Att falla tillbaka på något
Efter dagens dystra besked att ännu ett NHL-proffs avlidit måste paralleller dras till den professionella idrottens baksidor. Vad händer med människan när karriärens sista match är slut, publiken har gått hem och vaktmästaren för sista gången släckt ljuset i arenan?
Vi måste naturligtvis i ett sådant här tidigt skede vara ytterst försiktiga med att dra allt för tidiga slutsatser om huruvida Wade Belaks dödsfall ens är relaterat till hans professionella karriär, eller om det handlar om någonting annat. Men visst är det märkligt att tre relativt unga människor dör inom loppet av ett par månader, och samtliga har haft mer eller mindre lyckade karriärer i National Hockey League?
Själv har jag alltid varit kritisk till framförallt svenska ledares besatthet att värna om de unga talangernas utbildning inom annat än ishockeyn. För mig handlade min egen inställning länge om att de här grabbarna skulle "ta chansen och åka över" hur unga de än var. I min något naiva idévärld var ett lukrativt kontrakt i NHL en garant för ett långt och lyckligt liv med många gröna dollar i fickorna. Vad skulle de med en civilingenjörsutbildning till när de tjänar 20 miljoner per år för att spela hockey?
Dock kommer dagen när allt tar slut lite oväntat för vissa. Trots miljonerna sliter spelaren av ett korsband, och de där gröna dollarsedlarna är inte lika sexiga i soffan framför TV:n i förorten till Toronto som de var den dagen han var med och firade Stanley Cup-paraden på huvudgatan i säg Denver.
I framförallt USA är man i månt och mycket sitt yrke. Så även till viss del i Sverige. Den som blivit av med sitt jobb vet vad jag talar om. Ett proffs är högt aktad, och en "champ" är alltid en vinnare, hur länge sen det än var han eller hon vann.
Men vem är man den dagen när ingen bryr sig längre? När man är satt på waivers och ingen manager orkar ringa upp?
Då kan det vara bra att ha något att falla tillbaka på. En utbildning, ett intresse eller en passion, som gör vardagen begriplig, och som ger livet en mening. I det nya jobbet, eller hobbyn, finner man andra människor som är beroende av en, som förväntar sig saker, och som man genom att göra det man är bra på blir tillfredsställda. På vilket sätt skiljer sig dessa människor från en coach, en lagkamrat eller en publik?
Att vara NHL-proffs må vara drömmen för många, men ytterst få kommer dit, och de som gör det måste ändå planera för ett liv den dagen allt är slut.
För då börjar ju det riktiga livet.
