SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division: 1. Carolina Hurricanes
Kan Carolina ta nästa steg och på allvar utmana om Stanley Cup?
Carolina gick in i förra årets säsong som lite av en smygfavorit till att vinna Stanley Cup. Kanske inte favoriter som till exempel Tampa Bay eller Colorado, men nog fanns chansen att ta sig en bit i ett slutspel. Man hade förlorat mot Tampa i andra rundan säsongen innan, och nu fanns förhoppningen att man kunde ta sig längre än så.
Det började bra, man gick obesegrad genom oktober och vann de nio första matcherna, innan man åkte på däng mot toppkonkurrenten Florida. Men man fortsatte hålla farten uppe, och man låg bekvämt i toppen av Metropolitan Division under hela säsongen.
Vid trade deadline så var man inte så värst aktiva, medan konkurrenterna tog in stora namn för att stärka laget inför slutspelet. Enda som tillkom i laget var Max Domi från Columbus. Frågan var om det var den rätta vägen att gå.
Till slut blev det en kamp med New York Rangers om att ta divisionstiteln, men efter att ha slagit Rangers i nästsista matchen av grundserien så säkrade man Metro-titeln, och kunde börja ladda för ett slutspel, som förhoppningsvis skulle bli långt. Tyvärr hade Frederik Andersen, som varit lysande i målet för Carolina hela säsongen, skadat sig några veckor innan och skulle missa inledningen av slutspelet sas det.
I första rundan stod Boston Bruins för motståndet, och Carolina stod som rätt klara favoriter innan serien startade.Carolina tog hem första matchen med 5-1. Snackisen i andra matchen var en rejäl smäll, när Andrei Svechnikov sänkte Hampus Lindholm med en hård, men fair, tackling. Även den andra matchen tog man hem rätt klart med 5-2, och man såg ut att glida enkelt mot nästa runda.
Men i Boston vände det, och Carolina såg inte alls ut som samma lag. Förstakedjan blev nerstängda av Bergeron, och Boston tog hem två raka i TD Garden. Helt plötsligt var det nervöst, men på hemmaplan så tog man återigen en klar seger, 5-1, och hade nu chansen att avgöra serien i Boston.
Men återigen så föll man ihop lite, och Bruins hade inga större problem att kvittera matchserien till 3-3, och nu väntade en sjunde avgörande i PNC Arena. Den blev betydligt jämnare än tidigare matcher, och stor matchhjälte blev oväntat nog Max Domi, som med två mål och en assist hjälpte Canes till en seger med 3-2, och avancemang till nästa runda.
Där väntade New York Rangers, och det var mycket mer ovisst hur den här serien skulle sluta på förhand. Rangers hade slagit ut Pittsburgh i första rundan, och man hade säsongens bästa målvakt Igor Shestyorkin i mål. Carolina fick återigen klara sig utan Andersen i mål, istället fick Antti Raanta fortsatt förtroende.
Denna serie började likadant som mot Boston, Carolina vann dom två första på hemmaplan efter två väldigt jämna och målsnåla matcher. Och precis som i förra serien så hade man inte en suck på bortaplan, denna gång i Madison Square Garden, utan Rangers vann komfortabelt och kvitterade serien.
Vi fortsatte att följa trenden från förra serien, och då väntade en sjunde avgörande match på hemmaplan för Canes. Det skulle väl gå, då man vunnit alla matcher hemma hittills? Men icke, Canes hade ingen energi kvar och Rangers kunde lätt utmanövrera Carolina för att avancera till konferensfinalen, och säsongen tog därmed slut för Canes.
Det fanns lite frågetecken för vad som skulle hända under sommaren, och man får väl säga att det blev lite spelare som lämnade, och några som tillkom. Bland de som lämnade kan man nämna Tony DeAngelo, som efter en bra säsong på ett billigt kontrakt ville ha ett större kontrakt, som Canes inte ville ge honom. Istället skeppades han till Philadelphia för tre draftval. På backsidan försvann också Ian Cole och Brendan Smith.
Dessutom lämnade både Nino Niederreiter och Vincent Trocheck som free agents. Båda två har varit oerhört nyttiga spelare sedan de anslöt till laget. Men de fanns ingen plats för deras nya kontrakt i laget, utan Trocheck försvann till Rangers och Niederreiter skrev på för Nashville.
Nyförvärv då? Det mest namnkunniga är helt klart Brent Burns, som man tradade till sig för ett ganska litet pris. Han är inte samma Burns som för några år sedan, men han gjorde ändå bra med poäng i ett dåligt San Jose förra säsongen, och nu får han troligen speltid med Slavin, som bör kunna göra honom ännu bättre. Dessutom behöll San Jose en tredjedel av hans lön under hans återstående tre år på kontraktet.
Sedan gjorde man en trade för att ta in ett annat välkänt namn, nämligen Max Pacioretty. Vegas ville bli av med honom, och då fick Carolina Pacioretty och backen Dylan Coghlan för Future Considirations. Dock kom den tråkiga nyheten att Pacioretty skadat hälsenan i augusti, och blir därmed borta till februari. Förhoppningsvis kan han göra nytta när han kommer tillbaka lagom till slutspurten och slutspelet.
Några veteraner tillkom också, bland annat Paul Stastny, och just nu på PTO under träningslägret finns Derek Stepan och Calvin de Haan. Återstår att se om dessa får något kontrakt.
Kan Carolina ta nästa steg och utmana på allvar att vinna cupen? Nu börjar spelare som Aho, Teräväinen, Slavin och Svechnikov komma in i åldern för att göra resultat, återstår att se om det är i år det händer.
---
Målvakter:
Frederik Andersen och Antti Raanta fortsätter som målvaktsduo även säsongen 2022/23.
Frederik Andersen värvades från Toronto Maple Leafs inför säsongen 2021/22 och gjorde en strålande debutsäsong mellan stolparna. På 52 grundseriematcher tog dansken 35 segrar och räddningsprocenten landade på imponerande 92,2. Han blev även uttagen till NHL All Star Game tillsammans med lagkamraten Sebastian Aho.
I slutet av grundserien åkte Andersen på en skada och spelade inte en enda match i slutspelet, men har tränat med laget under försäsongen och är tillgänglig när den nya säsongen drar igång. Har en otroligt hög högsta nivå så förhoppningsvis kan han hålla sig skadefri.
Andersen ger sig ut på en åktur
Antti Raanta värvades från Arizona Coyotes. Finländaren gjorde sin Canes-debut mot sitt gamla lag den 31 oktober 2021 och gick vinnande ur matchen med 2-1. Det var även Raanta som stod i mål mot Buffalo Sabres den 7 april, en match som Canes vann med 6-3 och säkrade en slutspelsplats i samband med segern.
På 28 grundseriematcher tog Raanta 15 segrar och räddningsprocenten landade på 91,2. I slutspelet blev det 13 matcher och sex segrar och en räddningsprocent på 92,2.
Båda målvakterna spelade så pass bra under grundserien att de vann William M.Jennings-trophy, ett pris som tilldelas de målvakter som släpper in minst mål under grundserien.
I säsongspreviewen för ett år sedan var min tippning att Andersen startar cirka 50 matcher och Raanta runt 32. Inte helt exakt men verkligen inte långt ifrån heller nu ett år senare. Säsongen 2022/23 tror jag att det blir litet jämnare, men en liten fördel till Andersen, som startar 46 matcher medan Raanta startar 36.
Bakom dessa finns talangen Pyotr Kochetkov, som fick debutera tidigt i NHL på grund av Andersens skada i slutet på förra säsongen, och han fick även prova på slutspelshockey. Tanken är att han ska stå på tillväxt i Chicago i AHL, och förhoppningsvis vara redo för en ordinarie plats nästa säsong, när både Andersen och Raantas kontrakt har gått ut.
Även Zach Sawchenko finns tillgänglig i AHL.
Backar:
Den största värvningen som Canes utförde under sommaren är ingen mindre än självaste Brent Burns. Norris Trophy, VM- och World Cup-vinnaren har hunnit bli 37 år gammal men gjorde så sent som säsongen 2018/19 hela 83 poäng på 82 matcher och har under säsongerna efter det spelat i ett San Jose Sharks som håller på att bygga om laget och missat slutspel varje säsong sedan 2019. Spelade alla 82 matcher för Sharks i grundserien förra året och poängsaldot landade på 10+44. Hans spel håller fortsättningsvis hög nivå och han lär bilda backpar med Jaccob Slavin och få viktiga minuter i numerärt överläge, en lagdel i Canes som emellanåt var riktigt svagt förra säsongen.
Jaccob Slavin stod för 4+38=42 poäng på 72 matcher förra säsongen och hade mest poäng bland backarna efter DeAngelo. Den stabila tvåvägsbacken kommer att fortsätta lasta stort ansvar i det första backparet. Hade lagets bästa +-statistik ifjol med +35. Hans defensiva spel är toppklass i ligan.
Brady Skjei och Brett Pesce bildar det andra backparet.
Skjei spelade alla 82 matcher i grundserien med poängen 9+30=39 och +/-saldot landade på +22. Pesces poängsaldo landade på 7+21=28 poäng på 70 grundseriematcher. Båda två är stabila pjäser som kommer hantera bra med minuter, speciellt i numerärt underläge.
Det tredje backparet är svårt att utläsa på förhand, då det finns många namn som slåss om platserna, men få som är självklara. Ethan Bear kanske känns som den på förhand som har bäst chans, men han hade en svag säsong efter att ha anslutit från Edmonton förra sommaren, och han var bänkad hela slutspelet. Upp till bevis?
Dylan Coghlan anslöt i samma trade som Pacioretty, och han gjorde en stabil säsong med tretton poäng på 59 matcher. Både han och Bear är högerfattade, vilket även Jalen Chatfield är som är en annan kandidat att ta platsen. Han spelade mestadels i Chicago i AHL under fjolåret, men han fick spela i 16 matcher i NHL och gjorde inte bort sig alls under dessa matcher.
Calvin de Haan, som spelade i Carolina senast säsongen 2018/19, finns på PTO, men frågan är om det finns så mycket kvar i hans sargade kropp, då han missat många matcher de senaste åren i Chicago. En annan vars karriär troligen är över är Jake Gardiner, som missade hela förra säsongen på grund av ryggskada, och just nu verkar gå samma öde till mötes även denna säsong.
I AHL finns lite namn som kan göra inhopp vid behov, som Maxime Lajoie, William Lagesson, Cavan Fitzgerald och Anttoni Honka.
Forwards:
Sebastian Aho fortsätter att leverera i rollen som lagets förstecenter och vann den interna poängligan förra säsongen med 37+44=81 poäng på 79 matcher, i slutspelet blev det 4 mål och 7 assist på 14 matcher. Aho har nu hunnit fylla 25 år och kommer att fortsätta bära ett stort ansvar, samspelet med landsmannen Teuvo Teräväinen fungerar utmärkt. Den självklara stjärnan i dagens Carolina Hurricanes.
Teuvo Teräväinen missade stora delar av grundserien 20/21 och spelade endast 21 matcher men ifjol spelade han 77 grundseriematcher med poängsaldot 22+43=65, vilket räckte till en tredje plats i lagets interna poängliga. Har nu hunnit bli 28 år och börjar vara i den åldern att det är dags att ta ytterligare ett större kliv, har klart visat tidigare i karriären att han har enorm potential då han agerat kapten i Finlands juniorlandslag som vann JVM i Malmö 2014, ett JVM som förutom guld även avslutades med seger i poängligan och var en viktig del i Chicago Blackhawks som vann Stanley Cup våren 2015.
Seth Jarvis valdes som nummer 13 i draften 2020 och debuterade för Canes förra säsongen, på 68 matcher i grundserien blev det 17+23=40 poäng, vilket är alldeles godkänt för en rookie-säsong. Han kommer nu att få chansen i förstakedjan tillsammans med Teräväinen och Aho.
Andrei Svechnikov gjorde sin poängbästa säsong hittills i Canes säsongen 21/22 med 30+39=69 poäng på 78 matcher. Även +-saldot var det bästa hittills med +19. Är ännu endast 22 år gammal och kommer att fortsätta utvecklas.
Jesperi Kotkaniemi är endast 22 år gammal men har redan hunnit göra fyra NHL-säsonger. Kritade på ett 8-årskontrakt i mars och kan få en större offensiv roll som center efter att Vincent Trocheck lämnat. Har inte riktigt fått utväxling än, men potentialen finns.
Max Pacioretty har anslutit från Vegas Golden Knights under sommaren, men han kommer tyvärr att vara borta i sex månader på grund av en ruptur i akillessenan. Förhoppningsvis kan han komma tillbaka i full form, för hans målskytte kan vara tungan på vågen i en jämn slutspelsserie.
Martin Necas hade en tyngre säsong ifjol och det ryktades om att han var på väg att lämna klubben under sommaren. Tjecken förlängde senare kontraktet med två år och nu är det upp till honom att tacka för förtroendet och visa att han har det som krävs för att spela i andra kedjan och förhoppningsvis landa på ett bättre poängsaldo än förra säsongens 14+26=40 poäng på 78 matcher.
Kaptenen Jordan Staal spelar ett stabilt tvåvägsspel och kaptenens ledarskap kommer att behövas i laget. Intressant också är att han går in på sista året på hans tioårskontrakt, återstår att se vad som händer med honom efter säsongen.
Staals första hattrick på 13 år
Jesper Fast är den enda svenska spelare i truppen och gör nu sin tredje säsong i Canes. Har gjort det bra defensivt i tredjekedjan och kommer att fortsätta på samma position.
Paul Stastny anslöt från Winnipeg Jets i somras. Är 36 år gammal, men har mycket erfarenhet med 800 poäng på 1072 grundseriematcher och 103 slutspelsmatcher. Kommer att vara en nyttig center för sina betydligt yngre yttrar i samma kedja, även om han nu under träningslägret fått plats på kanten med Staal och Fast.
Ondrej Kase anslöt från Toronto Maple Leafs under sommaren, där han förra säsongen stod för 27 poäng på 50 matcher. Har varit väldigt skadedrabbad och endast spelat 53 matcher de senaste två säsongerna. Lär inleda i den tredje kedjan men kan få en större offensiv roll om han hålls skadefri, speciellt när Pacioretty kommer att missa en stor del av säsongen.
Jordan Martinook kommer att fortsätta bära stort defensivt ansvar i den fjärde kedjan. Han är en ledarfigur, men förhoppningsvis får han inte speltid alltför högt i kedjorna som tidigare år vid skador.
För Jack Drurys del blev det förra säsongen två matcher i Canes och två mål. I AHL spelade han 68 matcher och gjorde 52 poäng i grundserien, i slutspelet blev det imponerande 24 poäng på 18 matcher i Chicago Wolves som slutligen vann AHL. Kommer att inleda i de lägre kedjorna men även för Drurys del kan det senare bli spel i de offensivare kedjorna.
I AHL finns det spännande namn som kanske kan få speltid i enstaka matcher vid behov, som Malte Strömwall, Noel Gunler, Lane Pederson, Ryan Suzuki, Jamieson Rees och Vasili Ponomaryov.
---
Tre styrkor:
Målvaktsparet Andersen/Raanta
Släppte in minst mål av alla förra året, och är dom bara friska är det två väldigt stabila målvakter att luta sig mot.
Bredden bland forwardsbesättningen
Man kan inte klaga på bredden bland forwardsen, tre bra kedjor finns att tillgå och flera unga spelare som kan ta kliva upp om det behövs. Sedan finns lite fler veteraner
Rod Brind'Amour
Brind'Amour har varit en av ligans toppcoacher sen han blev head coach, och alla spelare pratar alltid om vilken bra ledare han är.
Tre svagheter:
Funkar spelsystemet i slutspelet?
Brind'Amours spelsystem, med mycket dumpa och vinna puck, har funkat bra i grundserien varje år, men det blir lite stopp i maskineriet när det blir slutspel och tuffare motstånd. Funkar det att vinna med den taktiken, eller måste man kanske skruva på något för att ta sig längre?
Tredje backparet
Topp-4 ser bra ut (Slavin - Burns, Skjei - Pesce), men det tredje backparet osar av frågetecken på förhand. Kommer Bear ta en plats efter petningen i slutspelet? Blir det nye Coghlan eller Chatfield som spelar? Kommer det vara två rightare i backparet? Mycket frågor och få svar just nu där.
Vem blir andracenter?
Nu på förhand ser det ut som Kotkaniemi, men kommer han kunna axla Trochecks roll? Martin Necas har uttryckt en önskan att få spela center, och Paul Stastny har mycket rutin som center. Vem får spela där, och kommer prestationen från vem det nu blir att matcha föregående års prestation?
---
Preliminär laguppställning:
Teräväinen - Aho - Jarvis
Svechnikov - Kotkaniemi - Necas
Stastny - Staal - Fast
Martinook - Drury - Kase
(Pacioretty IR), Dzingel, Pederson
Slavin - Burns
Skjei - Pesce
Chatfield - Bear
(Gardiner IR), Coghlan
Andersen - Raanta
---
Säsongens poängkung: Sebastian Aho
Känns inte som en så svår gissning, Aho har vunnit den interna poängligan de senaste fem säsongerna, och lär säkerligen göra det igen. Skulle gissa på att han hamnar mellan 80 och 90 poäng.
Säsongens viktigaste spelare: Frederik Andersen
Dansken gjorde en lysande första säsong i Hurricanes, men missade tyvärr slutspelet efter en skada i slutet av grundserien. Ska Canes utmana i toppen av Metro, och i slutändan om Stanley Cup, så måste Andersen spela bra. Och hålla sig frisk.
Säsongens unga spelare: Seth Jarvis
Jarvis tog en plats redan förra säsongen, och efter en trevande start tog det fart på riktigt och han var en nyckelspelare i slutspelet. Nu ser han ut att få inleda säsongen i toppkedjan med Aho och Teräväinen. Håll i hatten säger jag, det kan gå undan där.
Säsongens doldis: Jack Drury
Drury fick två matcher förra året, och på dessa två gjorde han två mål. Han har varit bidragande till två raka mästerskapstitlar de två senaste säsongerna (SHL och AHL). Får troligen börja i fjärdekedjan, men skulle inte förvåna om han avancerar i hierarkin ju längre säsongen går.
Säsongens besvikelse: Jesperi Kotkaniemi
Jag är inte helt såld på Kotkaniemi än, och är inte säker på att han kan axla rollen som andracenter nu när Trocheck har lämnat. Jag hoppas jag har fel, och han är fortfarande bara 22 år, men för att Carolina ska nå långt behöver man produktion från toppkedjorna.
---
SvenskaFans rankar NHL – Metropolitan Division:
1. Carolina Hurricanes
2. New York Rangers
3. Pittsburgh Penguins
4. Washington Capitals
5. Columbus Blue Jackets
6. New Jersey Devils
7. New York Islanders
8. Philadelphia Flyers
NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
Emil Ullbrand och Thomas Engstrand2022-09-29 13:00:00
