SvenskaFans rankar: 12. Carolina Hurricanes
En plats i konferensfinalen förra säsongen var en överraskning för de flesta men Hurricanes hade gjort sig väl förtjänta av den. Under sommaren låg fokus på att behålla de tongivande spelarna med utgående kontrakt samt att få in lite mer defensivt inriktade backar. De båda punkterna klarades av med bravur och det ska bli spännande att se om Carolina kan upprepa fjolårets succé. Ett lag som gick så pass långt ifjol, som skrivit nya kontrakt med alla som de ville ha kvar samt förstärkt där de hade sina brister, hur ska man inte kunna tro på ett sådant lag?
Efter att ha slutat på 23:e plats i ligan 2004 överraskade Hurricanes på de flesta när de direkt efter lockouten hade sin bästa säsong någonsin. De hamnade på andra plats i 2006 års grundserie endast en poäng före Dallas Stars och Ottawa Senators men med hela 12 poäng upp till det årets suveräna Detroit Red Wings. Trots det fina spelet i grundserien fick de ändå slå ur underläge i slutspelet men de visade att den höga placeringen inte var någon tillfällighet. Efter att i tur och ordning ha eliminerat Montreal, New Jersey och Buffalo var det dags för final mot Edmonton Oilers. Det vann de två första matcherna innan Edmonton vann den tredje efter att Ryan Smyth avgjort med knappt tre minuter kvar. Canes tog den fjärde matchen innan Oilers plockade två raka och det gick till en sjunde avgörande match på hemmaplan. Frantisek Kaberle skrev för alltid in sig i historieböckerna när han avgjorde matchen med sitt 3-1 mål och den 34-åriga organisationen tog sin första Stanley Cup-seger. Målvakten Cam Ward blev den fjärde rookien genom tiderna att vinna Conn Smythe som mest värdefulla spelare i slutspelet och veteraner som Rod Brind’Amour, Glen Wesley och Bret Hedican fick äntligen lyfta bucklan.
Carolina tappade flera viktiga spelare och lyckades inte följa upp succén de två kommande åren. 2007 hamnade man på elfte plats i sin konferens, fyra poäng från en slutspelsplats. Laget var inne i en generationsväxling och många nya spelare skulle komma in i laget. Säsongen efter kom man nia, endast två poäng ifrån slutspel. Inte heller förra årets grundserie var någon succé. Man fick en dålig start och till slut fick styrelsen nog och sparkade tränaren Peter Laviolette i början av december. Han hade varit tränare sedan 03/04 då han tog över efter Paul Maurice. Det blev också just Paul Maurice som ersatte honom när han blev avskedad. Maurice var tränare för Hartford Whalers från 1995 och när organisationen sedan flyttade till Carolina hängde han med och stannade kvar till 2003. Han gjorde två säsonger i Toronto 06/07 och 07/08 innan han kom tillbaka till Hurricanes. Men de trivs med varandra och under sommaren skrev han på ett nytt kontrakt över tre år.
Med Maurice i båset blev spelet bättre och strax innan trade deadline gjorde man två värvningar som skulle visa sig vara väldigt viktiga. Erik Cole plockade tillbaka från Edmonton och Jussi Jokinen hämtades in från Dallas. Med Cole i förstakedjan började det hända saker och under våren vann man 12 av de 17 återstående matcherna vilket räckte till en sjätte plats i eastern conference. Det var inte många som trodde på dem inför slutspelet men återigen skulle Canes visa sig vara väldigt svårslagna när det väl gäller. Det blev sju matcher och 4-3 till Hurricanes mot både New Jersey och Boston Bruins innan de kommande mästarna Pittsburgh Penguins blev för svåra och tog hem konferensfinalen med 4-0 i matcher. Jussi Jokinen hade en riktig formtopp och stod för hela tre matchavgörande mål i slutspelet där framförallt hans mål med två sekunder kvar i match fyra mot New Jersey kommer att minnas av fansen i många år framöver. I serien mot Boston var Bruins stora favoriter och många pratade om att det kanske var deras tur att gå hela vägen i år. När de vann de två första matcherna med 4-1 såg det mörkt ut för Canes men de tog sig samman och vann tre raka matcher. Dock tog Boston match fem och sex så det hela skulle avgöras på bortaplan i TD Garden. Efter en spännande match avgjorde Scott Walker på övertid och tog Hurricanes till en imponerande plats i konferensfinalen. Men det visade sig ju att det inte är någon skam att förlora mot Penguins den här säsongen, dock finns det snyggare sätt att förlora på än med 0-4 i matcher.
Ett lag som tog sig ända dit och som har fått behålla alla sina tongivande spelare med utgående kontrakt samt förstärkt laget på backsidan, då ska det väl bara kunna bli bättre? Prioriteringen under sommaren var först och främst att förlänga kontrakten med Erik Cole, Toumo Ruutu, Chad LaRose och Jussi Jokinen. Samtliga skrev på nya kontrakt och med några lovande prospects i farmarlaget var inte Canes i behov att några nyförvärv på bland sina forwards. Man har skaffat sig en bra mix åldersmässigt och det finns många olika spelartyper. På centersidan är man riktigt starka men det gäller att toppspelarna, och framförallt Eric Staal, håller sig skadefria, annars kan det bli tufft att få offensiven att fungera på det sätt som krävs för att ta sig till slutspel.
Carolina har det mycket bra ställt på målvaktssidan med Cam Ward mellan stolparna och han är väl förtjänt av sin plats som en av de fem målvakterna i Kanadas förtrupp inför OS. Bara 25 år gammal är han på väg att slå sig in i den absoluta toppen bland målvakterna och ligan och på den här positionen har Hurricanes bra täckning för många år framöver. Det var istället på backsidan som GM Rutherford var ute efter lite förändring då Canes har haft många offensivt duktiga backar men saknat de defensiva specialisterna som kan täcka upp, bakom till exempel Joni Pitkänen och Joe Corvo, som är vassa framåt men blandar och ger i egen zon. Aaron Ward, som var med och vann Stanley Cup 2006, är tillbaka i laget och han är tänkt att backa upp Joni i det första backparet. Ward trivdes bra hos Canes under sin förra sejour och klubben och samtliga parter är nöjda med att ha honom tillbaka. Från Philadelphia hämtade man in Andrew Alberts som free agent och detta är en intressant spelare som är bra i box play men som även klarar av att spela fem mot fem med en hel del istid. Han överraskade ifjol och att Flyersfansen ville ha honom kvar i sitt lag, som rankas högt till den kommande säsongen, är ett väldigt gott betyg åt vårt nyförvärv.
Lagmaskiner som Carolina har en tendens att bli underskattade i förhandssnacket men ett lag som tog sig till konferensfinal ifjol och som enbart blivit förstärkta samt mer samspelt är svårt att inte tro på. Nu tippas de som sexa i sin konferens och det är tufft att få den stora majoriteten att hålla dem högre än så. Men väl i slutspelet har de visat sig att truppen är av det rätta virket och man ska nog inte bli allt för överraskad om Carolina återigen går långt. Man är dock väldigt beroende av att sina nyckelspelare är skadefria, för utan dem kan det bli tufft att upprepa fjolårets succé. Till skillnad från ett antal andra organisationer i ligan är det väldigt harmoniskt hos Canes och det kan inte vara en slump att många spelare tar de sista stegen och blommar ut just när de kommer till Carolina. Blandat med sina egna draftval som slagit väl ut, speciellt Staal och Ward, ut ska det bli spännande att se hur den kommande säsongen utvecklar sig. Tillsammans med Washington höjer man sig i Southeast division men både Atlanta och Tampa Bay har unga och lovande lag på gång så det blir ingen ”walk in the park” att ta sig till slutspel. Men Carolina Hurricanes har en otroligt viktig egenskap som lag, de spelar som allra bäst när det verkligen gäller. Det kan faktiskt bli ett väldigt roligt år för fansen i Raleigh, North Carolina.
Målvakter
Carolina har det mycket bra ställt på målvaktsidan med en ”franchise player” mellan stolparna och en kompetent andremålvakt som kan spela runt 10-15 matcher per säsong när det behövs avlastning.
Cam Ward är en av de fem inbjudna målvakterna till campen för Kanadas OS-lag och han har etablerat sig som en av de bättre yngre målvakterna i hela ligan. Han är givetvis enormt viktig för att Hurricanes ska gå långt. Den senaste säsongen var hans fjärde i NHL och 24-årige Ward satte personliga rekord i bland annat räddningsprocent och antal hållna nollor. Trots sin ålder är han stark psykiskt, vilket inte minst visade sig när han under sin rookie-säsong slog sig in som förstemålvakt och tog laget hela vägen till Stanley Cup-bucklan. Givetvis är han en utav nyckelspelarna i truppen och det är bara hoppas att han får vara skadefri för han har potential för att bli en utav de allra bästa målvakterna i ligan.
Michael Leighton är en stabil backup, den senaste säsongen blev det 19 matcher för hans del varav sex utav dessa slutade med seger. Säsongen 07/08 blev det endast tre matcher hos Canes men däremot nästan 60 matcher i AHL. Han har varit reserv under hela sin tid i NHL men det betyder inte per automatik att han är dålig, tvärtom är han en bra spelare att ha som nummer två samtidigt som han är ett ekonomiskt val med $600K i lön per säsong.
I organisationen finns även lovande Mike Murphy som för andra året i rad blev utsedd till årets målvakt i OHL. Han är den enda som fått utmärkelsen ”back-to-back” under de dryga 20 år som priset delats ut. Dock får han det svårt att på lång sikt ta en plats som förstemålvakt med stjärnan Cam Ward i truppen, men att ha drygt 94 i räddningsprocent på över 54 matcher i en så pass bra juniorliga som OHL är imponerande.
Backar
Det har hänt lite på backsidan under sommaren då GM Rutherford har velat få in lite mer fysiska backar. Den senaste säsongen var fyra av de sex som spelade regelbundet offensivt inriktade spelartyper och det är i alla fall minst en för mycket. Det är åtgärdats under sommaren och backsidan tillhör inte direkt ligans namnkunnigaste, men kvalitén är det inget fel på. Aaron Ward, en av Stanley Cup-vinnarna 2006, är tillbaka i truppen till mångas glädje samtidigt som Andrew Alberts är det kanske bästa nyförvärvet den här sommaren. Backsidan känns bra balanserad och ett redan bra försvar ser nu mycket bra ut.
Joni Pitkänen är den som ska stå för det offensiva spelet och han har kapacitet för att ligga runt 40 poäng per säsong. Den senaste säsongen blev det 33 poäng (7+26) på 71 matcher. Hans starkaste säsong poängmässigt kom när han spelade för Philadelphia 05/06 och då gjorde hela 13 mål och 33 assist på 58 matcher. Han är fortfarande ganska ung med sina 25 år och då han har en tendens att spela lite ojämnt borde det bli bättre för varje säsong som går. Att spela många minuter per match klarar han av och det ska bli spännande att se hur hans säsong utvecklar sig när han nu får spela bredvid en mycket defensivt inriktad back som täcker upp för Jonis ”utflykter” upp mot offensiv zon.
Aaron Ward ska axla den rollen bredvid Pitkänen och detta är en nygammal bekantskap för Canesfansen. Han spelade i Carolina mellan 01/02 och 05/06. Efter segern i Stanley Cup för Hurricanes skrev han på för New York Rangers för att sedan hamna i Boston, där han nu alltså blev bortbytt till Carolina. Han trivdes mycket bra i staden då han har behållit en bostad här sedan flytten till New York. Planen var att han skulle bosätta sig här med familjen när han avslutat sin karriär men han kom alltså tillbaka lite tidigare än beräknat, vilket glädjer både Aaron och fansen. Med sitt starka defensiva spel är han en viktig kugge i laget och han är handplockad för att täcka upp bakom Joni i egen zon och ge fullt utrymme för att laget ska kunna utnyttja Pitkänens offensiva egenskaper till max. Att han dessutom är en tuff spelare som inte tvekar att ta en fight gör honom ännu mera värdefull för laget.
Joe Corvo är spelaren som ska ta hand om den offensiva delen i det andra backparet. Han kan vara lite ojämn men har stått för 38, 48, 37 och 40 poäng de senaste säsongerna vilket får ses som väl godkänt. Han är även användbar i powerplay med sitt tunga skott men i det defensiva spelet finns det en del att förbättra.
Tim Gleason är den som spelar bredvid Corvo och han kompletterar honom mycket bra. Den senaste säsongen blev han mållös och totalt har han gjort sju mål på 332 matcher i NHL. Dock är han kompetent i sin roll som defensiv back och det blir mycket speltid i box play. Det fysiska spelet är kanske hans främsta egenskap och man vet att han alltid går ut och gör sitt jobb varje kväll.
Andrew Alberts är ett intressant nyförvärv och till en början får han börja i det tredje backparet men han har definitivt chans att slå sig in i bredvid Corvo. Han imponerade hos Flyers under fjolåret där han gjorde det bra i egen zon och i box play, men han visade även att han är duktig framåt och denna ”late bloomer” är enligt mig Hurricanes bästa nyförvärv till den kommande säsongen.
Niclas Wallin blir Alberts backpartner och svensken är stabil i sin roll som defensiv back med begränsad speltid. Det har blivit mellan 8-13 poäng de sex senaste säsongerna och troligtvis blir det här 37-åringens sista säsong innan han vänder hem till Sverige igen för att eventuellt runda av med något år i Elitserien. Han är rutinerad och vet hur och var han ska använda sin stora kropp. Tyvärr har han varit lite skadedrabbad men han är en stabil veteran i ligan och Wallin kommer att få spela ett antal minuter i box play även den kommande säsongen.
I organisationen finns lovande Brett Carson som hålls mycket högt av ledarna i Carolina. GM Rutherford har sagt att det bara är en tidsfråga innan han spelar regelbundet i NHL. Under fjolåret blev det fem matcher hos Canes för 23-åringen men där gjorde han inga poäng. Det gjorde han däremot i AHL för farmarlaget Albany, sex mål och 29 assist på 69 matcher är starkt jobbat. Det återstår att se om han tar en fast plats i truppen redan den här säsongen, men vi kommer garanterat att få se honom i några matcher under säsongen. Tim Conboy delade den förra säsongen mellan NHL och AHL och den senare ligan blir han utgångspunkt även nästa säsong. Trots hans minimala istid per match ifjol gjorde han absolut inte bort sig och han ger truppen ett bra djup vid eventuella skador.
Forwards
Det har inte blivit några stora förändringar i kedjorna utan fokus låg på att få behålla samtliga spelare med utgående kontrakt, vilket också lyckades. Ruutu, Cole, Jokinen och LaRose är alla fyra betydelsefulla spelare för Carolina och med lite mera tid ihop ska det bli spännande att se hur det offensiva spelet fungerar den kommande säsongen. Via free agent-marknaden kom Tom Kostopoulos från Montreal och han fyller sin roll som defensiv grinder bra. Med flera funktionella spelare har coach Paul Maurice lite att fundera på när han ska sätta ihop kedjorna.
Eric Staal är den största stjärnan i Canes och tillsammans med Cam Ward är han en av de två ”franchise players” som organisationen förfogar över. Han har trots sin unga ålder redan Stanley Cup-trofé och VM-guld på meritlistan och han har även en mycket god chans att komma med i Kanadas OS-trupp till Vancouver. Bara en sådan sak som att han brydde omslaget på tv-spelet NHL 08 är ett bevis för hans status i NHL och hans betydelse för Carolina Hurricanes är oerhört stor. Succésäsongen 2006 gjorde han 100 poäng men de senaste åren har han inte kommit upp på den nivån. Dock är han väldigt viktig för sina lagkamrater och han är kapacitet för att göra uppåt 50 mål per säsong med rätt kedjekamrater. Staal kommer att vara en superstar i ligan i många år framöver och det känns bra att han är signad för de kommande fem säsongerna.
Erik Cole har en bra kemi med Staal och han är en rutinerad kille som även var med och vann bucklan 2006. Han tillhörde Canes i sex säsonger innan han blev bortbytt till Edmonton förra sommaren, men lagom till trade deadline i våras kom han tillbaka dit han hör hemma. Till Hurricanes glädje skrev han på för två nya år efter att ha tagit en kort titt på vad free agent-marknaden hade att erbjuda. Powerforwarden Cole har förhoppningsvis flyttat färdigt nu och han är en tillgång i alla spelformer. En mycket bra tvåvägsspelare som är tillbaka där han ska vara.
Tuomo Ruutu var en av den senaste säsongens överraskningar då han gjorde sin bästa säsong hittills i ligan med 54 poäng (26+29) på 79 matcher. Han valdes som nionde spelare totalt av Chicago i draften 2001 och efter debutsäsongen 03/04 och 44 poäng har han inte riktigt levt upp till de höga förväntningarna. Lägligt nog för honom själv hade han ett utgående kontrakt och han tog även klubben till skiljedomstolen för att fastställa lönen. Men glädjande nog kom de överens innan de förhandlingarna skulle äga rum och han skrev på för tre säsonger med en välförtjänst löneförhöjning. Men nu krävs det att han fortsätter hålla fjolårets höga nivå för att motivera den höga lönen. Ruutu fungerade bra ihop med Staal och Cole och förmodligen för de tre fortsätta spela ihop. GM Rutherford har kallat honom en av hörnstenarna i lagbygget och med bra fysiskt spel samt sin skicklighet i offensiv zon har han alla förutsättningar att visa att det inte bara är tomt prat.
Rod Brind’Amour ska påbörja sin tionde säsong i klubben och lagkaptenen sedan 2005 är fortfarande en hockeyspelare av hög klass. Dock börjar åldern ta ut sin rätt och 39-åringen som fick pris som NHL’s bästa defensiva forward både 05/06 och 06/07 kan få se sin speltid minska den kommande säsongen. De två senaste åren har det blivit 51 poäng båda säsongerna, men han spelade 59 matcher 07/08 och 80 matcher ifjol, det är lite skillnad på det snittet per match. Dessutom hamnade han för första gången på nästan tio år på minus, hela -25 slutade han på och det rimmar lite illa för en defensiv specialist. Med Rod är Rod och på rätt humör i en toppkedja är jag övertygad om att han kommer att producera en hel del poäng även nästa säsong. Sen ska man inte glömma att han gör ett bra jobb i box play och betydelsen för de andra spelarna att ha en sådan ledare i laget ska inte heller underskattas.
Ray Whitney är en annan veteran som fortsätter att göra mycket poäng. 77 poäng (24+53) på 82 matcher blev det den senaste säsongen och med en vass målskytt i samma kedja blir det gott om assist för Whitney. Faktum är att Whitney med två poängs marginal vann lagets poängliga före Eric Staal, men med Coles comeback minskar Rays och Erics speltid ihop vilket minskar hans poängproduktion. Han är också viktig för spelet i powerplay, nästan 40% (som sämst) av hans poäng har gjorts i den spelformen de senaste säsongerna. Whitney kommer säkerligen att ligga bakom mycket offensivt även den kommande säsongen och han är viktig för att Hurricanes ska gå bra.
Sergei Samsonov är den tredje länken i andrakedjan och det är bara hoppas att han är på samma spelhumör som han har varit hittills hos Canes. Han blev tidigt draftad av Boston, som åttonde spelare totalt 1997 men har varit runt i flera lag med blandat resultat. Hos Chicago blev det fyra poäng på 23 matcher innan han plockades från waivers av Hurricanes 2008. På 39 matcher blev det 32 poäng och ifjol kom han upp i 48 poäng på 81 matcher. Kanske är det så att han har hittat rätt hos Carolina? Han är en bra skridskoåkare som både kan passa och skjuta när han rätt på rätt humör. Det är som TSN har beskrivit honom, som att öppna en ask med olika sorters choklad, eftersom du aldrig vet vad du kommer att få.
Matt Cullen drar inte mycket extra åskådare till arenan men det är få lag förunnat att ha en tredjecenter av så pass hög klass, han har varit en stabil poängplockare de senaste tio åren i ligan. Han är en effektiv spelare i en checking line men han har också visat att han kan spela i någon av toppkedjorna när det behövs. Cullen kan användas i både power play och box play med bra resultat och intressant är att han den senaste säsongen hade +11, vilket är den bästa noteringen hittills i hans karriär.
Jussi Jokinen överraskade rejält på de flesta under slutspelet när han gjorde sju mål och fyra assist på 18 matcher, tre av målen var dessutom matchavgörande. Han kom till Canes från Tampa Bay i februari och gjorde det helt okej under de 25 matcherna i grundserien där det blev 1+10. Han var uppe på 50 poäng/säsong under sina två första år i Dallas och fortsätter han spela som i slutspelet har han definitivt kapacitet för att komma upp i det antalet poäng även hos Carolina. Det är inte troligt att han går in i någon av toppkedjorna men han gör inte bort sig där om han får chansen och han är även användbar som center. Även Jokinen kritade på ett nytt kontrakt under sommaren och han blir Hurricanes trogen två säsonger framöver.
Chad LaRose är en ”late bloomer” som tog rejäla kliv under fjolåret. Publikfavoriten gjorde 19 mål och 12 assist på 81 matcher och det ser ut som att han kan utvecklas till en bra powerforward. Trots att han inte är särskilt stor har han en mycket fysisk spelstil och han tvekar inte att gå in tufft när det behövs. En av hans styrkor är att verkligen ger 100% i varje byte och han gör mycket nytta både i fem mot fem och i box play. Skulle han få spela med lite bättre offensiva spelare har han potential att kliva upp ytterligare och kanske kan han kriga till sig en plats i någon av toppkedjorna under den kommande säsongen.
Scott Walker har haft flera fina säsonger i NHL men han börjar bli till åren och det är inte troligt att han har särskilt mycket speltid nästa säsong. Hans fysiska spelstil har gjort att han dragit på sig en hel del skador och han missade runt 40 matcher ifjol på grund av skadeproblem. Det ryktades om att han skulle köpas ut men han ser ut att bli kvar och visst kan han tillföra laget några byten per match i en defensiv checking line men inte så mycket mer.
Brandon Sutter debuterade under fjolåret och totalt blev det 50 matcher och 1+5. Hans främsta egenskaper är det defensiva spelet och på lång sikt är han den som ska ta hand om checking linen i Carolina. Tar han vara på de chanser som han får under den kommande säsongen så kan det bli en del speltid men centerpositionen är välfylld hos Canes och han får förmodligen stå på tillväxt i alla fall minst en säsong till.
Tom Kostopoulos skrev på free agent under sommaren och den defensivt starka yttern stod för åtta mål och 14 assist på 78 matcher den senaste säsongen då han tillhörde Montreal Canadiens. Kapaciteten finns för att hålla till i tredjelinen och han kommer även att få speltid i box play. Precis som LaRose är han en ”heart and soul-player” som går in 110% i varenda byte match efter match och Kostopoulos är inte heller den som backar för en fight. Han är mycket kompetent i sin roll och tillför ett bra djup till Carolinas roster. Det ska bli intressant att se om han kan ta en plats högre upp i hierarkin och han kontrakt med en cap hit på drygt $900K känns helt klart överkomligt.
Stephane Yelle blev förmodligen den sista spelaren in i truppen när han skrev på som free agent. Han kom från Boston Bruins där det blev 7+11 på 77 matcher ifjol. Han kommer att bidra med erfarenhet och fina egenskaper i box play till laget. Canes har ett imponerande djup på centerpositionen och förhoppningsvis kan de unga spelarna utvecklas i rätt riktning med hjälp av hans rutin.
I AHL finns det några lovande prospect och den som sticker ut är Zach Boychuk. Han har imponerat i sitt juniorlag och såg inte helt iskall ut under de matcherna han gjorde hos farmarlaget Albany respektive Carolina, det blev två matcher hos båda lagen med totalt en poäng i AHL. Gör han en bra höst hos Albany finns alla möjligheter till regelbundet spel i NHL under vintern och våren. En annan som öser in poäng i juniorligan är Drayson Bowman. 20-åringen har gjort över 80 poäng per säsong på drygt 60 matcher de två senaste åren. Canes har förväntningar på att han så småningom ska etablera sig som en bra offensiv spelare i NHL och även han kommer att få sina chanser under säsongen som kommer. Lite spel i AHL borde vara nyttigt för honom och helt klart har Canes två väldigt spännande spelare inför framtiden.
Nyckelspelare:
Eric Staal, Cam Ward, Joni Pitkänen
Nyförvärv:
Andrew Alberts – Philadelphia Flyers – Free Agent
Tom Kostopoulos – Montreal Canadies – Free Agent
Aaron Ward – Boston Bruins – Trade
Stephane Yelle – Free agent
Förluster:
Dwight Helminen – San José
Patrick Eaves – Detroit Red Wings
Frantisek Kaberle – utköpt
Anton Babchuk – klubb ej klar
Dennis Seidenberg – Florida Panthers
Svenskar:
Niklas Wallin
Coach:
Paul Maurice (2:a året)
Preliminär uppställning:
Cole – Staal – Ruutu
Samsonov – Brind’Amour – Whitney
Jokinen – Cullen – LaRose
Kostopoulos – Yelle – Walker
Pitkänen – Ward
Corvo – Gleason
Alberts – Wallin
Cam Ward (Michael Leighton)
Andra notabla spelare: Zach Boychuk, Brett Carson, Tim Conboy, Drayson Bowman
---
Bästa nyförvärvet: Andrew Alberts
Visst är Aaron Ward en viktig pjäs bredvid Pitkänen men jag tycker ändå att Alberts är en lite vassare värvning. Han har hunnit bli 28 år och är lite utav en ”late bloomer” men han imponerade hos Flyers under fjolåret där det blev ett mål och tolv assist. Det är i defensiven han har sin stryka och han kommer att få spela mycket i box play där han kommer att göra stor nytta. Han är även så pass spelskicklig att han kan spela i ”top-four” vid eventuella skador. Alberts förra lag Philadelphia rankas högt i år och att deras fans ville ha honom kvar i laget är ett mycket gott betyg. Dessutom är han en kille som inte tvekar att slänga handskarna och ta en fight för sina lagkamrater om det behövs, sådana fighters finns det inte i överflöd hos Carolina. Ett stort plus även till Canes GM som lyckades signa honom för två år med en caphit på mycket överkomliga $1.05M. Enligt mig är det nästan en ”steal” och det ska bli spännande att se honom hos Hurricanes.
Värsta förlust: Dennis Seidenberg
Han har haft en del skadeproblem under sin NHL-karriär och han missade ett antal matcher även den senaste säsongen på grund av skador. Totalt blev det 70 matcher och det var hans bästa säsong hittills poängmässigt med 5+25 för 30 poäng. Efter en så pass bra säsong var Seidenberg ute efter ett större kontrakt än de $1.2M han tjänade 08/09 och då blev han för dyr att behålla. Han är duktig offensivt men tyvärr för honom har Canes både Pitkänen och Corvo som skickliga offensiva backar. Man ersätter inte 30 poäng från en back hur som helst, men den som tar han plats till den kommande säsongen har bättre defensiva egenskaper och det gör Carolina till ett mer välbalanserat lag.
Årets poängkung: Eric Staal
Staal är Hurricanes ”franchise player” och han håller även på att etablera sig i en absoluta toppen av ligans bästa forwards. Den senaste säsongen blev det ”bara” 75 poäng men han gör ett oerhört stort jobb för Carolina och är utan tvekan den viktigaste spelaren. Han är en bra playmaker men vet även själv hur man avslutar och tre utav sina fyra säsonger i NHL har han legat mellan 38-45 mål. Kapaciteten finns för att göra ännu fler men med duktiga wingers behöver man inte alltid göra målen själv, fråga en viss Peter Forsberg om den saken. Får han vara frisk och utan skadeproblem så kommer poängen att produceras. Det är inte någon högoddsare att han vinner den interna poängligan.
Årets nykomling: Zach Boychuk
Det vimlar inte av nya unga spelare hos Canes men en som snart borde vara mogen att ta en plats är Boychuk, som verkligen har övertygat hos sitt juniorlag. Där har han öst in poäng och den senaste säsongen blev det 57 poäng (28+29) på 43 matcher. Dessutom hann han med att spela två matcher i Albany där det blev en assist och sedan fick han göra två matcher i NHL men där blev det inte många minuter på isen. Han är ofta omnämnd som den mest lovande spelaren i organisationen men det kan bli tufft att ta en plats direkt till premiären. Men ett halvår i AHL kan göra honom gott och han kan definitivt slå sig in i laget någon gång efter nyår.
Årets genombrott: Chad LaRose
Publikfavoriten LaRose är en ”late bloomer” men han börjar ta för sig allt mer i NHL, det är tydligt att han inte bara kan åka runt och tacklas i en defensiv kedja eller döda utvisningar. Den senaste säsongen blev det personbästa med hela 19 mål och totalt 31 poäng. 180 centimeter lång och runt 80 kilo tung gör honom inte till en jätte ute på isen men han använder kroppen på rätt sätt och är jobbig att möta. Hans fina egenskaper som tvåvägspelare kombinerat med bra spelsinne gör honom till en mycket användbar spelare för Carolina. GM Rutherford sa att LaRose är en nyckelspelare för organisationen när han skrev på sitt nya kontrakt och kanske blir det här säsongen när han etablerar sig i någon av de två toppkedjorna och kliver upp runt 50 poäng?
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12. Carolina Hurricanes
13. Montreal Canadiens
14. St Louis Blues
15. New York Rangers
16. Columbus Blue Jackets
17. Dallas Stars
18. Ottawa Senators
19. Minnesota Wild
20. Buffalo Sabres
21. Tampa Bay Lightning
22. Edmonton Oilers
23. Los Angeles Kings
24. Nashville Predators
25. Toronto Maple Leafs
26. Florida Panthers
27. Atlanta Thrashers
28. New York Islanders
29. Phoenix Coyotes
30. Colorado Avalanche
