Preview: Washington Capitals – Pittsburgh Penguins
I en serie som nästan hände redan förra årets kommer så äntligen NHL:s kanske tre största stjärnor: Alex Ovechkin, Evgeni Malkin och Sidney Crosby mötas för första gången i slutspelet. En ny generation skall härmed spinna vidare på slutspelsrivaliteten mellan två organisationer som ständigt fajtades under 90-talet fram till starten av detta millennium.
Inte längre i samma division, men rivaliteten lever och frodas ändock mellan Washington och Pittsburgh som efter lockouten har hört till de mer uppsnackade organisationerna. Detta på grund av den rivalitet som direkt uppstod mellan två förstaval som väl knappast någon i hockeyvärlden misstag: Sidney Crosby och Alexander Ovechkin. Säsongen efter kom nästa unga superstjärna när Evgeni Malkin äntrade scenen och det har känts som att det bara gått uppåt och det i blixtrande hastighet för Penguins och Capitals.
Rivaliteten har både utspelats på isen och till viss mån utanför den. Ovechkin och Malkin har de sista åren haft ett klart ansträngt förhållande som bland annats har sagts handla om att Ovechkin slagit Malkins agent. På isen har efter denna historia dessa två gått efter varandra stenhårt, vilket resulterat i underhållande matcher. Konkurrensen mellan Sidney Crosby och Alex Ovechkin har pågått både på isen när dessa båda vinnarskallar mötts, men också utanför densamma bland fansen när diskussionen nu haglat i fyra säsonger om vem som är bäst av de två och på senare år därmed också vem som är världens bäste ishockeyspelare. Ovechkin vann den första ronden när han vann Calder Trophy, Crosby den andra när han vann Hart och Art Ross Trophy som sophomore innan Ovechkin ifjol upprepade Crosbys bedrift, även om Crosby då missade en bra bit av säsongen skadad. Oavsett vad någon tycker om de enskilda spelarna och deras storhet kommer alla ögon nu vara riktade mot denna serie i allmänhet och dessa herrar i synnerhet!
Låt oss dock inte enbart rikta blickarna mot enskilda spelare, utan se på två väldigt slagkraftiga lag som här kämpar om att nå Konferensfinalen och där få pröva sina krafter mot antingen Boston eller Carolina.
Washington stod i förra omgången för en mycket stark vändning där laget lyckades komma tillbaks ifrån ett underläge 3-1 i matchserien mot New York Rangers. Sergei Fedorov blev stor hjälte när han med blott 5 minuter kvar av match 7 bröt ett likaläge 1-1, något som Rangers aldrig kunde vända på. En annan viktig utveckling i den serien var Washingtons coach Bruce Boudreaus bänkande av målvakten Jose Theodore efter match ett och hur Simeon Varlamov gick in och gjorde en utmärkt insats.
Pittsburgh fick ta hand om delstatsrivalen Philadelphia som också kom att utvecklas till lite av en rysare. Penguins gick snabbt fram till ledning 2-0, men serien jämnades ut och det satt till slut långt inne för Penguins att segra i match sex.
Washington slutade tvåa i Eastern Conference, samtidigt som Penguins blev fyra och därmed har Capitals den så viktiga hemmafördelen och spelar alltså match ett på lördag och match två på måndag i Verizon Center. Hemmafördelen är ofta betydelsefull och faktum är att Penguins under de tre sista säsongerna har spelat fyra slutspelsserier med hemmafördel och vunnit dessa, samtidigt som två serier utan densamma slutat med förluster.
Det finns flera likheter mellan organisationerna. Att de båda är byggda utifrån några unga stjärnor och verkligen är ”top heavy” är en sådan. En annan är att lagen I stor utsträckning är byggda genom draften och det är följaktligen organisationer som haft verkligt dåliga perioder under 2000-talet. Båda lag har dessutom under de två senaste säsongerna gått från mer defensivt till offensivt orienterade coacher vilket också bör öka chanserna till att vi har en öppen och underhållande serie framför oss!
---
Säsongen hittills
Washington
Capitals genomgick en metamorfos redan under förra säsongen efter tränarbytet och trots en sorti i första rundan mot Philadelphia då har laget bara spunnit vidare på förra säsongens framgångar och har i princip hela säsongen varit ett av topplagen i Eastern Conference, ledda av sin offensiva potens och har haft fina offensiva säsonger av spelare som: Ovechkin, Semin, Bäckström och Green.
Coach Boudreaus coachning har mycket handlat om att släppa lös de vapen han hade i arsenalen och målskyttet har verkligen frodats genom detta. Svaret lät inte vänta på sig. Mike Green som redan i fjol började producera offensivt från sin backplats hade en fantastisk säsong med 31 mål och 73 poäng vilket ledde alla NHL:s backar. Den fjortonde februari slog Green ett imponerande NHL rekord när han gjorde mål för den åttonde matchen i rad. Hans betydelse är som störst i power play där Caps varit som bäst under vintern.
Målskytte är verkligen Washingtons bästa gren. Ovechkins 56 var ligledande liksom naturligtvis Greens 31 bland backarna. Med 268 fullträffar var laget trea i hela NHL, vilket också innebär 3,27 mål per match. I power play var man näst bäst med 25,2 % vilket är ruggigt starkt. Det är verkligen med Green, Bäckströn, Ovechkin och Semin ute samtidigt som det här laget uträttar magi.
Nye målvakten José Theodore (senast i Colorado) har väl inte riktigt varit den stabila förstamålvakt man hoppats på, men han lyckades ändå få till en hygglig säsong med 32 segrar. Simeon Varlamov som gjort sådan succé nu i slutspelet stod blott 6 matcher i NHL (varav 5 segrar), men har istället fått mycket rutin från spel i AHL.
Washingtons GM George McPhee verkar ha varit nöjd med vad han hade och gjorde inga direkta trader vid trade deadline till skillnad från i fjol när han införskaffade Sergei Fedorov och Matt Cooke, samt målvakten Christobal Huet. Det säger något om hur nöjd han var med det man hade.
Till skillnad från Penguins hade Caps inga långa svackor under säsongen utan började, fortsatte och avslutade med ett tämligen gott facit, vilket tyder på styrka. Egentligen hade laget varken några väldigt långa seger, eller förlustsviter. En mindre svacka i slutet av fjolåret, mycket beroende på skador på bland annat Alexander Semin och Mike Green är väl det närmaste bekymmer laget kom. Greppet om Southeastern Conference togs tidigt och var trots en fenomenal spurt av Carolina under våren aldrig hotat utan slutade på mycket imponerande 108 poäng (fjärde bäst i hela NHL)
Matchserien mot Rangers blev betydligt svårare än man han hade kunnat tänka sig från början, vilket mycket berodde på en olycklig start. Match ett innehöäll ett ordentligt spelövertag, men också en del defensiva misstag och Rangers kunde vinna med 4-3. I match två började Capitals spela alltför mycket solo och Rangers jobbade stenhårt i sin defensiv samtidigt som man försökte försvara sin 1-0 ledning efter en heroisk insats av Henrik Lundqvist. I match tre började caps stjärnor komma igång på allvar och Alexander Semin gjorde efter fina förarbeten av Bäckström och Ovechkin slut på Rangers som alltså direkt när de kom hem stötte på bekymmer. I match fyra blev det jämnare och Rangers gick upp till en 2-0 ledning som Ovechkin halverade i början på tredje, men Rangers kunde hålla undan och hade nu tre chanser att avgöra matchserien. I match fem och sex fick dock Caps hål tidigt på Rangers och den tidigare så stabile Henrik Lundqvist började svikta vilket det offensivt svaga New Yorklaget absolut inte hade råd med om de hade tänk sig slå betydligt mer talangfulla Capitals som öste in nio mål mot Rangers tre. Match sju bröt dock trenden av Washingtondominans utan blev istället en nagelbitare. Rangers tog tidigt ledningen, men Semin kvitterade något turligt i slutet på den första perioden och 1-1 stod sig sedan ända tills 5 minuter återstod när Fedorov bröt in på högerkanten och avslutade högt vid Lundqvists första stolpe till hemmapublikens stora jubel.
De spelare som skulle klev verkligen fram för Washington, men den största historien i serien mot Rangers var ändock Simeon Varlamovs fantastiska målvaktsspel. Han räddade 95 % av skotten och släppte bara in sju mål på sex matcher varav två nollor. Bra målvaktsspel är ett måste i slutspelet och kan den blott 20-årige ryssen (21 på måndag) hålla uppe sitt trygga och stabila målvaktsspel har Washington en chans till fortsatta framgångar i detta slutspel.
Pittsburgh
Efter en relativt bra start de första 25 matcherna händer något i början av december. Den fjärde var Penguins 15-6-4 vilket är väldigt stabilt för en organisation som alltid varit slow starters. Spelet hade dock inte flutit på och skadorna avlöste varandra och så småningom kom också spelet att rasa samman. Den 10:e januari var Penguins 20-19 4 efter att laget förlorat sju av de åtta senaste och frustrationen syntes tydligt hos spelarna. Defensiven framför eget mål var katastrofalt och special teams som varit ett problem hela säsongen gick alltmer kräftgång.
Laget hankade sig fram och vann ungefär hälften av matcherna genom januari och den 14:e februari efter en pinsam storförlust (2-6) mot Toronto fick slutligen GM Ray Shero nog och sparkade tidigare succécoachen Michel Therrien som lett Penguins till Stanley Cup Final säsongen före. Turerna är snabba i hockeyn och in kom blott 38-årige Dan Bylsma som gjorde sin första säsong som tränare för Penguins farmarlag i AHL. Penguins var vid detta tillfälle tia i Eastern Conference med ett record av 27-25-5. Matchen mot Toronto var dessutom comebacken för Sergei Gonchar som axelskadats i den första träningsmatchen.
Ett par veckor efter tränarbytet gjorde Shero några trader som kom att förändra lagets sviktande kemi och självförtroende. Backen Ryan Whitney hade haft en katastrofal comeback efter skada och skickades iväg till Anaheim i utbyte mot forwarden Chris Kunitz och prospektet Erik Tangradi. Veckan därpå signerades NY Islanders lagkapten och anfallsveteran Bill Guerin och Shero fyllde därmed igen de hål som hela säsongen funnits i Sidney Crosbys kedja efter att värvningen av Miroslav Satan floppat. Kombinationen av en ny tränare, Gonchar tillbaks, Kunitz och Guerin gav laget en helt ny spelglädje och vi såg ett mycket mer offensivt lag än tidigare. Under Bylsmas 25 matcher snittade laget drygt 3,7 mål och special teams var avsevärt förbättrade. Resultatet blev att Penguins gick 18-3-4 under säsongens 25 sista matcher och slutade säsongen med 99 poäng och lyckades precis på målsnöret knipa hemmafördel i första slutspelsomgången.
Penguins har varit väldigt produktiva i spel 5 mot 5 och rullar tre kedjor med förtjänst och har även viss scoring depth i fjärdelinan. Laget leds naturligtvis av Sidney Crosby och Evgeni Malkin som var trea respektive etta i NHL:s poängliga. Den senare vann därmed sin första Art Ross Trophy. Jordan Staal och Tyler Kennedy har haft fin kemi tillsammans och bildar en intressant duo.
I matchserien mot Philadelphia fick Penguins en utmärkt start i match ett där man enkelt kunde vinna med 4-1 efter att dominerat större delen av drabbningen. Match två blev betydligt tuffare, men efter dubbla underlägen kunde Evgeni Malkin kvittera sent i den tredje perioden och efter att fått spela 5 mot 3! I förlängningen kunde Bill Guerin göra sitt andra mål i matchen och avgöra. Match tre innebar förlust i en målrik historia och Philadelphia började få vind i seglen, men Marc-André Fleury gjorde en av sina bästa insatser i karriären och stal match fyra. Chans att avgöra hemma i match fem, men efter en mycket bra, men mållös förstaperiod tog Flyers över och vann rättvist. Match 6 i philly och den fantastiska vändningen efter att bland annat Mark Eaton och Sidney Crosby gjorde mål på tennis och Sergei Gonchar kunde sätta det serieavgörande målet med ett slagskott i början på tredje perioden.
Penguins fick en mycket tuffare serie mot Philadelphia än i konferensfinalen i fjol, men det berodde nog till stor del på ett bättre och friskare motstånd. De som skall producera gjorde också det och Evgeni Malkin (4+5) och Sidney Crosby (4+4) är etta respektive trea i slutspelets poängliga. Tredjekedjan med Jordan Staal, Matt Cooke och Tyler Kennedy var genomgående den bästa i Penguins och kommer få ett stort defensivt ansvar mot Washington.
---
Historik
Penguins mot Capitals var en lång följetong under 90-talet in på början av 2000-talet. Mellan 91 och 01 möttes de båda organisationerna osannolika 7 gånger! Det var också en duell som slutade bra för det ena laget och desto sämre för det andra. Av de sju serierna har Penguins vunnit 6, nämligen 1991, 92, 95, 96, 00, 01. Washingtons enda seger togs 1994. De fem senaste serierna har alla varit i kvartsfinalerna av Eastern Conference, men 1991 vann Penguins i konferens finalen och 1992 i konferens finalen.
I spelarväg finns det inte mycket rester av dessa trupper, men paradoxalt nog var Sergei Gonchar med och förlorade för Washington mot Pittsburgh fyra gånger.
---
Nyckelspelare
Washington
Matchvinnaren: Alexander Ovechkin
NHL:s regerande skyttekung svarade för 56 mål i grundserien och stod för tre samt fyra assist i serien mot NY Rangers. Alla vet vad Ovie går för med sin fina skridskoåkning och villigheten att skjuta överallt ifrån och med ett handledsskott som hans varför inte skjuta? Washington är byggt kring Alex och det är han som måste visa vägen på isen för att de andra spelarna skall hänga på. Tvåa i grundseriens poängliga och kommer troligen vinna sin andra raka Hart Trophy, men nu är det dags att omsätta framgångarna i grundserien till slutspel!
Försvarsgeneralen: Mike Green
En av NHL:s mest imponerande prestationer stod Green för med sina för en back smått otroliga 31 mål och den rekordsättande sviten med mål i åtta raka matcher. Förutom sin offensiva potens loggar Green väldigt många minuter och har ett viktigt ansvar över hela isen. Blev nyligen nominerad till Norris Trophy i kampen om titeln NHL:s bästa back och Green är en nyckelspelare i Washingtons power play.
Grovjobbaren: Nicklas Bäckström
Kanske inte den typiske grovjobbaren, men Bäckström är en nyckelspelare för Washington och han finns hela tiden med och skapar chanser för sitt lag samt tar ansvar över hela isen. Som lagets bästa passare är Bäckström ett bra komplement till både Ovechkin och Semin och han behöver vara involverad både offensivt och defensivt för att visa vägen för sitt lag. Dessutom en nyckelspelare vad gäller tekningar.
Doldisen: Tomas Fleischmann
En väldigt talangfull spelare som ofta glöms bort när man ser till lagets offensiva potens. Tjecken räknas vara delaktig i offensiven som en top 6 forward och lär vara en viktig komponent i kedjan med Bäckström och Semin. 19 mål och 37 poäng blev det i grundserien. 1 mål i serien mot Rangers kanske kan bli fler i den här matchserien.
Målvakten: Simeon Varlamov
En målvakt med föga rutin (blott 20 år), men som ändå inte är helt ovan vid hetluft efter att han gick långt i KHL-slutspelet förra säsongen. Hans serie mot Rangers med GAA på 1,17 och 95,2 % av skotten räddade på sex starter. En av slutspelets verkliga sensationer och precis den injektion som Capitals behövde från mannen längst därbak för att kunna bli ett farligt slutspelslag. Kan han nu hålla uppe detta även i fortsättningen är frågan, nu när Penguins med sin jämfört med Rangers betydligt mer potenta offensiv står på menyn.
Lagkaptenen: Chris Clark
Har med en hel del skade- och form-bekymmer fått en allt mindre viktig roll i laget och är numera försatt till fjärdekedja. Clarke är en energispelare som arbetar hårt och leder genom sin inställning och arbetskapacitet. En veteran med erfarenhet i en annars ung och ganska oerfaren laguppställning.
Coachen: Bruce Boudreau
En verklig veteran i AHL sammanhang som i fjol äntligen fick sin välförtjänta chans som head coach i NHL och den chansen togs med råge. Från Boudreau tog över i fjol var caps ett av ligans bästa lag och detta följdes upp med ännu en fin grundserie i år och nu så även den första serievinsten i slutspelet. En coach som förespråkar en offensiv ishockey och verkar vara en players coach. Vann Jack Adams Award som NHL:s bäste coach ifjol.
Pittsburgh
Matchvinnaren: Evgeni Malkin
NHL:s poängkung stod för 113 poäng under säsongen och har utan tvekan varit lagets bäste spelare under säsongen. Den nu 22-årige ryssen har arbetat hårt hela säsongen över hela isen och ledde hela NHL inte bara i poäng och assists, utan även i takeaways. Geno stod för 35 mål, 78 assist och var samtidigt bäst bland Penguins forwards med +17. Han leder slutspelets poängliga med 9 poäng, varav 4 är mål. Han kan vinna matcher praktiskt taget på egen hand!
Försvarsgeneralen: Sergei Gonchar
När Penguins säsong vände från en smärre katastrof till en fenomenal upphämtning som sedermera slutade i hemmaplan i stundande slutspelsomgång sammanföll detta med ”Sarges” comebacken efter 57 matcher med axelskada. Gonchar är Mr. Everything för Penguins och loggar väldigt mycket istid. Han matchas mot motståndarnas toppkedjor, han dödar utvisningar och han är alltid en av NHL:s mest produktiva backar och en av de allra bästa power play quarterbacks som finns. 6 mål, 13 assist, +6 och över 25 minuter i snitt på 25 matcher blev den förkortade säsongens facit. 5 poäng inklusive det serieavgörande målet mot Philadelphia.
Grovjobbaren: Chris Kunitz
Det fanns flera goda kandidater här med spelare som Maxime Talbot, Tyler Kennedy och Matt Cooke i laget. Kunitz har passat in perfekt i Penguins och kommer nog vara kedjekompis med Sidney Crosby ett bra tag framöver. Chris tradades från Anaheim veckan före trade deadline och har varit en rejäl injektion med sitt uppoffrade fysiska spel. Han älskar att gå på mål och gör dessutom nytta i power play framför motståndarnas kasse.
Doldisen: Robert Scuderi
En av de mer anonyma spelarna i Penguins är dock mycket viktigare än många tror. Scuderi har utvecklats säsong för säsong och är nu en utmärkt defensiv back som är oerhört bra i numerärt underläge, i synnerhet i spel 3 mot 5. Med +23 var han bäst i Penguins den gångna säsongen. Scuderi kommer ha en nyckelroll mot någon av Washingtons två starka kedjor och kommer att logga mängder med istid i numerärt underläge där den här serien kan komma att avgöras. Hade en utmärkt serie mot Philadelphia.
Målvakten: Marc-André Fleury
Hade en lite sviktande höst, men har varit en workhorse för Penguins i vår och spelat stabil en längre tid nu. Tystade många tvivlare när han på ett imponerade sätt ledde Penguins till Stanley Cup final i fjol och han har nu spelat 29 av de 31 sista matcherna för säsongen. Fleury hade en kortare skada under hösten och missade ett gäng matcher, men lyckades ändå vinna 35 för säsongen, slutade på ett GAA på 2.67 och räddade 91,2 % av skotten. Hade en mycket stabil serie mot Flyers där han stal den så avgörande match fyra. Trots att det känns som att Fleury varit med länge är han faktiskt bara 24 år gammal.
Lagkaptenen: Sidney Crosby
Många har tyckt att Sidney Crosby haft en dålig säsong och ändå slutar han på 103 poäng varav 33 mål och slutade trea I NHL:s poängliga trots at han missat 5 matcher på grund av skada. Detta säger lite om förväntningarna på den 21 årige kaptenen som de sista 2 månaderna spelat utmärkt hockey. Han är Penguins bäste tekare, jobbar stenhårt samtidigt som han är en av NHL:s bästa passningsspelare. Crosby måste visa vägen för Penguins som har NHL:s två bästa centrar och kanske också två bästa spelare. Han har varit tämligen framgångsrik mot Washington med 8 mål och 26 poäng på 15 matcher.
Coachen: Dan Bylsma
Har varit hjärnan bakom Penguins stora slutspurt och har med sin positiva attityd och välkomnande ledarstil verkligen fått Penguins på rätt köl igen. Hans 25 första matcher som coach på NHL-nivå har inneburit ett record av 18-3-4 vilket är det delat näst bästa rekordet för en rookie-coach i NHL:s historia. Komiskt nog är det bästa också från denna säsong genom San Josés Todd McLellan vars hajar tog 43 poäng på sina 25 första matcher. Ett oprövat namn, men har en bakgrund som coach i AHL och dessutom assisterande coach på NHL nivå tidigare. NHL:s yngste coach med sina 38 år. Dan belönades efter matchserien mot Philadelphia genom att utses som coach ”på riktigt” efter att han skrev på ett treårskontrakt med Penguins och är inte längre interim head coach.
---
Duellerna
Alexander Ovechkin mot Sidney Crosby
Duellernas duell i NHL går nu in i ett nytt kapitel när de två ynglingarna för första gången av vad som väntas bli många nu ställs mot varandra med lagens slutspelsdrömmar på spel. Väldigt olika i spelartyper med Ovechkin som alltid tänker skott samtidigt som Crosby ständigt letar passningsvägar. Det finns dock likheter mellan de båda. Båda är vinnarskallar som hatar att förlora. Det ör sig också om två ypperliga skridskoåkare och naturliga ledare som söker visa vägen genom ett hårt arbete. Detta är vad hockeyvärlden väntat på!
Simeon Varlamov mot Marc-André Fleury
Som alltid är målvaktsmatchen av största vikt, men i denna serie kanske till och med mer än i andra. Vi har två ynglingar i kassarna där Fleury med sina 24 år och en Stanley Cup final i bagaget är den mer erfarne, men där Washingtons Varlamov verkligen redan i detta slutspel satt sig själv på hockeykartan efter den strålande insatsen mot NY Rangers. Två butterflymålvakter som vill täta längs isen och sedan läsa av spelet och stoppa de höga skotten. Det som imponerat mest med den storväxte Varlamov är hans lugn och tålamod, något som även backarna lär känna av. Fleurys största tillgång är snabbhet och följsamhet och han är enormt snabb i sidledsförflyttningar vilket vi såg prov på i matchserien mot Flyers.
Mike Green mot Sergei Gonchar
Offensiv produktion från backsidan är alltid viktigt i slutspelet och här har vi två av de bästa som finns. Green vann backarnas poängliga den gångna vintern och Gonchar har under över ett decennium varit en av NHL:s bästa power play quarter backs. Detta är två herrar som förutom att de är nyckelspelare i respektive lags power play loggar mängder med istid. Sergei Gonchar är tvåa bland alla spelare i slutspelet med i snitt 26:32 och Green är sjua med 25:35. Vad gäller poängproduktion hade båda spelarna 1+4 och den offensiva kampen lär fortsätta.
---
Tre nycklar till seger
Washington
- Att utnyttja hemmafördelen. Nu lyckades i och för sig Capitals vända trots att laget förlorade båda de inledande hemmamatcherna i föregående serie, men jag skulle bli mycket förvånad om detta segerrecept kommer att fungera en gång till. Istället gäller det att ta kommandot från början och sätta tonen inför fortsättningen av serien.
- Att vinna kampen om special teams. Washington har levt mycket på sitt power play under säsongen och detta är ett ess man har mot Penguins var PP varit minst sagt mediokert. Att utnyttja denna fördel kommer att ha stor betydelse.
- Smart backspel. Washingtons backbesättning är inte den djupaste eller bästa i NHL, men man behöver spela smart och enkelt och minimera misstagen för att inte detta skall bli en akilleshäl.
Pittsburgh
- Att döda utvisningar. Capitals power play kan vara avgörande i matchserien och Penguins PK med Rob Scuderi, Hal Gill och Jordan Staal i spetsen måste göra det svåra jobbet här.
- Fysiskt spel. Penguins spelar som bäst när man är med i matcherna fysiskt och att spela tufft mot spelare som Green och Semin kan bli ett bra sätt att minimera deras offensiva utdelning. Spelare som Orpik, Kunitz och Cooke behöver jobba hårt och smart.
- Att vinna målvaktsmatchen.
Marc-André Fleury gjorde skillnad i serien mot Philadelphia och detta är en målvaktsmatch han kommer behöva vinna om Penguins skall nå konferensfinalen.
---
Förmodade laguppställningar
Washington
Alexander Ovechkin – Sergei Fedorov – Viktor Kozlov
Tomas Fleischmann – Nicklas Backstrom – Alexander Semin
Brooks Laich – Dave Steckel – Matt Bradley
Chris Clark – Boyd Gordon - Eric Fehr
Shaone Morrisonn – Mike Green
Tom Poti – Milan Jurcina
John Erskine – Brian Pothier
Simeon Varlamov (José Theodore)
Pittsburgh
Chris Kunitz – Sidney Crosby – Bill Guerin
Ruslan Fedotenko – Evgeni Malkin – Miroslav Satan
Matt Cooke – Jordan Staal – Tyler Kennedy
Pascal Dupuis – Maxime Talbot – Craig Adams
Brooks Orpik – Sergei Gonchar
Hal Gill – Robert Scuderi
Mark Eaton – Kristopher Letang
Marc-André Fleury (Mathieu Garon)
---
Skador/ Avstängningar
I Washington är Donald Brashear avstängd de 5 första matcherna efter en sen tackling mot Blair Betts. Målvakten Brent Johnson är borta med en höftskada.
Penguins center Mike Zigomanis har opererats och börjar så smått träna igen, men myc ket tveksamt om han kommer att vara redo att spela i matchserien.
---
Inbördes möten under säsongen
16/10 Pittsburgh – Washington 3-4
14/1 Pittsburgh – Washington 3-6
22/2 Washington – Pittsburgh 5-2
8/3 Washington – Pittsburgh 3-4 (SO)
Washington vann därmed matchserien med sammanlagt 3-1.
---
Så går det…
I en mycket öppen och svårtippad serie tror jag Penguins går segrande efter 6 matcher. Jag tror målvaktsmatchen blir avgörande för utgången, men att det kommer bli jämnt och tufft hela vägen.
---
Spelschema
Match 1: lördag den 2/5 19.00 Washington – Pittsburgh
Match 2: natten måndag – tisdag den 5/5 01.00 Washington – Pittsburgh
Match 3: natten onsdag – torsdag den 7/5 01.00 Pittsburgh – Washington
Match 4: natten fredag – lördag den 9/5 01.00 Pittsburgh – Washington
*Match 5: natten lördag – söndag den 10/5 01.00 Washington – Pittsburgh
*Match 6: natten måndag – tisdag den 12/5 Tid oklar Pittsburgh – Washington
*Match 7: natten onsdag – torsdag 14/5 01.00 Washington – Pittsburgh
* = vid behov
