En djupdykning i HELA organisationen – DEL I av II

Detta är min analys och tankar om hela Buffalo Sabres organisation. Innehållet är både fakta och framför allt egna reflektioner kring det mesta som hänt, händer och kan komma att hända i NHL:s vackraste franchise.

Året är 2011

Sabres har precis tröstmålat i PP, genom Brad Boyes, som knäpper in 2–5, 15:51 på klockan in i 3:e perioden av Game 7 mot Philadephia Flyers i första utslagsrundan av slutspelet i Wells Fargo Arena. Han är assisterad av Derek Roy och Tyler Myers. Detta är det senaste målet Buffalo Sabres har gjort i Stanley Cup slutspelet. Det är i år 14 år sedan.

En titt på ägarskapet

Sedan dess har det runnit en hel del vatten under broarna, spelare och ledare har kommit och gått (och kommit åter), legender tackats av och fans som blivit alltmer härdade. Men vad är det egentligen som inte funkar? Kan man se ledarskapet från högsta topp reflekteras i laget på isen?

Terry och Kim Pegula köpte 2011 Buffalo Sabres, Rochester Americans och Buffalo Bandits (Lacrosse). 2014 fortsatte de investeringarna i NFL-laget Buffalo Bills.
Industri - och oljemagnaterna har sedan dess ökat sin nettoförmögenhet till 7.9B$ år 2025 (från 4.7B$ år 2011).

Kim föddes i Sydkorea 1969, men adopterades redan vid 5 års ålder av Ralph och Marilyn Kerr. Hon växte upp i Fairport, NY, sedan gick hon på Houghton College, NY. Hon började efter skolan jobba på en restaurang i Belfast, NY där hon, som av en händelse, var servitris åt Terry 1991, där tycke genast fattades. Hon blev erbjuden en tjänst inom han företag, vilket hon gladeligen accepterade och 1993 gifte de sig och hon har varit vid hans sida sedan dess och dom har 3 barn ihop. 2022 fick hon en hjärnskada pga. av en stroke, vilket gjort att hon blivit omyndigförklarad och har blivit ersatt inom koncernledningen av Terrys äldsta dotter Laura Pegula i sin styvmors ställe. Sommaren 2024 sågs Kim för första gången officiellt gåendes, med hjälp av sin make när hon startade försäsongsträningen för Buffalo Bills pre-season camp. Kim är nämligen ett stort fan av fotballägandet medan Terry är desto mer involverad i hockeyn.

Terry är född i Pennsylvania 1951, där han också är uppväxt till collegetiden på Penn State, där han studerade Naturvetenskap, nyexaminerad ingenjör inom ämnet bar det sedan av till Albany, New York där hans karriärbana inleddes inom Olja & Naturgas inom företaget Getty Oils. Efter några år bytte han till Felmont Oil Co och startade till sist sitt egna bolag East Resources 1983. Ett företag han byggde upp och utvecklade till en stor koncern som han till slut sålde för 4.7 miljarder dollar. Han hade redan andra investeringar i andra näringslivsområden som han fortsatte att investera i och sälja av, en taktik han fortfarande kör med. Men just vid den stora vinsten på försäljningen av East Resources 2011 så använde han stålarna för att investera i en dröm han haft länge, nämligen sport.

Här inleds alltså Pegulas ägarskap i den organisation vi är intresserade av. Paret bor sedan lång tid tillbaka i Florida. Man har givetvis flertalet fastigheter i Buffalo med omnejd och besöker frekvent staden. De få gånger man ser dom och hör dom i det offentliga verkar bägge två väldigt sympatiska och Kims tillstånd är givetvis en tragedi och man känner sorg för det inträffade med de bägge. Dom har 3 barn ihop.

Nu till mina tankar om deras ägarskap och de problem jag ser:
För det första skall det tilläggas att bägge två har ett genuint sportintresse och gör vad dom kan för att göra Buffalo som samhälle bättre för dess invånare vilket är väldigt beundransvärt och det skall dom ha all credd för. Dock finns det ett antal problem med deras ägarskap så som jag ser det.

1. Dom äger för många organisationer. Att dom köpt upp både Sabres och Americans under samma paraply är absolut kanon. Det gör allt så mycket enklare i en samlad organisation och alla kan dra åt samma håll och man kan bättre förvalta bägge lagen på ett övergripande sätt. Men att äga stadens NFL lag och dessutom Lacrosselaget uppe på det gynnar i slutändan ingen. Framför allt inte de mindre drakarna, dit Sabres dessvärre räknas. Bills får den stora uppmärksamheten och det är där fokuset och merparten av pengarna läggs.

2. Sedan länge är det vida känt att Sabres Manager Office med Ken Adams i spetsen inte är tillräckliga i sina roller. Antingen är scoutingen och analysverktygen för dåliga eller så kan inte Ken Adams ta till sig vad dessa säger till honom. Med dagens analysdata som finns tillgänglig bör det finnas alla verktyg för att under ett decennium bygga ett lag som är tillräckligt slagkraftigt för slutspel. Något är ruttet, med en involverad ägare hade saker och ting förmodligen skett snabbare och då även denna sport är resultatdriven så bör alla spelare och ledare granskas årligen. Detta verkar inte ske på Sabres kansli.

3. Detta kan låta hårt och kallt, men då det är proffsidrott på högsta nivå så är det dock en parameter att ta med i beräkningen. Kim Pegula är sjuk och behöver hjälp och stöd i princip dygnet runt, där hennes make är en stor del i den processen. När de dessutom bor en halv kontinent bort så bör man helt enkelt sälja Sabres pga. tidsbrist om inte annat. Man kan omöjligen vara så insatt som man behöver i sitt ägarskap med en sjuk fru och 5 proffsorganisationer att ta hand om, samtidigt som man försöker lära barnen för att en dag ta över imperiet. Buffalo Bills gjorde succé i NFL i år, behåll dom, trots allt är det där merparten av pengarna sitter, med ny arena på gång och allt. Sälj Sabres till en ägare med stor passion för staden och hockeyn som är villig och har orken att göra vad som krävs för att skaka liv i den gamle buffeln. Tack för vad ni gjort, men det är dags att ta farväl.

Den sportsliga ledningen under lupp

Sabres sportsliga ledning som jobbar under Pegulas består av följande personer:

GM: Ken Adams
Chief Operating Office: Pete Guelli
Senior Vice President of Business Operations: Rob Minter
Associate General Managers: Jason Karmanos, Mark Jakubowski, Jerry Forton
Vice President of Hockey strategy and research: Sam Ventura
Director of Pro scouting: Jeremiah Crowe
Assistant director of Amateur scouting: Jason Nightingale

Dessa herrar har även hjälp av en hel drös scouter på olika nivåer, dataanalytiker, hockeyteknologer mm.

Innan vi sätter igång skall det sägas att Buffalo Sabres är ett ”Small market team”. Detta innebär att man har lägre publiksnitt, mindre medial exponering, lägre intäkter och ibland ”no-trade clause” att kämpa mot. MEN. Det ursäktar inte snart 14 säsonger utan slutspel.

Vi börjar med Ken Adams. Han ska inte vara kvar i den positionen han nu har haft i snart 5 år. Fem år innebär 5 drafts, 5 off-seasons, 5 trading deadlines. Han är alltså inte ansvarig för draftningen av Rasmus Dahlin (-18), Tage Thompson (-16) eller UPL (-17). De 3 bärande spelarna i respektive lagdel. Han har draftat JJ Peterka i 2: a rundan och hittat Dylan Cozens tidigt. Owen Power och Zach Benson har lite kvar att bevisa som tidiga Picks (Power dessutom #1) men kan visa sig vara bra i längden. Men 3 eller 4 spelare, på 5 drafts är faktiskt underkänt. Men är vi snälla kan vi ge han ett svagt godkänt betyg på draften.

När det kommer till kontrakt kan vi ge honom aningens bättre betyg. Mattias Samuelssons kontrakt är dock allt annat än bra. En skadebenägen spelare, utan synbar utveckling, som spelar hälften av matcherna per säsong ger man ett 7-årskontrakt värt 4,3$M. I somras köpte man ut Jeff Skinner för återstoden av kontraktstiden. I år ingen blev det ingen större kostnad, men vad gjorde Adams med utrymmet som gavs i år? Absolut ingenting. Man har 8M$ i capspace (just exakt nu 13M$ men det är för att McLeod och Greenway är på injured reserve några veckor). Nu har man snart ingen realistisk chans på slutspel heller, så nu blir det ju samma visa som senaste åren att man trejdar talang för framtida talang. Inget fel i de om det vore en eller två gånger. Men 5! Nej, inte bra, särskilt då Skinners buyout kostnad kommer att öka de närmaste säsongerna och man har Jack Quinn, Bowen Byram, JJ Peterka och Devon Levi för att nämna de bästa på utgående kontrakt till sommaren. Hur löser Adams detta? Risken är uppenbar att det blir en för tuff uppgift och risken är att man kommer få dumpa talang för en alldeles för låg kostnad redan i vinter. Det är dåligt skött, men Power, Dahlin, Thompson och Cozens har alla fått bra kontrakt så det gör att han når upp i knappt godkänt på denna punkt.

När det kommer till att trejda spelare är Ken Adams sämst i klassen. Första trejden han genomförde som GM var att byta bort Marcus Johansson till Wilds, för Eric Staal. Han har bytt bort Taylor Hall för Anders Bjork. Sam Reinhart till Florida för Devon Levi. Jack Eichel för Peyton Krebs och Alex Tuch (den senare en personlig favorit, men för EICHEL???). 2: round pick för Beck Malenstyn. Men den enda trejden som man fick lite fuktiga drömmar om, nu i somras med Savoie till Oilers och McLeod och Tullio till Sabres har inte fallit så väl ut som vi hoppats på, även fast jag gärna ser att man kritar på nytt kontrakt med McLeod då han är snabb och slitstark som få. Så ett riktigt fett jäkla F på trejdingen. Även om jag förstår att det är svårt att locka kvalité till ett dysfunktionellt lag, vilket man varit 4 av 5 år. Men det ursäktar inte hur dåligt det har varit.
Ken Adams måste entledigas genast.

Övriga tankar om organisationen är att det är svårt att säga exakt vem som gör vad av de assisterande GM-sen. Men att det saknas kompetens eller förmåga att förmedla kompetensen är alldeles uppenbart.

Pete Guelli är en man som jag har stor respekt för när det kommer till det marknadsmässiga efter tiden i Charlotte Hornets och att ha hjälpt MJ att rekordsälja den franchisen. Han jobbar för bägges intressen men det är ganska solklart att han lägger sin vikt på Bills sidan. Återigen förstår jag det, varpå jag vill se att man tillsätter en lika kompetent person enbart för Sabres. Där behövs det dessutom nu mer än någonsin.

Rob Minter jobbar mestadels mot Rochester Americans och dom gör det bra i år igen så han verkar vara bra på det han gör, dock lite svårt att veta då info om personen i fråga är bristfällig.

Sam Ventura som är dataanalyschef och jobbar efter en manual som organisationen har över vilken strategi laget skall ha och man scoutar i enlighet med det inför drafts och off-seasons. Jag tror att Ventura har kompetens, han var ju i Penguins i 6 år innan flytten till Sabres och även här verkar han oerhört kunnig i sitt yrke av intervjuer att döma. Jag tror problemet för Sabres knappast sitter här, utan det är nog de faktum att Adams och gänget inte riktigt vet hur man egentligen vill spela och det finns ingen entydig vision. Det gör att man inte kan använda alla analyser och data på ett speciellt bra sätt. Förra säsongen ville man ha puckskickliga spelare, i år var tanken att man skulle ha mer fart och tuffhet, vad vill man ha nästa år efter ännu än misslyckad säsong? Det blir ingen långsiktighet. Men som sagt, inte Sam Venturas fel.

Jag tror att Crowe och Nightingale lider av samma symtom som Ventura. Att man scoutar spelare efter en ”mall” som är i ständig ändring vilket gör att man inte vet vilka exakta spelare man skall be sina underhuggare hålla extra koll på. Utan man går på allmän talang i stället för specifika tendenser och egenskaper. Vilket gör scoutingen bristfällig och spretig. Sen finns det alltid utrymme för förbättring och scouterna är inget undantag. Hur bra sköts den europeiska marknaden exempelvis? Undantagen är väl UPL, Peterka och Dahlin. Längesedan man hade en Vanek eller Hasek i Sabreströjan exempelvis.

Allt som allt så är stora delar av Sabres sportsliga organisation redan på plats. Man behöver byta ut spindeln i nätet, Ken Adams, helt klart. Sen även tillsätta en marknadschef med fokus på hockeyn. Det skulle göra det mer attraktivt för spelare att komma till Buffalo om fansen skapade rejält tryck och skulle dessutom vara bra för den ekonomiska delen.

Vad ska visionen vara?

Hur vill man jobba, vad vill man åstadkomma om 1 år? Om 5 år? Om 10 år? Den röda tråden jag kom in lite snabbt på i ett tidigare inlägg verkar inte vara lika viktig idag av intervjuer att döma. Det känns som att man går varje dag och tar problemen när de väl dyker upp i stället för att jobba förebyggande och genomtänkt. Vill man bygga en dynasti som exempelvis Red Wings gjorde under så många år på -90 talet och in en bra bit efter millenniumskiftet? Eller vill man gå all in för en Stanley Cup snarast möjligt? Jag hoppas ju på det förstnämnda men då finns det ett antal väldigt viktiga saker att jobba med. Jag har en dröm om hur jag personligen vill att organisationen skall styras och ett arbetssätt som gör att laget ständigt har ett lag som kan slåss om slutspelsplats, även om det alltid kommer mellanår osv. Idag bygger man utåt sett långsiktigt med alla unga, spännande spelare med långa kontrakt. Men är det verkligen långsiktigt? Man har absolut samlat på sig en stor dos av potential i truppen, men man verkar vara komplett oförmögna att få ut den. Detta tillskriver jag fullt ut Ken Adams. Han vet inte vilken slags tränare han vill ha, vilken taktik man vill stå för eller pin-pointa vilka pusselbitar som fattas.

Detta måste de bli ändring på snarast. Jag skulle vilja se ett par fasta punkter man följer i den mån det går, vilka jag tänkte gå igenom.

1. Utformning av truppen
Man bör lägga större vikt av att hitta ett system för att enklast få in unga spelare och jobba bättre med vilka spelartyper man ska ha i respektive lagdel/kedjor. Självklart är det viktigt att man har en riktigt bra första keeper. I Sabres fall handlar det om att finna en sådan med en riktig vinnarskalle och som är fullt uttalad 1: a. Sen gärna en rutinerad räv som backup. Sen en ung talang som växlar mellan NHL/AHL. Just på den här punkten känns det som att man prickar av 2 av 3 punkter. Reimer har varit med länge och Levi slussas upp och ner. Men en starkare förstamålvakt är vi i behov av.

På backsidan ser jag gärna att man har talang bredvid rutin i 2 av paren och sedan ett riktigt tungt 3:e par, ålder undantaget här. Där är vi inte nära idag.

Offensivt är det en bredare fråga med så pass mycket som skall mejslas in. Men en riktigt vass förstalina som sedan skall avlastas av en än viktigare andrakedja som skall hantera bägge riktningarna på ett riktigt bra sätt. Så här kommer de svåraste spelartyperna att finna hålla till. En tung 3:e kedja som är så där överdjävligt jobbig att möta för alla andra lag. I 4:e linan vill jag se de största unga talangerna klubben har att erbjuda (om man inte fiskat upp en Bedard/Celebrini/McDavid-typ som kliver in i förstakedjan såklart). Detta är en kedja som skall spela mycket dom också och man matchar laget efter motståndet för en gångs skull. Möter vi ett tungt Winnipeg kanske det är på sin plats att matcha 3:e linan i princip som en förstakedja den matchen för att kunna möta upp i tyngd. Möter man sedan ett svagare försvar in med 4:e linan mera just den matchen osv.

2. Uppstagad lönelinje
Det gäller att sätta tydliga ramar för hur mycket man kan lägga på målvakter, backar och forwards. Sen givetvis sätta ”internt lönetak” även på förstakedja, första backpar osv. Då vill jag tro att det blir lättare att identifiera långtidskontrakt, FA-marknaden osv. Inte bara ge ut dyra kontrakt till höger och vänster.

3. Rätt val i free agency
Man måste bli mer aktiva på FA-marknaden än vad man har varit. Har man en tydlig spelidé, vilka roller man söker och vilka egenskaper man vill ha kan man rätt snabbt identifiera vad man behöver ha in. Har man dessutom en lönelinje som sätter ramarna för vad vilka rollspelare skall tjäna, så kan man ännu fortare hitta vilka som finns på marknaden och passar just vårt lag.

4. Intensifiera samarbetet med Americans
Jag kommer in mer på denna punkt senare, men i stora drag är det att spela samma taktik i bägge lagen, jobba med att hitta samma spelartyper och roller. Flera ledare som jobbar inom bägge organisationerna som kan utveckla Rochester och göra att utbildningen i AHL för unga spelare i organisationen får än mer utväxling.

5. Drafta mer noggrant
Man kan inte fortsätta drafta enbart efter talang utan även efter vad man faktiskt behöver på sikt. Jack Quinn, Matt Savoie m.fl. har ju draftas till synes enbart för att dom har talang. Men var ska man spela dom? Man hade vid dessa draft-tillfällen ingen klar plan för hur och var de skulle spela väl i NHL. Nu är Savoie trejdad och Quinn sitter på utgående kontrakt. Onödiga draftval. När man vetat om i ett par år att Jokiharju och Bryson inte håller måttet kanske man skulle letat efter en eller två fina unga backar som hade varit redo för NHL nu när deras kontrakt löper ut i sommar. Draften är en stor del av dagens NHL och är alldeles för viktigt för att slarva bort.

6. Fortsätt bygg starka relationer till staden
Det är viktigt att fortsätta bygga relationer och skapa plattformar för fansen att få tillgång till laget. Man har svårt att fylla KeyBank Center efter alla miserabla år. Detta måste åtgärdas. En ny marknadsledare för just Sabres vore som sagt på sin plats, det finns att göra.

Rochester Americans (Amerks)

Farmarlaget vet uppenbarligen hur man tar sig till slutspel. Det är tur att de unga grabbarna får slutspelsrutin någonstans ifrån åtminstone. Amerks är verkligen perfekt för Buffalo på så många sätt. En traditionsstark AHL-klubb, endast 12 mil mellan städerna och det är samma ägare. Man kan utveckla organisationerna gemensamt på många sätt. Men framför allt tror jag själva strukturen på hur man vill spela och vilken slags filosofi angående roller och sammansättning i trupperna kan styras upp och användas i bägge lagen för ett enkelt sätt att ta klivet upp till NHL för råämnena i AHL. Årliga träningsmatcher, gemensamma träningar och träningsläger osv. Listan kan göras lång på hur man kan strukturera upp det och nog vore det intressant att se samma modell i både NHL och AHL. Skulle gärna se att det satsades på mycket meriterad personal på ledar – och organisationsnivå i Amerks som givetvis påkostas av Sabres. Allt för att göra steget till NHL så smidigt som möjligt.