Framtiden är nu – Blackhawks säsongssummering och spelarbetyg
När nu NHL-säsongen börjar närma sig sitt slut har det blivit dags att summera det gångna året för Chicago Blackhawks del. Kortfattat kan man sammanfatta året som ett stort steg framåt som lovar oerhört gott inför nästkommande säsonger. En sak är dessutom säker - Chicago Blackhawks är ett lag att räkna med igen!
Säsongssummering
För lite drygt ett år sedan hände något som många Blackhawks-anhängare såg som något av en vändning för en klubb som varit indragen i en nedåtgående spiral med sämre och sämre prestationer som resultat under en längre tid. Händelsen var att Chicago Blackhawks vann draft-lotteriet och på så sätt fick chansen att välja först bland alla talangerna i draften 2007. Detta var första gången någonsin som Blackhawks hade det första valet i draften, och det faktum att det kom till klubben något tursamt var en svag indikation på att vinden kanske äntligen hade vänt något för ett framgångstörstande lag i en stad där hockeyintresset varit på stadigt nedgående de senaste åren. Att Blackhawks vann lotteriet och flyttade upp i draft-ordningen var egentligen inte mer än rätt, inte minst med tanke på att de ett par säsonger tidigare blivit nedputtade från en andraposition i draften till att välja som tredje lag. Ett litet steg kan tyckas? Ja lika litet som att Pittsburgh valde Evgeni Malkin med andra valet och Chicago fick Cam Barker med sitt tredje val…
I själva draften valde Chicago som bekant en yngling från Buffalo vid namn Patrick Kane. Vad han kom att betyda för klubben under det gångna året återkommer jag till lite längre fram. Det ska dock kommas ihåg att det inte var på förhand givet att Chicago skulle välja just Kane. Även Kyle Turris (Phoenix Coyotes) och James VanReimsdyk (Philadelphia Flyers) diskuterades. I slutänden valdes ändå den spelskicklige Kane vars enda brist spåddes vara hans storlek.
Förutom vinsten i draft-lotteriet skedde en annan händelse som än mer influerat Blackhawks säsong. Klubbens ägare under många år William ”Dollar Bill” Wirtz avled under sommaren. Bill Wirtz var, om inte avskydd, så åtminstone otrolig illa omtyckt av de egna fansen. Många supportrar slutade helt enkelt att gå på matcherna och att överhuvudtaget följa Blackhawks just på grund av att de ansåg att Wirtz struntade i fansen. Detta visade sig bland annat genom att Chicago, som enda lag i NHL, inte visade några tv-sändningar från sina hemmamatcher till människorna i Chicago-trakten. Anledningen till detta var enligt Wirtz att det skulle dra folket till arenorna istället. Det hela gav dock motsatt effekt. Efter den gamle ägarens bortgång spåddes sonen Peter Wirtz ta över tyglarna till det en gång så stolta laget. Peter hade under många år arbetat inom Blackhawks organisation nära sin far och Bob Pulford och verkade vara det givna valet. Därför var det relativt förvånande att den som till sist tog över Blackhawks istället var en annan av Bill Wirtz söner, nämligen Rocky Wirtz. Rocky, en framgångsrik affärsman inom sina områden, skulle snart visa sig vara ett mycket bra val som efterträdare. En av Rockys första åtgärder var att anställa John F. McDonough som Team President.
McDonough hade tidigare under många år framgångsrikt arbetat åt ett annat lokalt Chicago-lag nämligen baseballaget Chicago Cubs. Ett av McDonoughs uppdrag var på pappret enkelt – återvinn fansen till Blackhawks. Hur går man då tillväga för att återvinna fansens förtroende för en klubb som under årtionden har verkat för att alienera sig från sina supportrar? En av åtgärderna var att börja sända ett urval av hemmamatcherna på tv. Under den gångna säsongen blev det endast ett fåtal på grund av att kanalernas tablåer redan låg fastslagna när det blev aktuellt att Chicago ville visa upp sitt lag för fansen i den egna staden. Inför nästa säsong kommer samtliga lagets matcher dock att visas på tv, ett litet steg kan tyckas, men ett stort sådant för att tillmötesgå sina supportrar. En annan åtgärd var att välkomna tillbaka gamla legendarer till Blackhawks-familjen. Gamla storspelare som Stan Mikita, Bobby Hull och Tony Esposito välkomnades samtliga tillbaka som ambassadörer för Chicago Blackhawks under diverse ceremoniella tillställningar. Detta efter att ett antal dispyter mellan spelarna och ”Dollar Bill” under åren gjort att spelarna höll sig borta från Chicago. Nu var de dock tillbaka och Blackhawks-fansen blev återigen påminda om en tid när deras lag rönte stora framgångar. Ytterligare en åtgärd för att gå fansen till mötes var att anordna ett konvent för dem där de kunde komma och träffa sina favoritspelare och delta i olika tillställningar under lättsamma former.
Givetvis är det viktigaste för att vinna tillbaka fansen dock att ha ett vinnande och spännande lag på isen och Blackhawks hade under säsongen ett av de mest intressanta lagen på mycket, mycket länge. Anförda av två ynglingar som ännu inte fyllt 20 år i Jonathan Toews och Patrick Kane sprudlade Blackhawks under säsongen av framåtanda och ungdomlig entusiasm. Patrick Kane utmärkte sig tidigt när han i säsongens andra match avgjorde med sin straff mot Detroit Red Wings. Detta var givetvis en speciell händelse för en yngling från Buffalo eftersom han fick göra mål på en av sin barndoms hjältar Dominik Hasek som stod i Red Wings-kassen. Hasek var som bekant en riktig storstjärna i Buffalo Sabres under många år, dit han för övrigt tradades från Blackhawks, bland annat mot ett draft-val som visade sig bli Eric Daze.
Jonathan Toews missade de två inledande matcherna på säsongen på grund av en tummskada som han ådrog sig i en träningsmatch på försäsongen. I sin debut mot San José Sharks tog det inte lång tid innan han presenterat sig då han efter 13.43 av den första perioden gjorde sitt första NHL-mål på sitt första skott i sin första match. Ett gott omen inför resten av karriären. Även andra spelare som Duncan Keith (All Star-game) och Patrick Sharp (36 mål) i Chicago hade framgångsrika säsonger, men det går inte att bortse ifrån Toews och Kane när man talar om framgångarna för ett pånyttfött Blackhawks.
Efter att ha läst allt positivt om Blackhawks skulle man kanske kunna tro att de lätt tog sig till slutspel under säsongen och var ett av lagen som slogs om Stanley Cup. Riktigt så var det nu inte, även om det var mindre marginal (endast 3 poäng) till den sista slutspelsplatsen än på mycket länge. Då ska det också kommas ihåg att Martin Havlat i stort sett var borta hela säsongen, och att Jonathan Toews var skadad under en längre period. Med dessa två i laget under hela året tror jag personligen att Blackhawks hade tagit sig till slutspelet med en betryggande marginal. På grund av årets framgångar, det unga laget och intresset som åter spridit sig rörande Blackhawks finns det dock anledning till ett stort mått optimism inför kommande säsonger. Jag tänker till och med sticka ut hakan och säga att inom tre år har Blackhawks gått till Stanley Cup-final, förutsatt att Toews och Kane får vara friska. Det är verkligen roligt att ”The Buzz is Back in Chi-Town”!
Spelarbetyg
Blackhawks använde sig av ett stort antal spelare under året som gick, mycket på grund av diverse skador som laget drabbades av. Nedan följer betyg och kommentarer för Blackhawks spelare under den gångna säsongen. Spelare som spelat färre än 20 matcher betygsätts ej. Det ska också sägas att betygen är rent subjektiva och bygger på mina egna intryck av de olika spelarna under säsongen.
Forwards:
# 10 LW – Patrick Sharp: A
Matcher: 80
Mål: 36
Assist: 26
Poäng: 62
Plus/Minus: +23
Utv.min: 55 min
Kommentar: Inför årets säsong hade Patrick Sharp som mest lyckats skrapa ihop 35 poäng på en säsong då han året tidigare nådde 20 mål och 15 assist för Blackhawks. Detta skulle komma att nära på fördubblas under årets säsong. På 80 matcher gjorde Sharp hela 36 mål och 26 assist för 62 poäng. Dessutom gick han från -15 till +23 i plus/minus-statistiken. Sharp blev Blackhawks bästa målskytt under säsongen och kom tvåa totalt i den interna poängligan. Kanske är det ändå hans defensiva förtjänster som gör honom till en spelare med en extra dimension. Förutom sina riktigt bra offensiva nummer är även Sharp en av Blackhawks bästa spelare i numerärt underläge och med 7 mål i den spelformen tillhör han NHL:s absoluta elit i den spelformen. Patrick Sharp representerade Kanada under VM i Quebec och fick därmed en silvermedalj.
# 11 RW – Jack Skille: -
Matcher: 16
Mål: 3
Assist: 2
Poäng: 5
Plus/Minus: +1
Utv.min: 0 min
Kommentar: Jack Skille, som är en av Blackhawks hetaste prospects, är en riktig speedkula på ett par skridskor men frågan är om han har målsinnet för att göra honom till en riktigt bra spelare i NHL. Under de matcher han spelade för Blackhawks visade han dock att han kunde göra mål, och dessutom att han inte var rädd för att ta lite stryk för att göra det. På 16 matcher blev det 3 mål och 2 assist för Blackhawks och jag skulle personligen bli förvånad om inte Skille finns med i premiäruppställningen nästa säsong. Det kan vara värt att komma ihåg att han var en av de sista som gallrades bort redan inför den här säsongen.
# 12 LW - Rene Bourque: C-
Matcher: 62
Mål: 10
Assist: 14
Poäng: 24
Plus/Minus: +6
Utv.min: 42 min
Kommentar: Rene Bourque lyckas aldrig riktigt övertyga för Blackhawks. Han har varit mer eller mindre ordinarie under de senaste säsongerna men han blandar och ger med sina insatser. Han är duktig i numerärt underläge och i par med Patrick Sharp rönte han stora framgångar i den spelformen under säsongen. På 62 matcher blev det totalt 24 poäng och frågan är om det finns plats i Blackhawks lagbygge för Bourque. Kanske blir det så att han faller offer för den bredd som finns i truppen för närvarande. Bourque är i skrivande stund free agent.
# 16 LW – Andrew Ladd: C+
Matcher: 63
Mål: 14
Assist: 16
Poäng: 30
Plus/Minus: +13
Utv.min: 35 min
Kommentar: Vid trading deadline skickade Blackhawks bort den spelare som då varit i laget längst då Tuom Ruutu byttes bort mot Andrew Ladd. Ruutu lyckades aldrig riktigt lev upp till de förväntningar som han hade på sig i Chicago, mycket beroende på skador och det låg i luften att det var dags för ett byte. Andrew Ladd valdes som fjärde spelare i draften där Cam Barker valdes som nummer tre. Även Ladd har haft vissa svårigheter att leva upp till förväntningarna på honom och harvade i Carolinas tredje- och fjärdekedja. På de 20 matcher han spelade för Blackhawks blev det 5 mål och 7 assist och +4. Han tillför också en fysisk spelstil som passar Blackhawks bra.
# 16 C – Martin St. Pierre: -
Matcher: 5
Mål: 0
Assist: 0
Poäng: 0
Plus/Minus: -3
Utv.min: 0 min
Kommentar: Martin St. Pierre har ett problem. Han är för bra för AHL men för dålig för NHL. Vad göra? Inför säsongen drog St. Pierre till Ryssland för att spela för Khimik Mytische. Väl i Ryssland blev han dock inte särskilt långvarig då hemlängtan blev för stor och han återvände till USA och Rockfprd Ice Hogs. Liksom föregående år är han en av de allra bästa poängplockarna i AHL, men han lyckas inte riktigt omvandla det på NHL-nivå. Spelade 5 matcher för Blackhawks under säsongen utan att göra poäng. St. Pierre verkar, trots sin relativt unga ålder, vara en spelare som kommer att harva i farmarligan under större delen av sin karriär.
# 17 C – Kevyn Adams: C-
Matcher: 27
Mål: 0
Assist: 2
Poäng: 2
Plus/Minus: -7
Utv.min: 13 min
Kommentar: Kevyn Adams var ett av nyförvärven inför förra säsongen. Ingen stor poängproducerare men en ledare av stora mått. Det var allmänt känt att Adams var en viktig del i Blackhawks omklädningsrum då han tillförde rutin och ledarskap. Tyvärr gick Adams tidigt sönder under säsongen och det antogs att hela säsongen var förstörd. Efter ett hårt arbete kom han dock tillbaka de sista matcherna för att försöka hjälpa Blackhawks att nå slutspelet. Trots hans ledarskap kan det bli svårt för Adams att få vara kvar i Blackhawks då det är många spelare, däribland många yngre, som krigar om platser i fjärde kedjan.
# 19 C – Jonathan Toews: A+
Matcher: 64
Mål: 24
Assist: 30
Poäng: 54
Plus/Minus: +11
Utv.min: 44 min
Kommentar: Om Kanes framgångar så här tidigt kom som något av en överraskning var förväntningarna desto större på Jonathan Toews. Toews, som valdes som nummer tre i draften 2006, jämfördes redan med spelare som Steve Yzerman och Bryan Trottier och ansågs, sin ringa ålder till trots, vara en ledare både på och utanför isen. Säsongen innan han anslöt till Blackhawks var han en av de mest tongivande spelarna för Kanadas J-VM lag som tog guld. Inte minst med sina 3 (!) straffmål i straffläggningen mot USA i turneringens semifinal. Senare på våren var han även med och tog VM-guld för Kanadas seniorer, en inte helt vanlig kombination. Tyvärr skadade sig Toews i en träningsmatch när han täckte ett skott med tummen. Därmed fick Blackhawks vänta till säsongens tredje match innan Toews presenterade sig. Som nämnts ovan gjorde han mål på sitt första skott, men det var ett annat mål som skulle få honom att presentera sig ordentligt. Målet jag talar om är givetvis konststycket som Toews utförde mot Colorado Avalanche där han går förbi tre Colorado-spelare innan han fintar José Theodore och gör ett av säsongens vackraste mål i NHL. Det skulle också komma fler under säsongen. Totalt blev det 24 mål och 30 assist på 64 matcher under det gångna året. Med sina 24 mål vann han skytteligan för rookies, och detta trots att han totalt missade 18 matcher på grund av skador. Resultatet gör att han, liksom Pat Kane, är nominerad till Calder Trophy. På grund av de missade matcherna tror de flesta experterna att Toews får det svårt att vinna utmärkelsen, även om det enligt samma experter vore ganska givet att Toews skulle ha vunnit om han fått vara frisk hela säsongen. Detta då han redan nu anses vara en i stort sett komplett spelare med offensiva såväl som defensiva kvaliteter, kombinerat med en vilja att vinna och kämpa för laget, samt ledaregenskaper som kan lyfta hans omgivning. Toews avslutade säsongen med att ta silver med Kanada i VM.
# 20 C – Robert Lang: B
Matcher: 76
Mål: 21
Assist: 33
Poäng: 54
Plus/Minus: +9
Utv.min: 50 min
Kommentar: Robert Lang värvades inför årets säsong som ersättare till Michal Handzus. Handzus som spelade hela 8 matcher för Blackhawks ville ha ett längre kontrakt än Blackhawks var villiga att erbjuda och försvann över sommaren till LA Kings där han inte gjorde någon människa glad. Personligen var jag lite skeptisk till värvningen av Lang men jag får erkänna att han överträffade mina förväntningar med råge. Inte minst under inledningen av säsongen var han riktigt bra, och detta trots att hans förmodade kedjekamrater inför säsongen - Martin Havlat och Sergei Samsonov – inte spelade många matcher tillsammans med tjecken. Havlat gick som bekant tidigt sönder och Samsonov spelade ingen bra hockey i Chicago och försvann så småningom till Carolina där han senare återupplivade sin karriär. Lang slutade fyra i Blackhawks interna poängliga med 54 poäng på 76 matcher fördelade på 21 mål och 33 assist. Lang har ett år kvar på sitt kontrakt och bidrar, förutom sina offensiva kvaliteter, även med värdefull erfarenhet för ett annars ungt Chicago-lag.
# 24 RW – Martin Havlat: D
Matcher: 35
Mål: 10
Assist: 17
Poäng: 27
Plus/Minus: +4
Utv.min: 22 min
Kommentar: Mannen av glas… Jag är ett stort fan av Martin Havlat och tycker att han är en alldeles lysande spelare när han är skadefri. Problemet är bara att det är han väldigt sällan och det var tydligt inte minst under den gångna säsongen. Redan i årets första match mot Minnesota gick Havlat sönder och trots att han kom tillbaka under en period senare på säsongen så märktes det att han aldrig var helt skadefri. Totalt gjorde Havlat 27 poäng på 35 matcher, något som givetvis är för lite för en spelare som tjänar 6 miljoner dollar per säsong. Det är dock intressant att fundera över hur mycket bättre Blackhawks hade varit om Havlat varit hel hela säsongen. En slutspelsplats hade då förmodligen bara varit början. Oavsett är Havlat ett mycket intressant sparkapital inför nästa säsong.
# 26 RW – Troy Brouwer: -
Matcher: 2
Mål: 0
Assist: 1
Poäng: 1
Plus/Minus: +1
Utv.min: 0 min
Kommentar: Brouwer är en riktig powerplay-specialist och gör säsong efter säsong många mål i den spelformen i AHL. Det börjar dock nu bli dags för den stora starka forwarden att visa upp samma målfarlighet i NHL. Brouwer har stora kvaliteter och räknas som en av de mest lovande unga spelarna i organisationen, men han bör, liksom ett par andra unga spelare, på allvar kriga om en plats i laget på försäsongen i år.
# 28 RW – Craig Adams: C
Matcher: 75
Mål: 4
Assist: 7
Poäng: 11
Plus/Minus: -16
Utv.min: 58 min
Kommentar: Craig Adams kom till Chicago under säsongen från Carolina Hurricanes i utbyte mot ett draft val. I Chicago återförenades han med två tidigare lagkamrater från Carolina i Andrew Ladd och Kevyn Adams. De tre var med och förde Hurricanes till Stanley Cup 2006 efter lockouten. Craig Adams är en duktig defensiv spelare som lämpar sig ypperligt till en fjärdekedja. Troligtvis är han en av de veteraner som det annars mycket unga Blackhawks-laget kommer att ha kvar nästa säsong.
# 28 LW Michael Blunden: -
Matcher: 1
Mål: 0
Assist: 0
Poäng: 0
Plus/Minus: -1
Utv.min: 0 min
Kommentar: Med en match i NHL under bältet säsongen 2007/2008 är det omöjligt att göra en bedömning av Blunden. Liksom Bickell bör han nog, om inte i år så i alla fall nästa år, ta klivet upp och utmana om en ordinarie plats om han ska räkna med en framtid i Chicago.
# 29 RW – Jason Williams: B-
Matcher: 43
Mål: 13
Assist: 23
Poäng: 36
Plus/Minus: -2
Utv.min: 22 min
Kommentar: Vid trading deadline förra året införskaffade Blackhawks Jason Williams från Detroit Red Wings. Bland annat hoppades Blackhawks att Williams skulle kunna hjälpa till som ”quarter back” i powerplay. Williams inledde säsongen mycket starkt med bland annat 19 poäng efter de första 20 matcherna. Sedan började dock skadeproblemen hopa sig och tyvärr blev det endast 43 matcher på hela säsongen. På dessa skrapade han dock ihop hela 36 poäng och var ett positivt inslag för Blackhawks. Det återstår att se om Williams kommer tillbaka till Chicago nästa säsong eftersom han nu är free agent och fri att välja vilken klubb han vill representera nästa säsong.
# 32 LW – Kris Versteeg: -
Matcher: 13
Mål: 2
Assist: 2
Poäng: 4
Plus/Minus: -1
Utv.min: 6 min
Kommentar: Versteeg kom till Blackhawks från Boston Bruins i utbyte mot Brandon Bochenski (senare tradad till Anaheim) och han är en intressant spelare med många kvaliteter. Duktig i AHL där han är en pålitlig poängplockare visade han även upp delar av det då han var uppkallad till Blackhawks. Med 4 poäng på 13 matcher visade han att han kan leverera även på högre nivå och det är inte otroligt att han kommer spela betydligt fler matcher för Blackhawks nästa säsong.
# 34 C – Petri Kontiola: -
Matcher: 12
Mål: 0
Assist: 5
Poäng: 5
Plus/Minus: +5
Utv.min: 6 min
Kommentar: Kontiola kom till Nordamerika inför förra säsongen ifrån finska ligan där han var allmänt erkänd som en spelskicklig center. Första säsongen i USA spenderade han till största delen i AHL men hans passningsspel och fina händer har inte gått obemärkt förbi. På 12 matcher för Blackhawks gjorde Kontiola 5 assist och var +5 i plus/minus-statistiken. Inte illa alls av en nykomling. Kontiola kan mycket väl komma att starta säsongen som tredje center för Blackhawks, och kommer oavsett att få chansen under säsongen vid skador och liknande. Det här är dock lite av säsongen då han bör visa att han ska spela i NHL.
# 36 C – Dave Bolland: C+
Matcher: 39
Mål: 4
Assist: 13
Poäng: 17
Plus/Minus: +6
Utv.min: 28 min
Kommentar: Dave Bolland är ännu en i raden av unga spelare som fick något av ett genombrott i Blackhawks under säsongen, och detta trots att skador gjorde att han bara spelade 39 matcher under året. När han var frisk får man dock räkna honom som ordinarie i laget och Bolland är en mycket bra tredjecenter men potential att kanske en dag spela andrafiol bakom Jonathan Toews. Räkna med att Bolland tar en plats i laget nästa säsong om han håller sig frisk.
# 37 RW – Adam Burish: C
Matcher: 81
Mål: 4
Assist: 4
Poäng: 8
Plus/Minus: -13
Utv.min: 214 min
Kommentar: Ingen kommer att missta Adam Burish för en målgörare I NHL, men få spelare spelar med mer intensitet och vilja än honom. Hans kvaliteter ligger just i hans ledaregenskaper, hans offervilja och hans villighet att stå upp för sina lagkamrater. Med sina 214 utvisningsminuter på 81 matcher är han Blackhawks i särklass mest utvisade spelare och detta trots att han inte är någon utpräglad slagskämpe. En uppskattad lagkamrat som troligtvis kommer att spela i fjärdekedjan även nästkommande säsong. Representerade USA under VM.
# 38 LW Bryan Bickell: -
Matcher: 4
Mål: 0
Assist: 0
Poäng: 0
Plus/Minus: -1
Utv.min: 2 min
Kommentar: Liksom förra säsongen fick den storvuxne forwarden chansen att visa upp sig något under några få matcher under säsongen. Förra året mäktade han med 2 mål medan det nu endast blev 2 utvisningsminuter och -1 att visa upp i statistiken. Spelar en framträdande roll i Rockford men bör ta ett kliv framåt över sommaren och på allvar vara med och kriga om en plats i laget nästa höst om han ska ha någon framtid hos Blackhawks.
# 45 LW – Adam Berti: -
Matcher: 2
Mål: 0
Assist: 0
Poäng: 0
Plus/Minus: 0
Utv.min: 0 min
Kommentar: Spelade för få matcher för att betygsättas med sina 2 matcher under säsongen. Jag har också personligen svårt att bedöma honom då jag inte sett honom spela.
# 46 C – Colin Fraser: -
Matcher: 5
Mål: 0
Assist: 0
Poäng: 0
Plus/Minus: -2
Utv.min: 7 min
Kommentar: En annan spelare som spelade för lite för att bli betygsatt då han bara bar upp Blackhawks-tröjan under fem tillfällen den gångna säsongen. En habil center i farmarligan men får troligtvis lämna Blackhawks organisation under sommaren.
# 48 LW – David Koci: -
Matcher: 18
Mål: 0
Assist: 0
Poäng: 0
Plus/Minus: -4
Utv.min: 68 min
Kommentar: Koci började säsongen som ordinarie i Blackhawks, även om han matchades oerhört sparsmakat. Hans enda roll är och var att slåss och med en snittistid per match på 3:38 och med 68 utvisningsminuter på 18 matcher är det lätt att ses hur han användes. En bit in på säsongen bedömdes hans tillgångar dock vara överflödiga och han skickades ner till Rockford för att sedan, under slutet av säsongen, lånas ut till Blackhawks före detta farmarlag Norfolk Admirals som nu samarbetar med Tampa Bay Lightning. Kommer med stor sannolikhet lämna Blackhawks under sommaren.
# 49 C – Jacob Dowell: -
Matcher: 19
Mål: 2
Assist: 1
Poäng: 3
Plus/Minus: +1
Utv.min: 10 min
Kommentar: Jake Dowell gjorde en stabil insats när han blev uppkallad från Rockford under perioden när Blackhawks var som mest skadedrabbat under året. Han spelade riktigt bra när också han gick sönder oturligt. Kan möjligtvis vara med och slåss om en plats nästa säsong och kommer förmodligen att bli uppkallad då och då.
# 52 LW – Dustin Byfuglien: B
Matcher: 67
Mål: 19
Assist: 17
Poäng: 36
Plus/Minus: -7
Utv.min: 59 min
Kommentar: Dustin Byfuglien har en intressant säsong bakom sig. Han inledde säsongen i Blackhawks farmarlag Rockford Ice Hogs, men blev relativt tidigt uppkallad till NHL. Väl där tog det inte lång tid förrän han började leverera mål och poäng från sin backposition. Bland annat gjorde han hattrick hemma mot Phoenix Coyotes. Denis Savard gillade dock tanken på Byfuglien som forward där han bättre skulle kunna använda sin storlek och tyngd kombinerat med sin teknik och offensiva instinkter. Under en tid alternerade Byfuglien mellan att spela back och forward beroende på var det fanns en lucka att fylla i laguppställningen, men under slutet av säsongen så spelade han permanent som forward. På 67 matcher svarade ”Big Buff” för 19 mål och 17 assist och hade drygt 17 minuters istid varje match. Den gångna säsongen får anses vara Byfugliens genombrottssäsong och han får antas vara ordinarie inför nästa års upplaga av NHL.
# 55 LW – Ben Eager: C-
Matcher: 32
Mål: 0
Assist: 2
Poäng: 2
Plus/Minus: -9
Utv.min: 89 min
Kommentar: Eager kom till Chicago under säsongen från Philadelphia i utbyte mot Jim Vandermeer. En något märklig trade kan tyckas, men man bör komma ihåg att Vandermeers kontrakt gick ut efter säsongen och att det egentligen inte fanns plats i laget för honom framöver. I Eager fick man då istället en energispelare som kan göra en del poäng och dessutom står upp för sina lagkamrater. Kommer att slåss om en plats i fjärdekedjan nästa säsong.
# 88 RW – Patrick Kane: A+
Matcher: 82
Mål: 21
Assist: 51
Poäng: 72
Plus/Minus: -5
Utv.min: 52 min
Kommentar: Ja vad kan sägas som inte redan är sagt om detta lilla spelgeni. Inför säsongen var belackarna oroliga för om Patrick Kane skulle kunna stå sig rent fysiskt mot rutinerade NHL-spelare. När säsongen summeras är det ingen som frågar sig det längre. Kane spelade säsongens samtliga 82 matcher och svarade för 21 mål och 51 assists för 72 poäng. Med detta vann han poängligan för rookies före Nicklas Bäckström i Washington som stannade på 69 poäng. Kane vann dessutom Blackhawks interna poängliga med god marginal och slog rekordet för antal assist av en rookie i Blackhawks historia. Tidigare rekordinnehavare var Steve Larmer och nuvarande Chicago-coachen Denis Savard. Med sina 72 poäng under sin debutsäsong är Kane dessutom bättre än Jeremy Roenick under sin första säsong. Roenick som, trots att han lämnade Chicago för 12 år sedan, enligt mig fortfarande får anses vara den senaste superstjärnan som spelade för Blackhawks. Kane hade även chansen att kröna sin framgångsrika säsong med ett VM-guld för sitt USA och kanske framförallt med Calder Trophy, utmärkelsen till årets bästa nykomling i NHL, en utmärkelse som Kane måste anses vara förhandsfavorit till. USA åkte ut i kvartsfinalen, men Kane var en av turneringens bästa spelare.
# 94 C – Yanic Perreault: C-
Matcher: 53
Mål: 9
Assist: 5
Poäng: 14
Plus/Minus: -1
Utv.min: 24 min
Kommentar: Perreault är allmänt erkänd som en av ligans absolut bästa tekare, om inte till och med den allra bästa. Detta har gjort att han är en eftertraktad spelare för många lag, inte minst i slutspelstider. Förra säsongen var även mycket framgångsrik målmässigt för Perreault och Blackhawks hade förmodligen högre förväntningar på veteranen än de 14 poäng han mäktade med på 53 matcher. Perreault kommer med stor sannolikhet lämna Blackhawks under sommaren då det egentligen inte finns plats för honom i laguppställningen, sin tekningsskicklighet till trots.
Backar:
# 2 D – Duncan Keith: A+
Matcher: 82
Mål: 12
Assist: 20
Poäng: 32
Plus/Minus: +30
Utv.min: 56 min
Kommentar: En annan spelare som måste anses ha fått sitt definitiva genombrott under årets säsong är Duncan Keith. Keith har gått från lovande till stabil under de senaste säsongerna för att nu ta klivet och etablera sig som en toppback i NHL. Detta visade sig bland annat i uttagningen till NHL:s All Star-match där Keith var Blackhawks representant tillsammans med Kane som spelade i Young Stars-matchen. Keith statistik från årets säsong är också imponerande. Tillsammans med Pat Kane och Brent Seabrook var Keith den enda av Blackhawks spelare som spelade samtliga 82 matcher för Chicago under året. På dessa blev det 32 poäng fördelade på 12 mål och 20 assist. Även hans +30 i plus/minus-statistiken är imponerande, inte minst med tanke på att han snittade 25:33 i istid under säsongen. Kombinerat visar detta på att Blackhawks här har fått fram en toppback som är spelskicklig och som kan spela stora delar av matcherna, något som givetvis är oerhört värdefullt. Keiths framgångar har även noterats utanför Chicago och han representerar exempelvis Kanada i årets upplaga av VM, något som kan vara en audition för att få vara med i Kanadas OS-trupp 2010.
# 5 D – Brent Sopel: B
Matcher: 58
Mål: 1
Assist: 19
Poäng: 20
Plus/Minus: +9
Utv.min: 28 min
Kommentar: Brent Sopel står för rutinen i Blackhawks annars mycket unga backlinje. Sopel, som var kontraktslös då försäsongen började var på try out hos Detroit Red Wings och fick ett kontraktsförslag från dem. Han ville dock spela en mer framträdande roll i laget han valde och valet blev därmed, något överraskande kan tyckas, Chicago Blackhawks. Sopel spelade mycket bra under året för Blackhawks och kompletterade de yngre backarna mycket väl. Tyvärr blev det bara 58 matcher under säsongen på grund av skador, men på dessa samlade han ihop 1 mål, 19 assist och var +9 i plusminusstatistiken. Sopel förlängde sitt ettårskontrakt med Blackhawks under säsongen och kommer därmed vara en del av kärnan i Blackhawks under ytterligare 3 år.
# 7 D – Brent Seabrook: B+
Matcher: 82
Mål: 9
Assist: 23
Poäng: 32
Plus/Minus: +13
Utv.min: 90 min
Kommentar: Brent Seabrook har under en längre tid förväntats bli en av Blackhawks toppbackar, och liksom sin backpartner Duncan Keith har han en stabil säsong bakom sig. På 82 matcher gjorde Seabrook 9 mål och 23 assist och kom därmed upp i samma poängproduktion som Duncan Keith. Hans +13 i plus/minus-statistiken är även det helt godkänt. I Seabrook och Keith har Blackhawks nu hittat ett backpar som kommer att hålla väldigt länge om båda får vara skadefria.
# 25 D – Cameron Barker: C+
Matcher: 45
Mål: 6
Assist: 12
Poäng: 18
Plus/Minus: -3
Utv.min: 52 min
Kommentar: Cameron Barker har drabbats av något som är vanligt hos unga backar som draftats tidigt i draften. På grund av de stora förhoppningar som ett tidigt val innebär är det lätt för unga backar att få utstå kritik i början av sina NHL-karriärer, något som bland annat skedde med Chris Pronger i början av dennes karriär. Nu säger jag inte att Barker är en ny Pronger, men jag kan tycka att det är lite tidigt att ge upp hoppet om honom som en toppback riktigt ännu. Barker spelade relativt stabilt under säsongen och verkade växa in i rollen mer och mer ju längre tiden gick. Något han behöver förbättra är att använda sin stora kropp mer till att spela fysiskt. Fortsätter han att utvecklas kan han bli en viktig kugge för Blackhawks, men det är inte helt uteslutet att han kommer att användas som en del i en trade.
# 27 D – Andrei Zyuzin: D
Matcher: 32
Mål: 2
Assist: 3
Poäng: 5
Plus/Minus: -11
Utv.min: 38 min
Kommentar: Andrei Zyuzin som en gång i tiden spåddes en ljus framtid i NHL kommer i Chicago mest att bli ihågkommen för spelaren man fick i utbyte när man äntligen lyckades bli av med Adrian Aucoin och hans dyra kontrakt. Aucoin spelade visserligen bra i Calgary under året men hade varit helt bedrövlig i Chicago så det var dags för ett byte. Zyuzin spelade sporadiskt för Blackhawks men satt mest på läktaren. Han kommer att återvända till Ryssland nästa säsong och där spela i KHL.
# 41 D – Niklas Hjalmarsson: -
Matcher: 13
Mål: 0
Assist: 1
Poäng: 1
Plus/Minus: -2
Utv.min: 13 min
Kommentar: Det svenska inslaget i Blackhawks numer heter Niklas Hjalmarsson och den unge svensken fick smaka på hetluften redan under sin första säsong i Nordamerika. Då han gick skadad under inledningen av säsongen spelade han större delen av året i Rockford men fick även 13 matcher i Chicago. Hjalmarsson är ett av Blackhawks hetaste prospects och har bland annat jämförts med Steve Smith som var en mycket duktig back bland annat i Chicago och i Edmonton. Hjalmarsson kommer att på allvar vara med och utmana om en plats i truppen inför nästa säsong men kan få börja i Rockford då Blackhawks har många duktiga backar till få platser. Ser ut att ha en ljus framtid i Chicago.
# 42 D – Jordan Hendry: B-
Matcher: 40
Mål: 1
Assist: 3
Poäng: 4
Plus/Minus: 0
Utv.min: 22 min
Kommentar: Jordan Hendry kom verkligen från ingenstans. Innan han blev uppkallad till Blackhawks från Rockford, där han signade som free agent då inget lag drfatat honom, var det inte många som lagt märke till honom. Väl i Blackhawks var han dock otroligt stabil. Ingen extravagant spelare på något sätt, men en back som gör väldigt få misstag. Räkna med att Hendry kommer få förnyat förtroende för Blackhawks som 5-7 back.
# 43 D – James Wisniewski: B+
Matcher: 68
Mål: 7
Assist: 19
Poäng: 26
Plus/Minus: +12
Utv.min: 103 min
Kommentar: En annan spelare som fick sitt genombrott under säsongen. Har spelat sporadiskt även under tidigare säsonger men det här var året som Wisniewski tog steget och blev ordinarie i Blackhawks trupp. Han är en hårdför back som kan kombinera fysiskt spel och att stå upp för sina lagkamrater, med en stabil defensiv och en bra offensiv. 26 poäng från backplats är riktigt bra. Wisniewski skrev nyligen ett nytt kontrakt och kommer att spela för Blackhawks även nästa säsong. Wisniewski var även med och spelade för USA under VM.
# 44 D – Danny Richmond: -
Matcher: 7
Mål: 0
Assist: 0
Poäng: 0
Plus/Minus: -5
Utv.min: 2 min
Kommentar: Danny Richmond kom till Blackhawks från Carolina Hurricanes för ett par säsonger sedan i utbyte mot Anton Babchuk som en gång valdes i första rundan av Blackhawks. Richmond är en stabil back som fortfarande är relativt ung. Kan utvecklas till en solid 6-7 back i NHL. Tyvärr blev han skadad under slutet av säsongen i Rockford.
Målvakter:
# 39 G – Nikolai Khabibulin: B-
Matcher: 50
Vinster: 23
Förluster: 20
OT: 6
GAA: 2.63
SV %: 90,9 %
Nollor: 2
Kommentar: Khabibulin spelade helt ok under säsongen. Under vissa delar av den var han till och med riktigt bra. Problemet är bara att han har en lön som gör att man kan förvänta sig att han ska vara spektakulärt bra. Nästa år är det sista i kontraktet med Blackhawks och det krävs nog att han är riktigt bra för att det ska bli förlängt. Han är dock en bevisad vinnare efter sin Stanley Cup-titel med Tampa Bay och förhoppningen är givetvis att han ska kunna upprepa den framgången med Chicago.
# 40 G – Patrick Lalime: B-
Matcher: 32
Vinster: 16
Förluster: 12
OT: 2
GAA: 2.82
SV %: 89,7 %
Nollor: 1
Kommentar: Patrick Lalime spenderade sin andra raka säsong som back up i Chicago och han skötte sig med den äran. Under en period av säsongen då Khabibulin gick skadad var det Lalime som såg till att Blackhawks fanns med i diskussionerna om en slutspelsplats enda in till slutet, och inte blev avhängda mycket tidigare på säsongen. Tyvärr för Lalimes del får han förmodligen inte något nytt kontrakt då Blackhawks väntas satsa på Corey Crawford som andremålvakt.
# 50 G – Corey Crawford: -
Matcher: 5
Vinster: 1
Förluster: 2
OT: 0
GAA: 2.14
SV %: 92,9 %
Nollor: 1
Kommentar: Trots att Crawford inte spelade särskilt många matcher för Blackhawks under säsongen så övertygade hans spel de gånger han faktiskt fick visa upp sig, så pass mycket att Blackhawks med stor sannolikhet kommer att satsa på honom som andremålvakt bakom Khabibulin nästa säsong. Om allt går riktigt bra kan det till och med bli så att Crawford är den som tar över förstaspaden när Khabibulins kontrakt med Chicago går ut efter nästa säsong. Detta återstår dock att se då det är skillnad på att imponera under ett fåtal matcher och att hålla över en hel säsong.
Avslutning
I och med den här artikeln läggs säsongen 2007/2008 till handlingarna för Chicago Blackhawks del. Nu ser vi fram emot en spännande sommar med draften och free agent-perioden som de självklara höjdpunkterna tills dess att det återigen blir dags att släppa pucken för en ny säsong någon gång i oktober!
