Carolina Hurricanes off-season
Förra säsongens Stanley Cup-mästare Carolina Hurricanes genomgår, precis som alla lag, en förändring under sommaruppehållet. Vilka har tillkommit och vilka har försvunnit? Här kommer en genomgång.
Men först en återblick av säsongen…
Carolina Hurricanes insats den gångna säsongen kan minst sagt kallas för succé. Inför säsongen så menade experter runt hela jorden att Carolina skulle få det tufft, ett kritiserat lag utan offensiv potential och en slapp defensiv förväntades inte ens ta sig till slutspel. När träningsmatcherna sedan drog igång i mitten av september imponerade dock laget och vann fem av åtta matcher. Carolina fortsatte att imponera när grundserien startade, efter en inledande 2-5-förlust mot Tampa Bay i premiären vann de dock tolv av de följande femton matcherna, bland annat skåpade de ut New Jersey Devils med 6-1.
Säsongen gick vidare och Carolinas framfart innebar att flera ögonbryn höjdes och man väntade nu bara på en motgång och svacka så att man sen skulle känna igen det ”gamla” Carolina, som krigade i bottenträsket. Men istället fortsatte laget att trumma på och i januari vann de 13 av 14 matcher.
Mot slutet av grundserien smet det in en hel del förluster titt som tätt och elaka tungor menade att Carolina nu skulle trilla ner i tabellen och få det svårt i slutspelet. Laget höll dock ut och slutade på en imponerande andraplats i Eastern Conference, en ynka poäng bakom Ottawa. De vann Southeast Division, 20 poäng före tvåan Tampa Bay.
För första gången sedan säsongen 01/02 hade nu Carolina nått slutspel och i den första slutspelsrundan väntade Montreal Canadiens. Det började dock illa med två raka hemmaförluster, men sedan vände lyckan och Carolina vann fyra raka matcher, och gick segrande ur mötet med 4-2 i matcher.
Härnäst väntade New Jersey Devils, som i sin matchserie mot New York Rangers hade vunnit med imponerande 4-0 i matcher, i spetsen stod Patrik Elias som på de fyra matcherna hade gjort fem mål och sammanlagt elva poäng. Men Devils skulle bli en munsbit för Carolina, som vann de tre första matcherna och sammanlagt vann serien med 4-1 i matcher.
I den tredje rundan var det sedan Buffalo Sabres som ställdes mot segermaskinen Carolina. Buffalo gav sig dock inte utan kamp och serien gick till sju matcher, där lagkaptenen Rod Brind’Amour slog in det matchvinnande målet i 4-2-segern. Carolina var nu i Stanley Cup-final för andra gången i klubbens historia, den första gången blev det förlust mot Detroit Red Wings 01/02.
Motståndare i finalen var Edmonton Oilers, som lika otippat som Carolina hade flugit fram i slutspelet i Western Conference. Anförda av försvarsresen Chris Pronger hade de i tur och ordning slagit ut Detroit, San José och Anaheim.
Finalserien började oerhört tufft för Edmonton, målvaktsfantomen Dwayne Roloson skadade knäet i den första matchen och återkom inte. Istället fick Jussi Markkanen chansen, men han hade inte spelat på flera veckor och innan han hade blivit varm i kläderna hade Carolina dragit ifrån till 2-0 i matcher. Edmonton kämpade sig dock tillbaka och tvingade fram en direkt avgörande sjunde match.
Väl där var det dock Carolina för hela slanten och efter att Justin Williams fastställde slutresultatet 3-1 i tom kasse med minuten kvar av den tredje perioden fick hela RBC Center glädjefnatt.
---
De regerande mästarna borde inte ha några problem med att locka högkvalitativa spelare till sig, men faktum är att Carolina har haft det fruktansvärt svårt att förstärka laget. Flera tongivande spelare har lämnat laget och ersatts med mindre bra spelare. Nedan följer en genomgång och korta kommentarer om Carolinas aktivitet under sommaruppehållet:
Förluster:
C, Doug Weight, Free Agent till St Louis Blues
RW/LW, Mark Recchi, Free Agent till Pittsburgh Penguins
D, Aaron Ward, Free Agent till New York Rangers
G, Martin Gerber, Free Agent till Ottawa Senators
C/LW, Josef Vasicek, Bortbytt till Nashville Predators
C/LW, Matt Cullen, Free Agent till New York Rangers
Kommentar:
Det är massvis med rutin som försvinner från Carolina, Doug Weight, Mark Recchi, Matt Cullen och Aaron Ward har tillsammans spelat 51 säsonger i NHL och vunnit Stanley Cup sammanlagt sex gånger.
Förlusterna av Doug Weight och Aaron Ward (bilden) kommer att drabba laget värst rent spelmässigt. Weight kan fortfarande skapa målchanser från ingenting och höjer sina kedjekamrater ett snäpp, medan Ward är stabil defensivt och är en bra ledare. Mark Recchi har varit en fantastik spelare, men är nu på nedgång i karriären och har länge sagt att han vill avsluta karriären i Pittsburgh, anledningen till att han kom till Carolina inför trade-deadline var att han ville ha en sista chans på att vinna Stanley Cup. Matt Cullen är en underskattad spelare som gör ett hästjobb i en andra- eller tredjekedja eller som kan ta hand om defensiven i en förstakedja, likt Niklas Sundström under tiden i New York Rangers.
I och med Cam Wards fantastiska utveckling under framförallt den senare delen av förra säsongen så kommer inte den gamla Färjestadsmålvakten Martin Gerber att saknas alltför mycket.
Josef Vasicek är den enda spelaren som Carolina har bytt bort under sommaruppehållet, i utbyte fick de Nashvilles Scott Walker. Vasicek var knäskadad stora delar av den förra säsongen och spelade bara 23 matcher, han har stor potential men har ännu inte tagit det sista steget i utvecklingen.
Nyförvärv:
G, John Grahame, från Tampa Bay Lightning
RW, Trevor Letowski, från Columbus Blue Jackets
RW, Scott Walker, från Nashville Predators
RW, Shane Willis, från Tampa Bay Lightning
RW/LW Jesse Boulerice, från St Louis Blues.
Kommentar:
Carolina har förlorat en handfull framstående spelare och ersatt dem med dussinlirare. Den enda klasspelaren bland nyförvärven är Scott Walker, som är en utomordentlig spelare i numerära underlägen och besitter stora ledarskapsegenskaper och har ett stort hjärta.
Jesse Boulerice hämtades tillbaka från St. Louis Blues efter att han hade gått den motsatta vägen när Doug Weight värvades under säsongen. Den forna Philadelphia Flyers-spelaren är en vettig kämpe i en fjärdekedja, men mycket mer klarar han inte av. Boulerice har också drabbats av en del hjärnskakningar under sin hockeykarriär.
Martin Gerbers ersättare blir Tampa Bays John Grahame, och det är en klar försvagning. När Grahame är som bäst är han väldigt bra, men det är allt som oftast inte fallet och han kommer få rikta in sig på att agera andremålvakt bakom Cam Ward.
Trevor Letowski och Shane Willis är två spelare som gör sig bäst i en fjärde- eller eventuellt en tredjekedja och är inga nyförvärv som skrämmer.
Sammanfattning:
Sammanfattat har Carolina Hurricanes försvagats märkbart under sommaruppehållet och med den befintliga truppen kommer de få det svårt att upprepa förra säsongens bedrift med Stanley Cup-seger. Deras toppspelare håller fortsatt hög klass med Rod Brind’Amour, Cam Ward, Eric Staal och Eric Cole i spetsen, men tredje- och fjärdekedjan har mycket kvar att visa.
---
Truppen/Depth Chart
General Manager: Jim Rutherford
Headcoach: Peter Laviolette
Assisterande coacher: Kevin McCarthy, Jeff Daniels, Greg Stefan
Målvakter:
Cam Ward [ profil ]
John Grahame [ profil ]
Kommentar:
I Cam Ward har Carolina en framtida stormålvakt som redan håller hög klass, vilket hans Conn Smythe Trophy (slutspelets mest värdefulla spelare) från förra säsongen bevisar. Fortsätter han utvecklas så har Carolina sin målvaktsposition säkrad i flera säsonger. Bakom Ward hittar vi John Grahame som troligtvis bara får spela 15-25 matcher under säsongen.
Försvarare:
Frantisek Kaberle [ profil ]
Bret Hedican [ profil ]
Niclas Wallin [ profil ]
Glen Wesley [ profil ]
Mike Commodore [ profil ]
Oleg Tverdovsky [ profil ]
Anton Babchuk [ profil ]
Andrew Hutchinson [ profil ]
Kommentar:
Carolina saknar en riktig toppförsvarare, men har å andra sidan sex försvarare som alla håller jämn klass. Gamle MODO-bekantingen Frantisek Kaberle får dock ses som lagets främsta försvarare. I laget finns också svenske Niclas Wallin, som inför och under förra säsongen funderade på att flytta hem till Luleå men som tillslut valde att stanna kvar i NHL och Carolina.
Centrar:
Eric Staal [ profil ]
Rod Brind’Amour [ profil ]
Kevyn Adams [ profil ]
Keith Aucoin [ profil ]
Kommentar:
Trots att Carolina har gått miste om Doug Weight och Matt Cullen har de en stark centerbesättning. Eric Staal tillhör NHL:s framtid och det fysiska fenomenet Rod Brind’Amour har först under den senaste säsongen fått den uppmärksamhet och uppskattning som han så väl förtjänar. Kevyn Adams bildar tillsammans med sin namne Craig Adams en tung och jobbig duo att möta och gör ett fullgott jobb i en tredjekedja. Keith Aucoin har bara spelat sju NHL-matcher i sin karriär, alla den gångna säsongen, och en ny center borde införskaffas.
Vänsterforwards:
Eric Cole [ profil ]
Ray Whitney [ profil ]
Craig Adams [ profil ]
Andrew Ladd [ profil ]
Jesse Boulerice [ profil ]
Kommentar:
Vänstersidan är fortsatt stark och spelarförlusterna där innebär att unge och intressanta Andrew Ladd troligtvis kommer få mer speltid den här säsongen. Eric Cole och Ray Whitney är två stabila NHL-spelare som gör ett fullgott jobb i byte efter byte.
Högerforwards:
Cory Stillman, axelskadad – borta 3-4 månader. [ profil ]
Scott Walker [ profil ]
Justin Williams [ profil ]
Trevor Letowski [ profil ]
Chad LaRose [ profil ]
Shane Willis [ profil ]
Kommentar:
När Mark Recchi valde att gå tillbaka till Pittsburgh Penguins lämnade han en lucka efter sig i laguppställningen, men värvningen av Scott Walker har fyllt den luckan med råge. Skadan på Cory Stillman kom dock olägligt och han kommer att bli saknad.
---
Förmodad laguppställning i premiären:
Eric Cole – Eric Staal – Scott Walker
Ray Whitney – Rod Brind’Amour – Justin Williams
Craig Adams – Kevyn Adams – Trevor Letowski
Andrew Ladd – Keith Aucoin – Chad Larose/Shane Willis
Niclas Wallin – Frantisek Kaberle
Bret Hedican – Glen Wesley
Oleg Tverdovsky – Mike Commodore
Cam Ward (John Grahame)
---
Carolinas draftval 2006:
# 63 Jamie McBain, D [ profil ]
# 93 Harrison Reed, RW [ profil ]
# 123 Bobby Hughes, C [ profil ]
# 153 Stephane Chaput, C [ profil ]
# 183 Nick Dodge, RW [ profil ]
# 213 Justin Krueger, D [ profil ]