SvenskaFans rankar NHL: 27. Carolina Hurricanes
Efter ytterligare ett missat slutspel, det femte i rad, har nu Carolina gjort ändringar i toppen av organisationen. Resultatet blev en ny General Manager och även en ny Head Coach. Men räcker det till slutspel, med ungefär samma trupp som fjolåret? Kommer Eric Staal visa att han hör hemma bland NHLs toppskikt? Är Cam Ward slut, eller finns det mer att ta av? Många frågor som kräver svar när slutspel äntligen ska nås.
Carolina säsongen 2013/14 var inte riktigt vad man hade förväntat sig. Efter en stark inledning, där man tog bra med poäng och låg på slutspelsplats, vände det fort. På bara någon vecka gick både Cam Ward och Anton Khudobin sönder, vilket ledde till att Justin Peters var förstemålvakt i över en månad. Han gjorde det bra, men det räckte inte riktigt.
Dessutom så saknades både Jeff Skinner och Alexander Semin i omgångar på grund av olika skador, vilket gjorde att kedjorna fick kastas om allt eftersom. Laget sjönk i tabellen och när man väl hade fått tillbaka spelarna så var man för långt bak för att kunna göra någonting åt det. Slutspel kändes borta väldigt tidigt.
Många spelare hade dessutom väldigt svaga år, och då främst lagkaptenen och stjärnan Eric Staal. Poängmässigt var detta hans sämsta säsong sedan hans rookiesäsong, och spelmässigt såg han inte alls bra ut. Han kanske stördes av skadan han ådrog sig vid världsmästerskapet våren 2013, men det är ingen ursäkt att inte se motiverad ut. Bättring krävs om det ska bli slutspel.
Dock fick man se spelare ta stora steg under året, bland annat Jeff Skinner, som gjorde 33 mål och var Canes klart bästa offensiva spelare under året. Två andra som imponerade nämnvärt under året var Anton Khudobin och Andrej Sekera. Båda två kom inför säsongen och överträffade alla förväntningar.
Under sommaren blev det storstädning i ledningen, där den gamle Jim Rutherford valde att lämna som General Manager efter 20 år och istället ta över som GM för Pittsburgh. Ersätter honom gör Ron Francis, som är väl bekant med organisationen. Detta är dock första gången han är General Manager för ett lag, så ska bli spännande att se hur det går för honom.
Ett av de första beslut han tog var att sparka Kirk Muller, med assistenterna Dave Lewis och John MacLean. Muller lyckades inte riktigt få ordning på laget under de 2½ år han var coach, och det kändes som att det var ett bra beslut av Francis att börja om på en ny kula direkt.
Ny coach blev istället Bill Peters, som närmast kommer från Detroit, där han varit assisterande coach åt Mike Babcock. Detta är hans första jobb som head coach i NHL, även om har haft andra jobb som huvudtränare, och det kommer bli oerhört spännande att se vad han kan göra med laget som inte Muller klarade. I hans stab finns Rod Brind’Amour, nye Steve Smith och nye målvaktstränaren David Marcoux.
På spelarmarknaden har Francis inte gjort så värst mycket, man har mest ersatt spelarna som lämnat. Manny Malhotra och Drayson Bowman ut, Jay McClement och Brad Malone in. Stjärnorna i laget får i år på sig att visa att de kan klara att ta sig till slutspel, annars kan det nog bli rensning av Francis nästa sommar.
Målvakter:
Cam Ward is still going strong. Eller gör han det? Från att ha varit den som nästan på egen hand höll laget kvar i matcherna och slutspelskampen har det nu satts ett frågetecken över honom inför årets säsong. De senaste säsongerna har präglats av skador, och när han väl har spelat så har det varit väldigt svagt. På 30 matcher kom han inte över .900% i räddningsprocent, vilket är katastrof sett till andra målvakter. Visserligen svarade han för ett par oerhört imponerande räddningar som såg omöjliga ut, men följer man upp det med juniormisstag så faller det snabbt i glömska.
Sedan finns även Anton Khudobin, som värvades in som backup inför året, men som avslutade som förstemålvakt och med ett nytt tvåårskontrakt i handen. Tyvärr åkte han också på en skada under säsongen, strax före Cam Ward blev skadad, och missade ungefär två månaders spel. Om han varit tillgänglig under den tiden tror jag att chansen till slutspel hade varit riktigt bra.
Det är sagt att platsen om förstaspaden är öppen, och det är självklart rätt att båda spelarna får chansen, men jag hade lutat åt Khudobin i detta nu. Han har visat att han klarar av det, och förtjänar helt klart efter sitt spel i vintras. Ward kan inte leva på gamla meriter, och måste visa att han fortfarande håller på denna nivå. Jag är, tyvärr, inte helt säker.
Dessa två kommer att vara paret som huserar i NHL, och bakom de finns dels rutinerade Drew MacIntyre, ny från Toronto, och talangen Daniel Altshuller, som kommer från en imponerande säsong i Oshawa, OHL. Altshuller lär stå på tillväxt i ett år eller två, innan han är redo för att spela i NHL.
Backar:
Bland backbesättningen är det mest fokus på Justin Faulk, som ifjol tog nästa steg i sin utveckling och visade att han håller för det. Visserligen lite ojämn fortfarande, men det är lätt att glömma att han bara är 22 år fortfarande. Även fast han är förhållandevis kort är han ruggigt stark och säker i egen zon. Det som önskas är att han tar ytterligare ett kliv offensivt och gör lite fler poäng, potentialen finns helt klart för det.
Andrej Sekera kom i en trade från Buffalo förra året, och ingen trodde väl att han skulle göra den succé han gjorde? Han var den klart poängstarkaste backen i laget med 44 poäng, han gjorde nästan aldrig en dålig match och passade oerhört bra ihop med Faulk. Helt klart en nyckelspelare i år, förhoppningen är att han förlänger eftersom kontraktet går ut nästa år.
Ron Hainsey kom även han inför förra säsongen, efter Joni Pitkänen meddelat att han skulle missa säsongen, och Hainsey gjorde ingen besviken. Man vet vad man får av honom, stabilt defensivt spel, mängder med blockade skott och en ruskigt bra i penalty killing. Ingen stor poänggörare, men det klarar man sig gott utan.
Brett Bellemore gjorde sin första hela säsong i NHL föregående år, och han ska inte skämmas för den. Väldigt lik Hainsey i spelstilen, som han fick spela ganska mycket med. Stor och bra i egen zon, men inte mycket uträttas i offensiv zon. Bör vara en av de ordinarie spelarna.
En spelare som börjar närma sig lite ”do or die” är Ryan Murphy, Canes förstaval i draften 2011. Han har inte riktigt tagit chansen när han fått den, och han dessutom bra konkurrens i år bland backarna. Han är en oerhört skicklig back, med sina bästa egenskaper i det offensiva spelet. Dock väger han alldeles för lätt i egen zon, och blir helt sonika överkörd av större forwards. Fullt möjligt att han kan få en chans av Peters i början av säsongen, men kan lika gärna börja säsongen i Charlotte.
Tim Gleason är tillbaka i laget efter en snabb avstickare till Toronto, där han blev utköpt från sitt alldeles för dyra kontrakt. Man märker snabbt att han har tappat riktigt mycket bara på några år, främst i skridskoåkningen där han är ruskigt långsam. Han kan fortfarande göra sin grej i egen zon, men frågan är om hans skridskoåkning fortfarande håller för NHL. Det lär vi bli varse i år. Ett plus för att han alltid tar en fight för laget.
Jay Harrison är en rutinerad herre som varit i laget sedan 2009, och det är en lojal spelare som aldrig är rädd för att droppa handskarna. Han brukar få lite speltid i powerplay, tack vare sitt hårda och ofta välriktade slagskott. Precis som Gleason så finns det ett stort frågetecken för hans skridskoåkning, hans bedrövliga baklängesåkning har ställt till det ett par gånger under åren.
John-Michael Liles var för ett par år sen en eftertraktad back, som låg runt 40+ i poängspalten. Det gör han inte längre, men han kan fortfarande göra ett okej jobb i de lägre backparen. Även han är väldigt liten och har ibland problem i defensiv zon, men om han gör poängen i offensiv zon så kan man kanske bortse lite från det. Om han kan komma upp i 20 poäng eller mer är det en bra säsong.
Haydn Fleury är Carolinas kanske hetaste prospect just nu, och det är inte klart om han får en chans i NHL eller om han direkt går tillbaka till WHL och Red Deer. Klart är att han är en oerhört skicklig och skridskostark back, trots att han riktigt lång. Jag skulle skicka tillbaka han ett år till Red Deer, och sen låta han försöka ta en plats i laget nästa år, men Fleury ska i alla fall få visa upp sig på träningslägret.
Andra backar som kan vara tillgängliga vid skador eller dylikt är Michal Jordan, Danny Biega, Keegan Lowe och Trevor Carrick. Dessa kommer att husera i Charlotte Checkers i AHL.
Forwards:
Offensiven börjar och slutar med lagkaptenen och stjärnan Eric Staal. Powerforwarden hade ett rent ut sagt bedrövligt år ifjol, och det är bara att hoppas att han tar det på rätt sätt och studsar tillbaka. I form så är han nästan ostoppbar, fråga Zdeno Chara som fick erfara det i slutspelet 2009. Men det många har varit kritiska mot de senaste säsongerna är hans kämpaglöd, eller snarare frånvaron av den. Ibland känns det som att han inte riktigt bryr sig, och mest glider i försvarsspelet. Nu tror jag inte det är medvetet, men man förväntar sig alltid 110 % av en kapten. Bättring krävs om det ska bli slutspel.
Sedan finns broder Staal nummer två, nämligen Jordan Staal. Under de två säsonger han har varit i Carolina har han ungefär varit som man förväntat sig. En utmärkt defensiv center, oerhört stark, grym i boxplay. Men det finns helt klart mer att hämta offensivt. Han är inte dålig, men ibland är det alldeles för långt emellan poängen, och om han bara kan stabilisera upp detta så kan hans kedja bli ett stort hot framåt, och inte bara vara en utmärkt shutdown-line.
Alexander Semin har precis som Jordan Staal varit i laget i två år. Man har väl fått ungefär det man förväntade sig från honom. En exceptionellt talangfull spelare, säkerligen en av de skickligaste i världen, men oerhört ojämn. Ena kvällen kan han vara magnifik och smälla in två mål, för att nästa kväll vara osynlig och dra på sig ett par onödiga utvisningar.
Men ryktet han har fått, att vara lat och inte kunna försvara, är inte alls sant. Han har faktiskt visat motsatsen, och varit den på isen som backcheckat hårdast. Förra året präglades av skadebekymmer, bland annat en skadad vrist som han drogs med stora delar av året. Nu är han opererad och redo för en ny säsong, den gode ryssen.
Den bäste forwarden förra säsongen var helt klart Jeff Skinner, som lyckades smälla in hela 33 mål i ett ganska krasst lag rent offensivt. Han har på fyra säsonger redan nått 30 mål två gånger, och han gör verkligen mål på alla möjliga sätt. Slagskott, handledare, bakom mål, you name it. Det som verkligen gläder en är att han inte längre sätter sig själv i så farliga situationer längre, så skaderisken har verkligen minskats. Han har en oerhört oortodox skridskoåkning, som ofta är en behållning att se på. Dessutom har han minskat på osportsliga han har hållit på med tidigare säsonger, bra jobbat grabben. Nyckelspelare om slutspel ska nås.
En av de som huserade mest med Skinner var svenske Elias Lindholm, som hade ett rätt så tufft rookieår. En skada på träningslägret innan säsongen störde ett bra tag, och det kändes som att han vägde alldeles för lätt under stora delar av året. I slutet steppade han dock upp och jag tror att det blir en annorlunda säsong i år. Han har haft chansen att bygga på sig lite muskler och förhoppningsvis tar han för sig betydligt mer nu. Spelsinnet och tekniken är det inget fel på, och han hittade bra kemi med Skinner, vilket kan leda till en bra och dynamisk offensiv duo.
Jiri Tlustý gjorde en kanonsäsong under lockoutsäsongen, med 23 mål på 48 matcher och en femteplats i målligan. Förväntningarna var därför höga inför den föregående säsongen, men det blev inte alls som man hade hoppats. Under stora delar av säsongen var han osynlig, och det duger inte om man spenderar stora delar av säsongen i någon av de två toppkedjorna. När han är som bäst är han en oerhört effektiv forward, som alltid finns tillgänglig för sina kedjekamrater och dessutom vara fullt duglig i det defensiva spelet.
Tredjecenter är en plats som inte alls är klar på förhand, men Riley Nash lär vara en het kandidat till den platsen. Ingen anmärkningsvärd spelare på något sätt, men gedigen på det mesta. Gör helt okej med poäng, och ett gott jobb i egen zon. Kanske kan ta ytterligare steg under året.
Nathan Gerbe var ett utropstecken under fjolåret. Oerhört liten, men inte svag för det. Visade fina intentioner med Jordan Staal, och gjorde klart godkänt med poäng (41). Inte tillräckligt jämn för att vara en bra toppforward, en plats i tredjekedjan passar honom bättre. Men kan helt klart gå in i toppkedjorna under en kortare tid och prestera. Bra truppspelare, helt klart.
Patrick Dwyer är en spelare som verkligen har tagit den långa vägen, via ett par år i AHL innan han sent fick chansen i NHL. Han är en utmärkt spelare för fjärdekedjan och boxplay, med en grymt snabb skridskoåkning som största styrka. Dock har han spelats i en andrakedja under det senaste året, och det är inte en optimal plats för honom. Man skulle få ut mer av honom och laget om han användes på rätt plats. Förhoppningsvis inser Peters det.
En annan som närmar sig ”Do or die” är Zach Boychuk, som sedan han draftades som #14 2008 (ett val före Erik Karlsson) har setts som en stor talang. Dock har han aldrig klarat ta klivet till NHL, utan ofta hållit till i AHL, där han dock har gjort riktigt bra ifrån sig. Det blev bland annat en skytteligaseger ifjol. Han är en klart teknisk forward, som har ett bra skott. Men han skulle behöva bygga på sig, och även ta för sig lite mer än innan. Det är som sagt lite sista chansen för honom nu, tror inte han är kvar efter säsongen om det blir ett nytt misslyckande.
Jay McClement är ett uppskattat nyförvärv på förhand, som närmast kommer från Toronto. Han har varit en av NHL:s bästa fjärdecentrar en bra tid, oerhört bra tekare och kan tugga oerhört tunga minuter i boxplay. Detta är något som verkligen har saknats i laget de senaste säsongerna. McClement har stora möjligheter att bli en omtyckt spelare.
Brad Malone är en annan ny spelare, senast i Colorado. Aldrig varit riktigt ordinarie, men har ändå spelat hyfsat med matcher i NHL. Han ses som en hårdjobbande spelare, en spelare som passar utmärkt i en fjärdekedja. Återstår och se om han kan ta en ordinarie plats eller om han blir en trettonde forward, men han är favorit nu på förhand.
Jag gillar att man lagt ner lite energi för att försöka få in en vettig fjärdekedja, med McClement och Malone, istället för att bara fylla på med överblivna spelare där. Det är en väldigt underskattad sak att ha, man tänker inte riktigt på den förrän man saknar en bra fjärdekedja. McClement/Malone känns betydligt bättre än exempelvis Malhotra/Dvorak.
Den hetaste talangen på forwardssidan är Brock McGinn, bror till Jamie (Colorado) och Tye (San Jose). Han kommer från en imponerande säsong i Guelph i OHL, där de lyckades ta OHL-titeln och gå till final i Memorial Cup. Han ses som en rivig forward, som trots sin förhållandevis korta längd ändå är en pest för motståndarna. Dessutom utvecklades han offensiva sidor under sista året, och det finns helt klart potential för mer än en fjärdekedja för honom. Återstår att se om han får inleda i AHL eller om han får chansen direkt.
Andra potentiella namn som kan få chansen är Victor Rask, Phil di Giuseppe och Patrick Brown, men de lär få visa upp sig ordentligt i Charlotte innan de är påtänkta att få chansen på den stora scenen.
---
Nyckelspelare:
Eric Staal, Jeff Skinner, Justin Faulk
Nyförvärv:
Jay McClement – från Toronto – free agent
Brad Malone – från Colorado – free agent
Drew McIntyre – från Toronto – free agent
Tim Gleason – från Toronto – free agent
Ben Holmstrom – från Philadelphia – free agent
Förluster:
Manny Malhotra – till Montreal – free agent
Justin Peters – till Washington – free agent
Drayson Bowman – till Montreal (tryout) – free agent
Brett Sutter – till Minnesota – free agent
Andrei Loktionov – ny klubb ej klar
Mike Komisarek – ny klubb ej klar
Svenskar:
Elias Lindholm, Victor Rask
Coach:
Bill Peters
Preliminär uppställning:
Jiri Tlustý – Eric Staal – Alexander Semin
Nathan Gerbe – Jordan Staal – Zach Boychuk
Jeff Skinner – Riley Nash – Elias Lindholm
Brad Malone – Jay McClement – Patrick Dwyer
Andrej Sekera – Justin Faulk
Ron Hainsey – Brett Bellemore
John-Michael Liles – Jay Harrison
Anton Khudobin (Cam Ward)
Andra notabla spelare: Tim Gleason, Ryan Murphy, Brock McGinn, Victor Rask, Phil di Giuseppe, Ben Holmstrom, Drew McIntyre
---
Bästa nyförvärv: Bill Peters
Det är inte ofta en coach blir utsedd till främsta nyförvärv, men tror Peters kan bli den nytändning laget behöver. En tränare med fräscha idéer och ett nytt tänk kommer in till organisationen, i en tid då laget är i desperat behov av en stark tränare. Får hoppas han kan bli samma succé som tidigare assisterande coacher i Detroit.
Värsta förlusten: Manny Malhotra
Inga större förluster, detta är inga spelare som direkt gör ett lag mer slagkraftigt. Men visst fanns det tillfällen då det var bra att ta in Malhotra för att vinna tekningar, det gjorde han bra ofta. Men med McClement så bör det inte märkas.
Årets poängkung: Eric Staal
Staal har vunnit de typ åtta senaste åren eller något, och endast en långtidsskada hindrar en ny seger i den interna poängligan. Förra året var han sju poäng före Skinner.
Årets nykomling: Zach Boychuk
Fått några chanser under tidigare år, men i år är då han ska ta steget och bli ordinarie. Bör få en chans i någon av toppkedjorna, frågan är vilken.
Årets genombrott: Elias Lindholm
Tror Lindholm kommer visa ett betydligt bättre spel, och det är inte omöjligt att han kommer ligga runt 40-50 poäng. Ett år bättre tränad, mer redo än han var ifjol.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo
