Krönika: Är det dags nu, efter 14 år?
Så står vi här igen, vid en ände där det blir allt mörkare och där Buffalo Sabres har förvånansvärt svårt att finna något ljus. 0-5-förlusten mot Detroit Red Wings natten till tisdag var Sabres åttonde raka bortaförlust.
En säsong som på förhand skulle bli riktigt trevlig är redan något av en mardröm, då Sabres ligger sju poäng från slutspelsplats. Med det arbete som gjordes inför säsongen, och de positiva vindar som fläktade efter att Terry Pegula tagit över ägarskapet, förväntades detta bli en vändning. Nu skulle Sabres bli en ”contender”, vi skulle åter bli bäst i North East Division. Det var målet, och hur väl har Sabres nått upp till det hittills? Ja, tyvärr inte särskilt bra.
För nästan på dagen fyra år sedan – närmare bestämt den 22:e januari 2008 - skrev jag följande i en krönika:
”Buffalo Sabres behöver en nytändning. Det behövs en person, någon som kan få Thomas Vanek att producera som i fjol. Någon som kan få Maxim Afinogenovs skridsko att gå som bara dem kan. Någon som kan få Henrik Tallinder och Toni Lydman vara lika täta som förr. Jag tror inte att Lindy Ruff kan göra det längre. Det går inte att skylla på skador dag in och dag ut. Har man skadeproblem så har man. Kan man inte anpassa sig till dem, är man inte ett bra lag. ”
Det var säsongen efter att Sabres hade tagit sig till conference final två år i rad. Det var säsongen då man för en gångs skull skulle nå hela vägen. Lindy Ruff fick inte sparken då, men Thomas Vanek kom inte igång, Maxim Afinogenov blev en flopp och firma Tallinder-Lydman höll inte längre. Läget är dock slående lika. Sabres är tungt skadedrabbat och även om Sabres i dagens läge är Vanek en pålitlig målskytt har österrikaren utan tvekan betydligt mer att ge.
Cirka två år senare – närmare bestämt på Juldagen 2010 – skrev jag följande i en krönika:
”Antingen slänger general manager Darcy Regier sig på luren och löser det hela med att byta till sig en toppcenter. Eller så skickar man Darcy Regier åt fanders, och tar in en general manager som inte har telefonnoja.”
/…/
”Om Darcy Regier inte ser till att Lindy Ruff får en toppcenter att arbeta med den här säsongen kommer Sabres falla som en sten. Thomas Vanek kan göra mycket på egen hand, men med tanke på hans ojämna prestationer den här säsongen är en bra playmaker ett måste.”
Detta var alltså förra säsongen, och Sabres nådde som bekant slutspel tack vare en fantastisk vår. Men att det händer två år i rad – i de proportionerna – går nog bara att drömma om. Och om jag hade rätt eller fel i mina tankar då lär vi aldrig få svar på, men Sabres har inte nått längre än första rundan i slutspelet sedan de två mycket imponerande säsongerna.
Lägg ihop de två ovanstående citaten, och ni får dagens utgångsläge för Sabres inför våren som kommer. Utgångsläget sett till truppen är dock väldigt annorlunda.
Sabres har inte bara bytt ägare utan har även håvat in Ville Leino och Christian Ehrhoff på stora kontrakt. Robyn Regehr blev tillbytt från Calgary Flames, och han är den ende av dessa tre som kan se sig i spegeln och ändå hålla huvudet så när högt efter den första halvan av denna säsong.
Poängen med det här alstret är inte att sätta ned foten och säga att Lindy Ruff eller Darcy Regier skall gå, utan att snarare ställa frågan om vad Sabres skall göra. Och det är bara en av flera frågor.
Lindy Ruff har varit head coach för ett och samma lag längre än någon annan coach som leder ett lag i NHL i dagsläget. Han är inne på sin 14:e säsong i båset för Blue and gold. Sabres bästa framgång under hans ledning är Stanley Cup-finalen - för 13 år sedan.
Det skall tilläggas att han inte alltid haft något vidare bra material att jobba med, och när han väl hade det ledde han Sabres till två raka conferencefinaler (2006 & 2007). Tyvärr föll Sabres i de båda. Då hade vi Chris Drury och Daniel Briere, och att de fick lämna Sabres är en gåta som vevas om och om igen. Den är så pass uttjatad att jag nöjer mig med att nämna det så här.
Men om han lyckades med det materialet, vad är felet på dagens trupp?
Jason Pominville är den ende poänggörande forwarden som varit bra under hela hösten. Derek Roy har inte alls nått upp till sin potential och i stället har de yngre spelarna fått kliva fram. Spelare som Drew Stafford, Brad Boyes och Ville Leino är exempel på tre spelare som även dem ska kunna prestera betydligt bättre än vad man gjort hittills.
Backuppsättningen är god, och visst har vi haft skador, men det är inte en förklaring värd ett jota sett över hela hösten. Möjligen kan det helt enkelt vara så att det här materialet helt enkelt inte är det Lindy Ruff vill ha.
Är det månne så då, att det brustit i samarbetet mellan Darcy Regier och Lindy Ruff?
Visst kan det vara så, och kanske har Terry Pegulas inträde inte bara varit positivt. Men Darcy har precis som Ruff varit i Sabres de 13 (snart 14) senaste säsongerna, och då känner de nog varandra så pass bra att de inte kan påverkas av någon enskild individ. Givetvis vill de båda Sabres väl.
Behöver någon av dem lämna – eller båda?
En evig fråga, och som ni förstått av tidigare här i denna krönikan är det inte första gången denna diskussion drar igång bland Sabresfansen. I en omröstning på The Buffalo News efter förlusten mot Detroit var Sabresfansen hyfsad eniga. Den största majoriteten vill att Darcy Regier sparkas, några av dem även att Lindy Ruff lämnar skutan.
Att Sabres ledning ska avvakta i väntan på att spelarna, tillsammans med Lindy Ruff och övriga tränarstaben, vänder detta? Det tyckte bara några ynka procent.
Undertecknad själv uppskattar Lindy Ruff som personlighet enormt och överlag också som head coach. Däremot har önskemålet länge och väl varit att få in en annan general manager, men det känns ytterst tveksamt att det skulle vara en lösning som vänder trenden direkt. Många i ovannämnda omröstning tyckte också att det vore på sin plats att byta bort några av spelarna i lagets stomme. Risken är dock att det bildar ett kretslopp av spelaromsättning om och om igen. Truppen är tillräckligt stark för att nå slutspel utan tvekan, och för att väl där nå längre än så krävs mer än bara ett bra lag.
Troligen tillhör jag de ynka procent, som vill avvakta och se …
