Sabres säsongssummering: Det brast igen
Buffalo Sabres hade lagt fjolårets debacel bakom sig, och skulle återgå till de tidigare två årens takter. Även om det började ofantligt bra, så slutade denna säsong precis som föregående – inget slutspel.
Buffalo Sabres general manager Darcy Regier är inte känd som den mest aktiva på transfermaknaden. Snarare tvärtom. Han skiner inte direkt med några värvningar och när han valde att match Edmontons bud för att behålla Vanek blev kritiken stenhård. Det var inte bara på grund av satsningen på österrikaren utan även för att man inte lyckades behålla Brian Campbell, men det säger sig själv att Brian lämnade självmant.
Till den här säsongen kom då Buffalo i stället med Craig Rivet på backsidan men dock en exakt lika dan forwarduppsättning. Eller ja, det är inte hela sanningen. Ett par spelare lämnade och Sabres la i stället krutet på egna spelare. Under säsongen tillkom förvisso Dominic Moore, Mikael Tellqvist och Matt Ellis, samtidigt som Ales Kotalik lämnade.
Buffalo var inför säsongen fruktade av motståndarna av framförallt två anledningar. Dels Ryan Miller i mål men framförallt sin snabba skridskoåkning. Den här säsongen fick dock Sabres bevisat för sig att det inte går att vinna enbart med hastighet – eller hur Afinogenov? Nå ja, det ska inte klankas ner på Maxim även om han ärligt talat var fullkomligt usel den här säsongen.
Buffalo Sabres öppnade säsongen på ett fantastiskt sätt. Efter åtta omgångar var man ännu obesegrade efter ordinarie tid och just säsongsstarten har varit Sabres starka sida de senaste åren. Där tog det dock stopp. I mitten på november förlorade Buffalo fem raka matcher. Då förvandlades också fansen som svävade på moln att det nog inte blir så enkelt trots allt.
Boston började dra i från i divisionen och vid årsskiftet såg det si så där ut. Buffalo fick så när fira nyår på slutspelsplats och i januari hade Lindy Ruffs grabbar en riktigt bra månad. Man förlorade endast fem matcher trots att man hade mängder med bortamatcher. Sabres kunde dock inte tackla upphaussandet om en spikrak uppåtkurva. Djävulen tog tag i trendpilen och vinklade den neråt, ett steg åt gången och med bara ett fåtal matcher stod Sabres där. I en hård kamp mot Florida och New York Rangers.
Tortorellas gäng vann kampen och i den sista drabbningen i HSBC Arena skanderades det att Lindy Ruff och Darcy Regier skulle få kicken. Detta efter elva säsonger i Buffalo Sabres tillsammans. Men ingen av dessa två kan lastas för nederlaget. Visst, Buffalos forwarduppsättning är orutinerad och ung, men flera spelare underpresterade. Jag tänker då framförallt på spelare som Jason Pominville, Jochen Hecht, Maxim Afinogenov, Clarke MacArthur och Daniel Paille. Sedan så var Tim Connolly oroligt mycket skadad, men när han väl var frisk så blev det poäng.
Men det fanns enligt mig en speciell händelse, i en enda match vid en enda tidpunkt, som avgjorde Buffalos öde. Gärningsmannen stavas Scott Gomez, och offret Ryan Miller. När Miller blev skadad ställdes Patrick Lalime i målet och då förlorade man sju av nio matcher. Det säger ganska mycket och när Miller betyder så mycket för Buffalo som han gör är det naturligt att dubbel-ve:na byts ut mot ett loser-tecken. Gomez tilltag må inte ha varit med vilje, men Miller missade flera matcher, flera veckor. Backarna kände sig inte bekväma med Lalime och Tellqvist i mål.
Där avgjordes Buffalos säsong.
Ska man se något positivt i det hela så är det att Buffalo skrapade ihop en poäng mer än i fjol och gjorde ungefär lika många mål. Målskyttet är inget problem, försvaret är inget problem, målvaktsspelet är inget problem, coachningen är inget problem. Problemet är jämnheten, och inte bara mellan match utan mellan säsonger.
Regier och Ruff sitter kvar till nästa säsong också – minst.
