SvenskaFans rankar: 13. Chicago Blackhawks

”One goal” – Chicago Blackhawks nya slogan förtäljer egentligen hela historien. Numer finns det bara ett mål för Blackhawks som organisation. Det är slut med åren då det godtogs att Chicago Blackhawks var ett mediokert lag, där det accepterades att fansen övergav Blackhawks och hockeyn och där en av NHL:s mest anrika föreningar sakta sjönk längre och längre ner i tabellerna och i fansens medvetande. Nu finns det ett klart uttalat mål och endast ett mål. Att vinna Stanley Cup och återuppliva Chicago Blackhawks glansdagar.

Efter att ha missat slutspelet med tre försmädliga poäng förra säsongen har det varit en minst sagt händelserik sommar för Chicago Blackhawks del. Nyheterna har i stort sett avlöst varandra och det känns som och Chicago är ett av lagen som varit mest i blickfånget de senaste månaderna.

Det hela började med NHL Award Ceremony där Patrick Kane utsågs till årets rookie i NHL och fick motta Calder Trophy som tidigare delats ut till en lång rad stjärnspelare efter deras debutsäsonger. Kane vann trofén före Washingtons svenska stjärnskott Nicklas Bäckström och Blackhawks egen Jonathan Toews.

Efter det kom draften där Blackhawks valde den talangfulle men skandalomsusade forwarden Kyle Beach med sitt första val och det 11:e totalt. Beach har en odiskutabel talang och potential, men han har varit starkt ifrågasatt beträffande sin karaktär. Han är en power forward som även kan reta gallfeber på sina motståndare och han har jämförts med Claude Lemiuex i sin spelstil.
Han tvekar inte heller för att kasta handskarna om det skulle behövas för att stå upp för sig själv eller sina lagkamrater. Blackhawks har de senaste åren visat att de inte är rädda för att ta en viss risk med spelare i draften då de även förra året valde en omdiskuterad talang i Akim Aliu i den andra rundan av draften.
Kan de båda spelarna leva upp till sin potential har dock Blackhawks hittat två riktiga power forwards som kan komplettera Toews och Kane och göra Blackhawks till ett mer komplett lagbygge. Blackhawks nästa val kom inte förrän i tredjerundan då Blackhawks bytte upp sig ett par placeringar och valde backen Shawn Lalonde.
Lalonde är en mycket duktig skridskoåkare och Blackhawks ledning verkade mycket nöjda med att ha lyckats drafta Lalonde, som de hade betydligt högre rankad på sin lista inför draften. I övrigt draftade Blackhawks mestadels backar med sina resterande draftval i de senare rundorna, bland annat valdes svenska Jonathan Carlsson från Brynäs som 162:a spelare.

Efter draften var det dags för Unrestricted Free Agent (UFA) perioden att ta sin början. Blackhawks ledning med Dale Tallon i spetsen hade tidigt utlovat att de skulle vara mycket aktiva med att försöka locka till sig tunga namn som kunde förstärka laget avsevärt.
Det började också bra då Blackhawks redan första dagen signade målvakten Christobal Huet till ett fyraårskontrakt. Huet hade en lysande vår bakom sig i Washington där han var oerhört tongivande när det gällde att ta ett nästintill uträknat Washington Capitals till slutspel och en sjunde och avgörande match i den första omgången mot Philadelphia Flyers.
Signeringen av Huet kom som något av en överraskning då det förväntade målvaktsparet inför nästa säsong var Nikolai Khabibulin och Corey Crawford.
Khabibulin går in på det sista året av sitt kontrakt och Corey Crawford såg ut att slussas in som ryssens ersättare. Dale Tallon menade dock att nästa års talangpool avseende målvakter som blir UFA var betydligt tunnare än årets och att de därmed inte ville riskera att stå där utan en etablerad förstamålvakt om Crawford visade sig inte riktigt vara redo när Khabibulins kontrakt tog slut. Detta eftersom Blackhawks räknar med att på allvar börja konkurrera om Stanley Cup inom ett par säsonger och att då ha en målvakt som håller är givetvis avgörande.
Dessutom skrev Blackhawks kontrakt med den unga finska målvakten Antti Niemi som har ett par mycket framgångsrika år bakom sig i den finska ligan. Även Detroit Red Wings var intresserade av Niemi, och med tanke på deras framgångar med att hitta europeiska talanger lovar det gott att han nu kommer att finnas i Chicagos organisation. I skrivande stund har Blackhawks med andra ord två etablerade förstamålvakter och två unga lovande målvakter som alla kommer att vara med och slåss om platserna när årets training camp börjar.
Förmodligen kommer Khabibulin att försvinna någon gång under säsongen, trots att GM Dale Tallon återupprepade gånger hävdat att han tänker ha kvar båda målvakterna under året. Visserligen gjorde traden av Robert Lang till Montreal Canadiens att Blackhawks återigen kom under lönetaket, men det troliga är likafullt att Khabibulin försvinner om Blackhawks kan få något av värde för den ryska målvakten. Khabibulin har dessutom inför säsongen utryckt en önskan om att starta ett 60-tal matcher under året vilket är föga troligt med Huet som konkurrent.
Efter årets träningsläger kommer det förmodligen att utkristallisera sig hur målvaktsfrågan kommer att lösa sig.

En av de sämst bevarade hemligheterna under våren var Blackhawks intresse av att skaffa en offensiv back som kunde styra powerplay-spelet från blålinjen.
Ett namn som ständigt återkom i spekulationerna var Brian Campbell som skulle bli UFA om han inte skrev ett nytt kontrakt med San Jose Sharks, dit han tradats under säsongen från Buffalo Sabres.
På kvällen den 1:a juli stod det också klart att Brian Campbell hade valt vart han skulle spela de nästkommande åtta åren. Blackhawks tog fram den stora plånboken och betalar Campbell 7,1 miljoner dollar om året i åtta år. Ett högt pris kan tyckas, men kan Campbell få fart på Chicagos spel i numerärt överläge är det väl investerade pengar.

Chicagos backbesättning ser överlag riktigt stabil ut på pappret.
Första paret med Duncan Keith och Brent Seabrook kommer förmodligen att hållas intakt då de två spelat ihop ett par säsonger nu och gjorde det riktigt bra under förra året. Duncan Keith spelade så pass bra att han togs ut som Blackhawks representant i All Star-matchen, där han under ”Skills Competition”- delen för övrigt mötte just Brian Campbell där de två gjorde upp om vem som var den snabbaste skridskoåkaren.
Campbell vann på något märkligt sätt, trots att alla som såg uppgörelsen tydligt hade Keith som vinnare. Kanske finns det möjligheter till returmatcher i det avseendet på Blackhawks kommande träningar.
Andra backparet blir då troligtvis Brian Campbell och Brent Sopel. Ett backpar som förhoppningsvis kan komplettera varandra bra med Campbells offensiv och Sopels defensiva kvaliteter. Båda är dessutom mycket duktiga skridskoåkare.
Tredje backpar är något mer oklart. Det finns ett par backar som är med och slåss om de sista platserna. Bland dem James Wisniewski, som olyckligtvis kommer att vara indisponibel under den första delen av säsongen på grund av en knäskada.
Cam Barker har förmodligen en plats om han inte gör bort sig totalt under försäsongen. Blackhawks hoppas fortfarande mycket på Barker och kan han utvecklas i enlighet med den talang han har kan det mycket väl bli så att han och Campbell kamperar ihop på blålinjen i Blackhawks första powerplay-uppställning.
Bredvid Barker kommer troligtvis Jordan Hendry att få börja då Wisniewski saknas. Hendry som kom från ingenstans under fjolåret övertygade mycket med sitt stabila och säkra, om än ospektakulära, spel.
Det är dock inte alls uteslutet att Niklas Hjalmarsson kniper en av backplatserna. Hjalmarsson övertygade under training camp förra året men blev tyvärr skadad och fick därmed börja i AHL och Rockford Ice Hogs. Hjalmarsson fick dock en chans att visa upp sig under slutet av säsongen och gjorde på intet sätt bort sig. Hjalmarsson har ibland jämförts med gamla Blackhawks och Oilers legenden Steve Smith i sin spelstil.
Som sjunde back kommer troligtvis Matt Walker att börja. Walker hämtades in från St. Louis under sommaren och har framförallt sina kvaliteter i sin tuffa spelstil. På så sätt kan han vara ett bra komplement under vissa tuffa matcher.

På forwardssidan var det lugnare med signeringar från Blackhawks sida. Skulle det dock visa sig att Martin Havlat kan hålla sig skadefri under årets säsong skulle det vara som att ha fått en helt ny toppforward till nästa säsong.
I och med traden av Robert Lang till Montreal Canadiens har Blackhawks för närvarande ingen klar center till andra kedjan. Dock finns det en hel rad unga spelare som aspirerar om platsen. Det troliga är att det står mellan Dave Bolland, som stod för en stabil debutsäsong då han inte var skadad förra året, och Petri Kontiola som övertygade stort i AHL under sin första säsong i Nordamerika och som även fick spela lite drygt tio matcher för Blackhawks.
Att Dale Tallon väljer att byta bort Lang tyder på att lagledningens förtroende för de unga spelarna är starkt och att de räknar med att någon av de unga talangerna ska kunna producera lika mycket framåt som Lang skulle ha gjort på samma position.
Första kedjan kommer förmodligen att bestå av Jonathan Toews och Patrick Kane, tillsammans med Patrick Sharp. Den formationen spelade mycket framgångsrikt tillsammans under stora delar av förra säsongen. Coach Denis Savard har dock antytt att han eventuellt vill se Martin Havlat spela bredvid Toews men det återstår att se. Det troliga är att Havlat startar säsongen i andrakedjan.
Årets training camp kommer att innehålla stenhårda bataljer mellan en lång rad unga talanger som vill slå sig in i laget. Om man nu antar att Bolland och Kontiola är givna i laget efter Langs flytt, så finns det ändå ett koppel av unga spelare som är precis på gränsen till att platsa i laget. De främsta utmanarna är i dagsläget förmodligen Igor Makarov och Jack Skille men även Troy Brouwer kan mycket väl slå sig in i laget. Det är dessutom för tidigt att räkna bort Kyle Beach och Akim Aliu som kan ta en plats om de imponerar tillräckligt under årets träningsläger.
Som synes kommer det att bli en riktigt intressant försäsong där det är hård konkurrens om de få forwardsplatser som är tillgängliga. Sedan kommer det ju tyvärr givetvis bli så att laget drabbas av skador under säsongen, men med all den talang som finns i organisationen bör det inte behöva betyda någon katastrof på det hela taget så länge som nyckelspelarna får vara hela.

Förutom förändringar i laget har det även hänt mycket vid sidan av isen för Blackhawks under sommaren.
Efter en längre tids spekulationer och rykten blev det exempelvis officiellt att nästa Winter Classic spelas på Wrigley Field i Chicago den 1 januari 2009 mellan Chicago Blackhawks och ärkerivalen Detroit Red Wings.
Det hade ryktats om att det skulle bli en utomhusmatch även i år och där föreföll Yankee Stadium i New York och Wrigley Field i Chicago ligga bäst till i förhandssnacket.
Valet föll så småningom på Chicago och det kommer sannolikt att bli en oförglömlig match för alla inblandade på plats.

Dessutom hölls under sommaren ett konvent för fansen i Chicago där fansen kunde träffa sina favoritspelare och delta i diverse aktiviteter.
Den kanske viktigaste nyheten från konventet som kommer att påverka laget på isen, förutom att det förhoppningsvis hjälpte till att locka fler fans till matcherna, var att Jonathan Toews utsågs till Chicago Blackhawks nya lagkapten. Den 20-åriga Toews blir därmed den yngsta kaptenen i Blackhawks historia, men de ledaregenskaper som han visade redan förra året visade att det är en uppgift han är klart mogen att ta sig an. Toews, som ibland numer kallas ”Captain Serious” på grund av sin seriösa inställning till ishockeyn, är därmed tänkt att leda laget mot en ny storhetstid. Förutom dessa evenemang offentliggjordes det även att Scotty Bowman ansluter till Blackhawks ledning från Detroit Red Wings. Scottys son, Stan Bowman, har arbetat i Blackhawks organisation under många år nu och är en högt värderad medarbetare och Scotty har även andra familjeanknytningar i Chicago vilket givetvis påverkade hans val.
Att Blackhawks är ett lag på frammarsch och som bygger för att vinna Stanley Cup var självklart en annan avgörande faktor. Scotty Bowman, som vunnit 11 Stanley Cup titlar varav 9 som huvudtränare, kommer att inneha i stort sätt samma position hos Blackhawks som han haft i Detroit de senaste åren, det vill säga ”Senior Advicer”. Dale Tallon är fortfarande den som är general manager, men han har nu fått en ovärderlig hjälp och hockeyns kanske främsta tänkare att bolla idéer med. Ännu ett tecken på att Blackhawks bygger för att vinna och det snart.

Målvakter:

Som nämnts ovan kommer det att vara hård konkurrens om att få spela bland målvakterna inte bara i Blackhawks utan även i Rockford Ice Hogs.

Christobal Huet, 32, måste ändå anses vara förstavalet om inget oförutsett händer. Det faktum att Blackhawks skrev ett fyraårskontrakt med fransmannen indikerar att det är honom lagledningen tänker satsa på framöver. Förra året spelade Huet 52 matcher i grundspelet för Montreal och Washington varav han vann 32, förlorade 14 och hade 6 övertidsförluster. Han hade en GAA på 2.32 och en räddningsprocent på .920 %. Dessutom höll han nollan 4 gånger.

Den som främst kommer att utmana Christobal Huet om förstaspaden är givetvis Nikolai Khabibulin, 35. Det är inte så många år sedan som ”the Bulin Wall” tog Tampa Bay till deras hittills enda Stanley Cup-triumf, och även om han inte riktigt levt upp till de högt ställda förväntningarna i Chicago är han likväl en mycket duktig målvakt. Förra året spelade ryssen 50 matcher varav han vann 23, förlorade 20 och hade 6 övertidsförluster. Hans GAA var 2.63 och hans räddningsprocent stannade på .909 %. Han svarade även för 2 nollor, bland annat en i en duell mot Huet och hans dåvarande lag Washington Capitals. Förhoppningen från Blackhawks sida är att de två målvakterna ska kunna sporra varandra till att spela ännu bättre, samt att laget inte är lika sårbart för skador på målvaktspositionen då de i princip har två etablerade förstamålvakter.

Corey Crawford, 23, är kanske den som mest förlorar på Huets ankomst. Crawford hade nog nästan räknat med att ta en plats som andramålvakt i Blackhawks i år, men får nu istället se till att bli förstamålvakt i Rockford Ice Hogs i förmodad hård konkurrens av nya finska keepern Antti Niemi, 24, som imponerade på Blackhawks under sommarens Prospect Camp. Skulle Khabibulin försvinna under säsongen gäller det att ha bevisat i AHL att man vill ha platsen som backup-målvakt i Blackhawks.

Backar:

Första backpar kommer med stor sannolikhet att se ut på samma sätt som förra året. Duncan Keith, 25, tog ett jättekliv framåt förra säsongen och kan nu anses vara en av toppbackarna i NHL. Tillsammans med Brent Seabrook, 23, utgör Keith ett stabilt backpar som fortfarande utvecklas och blir bättre.

Brian Campbell, 29, anses numer vara en av NHL:s främsta offensiva backar. Hans stora förtjänst ligger framförallt i powerplay-spelet, ett område där Blackhawks behöver förbättra sig mycket. Både Campbell och Duncan Keith är kända för att kunna spela många minuter under matcherna, men att sätta dem i olika backpar är nog att föredra. Campbells vapendragare blir antagligen Brent Sopel, 31, som kom till Blackhawks inför förra säsongen efter att ha varit på ”try out” för Detroit. Sopel övertygade Blackhawks så pass mycket att han skrev på ett treårskontrakt under säsongen och kommer nu att vara kvar i Blackhawks framöver. Brent Sopels defensiva spel kan förhoppningsvis komplettera Brian Campbells mer offensiva stil på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Hade inte James Wisniewski, 24, blivit skadad hade han varit en given pusselbit i Blackhawks backbesättning. Nu kommer dock Wisniewski att vara bort under större delen av den första halvan av säsongen. Tredje backpar kommer därför förmodligen Cam Barker, 22, och Jordan Hendry, 24, att utgöra. Detta är lite av Barkers verkliga elddop och nu gäller det att han börjar leverera på riktigt som man kan förvänta sig av en back som valdes som tredje spelare totalt i draften 2004. Om det går knackigt för Barker även i år tror jag Blackhawks tålamod tryter och han kommer då förmodligen att bli bortbytt. Barker har ett bra skott och om det fungerar som Blackhawks hoppas kan han eventuellt bilda backpar med Campbell i numerärt överläge. Med Jordan Hendry vet man vad man får kväll in och kväll ut. Ett stabilt defensivt backspel utan några större finesser, men även utan några större misstag. Egentligen allt som kan begäras av en sjätteback.

Matt Walker, 28, kommer troligtvis att bli sjunde back inledningsvis och kommer att dela sin tid mellan läktaren och bänken. Framförallt kommer han att vara ombytt i matcher där det förväntas bli ett mer fysiskt spel.

Vårt svenska inslag i Blackhawks Niklas Hjalmarsson, 21, har en bra möjlighet att spela in sig i laget och det är inte alls otänkbart att han tar Jordan Hendrys plats om han skulle ha en stark försäsong.

Forwards:

Att två tredjedelar av Blackhawks förstakedja kommer att bestå av Jonathan Toews, 20, och Patrick Kane, 19, under en lång tid framöver får ses som närmast självklart. Kane, blev som bekant utsedd till årets rookie förra säsongen, och Toews, som är Blackhawks nya lagkapten, kommer troligtvis att spela tillsammans med Patrick Sharp, 26. Sharp fick sitt stora genombrott förra året och gjorde bland annat 36 mål. Dessutom är han en mycket duktig defensiv spelare. Sharp-Toews-Kane bildade en framgångsrik formation under delar av förra säsongen och kommer troligen att göra det igen i början av den här. Det är dock inte alls omöjligt att Martin Havlat, 27, eller Dustin Byfuglien, 23, kan få spela med Toews och Kane under delar av säsongen.

Om första kedjan var relativt enkel att förutspå så är andra kedjan numer betydligt knepigare att sia om efter Robert Langs avsked. Det troliga är att Petri Kontiola, 24, tar platsen som center eftersom han anses ha något större offensiv potential än Dave Bolland, 22. Som högerforward kommer sannolikt Martin Havlat att börja vilket innebär att det är tredje länken i kedjan som är oviss. Ett alternativ är att Andrew Ladd, 23, tar platsen som vänsterforward, men det är inte heller otänkbart att någon av de nya unga talangerna kan få en chans. Närmast till hands skulle då förmodligen Jack Skille, 21, eller Igor Makarov, 21, vara.

Tredje kedjan kommer att innehålla Dave Bolland som center och förmodligen Dustin Byfuglien som ytterforward. Tredje komponenten blir förmodligen Andrew Ladd eller någon av Skille eller Makarov. Som synes är det oerhört öppet när det gäller vem som kommer att spela var i de tre första kedjorna och det kommer att vara en oerhörd konkurrens under försäsongen om platserna.

Om det är oklart vilka som kommer att spela var i de första kedjorna känns fjärdekedjans medlemmar relativt klara. Adam Burish, 25, kommer aldrig att misstas för någon stor målskytt, men han passar alldeles utmärkt för rollen som energispelare i en fjärdekedja. Han kommer att kampera ihop med Craig Adams, 31, och sannolikt även med Kevyn Adams, 33. Kevyn Adams har förvisso inget kontrakt med Chicago Blackhawks i skrivande stund, men han är inbjuden till lagets träningsläger. Det är dessutom relativt välkänt att Dale Tallon bara väntade på att få plats med Adams lön under lönetaket, något som traden av Robert Lang åstadkom. Förutom Kevyn Adams bjöds även veteranen Geoff Sandersson in till träningslägret för att försöka ta en plats i laget. Sandersson tackade dock senare nej.

Precis utanför laget kommer, förutom de som inte tar en plats av de unga talangerna, även Ben Eager, 24, att vara. Eager kommer att få spela en del matcher i fjärdekedjan i de matcher då det finns behov av en fysisk spelare i laguppställningen. Bland talangerna märks förmodligen, förutom Makarov och Skille, främst Troy Brouwer, 23, Kris Versteeg, 22, Akim Aliu, 19, och Kyle Beach, 18. De två förstnämnda kommer förmodligen att bli uppkallade från AHL någon gång under säsongen, medan de två sistnämnda får återvända till sina juniorlag om de inte tar en plats i Blackhawks efter träningslägret.

Det som är glädjande med årets upplaga är att det på pappret känns som det finns mycket få luckor. Blackhawks har en oerhört stabil målvaktsuppsättning, en ung och spännande backbesättning och en offensiv som bara kommer att bli bättre för varje år. Får laget vara skadefritt kan det räcka riktigt långt.

Nyckelspelare:

Jonathan Toews, Patrick Kane, Brian Campbell, Duncan Keith, Christobal Huet

Nyförvärv:

C. Tim Brent – Trade från Pittsburgh Penguins
LW. Pascal Pelletier – Trade från Boston Bruins
D. Brian Campbell – Free Agent från San José Sharks
D. Matt Walker – Free Agent från St. Louis Blues
D. Aaron Johnson – Free Agent från Columbus Blue Jackets
D. Doug Janik – Free Agent från Tampa Bay Lightning
D. Tim Hambly – Free Agent från Quad City Flames (AHL)
G. Christobal Huet – Free Agent från Washington Capitals
G. Antti Niemi – Free Agent från Lahti Pelicans (SM-Liiga)

Förluster:

C. Robert Lang – Trade till Montreal Canadiens
C. Jason Williams – Free Agent till Atlanta Thrashers
C. Yani Perreault - UFA
C. Martin St. Pierre – Trade till Boston Bruins
LW. Rene Bourque – Trade till Calgary Flames
LW. David Koci – Free Agent till Tampa Bay Lightning
D. Andrei Zyuzin – Ufa (KHL)
D. Danny Richmond – Trade till Pittsburgh Penguins

Svenskar:

Niklas Hjalmarsson

Coach:

Denis Savard

Preliminär laguppställning:

Patrick Sharp – Jonathan Toews – Patrick Kane
Andrew Ladd – Petri Kontiola – Martin Havlat
Dustin Byfuglien – Dave Bolland – Jack Skille
Adam Burish – Kevyn Adams – Craig Adams

Duncan Keith – Brent Seabrook
Brian Campbell – Brent Sopel
Cam Barker – Jordan Hendry

Christobal Huet (Nikolai Khabibulin)

Andra noterbara spelare:

Troy Brouwer, Kris Versteeg, Igor Makarov, Kyle Beach, Akim Aliu, Niklas Hjalmarsson, Antti Niemi, Corey Crawford

Bästa nyförvärv: Brian Campbell

Även om Christobal Huet kan visa sig bli ett mycket värdefullt tillskott för Chicago Blackhawks anser jag ändå att Brian Campbell på förhand är det bästa nyförvärvet. Detta eftersom Blackhawks under en längre tid desperat behövt någon som kan styra deras powerplay från blålinjen. Detta är en roll som är som klippt och skuren för Brian Campbell och fungerar det som förväntat kommer det att betyda många värdefulla extra poäng jämfört med tidigare år.

Värsta förlust: Robert Lang

Innan Blackhawks bytte bort Robert Lang till Montreal Canadiens måste nog Jason Williams ansetts vara den värsta förlusten. Hans produktion förväntas dock någon av de unga spelarna kunna ta över. Då känns det lite mer riskabelt att byta bort lagets andracenter i Lang som är kapabel att göra 50-60 poäng per säsong. Om Kontiola eller Bolland kan axla manteln är allt givetvis frid och fröjd, men om det skulle visa sig att det är för tidigt att lita på dem ännu kan det bli oerhört kännbart att Blackhawks bytt bort Lang. Detta inte minst om, gud förbjude, Jonathan Toews skulle skada sig under säsongen och Blackhawks helt plötsligt saknar både en första- och andracenter med någon riktig erfarenhet.

Årets poängkung: Patrick Kane

Patrick Kane överraskade något genom att redan sin rookie-säsong bli Blackhawks bästa poängplockare. Får kedjan med Sharp, Toews och Kane vara intakt finns det inget som tyder på att poängproduktionen skulle bli sämre. Lägg därtill Brian Campbells ankomst i powerplay och det kan bli många poäng för den passningssäkra och målfarliga unga ytterforwarden. Ett varningens finger höjs dock för Martin Havlat, som om han får vara skadefri, mycket väl kan utmana om poängkungstiteln i Chicago.

Årets nykomling: Jack Skille

Jack Skille visade redan förra säsongen att han på allvar kunde vara med och slåss om en plats. Nu är han ett år äldre och har lite mer rutin av NHL-spel och även slutspelsrutin från AHL vilket gör att hans chanser bör ha ökat ytterligare. Får han spela i någon av de offensiva kedjorna kan han bli en mycket trevlig bekantskap för Blackhawks fans under den kommande säsongen.

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13. Chicago Blackhawks
14. Minnesota Wild
15. Boston Bruins
16. Colorado Avalanche
17. Tampa Bay Lightning
18. Edmonton Oilers
19. Carolina Hurricanes
20. Buffalo Sabres
21. Vancouver Canucks
22. Nashville Predators
23. Phoenix Coyotes
24. Columbus Blue Jackets
25. Toronto Maple Leafs
26. St Louis Blues
27. Florida Panthers
28. New York Islanders
29. Atlanta Thrashers
30. Los Angeles Kings