Grigo's case
En av de mest talangfulla spelarna Buffalo draftat på ett par år får just nu finna sig i att spela center mellan en spelare som påminner om en klassisk goon och en som sliter för laget. Ingen av dem är dock några snidare. Är det rätt väg att vandra för Mikhail Grigorenko? Här ger jag min syn på situationen.
I draften 2008 lyckades Sabres lägga beslag på Tyler Myers och Tyler Ennis i den första rundan. I samma draft plockades även Luke Adam. Året efter togs Zack Kassian, Brayden McNabb och Marcus Foligno under Sabres vingar. Detta var alltså 2009. Sedan dess har ingen av de som valts i draften av Sabres fått debutera i NHL.
Fram till denna säsong. Genom trejder hit och dit så slutade det med att Sabres hade val nummer tolv och nummer 13 i förra årets draft. Första valet användes till att plocka Mikhail Grigorenko, en spelare som sjunkit längre ned i ordningen än vad många hade trott på förhand, mycket tack vare, eller på grund av, att han missade ett gäng matcher på grund av en skada. Trots det kunde han vinna skytteligan och poängligan för rookies i QMJHL samtidigt som han slutade på en femteplats i den totala poängligan.
Val nummer två i förra årets draft föll på Zemgus Girgensons. Denna text kommer dock inte att handla om det lettiske kraftpaketet som verkar leva för att träna.
När det var dags för det korta träningslägret inför NHL, så placerades Grigorenko som center mellan nyförvärvet Steve Ott och Ville Leino. Kort därefter började rapporter trilla in om att den kedjan tillhörde en av lägrets bästa. Detta kombinerat med att Grigorenko gjort 50 poäng på 32 matcher för Québec samt ett bra JVM där han stundtals överglänste Nail Jakupov i det ryska laget gjorde att förhoppningarna, och förväntningarna skruvades upp på vår ryske talang.
Så närmade sig premiären mot Flyers. Då gick Ville Leino sönder och den framgångsrika kedjan på lägret splittrades.
Sedan dess har Grigorenko inte gjort allt för mycket väsen av sig i NHL för att vara ärlig. Ett mål och två assist på 17 matcher. Klart under det man hade hoppats på, även om jag personligen mest sett denna korta säsong som en inskolningsperiod för ”Grigo” att lära sig spelet i NHL, all produktion är en bonus. Men nog hade jag förväntat mig mer än blott tre poäng. Inte heller blir det enklare av att nästan hela laget verkat har hamnat i någon form av offensiv koma för det mesta vilket gjort att det inte underlättat för en rookie att samla på sig poäng i protokollet.
En annan sak som jag blivit lite förvånad över är hur först Lindy Ruff och nu även Ron Rolston har coachat Grigorenko. Jag påstår inte att Grigorenko skulle fått chansen mellan Vanek och Pomminville när de härjade som bäst, och jag förstår att Ruff inte ville sära på förra säsongens succékejda med Foligno-Ennis-Stafford. Men när inget fungerade, förutom förstakedjan, var det då inte läge att ge Grigorenko mer utrymme att spela sitt spel? Nej, då placeras han i fjärdekedjan mellan John Scott och Patrick Kaleta. Inget ont om Kaleta som är en liten favorit som sliter, tacklar och har sig, och John Scott är bra på det han ska göra vilket är att slåss och vara någon form av skrämseltaktik gentemot motståndarna. Perfekta spelare för en fjärdekedja med andra ord. Men hur man än vrider och vänder på det så är inte Grigorenko en center för en fjärdekedja.
Sen när ”Grigo” blev förpassad till läktaren, som jag inte har något att invända mot, så var det mycket snack om att ”så blev det för Vanek, Stafford och Tyler Seguin i Bruins under deras första år och det är en del i utvecklingen”. Det köper jag, inget snack om att det kan vara bra att se något från ett nytt perspektiv, men man borde väl få en chans att visa att man lärt sig något också? Nu vet inte jag vad Sabres har för tankar om Grigorenko, men jag har svårt att se att de draftade honom för att göra honom till en defensivspecialist. ”Grigo” ska ha puck, föra spelet, hitta passningar och så vidare offensivt. Att då placera honom mellan John Scott, som påminner lite om Doug Glatt i filmen Goon, och Patrick Kaleta är enligt mig idiotiskt. Speciellt när lagets offensiv inte har klickat riktigt.
Under Ruffs ledning så var det regeln ”ett misstag och du är bänkad” som gäller. Det kan man säga vad man vill om, men är det rätt väg att gå? Visst, misstag är aldrig rätt, men när det finns spelare i laget som gjort fler och större misstag än Grigorenko, men fått ännu mer istid, då ställer jag mig frågande till det valet av matchning.
Låt honom testa i powerplay. Låt han spela med spelare som faktiskt kan göra något med hans passningar. Ge killen chansen att spela sitt spel! Annars känns det som att Grigorenko kommer att förgylla KHL inom ett par år.
Kom gärna med dina åsikter om detta. Antingen i kommentarsfältet eller på twitter (@aalexnil).
