Sköna november!
Efter en bedrövlig oktober, där man gick vinstlösa ifrån alla åtta matcher, så kom då november. Sex raka matcher med poäng, varav fem segrar. Vad har föranlett till denna förändring?
Det var inte mycket som var positivt med Carolina efter de första matcherna. Målvaktsspelet sviktade, försvaret var en hönsgård och ingen av de offensiva spelarna såg ut att kunna producera. Dessutom var laget tyngt av skador, vilket inte gjorde det lättare. Det såg mörkt ut och det var inte lätt att hitta positiva saker i laget.
Nu är läget det omvända, laget ser mycket mer homogent ut och spelar med ett självförtroende som inte fanns innan. Spelarna har verkligen visat att det laget visade i oktober var långt under den egentliga förmågan, och har steppat upp spelet, inte bara ett snäpp, snarare två-tre. Här är möjligen några anledningar till att spelet har vänt och poängen har trillat in.
Cam Ward
För några veckor sen skrev jag att Cam Ward var överskattad, och att han var slut. Har man sett hans senaste säsonger har det varit svårt att påstå något annat. Antingen underpresterade han, eller så var han skadad. Och såg man på de första matcherna i år var det samma gamla Ward man såg.
Men i de senaste matcherna har man sett världsklassmålvakten Ward stiga fram igen. Med ett säkert grundspel, där han tar det han ska, plus ett par jätteräddningar så har han lett Canes till fem raka segrar i sina fem senaste starter. Kanske är det nye målvaktstränaren David Marcoux som har fått lite ordning på Wards spel. Förhoppningsvis är detta ingen kortvarig formtopp, utan att han kan fortsätta spela såhär bra.
Justin Faulk
Precis som resten av laget så såg Faulk oerhört svag ut i inledningen, och han var direkt ansvarig för ett par baklängesmål. Nu ser han ut som den spelare han har potential att bli, en topptvå back med potential för fyrtio poäng eller mer. Att han är bra defensivt vanligtvis vet vi, det har han visat väldigt ofta. Men nu börjar den offensiva potentialen komma fram, och i gårdagens match mot Calgary var han högst avgörande, med ett mål och två assist. Det gäller att han håller uppe detta spel för att Canes ska ha något eventuellt slutspelshopp.
Bredden
För första gången sen jag vet inte när har Canes ett flertal kedjor som känns farliga när de är på isen. Innan denna säsongen var det ungefär kedjan med Tlusty-Staal-Semin och till viss del Skinner-Lindholm som kunde skapa något. Nu har istället ungdomar som Rask, Boychuk och Terry klivit fram och gjort riktigt bra insatser, som gjort att laget har vunnit matcher när stjärnorna kanske haft en tyngre kväll. Dessutom har kedjan med Gerbe-Nash-Lindholm stundtals varit lysande och burit laget i vissa matcher. Nash har blivit en riktigt bra center och man börjar se varför Lindholm draftades som nummer fem förra sommaren.
Bill Peters
Den kanske största anledningen till vändningen. Coachen, som kom i somras, har lyckats vända skutan i rätt riktning och det jag gillar mest med honom är att han sätter prestationen före namnet när han tar ut laget. Semin har fått sitta på läktaren och Skinner flyttats till fjärdekedjan när de inte presterat önskvärt eller dragit på sig onödiga utvisningar. Samtidigt verkar han ha bättre kemi med de yngre spelarna, och dessa har svarat riktigt bra.
Han vill gärna spela en offensiv hockey, med hög forechecking och mycket skott. Det är möjligt att detta krävde en viss omställningsperiod, men nu ser man verkligen hur Peters vill ha det. Han är oerhört tydlig med om han är missnöjd med något, och tog till exempel time out i tredje perioden i gårdagens match, trots att man ledde med 3-1. Efter det ryckte laget upp sig och det var aldrig något snack om segern.
***
Poängliga Carolina
Riley Nash – 4 mål + 7 assist = 11 poäng
Justin Faulk – 2 mål + 8 assist = 10 poäng
Jiri Tlusty – 6 mål + 2 assist = 8 poäng
Elias Lindholm – 5 mål + 3 assist = 8 poäng
Eric Staal – 3 mål + 4 assist = 7 poäng
Kommande matcher
13/11 Winnipeg
15/11 @Boston
16/11 San Jose
18/11 @Dallas
20/11 @Los Angeles