SvenskaFans rankar: 8. Carolina Hurricanes
Carolina storsatsade under sommaren när man värvade såväl Jordan Staal som Alexander Semin. Förhoppningarna har därmed ökat på organisationen som vann Stanley Cup 05/06 men som sedan har missat fem av sex slutspel. Blir det nya framgångar för Eric Staal & Co efter sommarens upprustning?
Det har varit en aktiv sommar för Carolinas general manager Jim Rutherford. Efter att i flera år ha fått arbeta med begränsade resurser fick nu den slipade Rutherford större tillgångar att arbeta med.
Resultatet? En stor trade för Jordan Staal och efterföljande kontraktsförlängning samt ett välbetalt ettårskontrakt till Alexander Semin. Som om det inte räcker plockade Hurricanes även tillbaka Joe Corvo och värvade in Marc-Andre Gragnani, två offensivt lagda försvarare.
Trots att det inte är den offensiva produktionen som har varit Carolinas akilleshäl de senaste åren, utan snarare lagets team defence, satsar man alltså stora resurser på att spetsa till offensiven.
Jordan Staal är förvisso en defensiv center av högsta klass, men förväntas få en betydligt större offensiv roll i Carolina än vad han hade i Pittsburgh. Vad Semin lägger sin fokus på är välkänt och han är knappast en spelare man värvar för att förbättra lagets vacklande defensiv. Inte heller Corvo eller Gragnani är några defensivspecialister – men det är också dessa fyra värvningar som gör Carolinas sommar så intressant.
De uppenbara bristerna åtgärdas inte rakt av – utan istället väljer man att förstärka en aspekt hos laget som redan håller en god klass, nämligen offensiven. Det är också en tydlig återgång till det som gjorde Carolina så framgångsrika för några år sedan.
När man något överraskande vann Stanley Cup säsongen 05/06 gjorde man det med en fartfylld och aggressiv offensiv hockey. Man checkade hårt och högt och hade en produktion som tillhörde toppskiktet i ligan. Defensiven å sin sida tillhörde ligans källare – innan Cam Ward klev in och storspelade mellan stolparna i slutspelet.
Mycket – framför allt sommarens värvningar och förra höstens anställning av Kirk Muller som head coach – tyder nu på att Carolina och Rutherford går tillbaka till det som en gång gjorde organisationen till Stanley Cup-mästare.
Muller förespråkar en aggressiv forechecking, och att alla i laget ska kunna bidra i det offensiva spelet. Givetvis förutsätter han även en strikt defensiv – men påtryckningarna förefaller att ligga på offensiven och aggressivitet, vilket passar Hurricanes nuvarande lagbygge mycket väl.
Sedan Stanley Cup-segern 05/06 har Carolina missat fem av sex slutspel – det sjätte året gick man till Conferencefinal – och haft uppenbara problem. Kan sommarens upprustning och en tillbakagång till det som en gång gjorde organisationen så lyckosam innebära nya framgångar för Eric Staal & Co?
Målvakter:
Cam Ward är ohotad förstamålvakt i Carolina och har så varit sedan han förde Hurricanes till Stanley Cup-segern 05/06. Ward kom då från en halvduglig grundserie, men tog över förstaansvaret från Martin Gerber under slutspelet… och resten är, som det så fint heter, historia.
Ward har nu hunnit bli 28 år och ligger kvar på samma höga nivå. Han är vad vid att spela många matcher och lyckas Carolina väl ta sig till slutspel är Ward mannen man kan luta sig mot. Han är lugn och fin under press och sprider trygghet omkring sig.
Inför den gångna säsongen signade Carolina en erfaren back-up till Ward, nämligen Brian Boucher. På grund av en efterhängsen ljumskskada blev det dock bara tio matcher för Boucher, som dessutom tvingades till en omfattande axeloperation under sommaren. 35-åringen, som har en väldigt hög högstanivå och en väldigt låg lägstanivå, förväntades inte vara i fullt speldugligt skick igen förrän i november-december, men är redan på is och tränar.
Till sitt förfogande har Carolina även Justin Peters, som i princip kan liknas vid en tio år yngre Boucher. Ojämnheten är en tung faktor och kommer sannolikt göra att Peters aldrig blir mer än en halvdan back-up i ligan, men i Bouchers frånvaro fyller han sin funktion fullgott.
Backar:
Bryan Allen är en tung förlust för Carolina, men försvarsbesättningen ser fortsatt pålitlig ut – även om det är den svagaste lagdelen. Joni Pitkänen har förvisso aldrig lyckats leva upp till den hype som omgärdade honom tidigt i karriären, men i Hurricanes har han funnit trygghet och är numera en kompetent tvåvägsförsvarare med spetskvaliteter i offensiven.
Tim Gleason var ett namn som kopplades samman med i princip alla contenders inför trading deadline, men valde något överraskande att förlänga med Carolina. Han är en tuff och hård defensivspecialist vars enda svaghet är att hans fokus på defensiven ger honom en begränsad offensiv. Så länge defensiven håller den vanliga klassen är det dock ett bekvämt problem att leva med.
Pitkänen och Gleason är Carolinas två toppbackar, och lär få ansvaret för ett backpar vardera. Hur försvarsbesättning i övrigt formeras är högst osäkert, men Jamie McBain bör ha en topp-4-roll, sannolikt jämte Pitkänen. McBain har utvecklats stadigt under de senaste säsongerna och har en skön offensiv potential.
Det stora framtidshoppet i Carolinas nuvarande försvarsbesättning är Justin Faulk. 20-åringen debuterade under den gångna säsongen och stod för 22 poäng (8+14) på 66 matcher. Offensiven är redan på en god nivå och skridskoåkningen gör honom väldigt effektiv på isen, framför allt när det kommer till att transportera upp pucken. Som alla unga försvarare behöver han dock utveckla sin defensiv för att hävda sig fullt ut i NHL.
Joe Corvo är återigen tillbaka i Carolina efter en utflykt till Boston. De offensiva takterna sitter fortfarande kvar hos 35-åringen, men defensiven – som var tveksam även när han var som bäst för några år sedan – oroar. Hurricanes gör nog bäst i att ge veteranen en mindre roll i even strength och låta honom fokusera sig på powerplay.
Slutligen fyller Jay Harrison ut Carolinas försvarsbesättning. Han är en stor och tung kanadensare som gör sig bäst framför egen målbur, men som även kan bidra i offensiven tack vare ett tungt skott.
Under sommaren signades Marc-Andre Gragnani som free agent, men det bör krävas skador på övriga försvarare för att han ska ta en ordinarie plats. Gragnani imponerade stort för Buffalo i slutspelet 10/11, men har inte varit i närheten av samma nivå sedan dess. Defensiven är undermålig, men kan under vissa perioder – som i slutspelet 2011 – blixtra till något enormt i offensiven.
Forwards:
Efter sommarens värvningar har Carolina en topp-6 som kan mäta sig med i princip vilket lag som helst. Forwardsbesättningen som helhet håller också en hög nivå, även om det vill till att toppspelarna håller sin produktion uppe konstant.
Den stora stjärnan är givetvis lagkaptenen Eric Staal. Prestationerna har gått lite upp och ner under de senaste åren, men att han är en fullfjädrad tvåvägscenter rådet det ingen tvekan kring. Hans offensiva spel är komplett, men vissa smådetaljer kan finslipas om han ska ta ytterligare ett steg framåt.
Hurricanes lagkapten kommer nu att få sin yngre bror Jordan Staal som lagkamrat. 24-åringen anslöt från Pittsburgh via en stor trade i somras och kommer få en betydligt större roll i Carolina jämfört med vad han hade bakom Sidney Crosby och Evgeni Malkin i Penguins. Han är en av ligans bättre tvåvägscentrar och fyller en funktion i alla spelformer.
Jordan Staal var dock inte ensam om att hämtas in under sommaren. Även Alexander Semin kom nämligen in. Ryssen lämnade Washington för att prova lyckan i Carolina på ett ettårskontrakt. Han är en chansning – att påstå något annat vore att ljuga – men det är också en chansning som kan bli dundersuccé. Semin har ett par handleder som är utom denna värld, men viljan och arbetsmoralen har ifrågasatts stup i kvarten under tiden i Nordamerika.
Bakom dessa tre stora namn stoltserar Hurricanes med ett av ligans mest intressanta framtidsnamn, Jeff Skinner. Han är en skridskovirtuos utan dess like som dessutom har en finfin offensiv verktygslåda. Den bristande fysiken och ett stundtals osportsligt – för att utrycka det milt – uppträdande på isen behöver åtgärdas innan han tar nästa steg på utvecklingsstegen.
Den finska duon Tuomo Ruutu och Jussi Jokinen rundar sedan sannolikt av topp-6. Den förstanämnda har en karriär kantad av skador bakom sig, men håller han sig bara frisk är han god för 20-talet mål och 50 poäng. Straffspecialisten Jokinen bör kunna fördubbla sina tolv mål från den gångna säsongen i Carolinas nuvarande topp-6, allt annat är att underprestera.
Hur Carolina väljer att formera sin bottom-6 är i dagsläget högst oklart, men en spelare som mycket väl skulle kunna roffa åt sig en topp-6-roll är Chad LaRose. Sannolikt krävs det nog en skada för att så ska bli fallet, men var LaRose än spelar sköter han sig alltid väl. Energin och viljan att ge sig in i tuff trafik är hans största tillgångar och räkna med att LaRose kommer få vandra upp och ner i kedjehierarkin beroende på skadeläget i topp-6.
Jiri Tlusty spåddes en spännande framtid när han kom upp i Torontos organisation för några år sedan, men det var först under den gångna säsongen som han faktiskt visade att han kan vara något att satsa på. Då blev det 17 mål och totalt 36 poäng och kanske börjar 24-åringen äntligen hitta sitt spel.
Tim Brent är en annan tidigare Maple Leafs-spelare som gjorde bra ifrån sig under den gångna säsongen. Han är urtypen för en hårt arbetande checker och bidrog dessutom med tolv mål.
Andreas Nodl och Patrick Dwyer är två hårt arbetande, men tekniskt begränsade spelare. Att de hör hemma i bottom-6 råder det ingen tvekan om, men Nodl har tidigare i sin karriär visat att han kan fylla på högre upp i hierarkin under en kortare period.
Zach Boychuk väntar fortfarande på sitt slutliga genombrott. Många trodde att det skulle komma under den gångna säsongen, men majoriteten av tiden fick spenderas i AHL. Han har en ettrig spelstil som präglas av en bra skridskoåkning och skjuter utvecklingen äntligen fart kan han bli en väldigt effektiv checker.
Boychuk lär få göra upp med Anthony Stewart om det tolfte och sista forwardsplatsen. Stewart är en stor och tung winger, men är också fruktansvärt ojämn i sitt spel. Potentialen finns för en topp-6-roll, men hittills har han inte fått ut något av den.
Även yngre förmågor som Zac Dalpe, Drayson Bowman och Jeremy Welsh kan tänkas få speltid över en lång säsong.
Nyckelspelare:
Cam Ward, Eric Staal, Jordan Staal
Nyförvärv:
Jordan Staal – från Pittsburgh – trade
Alexander Semin – från Washington – free agent
Joe Corvo – från Boston – free agent
Marc-Andre Gragnani – från Vancouver – free agent
Förluster:
Brandon Sutter – till Pittsburgh – trade
Bryan Allen – till Anaheim – free agent
Jaroslav Spacek – ny klubb ej klar – free agent
Derek Joslin – till Vancouver – free agent
Svenskar:
-
Coach:
Kirk Muller
Preliminär laguppställning:
Jeff Skinner – Eric Staal – Alexander Semin
Jussi Jokinen – Jordan Staal – Tuomo Ruutu
Jiri Tlusty – Tim Brent – Chad LaRose
Andreas Nodl – Zach Boychuk – Patrick Dwyer
Joni Pitkänen – Jamie McBain
Tim Gleason – Justin Faulk
Joe Corvo – Jay Harrison
Cam Ward (Brian Boucher/Justin Peters)
Andra notabla spelare: Marc-Andre Gragnani, Anthony Stewart, Zac Dalpe, Drayson Bowman, Jeremy Welsh
---
Bästa nyförvärvet: Jordan Staal
Jordan Staal kommer nu att få alla möjligheter i världen att utveckla, framför allt, sitt offensiva spel efter några år bakom Sidney Crosby och Evgeni Malkin. Han har tidigare visat att förmågan för det finns – nu är det upp till bevis.
Värsta förlusten: Bryan Allen
Bryan Allen är ingen rolig spelare att ställas mot när han befinner sig i närheten av egen målbur. Han är stor och tung och spelar hela tiden på gränsen. Carolina kommer sakna hans förmåga att rensa upp i egen zon.
Årets poängkung: Eric Staal
Det spekuleras vilt i om Eric och Jordan ska spela tillsammans eller leda en kedja var. Vill man maximera deras potential ska de leda varsin kedja som centrar – och i rätt omgivning och fullt motiverad kan den äldre Staal-brodern komma en bra bit över en poäng per match.
Årets nykomling: Jeremy Welsh
Merparten av Carolinas största framtidsnamn har antingen redan debuterat i NHL (Skinner, Faulk) eller har fortfarande en bit kvar (Ryan Murphy), men Jeremy Welsh är ett namn som mycket väl kan få möjligheten till spel vid händelse av skador. Han är en stor och kraftfull center som bör klara av fysiken i ligan.
Årets genombrott: Justin Faulk
Justin Faulk visade under den gångna säsongen prov på vad som komma skall och undviker han bara en sophomore slump bör poängskörden och de faktiska prestationerna bli ännu bättre. Faulk är ett namn som är värt att följa lite extra.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. Carolina Hurricanes
9. Minnesota Wild
10. St. Louis Blues
11. San Jose Sharks
12. Washington Capitals
13. Nashville Predators
14. Detroit Red Wings
15. Tampa Bay Lightning
16. New Jersey Devils
17. Buffalo Sabres
18. Ottawa Senators
19. Dallas Stars
20. Colorado Avalanche
21. Phoenix Coyotes
22. Florida Panthers
23. Toronto Maple Leafs
24. Anaheim Ducks
25. Edmonton Oilers
26. Montreal Canadiens
27 Calgary Flames
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Columbus Blue Jackets
