SvenskaFans rankar: 19. Carolina Hurricanes
Säsongen 2005/06 vann Carolina Hurricanes lite smått sensationellt Stanley Cup och hyllades för sitt starka lagspel och arbetsmoral. Den gångna säsongen var man dock en rejäl besvikelse då man inte ens lyckades ta sig till slutspel. Skador på nyckelspelare redan från säsongsstarten hade en stor roll i detta men inför den stundande säsongen kommer nu Carolina till start med en frisk och stark trupp.
När Carolina Hurricanes säsongen 2005/06 vann Stanley Cup gjorde man det tack vare starka laginsatser, hög arbetsmoral, en stabil defensiv och att man var relativt förskonade från allvarliga skador på sina nyckelspelare. Den gångna säsongen var det dock annorlunda. Det fina lagspelet och arbetsinsatserna sjönk något snäpp och redan från säsongsstarten saknade man viktiga spelare.
Veteranforwarden Cory Stillman och försvarskuggen Frantisek Kaberle (bilden) behövde en lång återhämtning och rehabilitering från sina respektive axeloperationer som genomfördes under sommaren. Duon gjorde inte comeback förrän långt in på säsongen och hann bara med 43 respektive 27 grundseriematcher. Ungtuppen Andrew Ladd, en tung och energisk ytterforward, hade stått för ett magnifikt slutspel året innan och spåddes få sitt riktiga genombrott i NHL under den gångna säsongen. 21-åringen fick dock delar av säsongen spolierad av diverse skador och kom bara upp i 65 matcher.
Dessutom drabbades man av flertalet småskador på sina försvarskuggar. Rutinerade rävar som Glen Wesley, Bret Hedican och Niclas Wallin missade flera matcher lite här och där, vilket innebar att lagets yngre och – framförallt – inte lika skickliga försvarare fick ta ett alldeles för stort ansvar.
Statistiskt sett stod Carolina för en rejäl dipp från mästerskapssäsongen jämfört med den gångna säsongen. 2005/06 spelade man ihop 112 poäng och vann Southeast Division. Laget var ligans tredje målfarligaste lag med 294 gjorda mål och hade släppt in acceptabla 260 mål. Den gångna stod man dock för en rejäl nedgång. När grundserien var färdigspelad hade man endast spelat ihop 88 poäng, slutade på tredje plats i divisionen och missade slutspelet. Antalet gjorda mål sjönk till 241 medan antalet insläppta mål sjönk obetydligt, till 253.
Nyckeln för Carolina den stundande säsongen blir defensiven samtidigt som de offensiva nyckelspelarna återigen producerar. När alla spelare är friska har man ett av ligans bästa försvarsspel och med den forna Conn Smythe Trophy-vinnaren Cam Ward i mål är defensiven ett lagets största triumfkort. Med en stabilitet i defensiven finns alla förutsättningar för att även offensiven ska fungera. Carolina saknar en offensivt etablerad storstjärna, men har å andra sidan ett oerhört starkt lagbygge och kan med sin enorma arbetsvilja mala ner motståndarna och trötta ut dem. Men laget är känsliga för skador på sina nyckelspelare och måste hålla sig friska.
Om Carolina står för en lika stark arbetsinsats som under 2005/06 kommer de återigen att ta en slutspelsplats – och i slutspelet kan vad som helst hända. Titta bara på säsongen 2005/06.
Målvakter:
Carolina har en klart kompetent målvaktsuppsättning med Cam Ward i spetsen. Säsongen 2005/06 inledde han som back-up till Martin Gerber, men allteftersom säsongen fortskred så spelade han till sig posten som förstemålvakt och behöll den under slutspelet. Väl där agerade han som en riktig veteranmålvakt och spikade igen kassen. När Carolina sedan stod som mästare blev han belönad med Conn Smythe Trophy som slutspelets viktigaste spelare. Fjolåret var därmed hans första hela säsong som uttalad förstemålvakt, men han hade problem med formen under säsongen. 23-åringen måste hitta tillbaka till samma fina slutspelsform han hade för två år sedan och på allvar bevisa att han är en förstemålvakt att räkna med under en hel säsong.
31-årige amerikanen John Grahame har strax över 200 NHL-matcher bakom sig och är en fullgod ersättare till Ward, men har uppenbara svagheter som visar sig när han vaktar kassen flera matcher i rad. Säsongen 2003/04 vann han Stanley Cup med Tampa Bay.
Michael Leighton kommer med allra största sannolikhet att få spela tredjefiolen hos Carolina.
Backar:
Gamle Sverigebekantingen Frantisek Kaberle missade stora delar av förra säsongen på grund av återhämtning och rehabilitering efter en axeloperation han genomgick under förra sommaren. Han spelade endast 27 matcher, men hann då visa vilken betydelse han har för laget, framförallt i powerplay då han är lagets enda försvarare som framgångsrikt kan styra spelet i numerärt överläge. Att ha med Kaberle redan från säsongsstarten kan jämföras med ett högklassigt nyförvärv och han kommer att visa sin klass omgående.
Tillsammans med Kaberle kommer troligtvis Mike Commodore spela. 27-årigen är en stark försvarare och loggade mest istid av samtliga försvarare i Carolina den gångna säsongen. Så länge han spelar enkelt och matchas med en puckskicklig partner är han en mycket stabil försvarare.
37-årige veteranen Bret Hedican har fått skadeproblem på ålderns höst och det är tveksamt om kroppen håller för en hel säsong. Är han frisk är han en mycket bra skridskoåkare med sina främsta egenskaper i den defensiva zonen och en nyckelspelare bland Carolinas backar. 38-årige Glen Wesley hade även han skadeproblem den gångna säsongen och då duon tillsammans har hela 34 NHL-säsongers erfarenhet är de ovärderliga på Carolinas blålinje. Wesley stod för en stabil säsong och hade bäst plus/minus-statistik i Carolina med +11, trots att han bara spelade 68 matcher och gjorde 13 poäng.
Svensken Niclas Wallin och Tim Gleason kommer troligtvis att bilda ett stabilt tredje backpar medan Anton Babchuk och Dennis Seidenberg får sikta in sig på att konkurrera om rollen som sjundeback.
Backbesättningen hos Carolina ser på pappret bra ut, men ett flertal frågetecken måste i så fall rätas ut till utropstecken. Hedicans och Wesleys fysiska status – och därmed även framtid – är alltjämt osäker och utan veteranerna försämras backbesättningen klart. Blir Kaberle återigen skadad finns det ingen försvarare som på allvar kan styra lagets powerplay då Andrew Hutchinson har bytts bort till New York Rangers. Hutchinson var en stabil försvarare i powerplay, men lyckades inte etablera sig i fem-mot-fem och Peter Laviolette valde därför att spela med sju försvarare i många matcher. Carolina saknar en riktigt högklassig stjärnback, men har å andra sidan tre väldigt jämna backpar och ett bra djup.
Forwards:
I offensiven kretsar mycket kring centern Eric Staal, som den gångna säsongen hade problem med formen. Han lyckades endast göra 70 poäng (30+40), jämfört med 100 poäng (45+55) 2005/06, och hans bristande produktion var en av anledningarna till att Carolina missade slutspel. Staal kommer centra förstakedjan och kommer troligtvis ha veteranen Cory Stillman och powerforwarden Eric Cole vid sina sidor. En oerhört kompetent kedja som har speed, kraft, spelskicklighet och tre vinnarskallar.
I andrakedjan styr och ställer lagkaptenen Rod Brind’Amour, de två senaste säsongernas vinnare av Selke Trophy som NHL:s bästa defensiva forward. 36-årige Brind’Amour är ett fysiskt praktexemplar och är kanske ligans mest vältränade spelare. Han är en av de forwards som spelar mest minuter per match i hela NHL och är säkerheten själv i tekningscirkeln. Den gångna säsongen tog han dessutom ytterligare ett kliv framåt i offensiven och gjorde för första gången sedan mitten av 90-talet mer än 80 poäng, närmare bestämt 82. Troligtvis kommer lagkaptenen att ha Justin Williams och antingen speedkulan Ray Whitney eller powerforwarden Andrew Ladd som kedjekamrater.
Under sommaren hämtades centern Matt Cullen ”hem” från New York Rangers. 30-årigen är en underskattad spelare som är oerhört stark i defensiven och som dessutom kan producera i offensiven. Han hade en stor roll i Carolinas Stanley Cup-seger 2005/06 och kan med framgång spela på försvarsposition i powerplay. Troligtvis kommer Scott Walker och antingen Ryan Whitney eller Andrew Ladd att komplettera tredjekedjan.
I fjärdekedjan återfinns troligtvis kämpen Craig Adams (bilden), en stark spelare med sina främsta egenskaper i defensiven, Chad LaRose och nyförvärvet Jeff Hamilton, som hämtades in som free agent under sommaren. 29-åringen gjorde den gångna säsongen 18 mål och 21 assist i Chicago och kommer troligtvis få speltid även i powerplay.
Trevor Letowski, Ryan Bayda och Keith Aucoin kommer att få speltid vid eventuella skador eller avstängningar.
Precis som försvarsbesättningen har Carolina bra djup bland sina forwards, men det är endast Eric Staal som är en offensiv kraft att räkna med. Om han, som den gångna säsongen, har problem med formen kommer det omgående att märkas i Carolinas vinstkolumn. Med Staal, Rod Brind’Amour och Matt Cullen på centerpositionen har man kanske NHL:s bästa centeruppsättning.
Nyckelspelare:
Rod Brind’Amour, Eric Staal, Cam Ward
Nyförvärv:
Matt Cullen – trade från New York Rangers
Michael Leighton – trade från Montreal Canadiens
Jeff Hamilton – free agent från Chicago Blackhawks
Förluster:
Josef Vasicek – free agent till New York Islanders
Shane Willis – free agent till Nashville Predators
Andrew Hutchinson – trade till New York Rangers
Anson Carter – free agent, klubb ej klar
David Tanabe – free agent, klubb ej klar
Svenskar:
Niclas Wallin
Coach:
Peter Laviolette
Preliminär laguppställning:
Cory Stillman – Eric Staal – Eric Cole
Ray Whitney/Andrew Ladd – Rod Brind’Amour – Justin Williams
Andrew Ladd/Ryan Whitney – Matt Cullen – Scott Walker
Craig Adams – Jeff Hamilton – Chad LaRose
Frantisek Kaberle – Mike Commodore
Bret Hedican – Glen Wesley
Niclas Wallin – Tim Gleason
Cam Ward (John Grahame)
Andra notabla spelare i laget: Trevor Letowski, Dennis Seidenberg, Anton Babchuk, Ryan Bayda, Keith Aucoin, Michael Leighton
Bästa nyförvärvet: Matt Cullen
När Carolina vann Stanley Cup för två säsonger sedan hade Matt Cullen en stor del i framgången. Den numera 30-åriga amerikanen är en smart spelande center med en stark skridskoåkning och fin känsla för spelet. Han är säker i defensiven och kan med framgång användas på blålinjen i powerplay, där han skördade stora framgångar under slutspelet 2005/06. I Matt Cullen har Carolina fått en utmärkt center till tredjekedjan och det är en klar uppgradering gentemot Josef Vasicek, som flyttade till New York Islanders.
Värsta förlusten: Andrew Hutchinson
När Carolina hämtade ”hem” Matt Cullen från Manhattan fick man bland annat ge upp försvararen Andrew Hutchinson. 27-årigen hade visserligen svårt att ta en ordinarie plats i Carolinas starka backbesättning, men i Frantisek Kaberles frånvaro var han den enda försvararen som kunde styra spelet i powerplay. Defensivt är han dock ingen jättehit, vilket ofta innebar att Carolina spelade med sju försvarare och i stort sett endast matchade Hutchinson i powerplay. Blir Kaberle skadad även den här säsongen kan förlusten av Hutchinson svida rejält.
Årets poängkung: Eric Staal
Centern Eric Staal tog hela NHL med storm säsongen 2005/06, hans andra i NHL. Han smällde in hela 45 mål och spelade fram till ytterligare 55 och slutade sexa i poängligan och sjua i skytteligan. I slutspelet fortsatte han att visa framfötterna och på 25 matcher stod han för 28 poäng och vann poängligan. Den gångna säsongen kom dock backsmällan rejält, han gjorde endast 30 mål och 40 assist och hade stundtals stora problem med formen. 22-årige Staal besitter dock en enorm talang och har ingen egentlig svaghet i offensiven – defensiven kan ibland lämna övrigt att önska – så räkna med att Staal under den kommande säsongen återigen presterar på topp.
Årets nykomling: Brandon Sutter
Centern Brandon Sutter – från den ökända Sutterfamiljen – plockades av Carolina i förstarundan i 2007 års draft och spås en fin framtid. Den tuffe och hårt jobbande kanadensaren imponerade under sommarens matcher mellan Kanadas och Rysslands respektive juniorlag och kommer att bli en behållning i NHL, kanske redan i år.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19. Carolina Hurricanes
20. Montreal Canadiens
21. Nashville Predators
22. Los Angeles Kings
23. Washington Capitals
24. Edmonton Oilers
25. Boston Bruins
26. Florida Panthers
27. Chicago Blackhawks
28. Columbus Blue Jackets
29. New York Islanders
30. Phoenix Coyotes