Säsongssummering: Slutspelsdrömmen besannades
Nio år och åtta säsonger, så länge tog det för Columbus Blue Jackets att ta sig till slutspel. Det här är berättelse om hur de tog sig dit.
Det var många nya ansikten som anlände till Columbus, Ohio under sommaren 2008. Spelare som Mike Commodore, Fedor Tyutin, Christian Bäckman, Kristian Huselius och R.J. Umberger för att nämna några hade alla antingat tradats dig eller signats som free agents av general manager Scott Howson och tränare Ken Hitchcock. De båda vill få bort mjuka spelare bäst exemplifierade av talangfulle Nikolai Zherdev men som aldrig jobbade hårt och så fick det bli. Det här var Howson och Hitchcocks lag - ett lag som det skulle göra ont att möta.
Under försäsongen så började även nykomlingar som Jake Voracek och Derick Brassard ta för sig och visa att de skulle få stort inflytande på Columbus insatser på isen. Alla nya ansikten gav en ny puls och intensitet till laget och det såg lovande ut.
Men de två första månaderna blev brutala för Columbus del.
Nyförvärven hittade inte rätt i Hitchcocks system framförallt försvaret såg ut att vara helt vilse på isen vilket inte är synonymt med Hitchcocks lag och lägg drä till att den dåvarande målvaktsduon Pascal Leclaire och Fredrik Norrena inte stoppade mycket puckar och spred en osäkerhet i det bakre ledet. Det såg ut som att den här säsongen skulle ta slut innan den började.
Det bara två glädjeämnen under dessa månader, rookien Brassard (som blev månaden rookie i oktober) och andre rookien Voracek som hade bäst +/- under denna tid med +6.
Vändningen skull dock komma från och med den 22:a november då en tredje rookie skulle ta plats i Columbus. Det var målvakten Steve Mason. Mason höll sin första nolla när Columbus vann över Atlanta med 2-0. Försvarsspelet blev efter Mason intåg stabilare och det resulterade också i att Norrena i december lämnade för ryska Ak Bars Kazan. Columbus började vinna matcher och hade häng på slutspel men i mitten av december så förlorade Columbus återigen måstematcher mot bottenkollegor så som Phoenix Coyotes och Los Angeles. Något som berodde på att rookiecentern Brassard den 18:e december mot Dallas Stars sabbade sin axel för hela säsongen i samband med ett slagsmål med James Neal. Mycket olyckligt då Brassard hade 25 poäng på 31 matcher vid den tidpunkten.
Mason fick rädda laget igen då han höll nollan i 199 minuter och 19 sekunder från den 23:e december till 2:a januari vllket innebar sköna segrar. Lagom till All-Star Game så parkerade laget på tionde plats i Western Conference med 46 poäng på 44 matcher (21-19-4) och en poäng efter Minnesota Wild som innehade den sista slutspelsplatsen.
Så långt hade Columbus hängt med baserat på att Mason spikade igen i mål och att försvaret hade hittat rätt. Backparet Commodore och Jan Hejda växte ut till vad som får anses vara NHL:s mest underskattade shutdown pairing men det saknades secondary scoring och en backup som kunde göra jobbet när Mason behövde vila. Howson visste det måste åtgärdas eller så skulle klubben gå samma öde som föregående säsong då laget var med till All-Star Game men sedan vek ner sig i de avgörande matcherna.
Howson såg helt sonika till att skaffa in rutin iform av Atlanta Thrashers Jason Williams som hade haft en väldigt beskedlig säsong samt plocka in ex-Islanders Wade Dubielewicz som backup till Mason. Williams blev ett extremt viktigt tillskott som bidrog med viktiga mål och förbättrade det absolut fruktansvärda powerplayet till något hyggligare om än dåligt. Dubielewicz skulle dock visa sig ha svåra anpassningsproblem efter att ha spelat i ryska KHL och följdaktligen så fick Mason spela 46 av de 50 sista matcherna i grundserien.
Williams intåg i laget lyfte offensiven och framförallt lättade trycket på Nash och Huselius offensivt då det vid den här tidpunkten hade varit enkelt för motståndarna att låsa Columbus genom att hårdbevaka dessa herrar. Columbus tog fler och fler stora skalper och vann även de viktiga matcherna.
Inget bättre exemplifierat än genom Raffi Torres matchvinnande 1-0 mot Edmonton Oilers den 29:e februari. Då visste alla att Columbus var att räkna med och att Hitchcocks system hade satt sig. Torres visade sig bli Columbus gubbe i lådan då han i början av säsongen inte hade gjort mycket på grund av sina skadebekymmer. I slutändan skulle han dock göra 12 mål och det visade sig att när han väl gjorde mål så förlorade Columbus aldrig.
Det var dock fortfarande tufft runt slutspelsstrecket och Howson hämtade in än mer slutspelsrutin i samband med trading deadline då laget skickade bort målvakten Leclaire till Ottawa Senators i utbyte mot centern Antoine Vermette. Vermette och Umberger fick till en fantastisk kemi och blev laget bästa penalty killing samtidigt som de producerade offensivt - de gav än mer understöd till förstakedjan.
Något som syntes direkt då laget den 7:e mars besegrade regerande mästarna Detroit Red Wings med 8-2 på bortaplan i Joe Louis Arena - under denna vecka så besegrade även Columbus San Jose Sharks, Chicago Blackhawks och Washington Capitals. Den matchen gav NHL en förvarning om att Columbus var på gång men den var även en wake-up call för Detroit som gav Columbus en läxa åtta dagar senare då laget spelade sin bästa match i grundserien och gav Columbus en hockeylektion som hette duga. Detroit vann med 4-0.
Columbus kämpade på vidare men det skulle dröja i princip ända in i slutet innan slutspelet var ett faktum. I match 80 det vill säga 8:e april så blev det dock verklighet genom att Nash kvitterade till 3-3 i bortamatchen mot Chicago Blackhawks. Glädjescenerna var totala hos Columbus när det blåstes för ordinarie tid. Sedan att Tyutin fixade bonuspoängen på straffar var bara icing on the cake.
Slutspelet var ett faktum!
Laget förlorade de två sista matcherna och fick möta Detroit, där det blev en clean sweep 4-0 i matcher till Detroit. Det var inte vackert men sett över en hel säsong så hade Columbus vuxit som organisation och lag - det hade blivit respekterat genom sina 41 segrar och 92 poäng.
Ledningens målmedvetna storstädning och mod att skicka in rookies i hetluften hade äntligen betalat av sig och detta är förhoppningsvis bara början.
###
Säsongens höjdpunkter
Slutspelet - Vi blev utspelade i tre av fyra matcher men det var publikfest i Nationwide Arena och match 4 kommer bli en klassiker
Rookies - Organisationen lyckades ta fram den bästa rookieårgången på länge med Mason, Voracek, Brassard och Derek Dorsett.
Nyförvärven - General manager Scott Howson var spot on med Umberger, Commodore, Tyutin, Huselius, Williams och Vermette. De alla hade den integritet och pondus som krävde för att ta klubben till nästa nivå.
Rick Nash - Lagkaptenen fick äntligen visa var skåpet hör hemma med 40+39, sin bästa notering i karriären.
Säsongens svaghetstecken
Powerplayet - laget lyckades inte hålla pucken på blå utan pressades konstant. Powerplayet var ett konstant svaghetstecken hela säsongen
Brassards skada - När Brassards axel sabbades i samband med fighten mot Dallas Stars James Neal den 18:e december så hade laget ingen secondary scoring. Han saknades oerhört.
Avsaknad av bra reservmålvakt - Laget verkade inte ha någon tilltro till Dubielewicz. Det slet på Mason och han var inte sig själv i slutspelet.
Christian Bäckman - Bäckman tjänade $3,4 miljoner denna säsong men hittade aldrig riktigt formen i Columbus men i ärlighetens namn så fick han ingen större chans av ledningen (56 matcher med två mål och fem assists). Hoppas på bättre lycka för honom nästa säsong i annan miljö.
###
Lagets viktigaste spelare
Steve Mason - Innan Mason var vi 4-6-2. Skadad Leclaire och en Norrena i mentalt förfall innebar att Mason fick rädda klubben och som han gjorde det. 20-årigen hade 33-20-7 och tio nollor bland annat. Han är en given vinnare av Calder Trophy som årets rookie.
Lagets största överraskning
Marc Methot - Enkelt spelande försvarare blev en bra tvåvägsback. Med Rostislav Klesla och en svag Bäckman så tog han steget och satte karriärsnummer (66 matcher, fyra mål och tretton assists), besvikelse i slutspelet dock.
Lagets största besvikelse
Fredrik Modin - Modins skador sabbade återigen säsongen och han ser ut att ha tröttnat på ishockeyn. Han har bara spelat 73 matcher de två senaste säsongerna och karriären drar sig mot sitt slut. Kan mycket väl bli utköpt i sommar då han har tappat gnistan.
###
I nästa del tar vi upp mannen som gjorde den här säsongen så minnesvärd för Columbus.
