Reflektioner efter Game 3 mot Detroit
Första slutspelsmatchen i Nationwide Arena var en mäktig upplevelse med 19 219 på läktarna och sedan uppvisning från regerande mästarna. Det här är game, set and match för Detroit.
Det var en historisk dag i Columbus, Ohio. Stadens hockeylag, Blue Jackets fick gå på isen i en slutspelsmatch inför hemmapubliken på 19 219 åskådare. På läktarna fanns NHL-kommissionär Gary Bettman och även den store hockeyälskaren och canceroffret Ryan Salmonds. Det var mycket känslor och en härlig stämning när Leo Walsh drog iväg en rejäl salva av Star Spangled Banner. Det var slutspelsfest.
Sedan kom Homer.
Tomas Holmström behövde bara 67 sekunder för att förstöra festen för Columbus. 1-0 till de regerande mästarna och när Dan Cleary sedan gjorde 2-0 med 45,1 sekunder kvar av första perioden så skulle utfallet bli exakt detsamma som i de föregående matcherna det vill säga Detroit-seger. Mycket riktigt så slutade matchen också 4-1 till Detroit.
Columbus har gått in i en vägg. Spelarna ser nästan skrämda ut, lagkaptenen Rick Nash har blivit fullständigt neutraliserad, försvaret har gjort gjort tabbar som gett Detroit mer utrymme än de behöver samtidigt som Steve Mason inte har varit den frälsare som vi hade hoppats på. Som bonus har laget tagit dumma utvisningar. Det märks att vi är nybörjare.
Men hatten av till Detroit. De är en lagmaskin som i natt illustrerades perfekt av Brad Stuarts perfekta tackling på R.J. Umberger i andra perioden, som ni kan se HÄR. Det är hårt, det är kliniskt, det är perfekt och det är därför de leder med 3-0 i matcher mot Columbus.
Detroit behöver bara en seger till för att göra slut på den serien, sannolikheten att det sker i nästa match i Nationwide Arena är skyhög - jag tar och redan nu tackar för den hockeylektion Detroit har gett Columbus i detta slutspel.
