hitchcock är de enda som kan komma nära men ingen av dem har tvingats vaska om i laget från kväll till kväll på det viset som Murray har fått göra. Murray fick pussla samman ett gäng gamlingar (Tkachuk, Hinote, Legace) med en massa rookies (Berglund, Oshie, Strachan, Polak, Crombeen) och några AHL-spelare (Woywitka, Winchester, Weaver) och fick dessutom flera av de etablerade spelarna som Backes, McClement, Colaiacovo, Perron och McKee att lyfta sitt spel till en högre nivå.
Söhrman
Ken Hitchcock - Columbus Blue Jackets
Andy Murray i St. Louis har gjort ett strålande jobb under andra halvan av säsongen, men Ken Hitchcock har gjort ett bra jobb över hela säsongen, han har fått en loserklubb att börja tro på sig och hans tunga disciplin har fått bort Columbus mjuka sidor och istället gjort dem till ett av de hårdast arbetande klubbarna i NHL. Man går aldrig en lätt resa till mötes när man möter Columbus och det kan helt tillskrivas Hitchcocks tränarkunskaper.
Viberg
Ken Hitchcock - Columbus Blue Jackets
Ken Hitchcock har gjort underverk i Columbus. På bara några få säsonger har han fått in en helt annan mentalitet i Blue Jackets och har gjort dem till ett slutspelslag – trots en begränsad trupp och begränsade ekonomiska muskler. Hitchcock kom till Columbus från Philadelphia, och var dessförinnan i Dallas – två lag som inte har några problem att knyta dyra stjärnspelare till sig.
Nu har dock Hitchcock överbevisat de sista belackarna och en gång för alla visat att han är en av ligans klart bästa coacher. Det är inte alltid ett vackert eller publikfriande spel han bjuder på, men det är allt som oftast ett effektivt spel. Det som imponerar klart mest är hans förmåga att skärpa till Columbus tidigare så svaga defensiv, men Hitchcock har gjort underverk – trots att Blue Jackets helt och hållet saknar riktigt högklassiga försvarare. Ken Hitchcock har den här säsongen visat att en bra tränare kan göra underverk med en bristfällig trupp.
---
All Star Team
Becirovic
Alexander Ovechkin – Evgeni Malkin – Zach Parise
Zdeno Chara – Mike Green
Tim Thomas
Fritz
Alexander Ovechkin - Evgeni Malkin - Jarome Iginla
Mike Green - Dan Boyle
Tim Thomas
Holm
Alexander Ovechkin - Evgeni Malkin - Zach Parise
Nicklas Lidström- Zdeno Chara
Miika Kiprusoff
Larsson
Alexander Ovechkin - Mike Richards - Evgeni Malkin
Nicklas Lidström - Mike Green
Steve Mason
Söhrman
Alexander Ovechkin - Evgeni Malkin - Zach Parise
Zdeno Chara - Shea Weber
Tim Thomas
Viberg
Alexander Ovechkin – Evgeni Malkin – Jarome Iginla
Zdeno Chara – Nicklas Lidström
Tim Thomas
