Äntligen Washington Capitals - slutet på en 20-årig mardrömssvit
Säsongen 1997/1998 var säsongen Washington Capitals senast fick känna smak på en Stanley Cup-final, som dessvärre slutade med en ”sweep” i Stanley Cup-finalen mot Detroit (4-0). 20 år har alltså gått sen man senast fick uppleva något liknande och man kan fortfarande känna lättnaden över att man till slut tog sig förbi Pittsburgh i konferensfinalen.
Man kan koppla det gamla talesättet ”tredje gången gillt” till denna säsong för Caps då man 2 säsonger i rad har fått se sig utslagna av pingvinerna från Pennsylvania. Det kändes som att när man väl tog sig förbi dem, var det bara att trampa ner gasen i botten ännu mer. Det kändes verkligen som att: ”Är det verkligen detta år som de ska göra det? Det året där man inte framstod som någon Stanley Cup kandidat och med ett, egentligen, sämre lag på pappret än vad man haft de senaste åren?”
Det som var skillnaden denna säsongen för Washington var att man gick in i slutspelet med mindre press och förväntningar på sig än föregående år. De närmaste 2-3 åren har man plockat in spelare som T.J Oshie, Justin Williams, Kevin Shattenkirk med flera för att göra en satsning att äntligen ta hem Stanley Cup. Uppenbarligen har mycket av unga prospects och draftval behövts offras, exempelvis Forsberg, 1:a och 2:a draftval, till att bygga en trupp som skulle kunna utmana. Förra året var verkligen det året man var storfavoriter och där man hade den starkaste truppen på länge. Man visste att flera av spelarna efter säsongen var tvungna att lämna på grund av att man skulle få ett för högt lönetak. Men man lyckades inte.
Capitals vann denna säsong sin division vilket dock, såklart, alltid bör resultera i ett slags favoritskap att ta hem Stanley Cup. Sen så vet ju alla hur det har gått med det de senaste åren. Detta år kände jag redan i första rundan mot Columbus att Capitals skulle framstå som en favorit i fara. Några trodde även på en liten skräll av Columbus och ett uttåg av Caps redan inför matchserien. Självmant trodde jag mycket väl det kunde ske. Nu blev det lyckligtvis inte så!
Nu är vi här. 4-2 mot Columbus, 4-2 mot Pittsburgh och 4-3 i matcher mot Tampa Bay efter en av de sjukaste game 7 jag någonsin beskådat. Den hade allt. Fart, tacklingar, slagsmål, känslor. Sist men inte minst måste jag även lyfta fram Holtby, som denna säsong inte alls levt upp till förväntningarna i grundserien. Sedan kommer han in i slutspelet och levererar som den gamle gode Vezina-Holtby och spikar igen de sista två matcherna mot Tampa vilket tar oss till en så efterlängtad Stanley Cup-final!
Dags att ladda om för det största som hänt oss på 20 år, natten från måndag till tisdag 02:00 kör vi igen. Och där hoppas jag självklart vi kommer hem från Vegas med en jackpot!
