Game 3: Zätas kedja dödade matchserien
Inför ett fullsatt Nationwide Arena så var nog tanken från Blue Jackets-håll att man skulle komma ut i ett rasande tempo och på så sätt hoppas överrumpla gästerna. Det gick sådär.
För efter endast 67 sekunder kunde Tomas Holmström ge Detroit ledningen på pass från Marian Hossa och Nicklas Lidström sa efter matchen att få ett så snabbt mål utan tvekan dämpade stämningen hos hemmapubliken..
Det räckte dock inte för Detroit som fortsatte att spela aggressivt och vid det här laget bör ha dödat alla myter om att laget skulle spela ofysiskt.
Efter tolv spelade minuter - och kom ihåg att det är Blue Jackets som här spelar för sina slutspels-liv i sin första slutspelsmatch på hemmais - hade Detroit-spelarna delat ut hela 16 tacklingar. Motsvarande siffra för Columbus var 6.
I slutet av perioden så fick Red Wings även med sig ett psykologiskt väldigt viktigt mål när Dan Cleary med ryggen mot mål kunde vända sig om och svepa in 2-0.
I en väldigt olycklig sekvens under den andra perioden så passade sedan Red Wings på att utöka sin ledning till 3-0. Först så satte Brad Stuart in en stenhård höfttackling på R.J. Umberger som blev liggande på isen ett tag innan han kunde hjälpas av isen (Umberger kunde dock senare fullfölja matchen).
När Mike Commodore sedan skulle återgälda detta genom att försöka sätta in en liknande tackling på Cleary, så slutade det istället med att Commodore själv befann sig upp och ner i Red Wings-båset.
Något som fick FSN Detroits kommentator Ken Daniels att utbrista ”That was the closest Commodore have been to Babcock since their time together in Anaheim” (för de som inte vet det så gillade Commodore och Babock inte varandra särskilt mycket under tiden i Kalifornien och Commodore har sedan dess anklagat Detroit-tränaren för att ha försökt förstöra hans karriär).
När Commodore strax efter det sedan till slut lyckades få omkull en Detroit-spelare så skedde det bakom Masons mål och Columbus försvarsgeneral var därför ur position då Cleary spelade fram en fristående Henrik Zetterberg i slottet.
Nämnde Stuart förresten är en spelare som oftast inte får några stora rubriker men han har så här långt varit en av matchseriens allra bästa spelare, precis som han var under förra årets finalserie då han med sina fem poäng endast hade Zäta, Crosby och Hossa - då i Pens - framför sig i poängligan.
Det måste för övrigt vara otroligt frustrerande att vara Columbus-spelare för tillfället. För även om man hade lite tur med studsen vid nattens reduceringsmål så måste det kännas som att man inte haft hockeygudarna med sig i denna matchserie.
När inte Osgood gjort monsterräddning efter monsterräddning så har puckarna träffat någon av stolparna, dansat på mållinjen eller stoppats innan de ens nåt fram till målet av uppoffrande Red Wings-spelare. Innan Umbergers mål i natt så kändes det som att Blue Jackets lika gärna hade kunnat avfyra över 100 skott mot Red Wings-målet utan att lyckas få in pucken.
Om man försöker hitta något att glädja sig åt för hemmalaget så kan man konstatera att Columbus tog färre utvisningar och delvis därför också skott fler skott än gästerna, något som inte händer särskilt ofta.
Matchrapport:
21/4 - Detroit Red Wings @ Columbus Blue Jackets 4-1 (1-0, 2-0, 1-1)
Första perioden:
1-0 (01:07) Tomas Holmström (1) (Marian Hossa)
2-0 (19:14) Dan Cleary (1) (Johan Franzén, Brian Rafalski)
Andra perioden:
3-0 (13:55) Henrik Zetterberg (2) (Dan Cleary, Johan Franzén)
Tredje perioden:
3-1 (16:07) R.J. Umberger (2) (Rick Nash, Jason Williams) PP
4-1 (19:29) Henrik Zetterberg (3) (Dan Cleary) EN
Skott: 26-32
Utvisningar (min): 8-4
---
Matchens tre stjärnor (officiella)
*Dan Cleary
**Chris Osgood
***R.J. Umberger
Matchens tre stjärnor (undertecknads)
*Johan Franzén
**Brad Stuart
***Dan Cleary
