Pens-bloggen: Tankar kring säsongsinledningen, formationer, fortsättningen och läget i Atlantic Division
Så har då den första helgen av NHL-säsongen 08/09 avklarats och Penguins kan vara nöjda med att säsongen inletts med två segrar, även om det inte varit någon direkt bländande hockey.
Penguins brukar alltid vara lite sega i starten och med det i baktanke var segrar mot Islanders och Rangers tämligen tillfredsställande.
Rangersmatchen var en känslosam tillställning med de inledande ceremonierna vid närvaro av Stanley Cup och hissandet av organisationens tredje Stanley Cup baner. Vi såg för ett år sedan hur Detroit förlorade i samma situation mot ett allt annat än starkt Toronto och det är inte konstigt om skärpan inte är 100 %.
Penguins mötte ett Rangers som både såg förbättrade och försämrade ut. Förbättrade därför att de ser något mer potenta ut offensivt och dessutom såg både kedjan med Drury, Higgins och Callahan och den med Dubinsky, Prospal och Gaborik pigga ut.
Gaborik var inte bara bra, han var fantastisk. Varje gång han hade pucken så blev jag nervös för att han skulle hitta på något och jag antar att det är så det känns för många fans vars lag möter Crosby och Malkin när de är på spelhumör. Om han nu mot all förmodan kommer att kunna hålla sig hel samtidigt som han spelar med den motivationen kommer Rangers vara betydligt mer obehagliga att möta.
Vad som däremot inte imponerade hos Rangers var deras defensiv. En hel del lag inklusive Penguins har flera backar som tänker offensivt, men spelare som Gilroy, Girardi och Del Zotto saknar i dagsläget insikt om när de borde följa med upp och resultatet tillsammans med forwards som inte är riktigt med på detta resulterar i massor med kontringslägen. Jag tror att Penguins hade fyra eller fem lägen två- mot ett och lika många tre- mot två. Lundqvist tillsammans med en hel del oskärpa och ineffektivitet var orsaken till att matchen blev så jämn som den blev.
Mot Islanders var det motståndarna som hade den mer känsloladdade kvällen i och med Tavares hemmadebut och precis som alltid jobbade laget stenhårt.
Den situation som kändes mest betydelsefull för matchen var när Brendan Witt precis som alltid mot Penguins delade ut en massiv open ice tackling, denna gång mot Ruslan Fedotenko. Både Malkin och pascal Dupuis gick in och markerade att detta gör ni inte mot oss innan nykomlingen Jay McKee kom in och kastade omgående handskarna.
Det har varit mycket diskussion kring om det är rätt att gå in och ta en fight efter regelrätta tacklingar, men samtidigt så tycker jag att du om du vill gå in och dela ut den typen av tacklingar och i synnerhet gällande en spelare som Witt som genom åren gått ur position otaliga gånger för att mosa pingviner att du får vara redo att ta fighten efteråt och till Witts heder gjorde han också detta.
Ur ett Penguinsperspektiv är jag glad att se en spelare som McKee kliva in här. Han går direkt in och visar att han är beredd att stå upp för sina lagkamrater vilket lär ge honom respekt inom gruppen. Samtidigt som Penguins som lag skickar ut signaler till både motståndarna i matchen och övriga lag att skall ni komma in och spela fysiskt, eller ta er friheter mot oss så får ni vara beredda att betala konsekvenserna. Att göra detta redan i säsongens andra match gör det hela ännu vettigare eftersom ett eventuella förlorade poäng som konsekvens för utvisningar inte är riktigt lika betydelsefulla.
McKee fick 2+5+10 (instigator) och Malkin fick ytterligare en tvåa för interference (rätt löjligt med tanke på hur lite han faktiskt gjorde), vilket slutade med att isles gjorde mål på sitt två minuters fem mot tre.
Penguins fick härefter jaga i underläge innan man helt tog över matchen i den tredje perioden och kunde slutligen vinna efter straffar.
Vad gäller hur Penguins formerats så var laguppställningen densamma i båda matcherna:
Kunitz – Crosby – Guerin
Fedotenko – Malkin – Dupuis
Cooke – Staal – Kennedy
Rupp – Adams – Adams
Orpik – Gonchar
Eaton – Letang
McKee – Goligoski
Fleury
Av vad jag nu sett syns tydligt att kemin i toppkedjorna inte riktigt har fungerat. Pascal Dupuis är ingen top sex spelare och har inte haft något alls att tillföra den kedjan och jag förordar att något annat testat där omgående. Chris Bourque som förra veckan plockades upp från waivers är det första som i dagsläget kommer i åtanke, om nu inte Kennedy från tredjekedjan testas där igen. Bourque är lite liten och har inte visat jättemycket i de chanser i NHL han fått i Washington, men han är en spelare som skall spela i en sådan roll och har under tre års tid varit en spelare som producerat i AHL. Mot Phoenix natten mot torsdag behövs ingen Godard och Bourque borde kunna få chansen.
En annan som inte är i något vidare skick är Bill Guerin som ser rejält trött ut efter sin korta sommar och en spelare i hans ålder kan nog behöva en del tid för att komma igång. Jag är inte riktigt lika orolig här.
Sidney Crosby har dessutom varit Penguins bästa spelare såhär långt och efter allt snack om att han tränat skott hela sommaren är det skönt att se att han nätat i båda matcherna såhär långt.
Evgeni Malkin såg helt okej ut mot Rangers, men var så seg mot Islanders att jag är rätt orolig för att han spelar skadad. Framförallt då hans skridskoåkning ser så mycket sämre ut än den normalt gör. Den kedja han spelar i är helt beroende av honom, för Fedotenko och Dupuis kommer inte skapa offensiv på egen hand.
Alex Goligoski var ett stort utropstecken på försäsongen och har fortsatt vara detsamma i de två inledande matcherna. Han har loggat drygt 22 minuter per match och faktiskt till och med fått istid i numerärt underläge samtidigt som han har tilldelats den åtråvärda platsen som vänsterback i den första power play-uppställningen. Han assisterade först till Malkins ledningsmål mot Rangers och sköt dessutom skottet som måste ha snuddat vid Tyler Kennedy och kom att bli segermålet.
Marc-André Fleury har förutom Crosby varit bäst i Penguins och har fortsatt på det fina sätt som han avslutade slutspelet. Kanske är det dock läge att låta Brent Johnson spela mot Phoenix för att låta Fleury komma utvilad till den mycket tuffa bortamatchen mot Philadelphia natten efter.
Samma Philadelphia som är lite av en snackis i NHL efter att laget besegrat både Carolina och New Jersey på ett imponerande sätt och deras målvakt Ray Emery har fått en start på säsongen som matchar deras högsta önskedrömmar. Philadelphia har två väldigt starka och ytterligare en stark kedja och tillsammans med ett förbättrat försvar kommer mötet på torsdag bli Penguins första verkliga värdemätare för säsongen.
New Jersey har bara spelat en match och mot ett svårt motstånd, men de har Patrik Elias skadad och har ingen naturlig ersättare för honom vilket försvarar andrakedjan betänkligt. När dessutom Martin Brodeur har en dålig dag på jobbet som mot Flyers är laget sårbart. Deras match mot NY Rangers nu inatt kommer att vara viktig värre för deras säsongsinledning.
Rangers ser som jag redan varit inne på bättre ut framåt än i fjol och lär därtill en mer offensiv coach i John Tortorella och Lundqvist kommer att få en svettig säsong framför ett orutinerat försvar som definitivt skulle behöva en pålitlig veteran eller två.
Islanders slutför i vår lilla runda i Atlantic fick stabilt målvaktsspel från Dwayne Roloson i premiären mot Pittsburgh och de är unga och hungriga och jobbar väldigt hårt samtidigt som de är betydligt friskare än i fjol. De kommer att vara ett svårare lag att spela emot, i synnerhet borta.
Sammanfattningsvis ser Atlantic något starkare ut och det i en division som redan i fjol hade fyra slutspelslag. De kommer att bli många heta drabbningar under säsongen och redan nu i veckan rekommenderar jag alla att hålla ögonen öppna på New jersey – NY Rangers inatt och Flyers – Penguins natten mot fredag. Det är härligt att hockeysäsongen är igång på allvar igen!
