Historien upprepade sig när Penguins vände, vann och avancerade
Penguins vände ett underläge 0-3 mot Ottawa i match sex och vann matchen i förlängningen och har därmed avancerat till andra rundan av slutspelet.
Den 25:e april 2009 var dagen då Penguins slutspelsrun verkligen satte fart. Det var match sex mot Philadelphia efter att Penguins förlorat match fem på hemmaplan när man hade chansen att knyta ihop säcken. Philadelphia gjorde två sena mål i den första perioden och när Daniel Briere satte 3-0 tidigt i andra perioden trodde nog de flesta att vi gick emot match sju. En fight av Maxime Talbot mot Daniel Carcillo tände gästerna och efter en grym vändning kunde slutligen Sidney Crosby lägga in pucken i öppen kasse och avancemanget var ett faktum.
364 dagar senare och läget är närmast identiskt. Penguins i ledning 3-1 i matcher och misslyckas i match fem på hemmaplan. Denna gång efter att ha genomlidit en hjärtkrossande förlust i sjätte perioden av match fem.
Ottawa startade klart bäst och checkade stenhårt i den första perioden. Penguins hade svårt att komma upp i banan de första tio minuterna. Matt Cullen gav också hemmalaget ledningen under denna period efter ett friläge där Cullen som haft en bra serie gjorde inte något misstag på.
Penguins hade knappt 13 minuter in på perioden en puck ifrån Mike Rupp som såg ut att ha varit inne, men domarna visade inget mål på isen och Toronto ändrade inte detta. Efter 3 mål som gick till Toronto förra matchen kunde man tro att detta skulle lugna ner sig, men icke och det skulle förvisso komma mera. Var pucken inne då? Förmodligen var den det, men det är som ofta svårt att avgöra. Den här vinkeln var nog den bästa för att kunna se något: Avgör själva
Det skulle bli värre för gästerna under inledningen av den andra akten. Chris Neil som utmärkt sig med att tacklas, snacka och ställa till djävulskap petade in en retur, vilken var hans tredje mål under matchserien. Spelet var jämnare i perioden, men det var fortfarande hemmalaget som gjorde målen. Daniel Alfredsson ökade ut ledningen halvvägs in till 3-0 med ett snabbt skott på vänstersidan. Värt att notera är att samma femma varit på isen för pens del vid samtliga tre Ottawamål vilket var Crosbys kedja och backparet med Eaton och Letang.
Halva matchen kvar och Penguins behövde precis som i fjol en heroisk comeback för att vinna matchen. Tredjekedjan (för kvällen gick här Dupuis in med Staal och Cooke) har inte haft någon direkt bra serie, men de blev minst sagt inblandade i uppgörelsen av densamma. Matt Cooke tryckte in en backhand bara minuten efter Alfredssons mål och Penguins var med på tavlan till slut. Lite senare blev det återigen dags för Toronto. Matt Cullen gick runt Sergei Gonchar, hakades av honom och åkte på en rejäl tackling vilket förde honom åkte rakt in i målburen som flyttades ur läge samtidigt som pucken letade sig in genom gröten runt mål. Domarna dömde mål på isen, men det syntes på reprisen att målburen var ur läge och det dömdes till slut bort. Därmed stod sig 3-1 perioden ut.
Tredje perioden och Penguins fick ett power play efter en fasthållning av Volchenkov. I en match med ytterst få utvisningar blev denna viktig. Först var det Alexei Ponikarovsky som gjorde 3-2, men domaren på isen dömde bort målet för att Malkin störde Pascal Leclaire. På isen syntes det dock tydligt att det var Matt Carkner som tryckte in Malkin i Leclaire och jag anser att det var ett uselt domslut.
Penguins skulle dock inte låta sig störas av ett bortdömt mål, utan lyckades ändå göra mål under det numerära överläget. Goligoski satte upp Bill Guerin som med ett rungande slagskott prickade det bortre krysset och ledningen var nere i ett mål.
Den tredje perioden var oerhört dominant av Penguins som vann skotten med hela 18-4 mot ett Senators som såg ut att ha offrat sitt bästa krut och spelade alltför passivt, vilket ofta straffar sig i hockey. Det skulle också göra så idag när Matt Cooke gjorde sitt andra må+l för kvällen efter att Mark Eaton slängt pucken på mål från dålig vinkel och Cooke var åter igen alert på returen.
Inga fler mål i tredje, utan vi stod åter igen inför förlängning. Där jämnade spelet ut sig något, men det skulle återigen bli tredjekedjan som spelade en nyckelroll för Pittsburgh. Jordan Staal stod för ett fint arbete bakom mål och han hittade Pascal Dupuis som snabbt avlossade en handledare från inte alltför god vinkel, men den lyckades leta sig in vid bortre stolpen och comebacken var fullbordad. Det var första målet för Dupuis, men också det viktigaste i serien.
Match #6 Ottawa Senators – Pittsburgh Penguins 3-4 (1-0, 2-1, 0-2, 0-1)
Period 1
1-0 05:19 Matt Cullen (Alfredsson, Volchenkov)
Period 2
2-0 01:51 Chris Neil (Kelly, Ruutu)
3-0 09:48 Daniel Alfredsson (Cullen, Fisher)
3-1 10:56 Matt Cooke (Staal, Dupuis)
Period 3
3-2 07:03 Bill Guerin (Goligoski, Malkin) Power Play
3-3 12:24 Matt Cooke (Eaton)
Period 4
3-4 09:56 Pascal Dupuis (Staal)
Skottstatistik: 31-43 (11-10, 12-11, 4-18, 4-4)
Power play:
Senators 0/2
Penguins 1/2
3 Stars:
1: Pascal Dupuis
2: Matt Cooke
3: Matt Cullen
