SvenskaFans rankar: 19. Carolina Hurricanes
Säsongen 2005/06 vann Carolina Hurricanes Stanley Cup. Sedan dess har man missat slutspel två säsonger i rad – den gångna säsongen med minsta möjliga marginal. Hurricanes har en stabil spelartrupp men är väldigt känsliga för skador, något som slog hårt mot laget under den gångna säsongen.
Carolina Hurricanes stod efter en stark grundserie och ett helt fantastiskt slutspel som Stanley Cup-segrare efter säsongen 2005/06. Därefter drabbades laget av en enorm baksmälla och har nu missat slutspelet i två säsonger i rad – vilket är första gången i NHL:s historia som de tidigare mästarna missar slutspel två år i rad.
Under den gångna säsongen missade Carolina slutspelet med minsta möjliga marginal. Laget hade haft ledningen i Southeast division i stort sett hela säsongen, men under grundseriens sista omgång tog Washington Capitals klivet förbi Carolina, som därmed missade slutspel med två ynkliga poäng. Laget hade mängder med chanser att säkra slutspelsplatsen mot slutet av säsongen, men förlorade tre av de fyra sista matcherna – och har alltså sig själva att skylla.
Carolina inledde annars säsongen strålande och hade ett 12-6-3-facit en fjärdedel in på säsongen, men sedan kom skadorna – och det ordentligt. Nyckelspelare som Rod Brind’Amour, Ray Whitney, Matt Cullen och Justin Williams gick skadade en längre tid och skadeproblemen var de värsta i Carolinas historia.
I december och januari – mitt under det värsta skadehelvetet – gick det också som allra sämst för Carolina, som bara vann tolv av 28 matcher då. Efter All Star-uppehållet hittade man dock formen igen och formligen flög fram – det enda problemet var att även Washington prickade in storformen samtidigt. När sedan Carolina inte lyckades skärpa sig under de avslutande matcherna seglade Capitals förbi.
Några glädjeämnen fanns det dock under säsongen. Målvakten Cam Ward – som vann Conn Smythe Trophy 05/06 – hittade tillbaka till sin gamla goda form och spelade fantastiskt under långa delar av säsongen. Dessutom tog Carolina en chansning när man plockade upp veteranen Sergei Samsonov från waivers, och det var en chansning som föll väl ut. Den 29-årige ryssen gjorde 32 poäng (14+18) på 38 matcher för Carolina, jämfört med fyra assist på 23 matcher för Chicago.
När säsongen var färdigspelad och det stod klart att Carolina hade skrivit historia på ett mindre smickrande sätt ryktades det om att lagets headcoach Peter Laviolette skulle få sparken. Men den skickliga amerikanen får fortsatt förtroende och går nu mot sin femte säsong hos Carolina.
Carolina har en stabil trupp, men är oerhört sårbara vid skador – vilket också märktes under den gångna säsongen. Om nyckelspelare som Rod Brind’Amour, Eric Staal, Cam Ward, Ray Whitney eller Justin Williams går sönder finns det inga kompetenta ersättare. Försvarssidan ser också tveksam ut, trots att det sades att den skulle förstärkas under sommaren.
Det finns flera spelskickliga och skridskostarka försvarare i laget, men fysiken och elakheten känns bristfällig – och det var just fysiken och elakheten som var nyckeln till Carolinas Stanley Cup-seger 2006. Nu måste nyförvärvet Joni Pitkänen nå upp till sin fulla potential och kunna bära backbesättningen för att Carolina återigen ska lyckas ta sig till slutspel.
Förutsättningarna finns definitivt i laget, men då måste samtliga spelare hålla sig friska – annars blir det en tredje säsong utan slutspelsmatcher i Raleigh, North Carolina.
Målvakter:
24-årige Cam Ward är en av ligans bättre unga målvakter, men han har inte hittat tillbaka till samma fina form som han hade under 2006 – då han förde fram Carolina till Stanley Cup-seger och belönades med Conn Smythe Trophy. Säsongen efter drabbades han sedan – som många andra yngre förmågor – av en sophomore slump, till hans försvar ska det dock även sägas att hela laget fick en rejäl baksmälla efter firandet.
Under den gångna säsongen var det däremot under många matcher 2006 års Cam Ward som äntrade isen. Kanadensaren har en talang utöver det vanliga och kombinerat med en härlig vinnarskalle och rätt attityd har han alla förutsättningar för en fortsatt framgångsrik karriär.
Bakom Ward återfinns Michael Leighton, som efter flera säsongers klubbyten och jojo-dinglande mellan AHL och NHL äntligen verkar få sin chans att kriga om en ordinarie NHL-plats, mycket tack vare att John Grahame har lämnat för Ryssland. Leighton är en storväxt målvakt med fin arbetsmoral. Han är dock inte en förstamålvakt för ett lag med slutspelsambitioner, men en fullgod back-up.
Backar:
Just backbesättningen och defensiven var grundbulten i Carolinas Stanley Cup-seger 2006. För tre säsonger sedan hade man stabila, välväxta och rutinerade killar som Aaron Ward, Mike Commodore, Bret Hedican och Glen Wesley i truppen – och alla fyra prickade in storformen lagom till slutspelet. Den defensivt skickliga kvartetten är inte längre kvar i Carolina, utan nu består backbesättningen snarare av rent fysiskt mindre spelare, men som också är spelskickligare.
Nyförvärvet Joni Pitkänen som hämtades in från Edmonton Oilers kommer att få en nyckelroll. Finländaren har all talang i världen för att bli den störste finländaren sedan Jari Kurris dagar, men hans attityd, arbetsmoral och vilja att vinna är – för att uttrycka det milt – bristande. 24-åringen har sina styrkor i det offensiva spelet där hans skridskoåkning, puckkontroll och spelsinne håller hög klass. Däremot har han brister i defensiven och ovan nämnda egenskaper.
Tillsammans med Pitkänen lär troligtvis stabile Tim Gleason återfinnas. 25-åringen är en duktig tvåvägsförsvarare och tillhörde de bättre spelarna i Carolina den gångna säsongen. Hans defensiv var tidigare ett stort frågetecken, men under Carolinas duktige coach Peter Laviolette har den förbättrats avsevärt.
I andra backpar återfinns troligtvis svensken Niclas Wallin och Joe Corvo, ett backpar som fungerade tillfredsställande under den gångna säsongen. Stora och starka Wallin tar hand om defensiven, spelar enkelt och smart och låter skridskostarke och offensivt giftige Corvo gå framåt. 31-årige Corvo är en rejält underskattad offensiv försvarare, men har uppenbara brister i defensiven. Han anslöt från Ottawa Senators strax innan trade deadline den gångna säsongen och på 23 matcher för Carolina blev det starka 21 poäng (7+14). Rent fysiskt klarar han av det defensiva spelet då det är en välväxt kille, men hans offensiva instinkter gör att han tar många chanser – och därmed också står för en hel del misstag. Amerikanen är dock en riktigt fin tillgång i powerplay där han styr och ställer från blålinjen.
De två Sverigebekantingarna och tillika tjeckerna Frantisek Kaberle och Josef Melichar – ny från Linköping – kommer troligtvis att utgöra det tredje och sista backparet. 34-årige Kaberle har haft stora skadeproblem under hela sin karriär och har därför inte nått upp till sin fulla potential. I enstaka matcher eller under en formtopp kan han dock bidra med mycket i framförallt det offensiva spelet. Hans bristande fysik och bräckliga kropp ställer dock ibland till det för honom i defensiven.
Melichar var en viktig kugge hos Linköping under den gångna säsongen och har tidigare spelat för Pittsburgh Penguins under sex säsonger. 29-åringen har en imponerande fysik, men måste använda sig av sin enorma kroppshydda ännu mer för att bli effektiv. Som femte- eller sjätteback är han dock klart kompetent.
Tysken Dennis Seidenberg kan eventuellt ta en plats i startuppställningen om han står för en bra försäsong, men sett till vad han har visat tidigare under sin karriär räcker han troligtvis inte till över hela säsongen.
Även Anton Babchuk – som har återvänt till Carolina efter ett år i den ryska ligan – finns att tillgå. Likt flera av Carolinas försvarare är han stark i offensiven, men har brister i defensiven och får troligtvis agera sjunde- eller åttondeback och hoppa in vid skador.
Carolina har alltså åtta försvarare som alla förväntar sig speltid och det har länge ryktats om en trade där man skickar iväg en försvarare i utbyte mot en forward.
Forwards:
Carolina har en stabil forwardsbesättning med några riktigt höga toppar i Eric Staal och lagkaptenen Rod Brind’Amour, som tar hand om varsin toppkedja. 23-årige Staal går en makalös framtid till mötes och har egentliga inga riktiga svagheter. De få bristerna han har finns i hans fysiska spel, men det har blivit bättre och bättre för varje säsong han har spelat. I Staal har Carolina en franchise center att bygga sitt lag kring.
Tillsammans med Staal kommer troligtvis speedkulan Ray Whitney och talangfulle men ack så skadeförföljda Tuomo Ruutu att spela. Trots sina 36 år är Whitney alltjämt riktigt duktig och lever mycket på sin snabbhet. Med en så pass spelskicklig center som Staal vid sin sida kan han också hålla en hög klass under ytterligare några säsonger. Ruutu går nu sin första hela säsong hos Carolina till mötes och håller han sig bara skadefri blir han en kraft att räkna med.
Hos defensivspecialisten Rod Brind’Amour återfinns troligtvis hans parhäst Justin Williams och den pånyttfödde Sergei Samsonov. Carolina led ohört mycket under den gångna säsongen då både Brind’Amour och Williams blev allvarligt skadade och missade stora delar av säsongen. Brind’Amour och Williams matchas ofta mot motståndarnas bästa spelare, men lyckas ändå stå för en imponerande poängskörd.
Tillsammans med speedkulan Samsonov, som återfann sin fornstora form under den gångna säsongen med Carolina, är det en mycket bra andrakedja som är säker i defensiven och som också är ett stort hot i offensiven.
Bakom sina sex toppforwards ser det dock desto svagare ut och Carolina är oerhört beroende av att de håller sig skadefria. Centerpositionen är visserligen stark hos Carolina och förutom Staal och Brind’Amour finns även stabila Matt Cullen och den spännande talangen Brandon Sutter att tillgå. Även Ruutu kan kliva in som center.
Problemet ligger däremot bland Carolinas ytterforwards. Peter Laviolette har förvisso stabila spelare som gör ett bra jobb att tillgå, men någon offensiv potential har han inte tillgång till bakom sina två toppkedjor. Den 35-årige veteranen Scott Walker är på nedgång och bidrar inte längre med samma fina siffror som han gjorde tidigare i karriären. En bra penalty killer med fina ledaregenskaper är han dock fortfarande. Det mesta tyder på att han får bilda en defensiv checkingline tillsammans med Matt Cullen och Ryan Bayda – en trio som står för en finfin arbetsinsats och som kan plocka bort vilken kedja som helst, men räkna inte med många mål därifrån.
19-årige Brandon Sutter kommer troligtvis att få inleda som fjärdecenter och sakta men säkert lotsas in i NHL. Kanadensaren har ett stort hjärta och en fin arbetsmoral och har fått en perfekt mentor i Rod Brind’Amour, som han redan påminner en hel del om. Vid sin sida kommer Sutter troligtvis att få energispelarna Chad LaRose och Patrick Eaves.
Noterbart är också att gamle Jeff O’Neill har återvänt till Carolina. Den numera 32-årige O’Neill tog ett sabbatsår under den gångna säsongen men har nu bjudits in till Carolinas training camp för att visa vad han går för. Kanadensaren draftades som femte spelare totalt av Hartford Whalers – som senare blev Carolina Hurricanes – 1994 och spenderade nio säsonger i Hartford/Carolina innan han under sommaren 2005 byttes bort till Toronto Maple Leafs. Torontofödde O’Neill ville komma närmare sin familj på grund av problem att hantera att hans bror hade avlidit i en bilolycka. Huruvida han nu klarar av en comeback i NHL med Carolina får framtiden utvisa.
Energispelare som Wade Brookbank och Tim Conboy finns att tillgå vid skador.
Carolina har under sommaren gjort sig av med en del forwards, varav powerforwarden Erik Cole är den mest namnkunnige.
Nyckelspelare:
Rod Brind’Amour, Eric Staal, Cam Ward
Nyförvärv:
Joni Pitkänen – Trade, Edmonton Oilers
Jeff O’Neill – Free agent, klubblös
Anton Babchuk – Avangard Omsk (Ryssland)
Josef Melichar – Free agent, Linköping (Sverige)
Förluster:
Erik Cole – Trade, Edmonton Oilers
John Grahame – Free agent, Avangard Omsk (Ryssland)
Glen Wesley – slutar
Bret Hedican – slutar
Jeff Hamilton – ny klubb ej klar
David Tanabe – ny klubb ej klar
Keith Aucoin – Free agent, Washington
Trevor Letowski – Free agent, Barys Astana (Ryssland)
Svenskar:
Niclas Wallin
Coach:
Peter Laviolette
Preliminär laguppställning:
Ray Whitney – Eric Staal – Tuomo Ruutu
Sergei Samsonov – Rod Brind’Amour – Justin Williams
Ryan Bayda – Matt Cullen – Scott Walker
Chad LaRose – Brandon Sutter – Patrick Eaves
Tim Gleason – Joni Pitkänen
Niclas Wallin – Joe Corvo
Frantisek Kaberle – Josef Melichar
Cam Ward (Michael Leighton)
Andra notabla spelare i laget: Wade Brookbank, Tim Conboy, Anton Babchuk, Dennis Seidenberg, Patrick Dwyer
Bästa nyförvärv: Joni Pitkänen
Om Joni Pitkänen når upp till sin fulla potential och om Peter Laviolette lyckas få pli på egoisten i finländaren har Carolina en offensiv kraft från blålinjen att räkna med. Pitkänen måste kunna underkasta sig för lagets bästa och samtidigt kunna leda backbesättningen. Om den unga finländaren klarar det så har Carolina en av ligans klart bästa yngre försvarare.
Värsta förlusten: Erik Cole
När Erik Cole byttes bort i sommar försvann lagets enda högklassiga powerforward, vilket gör att Carolinas forwardsbesättning nu ser aningen tunn ut. Cole är inte bara muskler och fart, utan han är även en duktig målskytt. Det är framförallt hans hjärta och målskytte som Carolina kommer att sakna, särskilt som man inte har lyckats ersätta honom under sommaren.
Årets poängkung: Eric Staal
Eric Staal är utan tvekan lagets mest talangfulla forward och vid 23 års ålder har han redan gjort 283 poäng på 327 NHL-matcher. Centern har inga egentliga svagheter och håller han sig bara skadefri kommer han troligtvis att leka hem segern i den interna poängligan.
Årets nykomling: Brandon Sutter
19-årige Brandon Sutter är nästa spelare från den ökända Sutter-familjen att ta klivet in i NHL. Han är en stark center med främst defensiva egenskaper, men som också kan bidra i offensiven. Han är slående lik Rod Brind’Amour i sitt spelsätt, och har nu fått en perfekt mentor i sin lagkapten.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19. Carolina Hurricanes
20. Buffalo Sabres
21. Vancouver Canucks
22. Nashville Predators
23. Phoenix Coyotes
24. Columbus Blue Jackets
25. Toronto Maple Leafs
26. St Louis Blues
27. Florida Panthers
28. New York Islanders
29. Atlanta Thrashers
30. Los Angeles Kings
