Säsongssummering: Genombrottet
Steve Masons genombrott gjorde slutspelet till verklighet för Columbus Blue Jackets.

Säsongssummering: Genombrottet

Columbus Blue Jackets tog sig till sitt första slutspel, ingen man har betytt mer för lagets framgångar än rookiemålvakten Steve Mason

Columbus Blue Jackets har varit i NHL sedan år 2000, men det krävs en extraordinär 20-åringen mellan stolparna för att de ska nå slutspel - i många fans ögon så är Steve Mason redan en legend.

Mason gjorde en fenomenal säsong - han var fantomen mellan stolparna som gjorde det möjligt för Columbus att ta nästa steg det vill säga nå slutspel. Hans 33-20-7, tio nollor, 2,29 i insläppta mål per match är fantastiska siffror för en spelare som fick uppleva både körtelfeber, dödshot, ryggont och hockeyhysteri under en och samma säsong.

Han kom från ingenstans i november och tog hela ligan med storm, fråga bara lagkompisen Mike Commodore: -"I ärlighetens namn visste jag inte vem han var när han vann tre raka matcher i sina tre första matcher. Han gick rätt in i laget och spelade som Martin Brodeur eller Patrick Roy. Han räddade hela säsongen för oss när Pascal Lecliare gick sönder". Leclaires skada gjorde att han missade resten av säsongen och när Mason storspelade så var det enkelt för general manager Scott Howson att byta bort Leclaire i samband med trading deadline till Ottawa Senators i utbyte mot centern Antoine Vermette.

Masons supersäsong är anmärkningsvärd, ingen rookiemålvakten har varit lika imponerande sedan Tony Esposito i Chicago Blackhawks säsongen 1969-70. Esposito hade då 15 nollor.

Mason fick oavkortat förtroende av tränare Ken Hitchcock efter han anlände i november. Han fick nästan aldrig någon vila och fick spela 46 av de 50 sista matcherna i grundserien. Hitchcock hävdade att han skulle spela Mason förevigt och det gjorde han nästan trots ryggont i januari, körtelfeber i februari och dödshot i mars. Det är ganska imponerande för en 20-årig grabb från Oakville, Ontario.

Slutspelet var en besvikelse för Mason och Columbus men det var inte konstigt då Detroit Red Wings var alldeles för bra samtidigt som hela laget hade tömt sina krafter för att komma in i slutspelet - det fanns inte mer att göra.

Mason insats under säsongen är än mer imponerande då han knappt hade någon försäsongsträning då han ådrog sig en knäskada ifjol under OHL-slutspelet. Mason var egentligen bara tillbaka i slag i slutet av oktober.

Men motgångar har aldrig stoppat Mason.

Som 16-åringen var han dock nära att sluta. Mason säger följande: -"Tränaren i ett tier 2-lag hävdade att jag för dålig. Då var jag trött på ishockeyn men pappa Bill och mamma Donna sade att jag skulle fortsätta. Jag bytte lag och senare i säsongen så besegrade jag mitt gamla lag. Det var en härlig känsla".

Under sin första säsong som junior så spalde han bara 16 matcher för London Knight och ibland skickades han till ett Junior B-lag i Petrolia, Ontario för matchträning. Ingen skulle ana vilket stormålvakt Mason skulle bli.

I London var han reservmålvakt till en kille vid namn Adam Dennis. Dennis valdes i sjätterundan 2005 av Buffalo Sabres. Men Mason hade tur, i slutet av säsongen 2005-2006 i en match mot Plymouth Whalers så blev det slagsmål som involverade båda målvakterna varav Dennis blev avstängd. Mason tog över förstaspaden och lämnade aldrig tillbaka den.

Han hade dock inte lång tid på sig att övertyga alla scouter att han var en spelare för deras lag, han hade bara spelat 12 matcher men Don Boyd som är chefsscout för Columbus behövde bara se två matcher. Boyd säger följande: -"Jag såg honom i två matcher. I båda räddade han över 50 skott. Jag gillade hans målvaksstil, han använde kroppen på rätt sätt".

Klubben valde Mason som nummer 69 totalt 2006 och några månader in i nästa säsong insåg de att de hade fått tag på en supertalang. Han hade 37-7-3 för London Knights och tog Kanada till guld i JVM samtidigt som han blev utnämnd till turneringens viktigaste spelare.

Förvisso ådrog han sig knäskadan i april men han kom tillbaka starkare och bättre än någonsin. Han stoppade spelare som Alexander Ovechkin, Joe Thornton och Ales Hemsky i en säsong som redan är en klassiker i Columbus - Mason var mannen som gjorde det möjigt och det är han som personifierar Columbus väg till framgång. Mason var mer eller mindre Columbus.

Med mer rutin och bättre matchning så kommer Mason återigen vara av hög klass nästa säsong, han lär med all säkerhet vara Columbus viktigaste spelare då också - legenden om Mason kommer fortsätta.

Ken Söhrman2009-04-29 12:00:00
Author

Fler artiklar om Columbus