SvenskaFans rankar: 26. Carolina Hurricanes
Carolina har inte haft det lätt efter Stanley Cup-triumfen säsongen 05/06. Man har missat slutspel vid tre av fyra tillfällen sedan dess – och enligt SvenskaFans redaktion hamnar man utanför slutspel även säsongen 10/11.
Säsongen 05/06, den första säsongen efter lockouten, gick Carolina högst oväntat och blev Stanley Cup-mästare. Hjältarna då hette Eric Staal, Justin Williams, Cory Stillman, Rod Brind’Amour, Ray Whitney, Matt Cullen, Bret Hedican, Doug Weight, Mike Commodore, Glen Wesley, Mark Recchi och Conn Smythe Trophy-vinnaren Cam Ward.
Nu finns enbart Eric Staal och Cam Ward kvar i organisationen, och i takt med att toppspelarna har försvunnit har Carolina även gott trögare och trögare. Vid tre av fyra tillfällen sedan Stanley Cup-triumfen har man missat slutspel – säsongen 08/09 gick man dock hela vägen till Conferencefinal – och får man tro SvenskaFans redaktion blir det inget slutspel den här säsongen heller.
Ett redan svagt Carolina har nämligen tappat en av sina viktigaste spelare. Ray Whitney, som svarade för 21 mål och totalt 58 poäng, har lämnat till förmån för Phoenix och har inte ersatts. Dessutom har veteranen Rod Brind’Amour lagt skridskorna på hyllan efter tjugo säsonger i ligan.
Brind’Amour hade en stor del i Carolinas Stanley Cup-seger 05/06, men tappade betydligt under den gångna säsongen. 40-åringens oklanderliga arbetsmoral och hans ledaregenskaper kommer dock att saknas något enormt i Hurricanes omklädningsrum. Den dubbla Selke Trophy-vinnaren kommer nu att jobba vidare inom Carolinas organisation, i en roll som ännu inte är offentliggjord.
De etablerade nyförvärv som Carolina har fått in återfinns bland försvarsbesättningen – och det är två hemvändare. Joe Corvo återvänder nu till organisationen efter en misslyckad stint med Washington och från KHL kommer Anton Babchuk tillbaka. De två värvningarna ger inte någon stabilitet till defensiven men innebär en rejäl förbättring i powerplay, där Carolina hade stora problem under den gångna säsongen.
Genom åren har Carolina som sagt gjort sig av med, alternativt tappat, flertalet etablerade spelare – men inte bara till ondo. Det innebär nämligen att lagets talanger får än mer ansvar och speltid än vad de i normala fall skulle ha fått. Brandon Sutter tog exempelvis flera kliv framåt under den gångna säsongen, och den här säsongen förväntas kanske främst Zach Boychuk, Riley Nash och Jamie McBain göra detsamma.
Det är dock tveksamt om Carolinas ungtuppar, tillsammans med Staal och Ward, har förmågan att höja organisationen från NHL:s källare redan under den kommande säsongen.
Målvakter:
I Cam Ward har Carolina en målvakt av högsta klass. När Hurricanes vann Stanley Cup säsongen 05/06 tilldelades han Conn Smythe Trophy efter insatserna i slutspelet, där han stod för en räddningsprocent på 92,0 och ett GAA på 2,14. Även säsongen 08/09, när Carolina gick till Conferencefinal, bar han fram sitt lag.
Ward är en storväxt målvakt som sällan stressar upp sig och som därmed sprider ett lugn över försvarsspelet. Under den gångna säsongen hade 26-åringen en hel del skadeproblem och missade 31 matcher, men är helt återställd nu.
Bakom Ward finns Justin Peters, som gjorde nio matcher för Carolina under den gångna säsongen. 23-åringen är även han en storväxt målvakt, men har under sin relativt korta karriär haft problem med att hålla en jämn nivå. Att han skulle peta Ward inom en överskådlig framtid förefaller högst osannolikt.
Till sitt förfogande har Carolina även Justin Pogge. Den numera 24-årige Pogge spåddes en lysande karriär för några år sedan, men klivet från juniorhockey till seniorverksamhet har varit problematiskt för den tidigare JVM-vinnaren och han för nu en obskyr roll i Carolinas organisation.
Backar:
Carolinas backbesättning imponerar inte, men där återfinns likväl en del etablerade namn. Tim Gleason är lagets klart mest kompletta försvarare och med sin aggressivitet, rörlighet och styrka kan han ställa till med problem för de flesta motståndarna. I februari var han med om att spela hem ett OS-silver till USA och med en cap hit på $2,75 miljoner är han mer eller mindre ett fynd för Carolina.
Tillsammans med Gleason återfinns troligtvis Joe Corvo. Duon bildade ett stabilt par under den gångna säsongen innan Corvo flyttade till Washington vid trading deadline. Efter misslyckandet i Capitals återvände dock Corvo till Carolina och den offensivt skickliga försvararen, som missade 28 matcher förra säsongen på grund av skada, kommer att bidra med en hel del i framför allt powerplay.
Förutom Gleason och Corvo utgör även Joni Pitkänen kärnan av Carolinas backbesättning. Finländaren spåddes en mycket fin karriär, men problem med arbetsmoralen och en svag förmåga att fungera i gruppdynamiken i Philadelphia, där han spenderade sina första fyra NHL-år, gjorde att han stannade upp i utvecklingen.
Den gångna säsongen hittade han dock stundtals tillbaka till sitt fina spel från fornstora dagar och svarade för 46 poäng (6+40) på 71 matcher. Hans kontrakt, med en cap hit på $4 miljoner, går ut efter den kommande säsongen, och Pitkänen kan mycket väl bli en attraktiv spelare framåt trading deadline.
Vid Pitkänens sida hittas troligtvis Jamie McBain, en av Carolinas främsta talanger. McBain imponerade en hel del under sina 14 matcher under den gångna säsongen och är redan en skicklig offensiv back, vilket hans tio poäng vittnar om. Defensivt finns det dock en hel del att arbeta på för Carolinas head coach Paul Maurice.
I tredjeparet huserar säkerligen Anton Babchuk, Carolinas andra nyförvärv bland försvarsbesättningen. Babchuk är en säkerhetsrisk i egen zon och kan ha problem i even strength. I powerplay håller han dock en hög klass och visar upp ett riktigt tungt skott. Säsongen 08/09, hans senaste i Carolina, blev det till exempel nio mål i den spelformen.
Den inte allt för smickrande rollen som städgumma jämte Babchuk lär ges åt Jay Harrison. 27-åringen är välväxt, stark och sköter sig godkänt i defensiven. Mot kvicka forwards eller mot motståndarnas bästa spelare får han dock problem och måste därför matchas försiktigt.
Brett Carson gjorde inte bort sig under den gångna säsongen och kan mycket väl knipa en startplats i händelse av en stark insats vid Carolinas training camp, men lär troligtvis få inleda som sjundeback. Även Bobby Sanguinetti, som anslöt från New York Rangers under sommaren, kan finnas med i beräkningarna.
Forwards:
I Carolina handlar det mesta om centern, superstjärnan och lagkaptenen Eric Staal. Den äldsta Staal-brodern signerade ett sjuårskontrakt inför den gångna säsongen och är lagets självklara ledare. Han fick ta över rollen som lagkapten från Rod Brind’Amour mitt under den gångna säsongen och även om hans 29 mål var hans sämsta notering sedan debutsäsongen 03/04 – vilket kan förklaras med tio matchers skadefrånvaro i november – råder det ingen tvekan om att det här är Eric Staals lag.
Den välväxta centern, som vann OS-guld med Kanada i februari, har inga egentliga svagheter och har haft för vana att kliva fram när Carolina har behövt det som allra mest, vilket brukar vara i slutspelssammanhang. Skulle Staal bara få riktigt bra spelare som kedjekamrater skulle han kunna uträtta storverk i ligan. Ray Whitney spenderade flera matcher vid Staals sida, men veteranen är nu i Phoenix och kommer bli saknad i Carolina.
Nu får han troligtvis nöja sig med finländarna Jussi Jokinen och Tuomo Ruutu. Jokinen svarade för fullt godkända 30 mål och totalt 65 poäng under den gångna säsongen, vilket var ett rejält personligt rekord. Mot skickliga och starka defensivspecialister får han dock problem. Ruutu lyckades – precis som vanligt – inte hålla sig skadefri hela säsongen, utan kom enbart upp i 54 spelade matcher, med 35 poäng som facit. När han väl är frisk är han dock en klart kompetent spelare god för 25-30 mål och lika många assist.
Andrakedjan lär ankras av Brandon Sutter, från den berömda Sutter-familjen. 21-åringen imponerade inte under sin första NHL-säsong, 08/09, men tog flera kliv framåt under den gångna säsongen. Då blev det 21 mål och totalt 40 poäng. Sutter förväntas utvecklas till en pålitlig tvåvägscenter och har redan nått en bra bit på vägen.
Till höger om Sutter återfinns troligtvis Chad LaRose, en underskattad energispelare. 28-åringen fick den gångna säsongen till stor del förstörd av skador och kom bara upp i 56 matcher, med elva mål och 17 assist som facit. Säsongen avslutades dock starkt med åtta mål på de sista 21 matcherna och LaRose kommer få en ännu större roll nu när Ray Whitney har försvunnit.
Tredjelänken i kedjan förväntas bli antingen Jiri Tlusty eller Zach Boychuk. Tlusty kom till Carolina från Toronto i december och spelade 18 matcher med Carolina, med ett mål och fem assist som facit. Tjecken imponerade inte nämnvärt, men förväntas nu få chansen från start och besitter fina tekniska egenskaper. 20-årige Boychuk draftades av Carolina i förstarundan 2008 och har redan fått smaka på NHL-spel, då det blev 31 matcher under den gångna säsongen. Kanadensaren är inte särskilt stor, men är mångsidig och har en härlig arbetsvilja.
Den av Tlusty och Boychuk som inte får kampera ihop med Sutter och LaRose får istället finna sig i en roll i tredjekedjan, som Riley Nash förväntas centra. 21-åringen draftades ursprungligen av Edmonton i förstarundan 2007 och kom till Carolina i en trade i somras. Strax därefter skrev han ett treårskontrakt med Hurricanes och kan mycket väl utvecklas till en klart kompetent tvåvägscenter. För att bli det behöver han dock lägga på sig en hel del muskler.
I tredjekedjan lär även Erik Cole återfinnas. Cole var på rejäl frammarsch kring lockouten, men en allvarlig nackskada säsongen 05/06 satte mer eller mindre stopp för hans utveckling. Den gångna säsongen var återigen en skadefylld sådan och han mäktade enbart med 40 matcher. Håller han sig bara hel och frisk är han en kompetent powerforward god för strax omkring 20 mål.
Carolinas forwardsbesättning rundas sedan av med Sergei Samsonov, Patrick Dwyer och Tom Kostopoulos, och den trion lär utgöra fjärdekedjan. Samsonov är alltjämt en bra skridskoåkare och kan avgöra en match här och där, men någon pålitlig målskytt är 31-åringen inte längre. Dwyer och Kostopoulos är två energispelare som gör sitt jobb, men inte mycket mer.
Bortsett från de tolv ovan nämnda spelarna kan även yngre förmågor som Oskar Osala, Zac Dalpe eller Nick Dodge utmana om en plats i startuppställningen. Räkna dock med att trion lär få en hel del speltid, då Carolina dras med en hel drös skadeförföljda spelare.
Bland förlusterna på forwardssidan är Ray Whitney den klart tyngsta förlusten, då hans målskytte och styrka som playmaker kommer saknas. Men även Rod Brind'Amour kommer saknas. Veterancentern höll ingen högre klass under sitt sista år, men var alltid ett föredöme såväl på som vid sidan av isen. Det fysiska fenomenet kommer dock att fortsätta arbeta inom organisationen, vilket kan bli guld värt för Hurricanes unga talanger på uppgång.
Nyckelspelare:
Cam Ward, Tim Gleason, Eric Staal
Nyförvärv:
Joe Corvo – från Washington Capitals – free agent
Anton Babchuk – från Avangard Omsk (KHL) – free agent
Bobby Sanguinetti – från New York Rangers – trade
Riley Nash – från Edmonton Oilers – trade
Förluster:
Ray Whitney – till Phoenix Coyotes – free agent
Alexandre Picard – till Montreal Canadiens – free agent
Tim Conboy – till Buffalo Sabres – free agent
Brian Pothier – till Genéve-Servette (Schweiz) – free agent
Manny Legace – klubb ej klar – free agent
Rod Brind’Amour – slutar
Svenskar:
-
Coach:
Paul Maurice (Tredje säsongen)
Preliminär laguppställning:
Jussi Jokinen – Eric Staal – Tuomo Ruutu
Jiri Tlusty – Brandon Sutter – Chad LaRose
Zach Boychuk – Riley Nash – Erik Cole
Sergei Samsonov – Patrick Dwyer – Tom Kostopoulos
Joe Corvo – Tim Gleason
Joni Pitkänen – Jamie McBain
Anton Babchuk – Jay Harrison
Cam Ward (Justin Peters)
Andra notabla spelare: Oskar Osala, Zac Dalpe, Nick Dodge, Jerome Samson, Brett Carson, Bobby Sanguinetti, Justin Pogge
---
Bästa nyförvärvet: Joe Corvo
Corvo gjorde ett kortare gästspel i Washington och återvänder alltså nu till Carolina. Det är därmed inget jättespännande nyförvärv, men likväl det bästa som Carolina kan skryta med. Han är bra på att transportera upp pucken och ett hot i powerplay, där Hurricanes behöver förbättras.
Värsta förlusten: Ray Whitney
37-årige Ray Whitney var en pålitlig målskytt, en skicklig playmaker och kommer framför allt att saknas vid Eric Staals sida. Det är nu upp till ungtupparna i Carolina att ersätta hans poängproduktion, vilket är lättare sagt än gjort.
Årets poängkung: Eric Staal
Enbart en längre tids skadefrånvaro kan hindra Eric Staal från att ta hem den interna poängligan. Staals produktion från den gångna säsongen var något av en missräkning, men bli inte förvånade om han kommer tillbaka i gammal god form igen. Efter det att han fick rollen som lagkapten mitt under säsongen tog han nämligen ett kliv framåt.
Årets nykomling: Jamie McBain
Carolina draftade Jamie McBain i andrarundan 2006 och släppte upp honom i NHL under den gångna säsongens avslutning. På Hurricanes 14 sista matcher imponerade han stort och svarade för tio poäng, fördelat på tre mål och sju assist. 22-åringen lär inte hålla det poängsnittet under den kommande säsongen men räkna med att försvararen drar till sig en del blickar.
Årets genombrott: Brandon Sutter
Brandon Sutter svarade för godkända 21 mål och 19 assist under den gångna säsongen och förväntas nu ta det sista klivet till etablerad och pålitlig andracenter i Carolina. Han visar redan bra tendenser för att bli en skicklig tvåvägscenter och med Eric Staal som lagkapten och Rod Brind’Amour som mentor vid sidan av isen kan man knappast få bättre förutsättningar för en vidare utveckling.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26. Carolina Hurricanes
27. New York Islanders
28. Columbus Blue Jackets
29. Edmonton Oilers
30. Florida Panthers