SvenskaFans rankar: 7. Chicago Blackhawks
Efter Stanley Cup-segern 2010 har det nu blivit tidiga slut i de två senaste slutspelen, men hur ska Chicago bryta den sviten?
Under sommaren som mest har fokuserats på lockouten som stundar i NHL så har det varit ganska tyst kring Chicago. Det enda som egentligen har hänt är två nya backar in i truppen, men det återkommer vi till senare.
Det har varit mycket snack om Patrick Kane som uppenbarligen inte kan hålla sin fingrar i styr när det gäller alkohol. Det har läckt ut ett antal bilder på den 23 år unge superstjärnan, drickandes just alkohol. Många hävdar att Blackhawks vill skicka iväg Kane på grund av hans ”problem”. Men detta har Blackhawks GM Stan Bowman gått ut och sagt att det är bullshit. Han har inga planer på att skicka iväg pucktrollaren, säger han i alla fall.
Det känns som att om en sportstjärna är på en fest eller liknande och det kommer ut bilder med denne drickandes alkohol så förstoras det upp större än vad det egentligen är. Det finns många NHL-spelare som har betydligt större problem än vad Kane har. Men resultatet på isen har inte direkt imponerat jättemycket. Blackhawks hade bland annat en omröstning på sin hemsida innan den förgångende säsongen började, där de frågade om de trodde att Kane skulle nå dröm gränsen 100 poäng. Har inte siffrorna men de flesta sa JA. Han landade till slut på 66 poäng.
Blackhawks GM Stan Bowman har även han fått ta emot en del kritik för att han inte vågar göra de ändringar som nog skulle behövas. Blackhawks största bekymmer är målvaktssidan och andracenter-positionen. Corey Crawford har inte visat att han är rätt man att leda detta lag framåt i kassen mot en ny Stanley Cup-seger. Förra säsongen var riktigt svag jämnfört med hans rookiesäsong för två år sedan.
Andracenter-positionen säger Bowman själv ha löst med en kille som redan finns i truppen: Patrick Kane, han spelade som center under hela sin tid i den kanadensiska juniorligan. Han hade några riktigt bra år i juniorligan där han rent ut sagt var dominant, och det var just därför som Blackhawks valde honom som första man på podiet i Columbus sent i juni 2007.
Men i NHL har han mestadels spelat på kanten, vilket han har gjort väldigt bra och som har tagit honom till världenstoppen bland de skickligaste och mest giftiga spelarna. Han är otroligt giftig när han får läget, en typisk målskytt. Förra säsongen fick han förtroende som center under en tid men han flyttades tillbaka till kanten. Ska han passa som andracenter bakom Toews får han steppa upp sig rejält.
Nu till nyförvärven. Redan första dagen på free agenzy den första juli så signade Blackhawks den tuffe backen Sheldon Brookbank som närmast kommer från Anaheim. Han kommer att bidra med djup och tuffhet i backuppsättningen. Han skrev på ett tvåårskontrakt värt $1,250,000.
Sen för ett antal veckor sedan så avslöjade Blackhawks att de signat Michal Rozsival, som närmast kommer från Phoenix Coyotes som slog ut Blackhawks i förstarundan i fjolårets slutspel. Han har skrivit under ett kontrakt över den kommande säsongen, om det nu blir någon. Eliteprospects skriver såhär om den tjeckiske backen.
”En högerfattad back med en lugn spelstil. Bra i spelet med puck och en fin passningsspelare. Läser spelet bra och användbar i powerplay. Bra arbetsmoral. Skulle behöva minska antalet misstag i egen zon. Inte så bra skridskoåkare.”
Det är såklart ett tag kvar för Bowman att komma över sin trupp om eventuella nyförvärv, ett välkommet förvärv i mitt tycke är Dominic Moore. En center som kan göra mål men som i huvudsak dödar utvisningar och är en allmänt jobbig fjärdecenter. Han borde också bli överkomlig till ett ganska bra pris.
Målvakter:
Blackhawks stora problem ligger i huvudsak på målvaktssidan, då man inte ville eller hade råd att förlänga med Antti Niemi efter Cup-vinsten 2010, om de inte ville eller hade råd har jag ingen koll på. Men Niemi var en utav de största anledningarna att Blackhawks tog cupen hem till Windy City. Det är ju det som är charmen med Stanley Cup-playoff, att de som inte förväntas att kliva fram, gör det.
Nu tillbaka till årets upplaga på målvaktssidan för Blackhawks, den är likadan som förra året. Corey Crawford går in på sitt andra år på sitt treårskontrakt som han skrev förra sommaren efter en rätt imponerande rookiesäsong, där han klev fram och hade en framträdande roll i slutspelet får jag väl ändå säga, även ifall det tog stopp ganska fort. Men den förra säsongen läckte både Crawford och den tänkte backup målvakten i år igen, Ray Emery. Reser sig ingen av dessa denna säsong (utgår ifrån att det blir en) så måste det till en rejäl förändring nästa sommar på målvaktsfronten. Finns inte så mycket mer att säga om dessa herrar. Jag kan faktiskt även tillägga att Carter Hutton som förra säsongen var riktigt bra i AHL kan komma att konkurrera om en plats i NHL.
Backar:
Backsidan är den enda av de tre positionerna som har fått ett par nya namn som jag nämnde innan. Rozsival och Brookbank. Men de som måste göra det är Duncan Keith som vann Norris Trophy säsongen 2010 efter att ha varit rent ut sagt dominant. Den andra är Brent Seabrook som också han är en av toppbackarna i hela ligan. Med sitt tuffa och enkla spel så har han blivit en fruktad back.
Både han och Keith var med i Kanadas OS-guld-lag i Vancouver 2010. Sedan under dessa pjäser så kommer två svenska backar som kommer att ha viktiga roller genom att döda några minuter så att Keith och Seabrook får vila. Jag pratar naturligtvis om Niklas Hjalmarsson och den ganska nya Blackhawksbacken Johnny Oduya som kom till Chi town vid trade deadline förra säsongen.
Hjalmarsson, som fick ett stort kontrakt efter sin fantastiska säsong 2010, har inte riktigt levt upp till de förväntningarna som det automatiskt kommer när lönen ökar kraftigt. Man hade också hoppats på att han skulle kunna göra lite mål och poäng men så har inte fallet riktigt blivit. En grej kan man inte klandra Hjalmarsson för i alla fall, han ger allt för laget varje kväll. Oduya kom in för att bidra både framåt och bakåt. Oduya kan också bidra i powerplay som har varit väldigt iskallt ett tag nu. Rozsival kan nog också få göra ett par minuter där.
Sist men inte minst av nämnvärda backar är den unge amerikanen Nick Leddy som går in på sin tredje och sista säsong på sitt rookiekontrakt. Han har varit riktigt imponerande under sina två säsonger, och har tagit för sig mer och mer vilket är väldigt roligt att se, för att har en stor potential. Leddy är också en back som är väldigt användbar i powerplay, han spelar mycket tillsammans med Duncan Keith, det måste vara en rätt skön mentor att ha.
Forwards:
På forwardssidan har inga nya namn anslutit men topspelarna i Blackhawks forwarduppsättning är några utav de vassaste i hela ligan. Patrick Kane, Jonathan Toews, Marian Hossa och Patrick Sharp. Vattnas det inte lite i munnen när man hör dessa namn? Man vill ju så klart uppleva mycket hockeymagi på West Madison Street i The Madhouse on Madison. Patrick Sharp var målbäst i Blackhawks den gångna säsongen och spelade väldigt imponerande, men tyvärr kom det av sig lite när han ådrog sig en skada i handen när han hade gjort mål, vilket kan låta bisarrt, men det är sant.
Marian Hossa var poängbäst i Blackhawks förra säsongen, och du vet alltid vad du kommer att få av Hossa, han är ofta på rätt ställe och gör mycket poäng. Jonathan Toews håller nog många med mig om när jag säger att han är Blackhawks viktigaste spelare, han är inte bara en ledare utanför isen utan även på isen, det märkte vi inte minst när han varit långtidsskadad inför förra årets slutspel men han kom tillbaka lagom till den första matchen och han gjorde skillnad direkt. Han började med att näta efter ca 4 min efter att ha varit borta över 20 matcher. Han gjorde även fler viktiga mål i den serien, oturligt nog så räckte det inte.
Patrick Kane var ganska osynlig i slutspelet, det var han även måste jag säga också sett över hela säsongen han kom verkligen inte upp i sin standard. Ingen Blackhawks-supporter kommer någonsin glömma Kanes Stanley Cup-vinnande mål 2010.
Viktor Stålberg kan även han bli ett ännu större utropstecken då han hade sin bästa säsong i NHL-karriären under den förgångna säsongen, där han gjorde över 20 mål för första gången i hans karriär. Hans fart är väldigt viktig för Blackhawks, den kan man utnyttja till sin enorma fördel.
Nyckelspelare:
Jonathan Toews, Duncan Keith, Corey Crawford, Marian Hossa, Patrick Sharp, Patrick Kane och Brent Seabrook
Nyförvärv:
Sheldon Brookbank – från Anaheim – Free Agent
Michal Rozsival – från Phoenix – Free Agent
Förluster:
Andrew Brunette – Klubb oklar
Sami Lepistö – Lokomotiv Yaroslavl – Free Agent
Sean O’Donnel – Klubb oklar
Svenskar:
Viktor Stålberg, Niklas Hjalmarsson , Marcus Krüger och Johnny Oduya
Coach:
Joel Quenneville
Preliminär laguppställning:
Sharp – Toews – Hossa
Stålberg – Kane –Frolik
Bickell- Bolland – Shaw
Mayers – Krüger – Carcillo
Keith – Leddy
Seabrook – Hjalmarsson
Oduya – Rozsival (Montador)
Crawford (Emery)
Andra notabla spelare: Sheldon Brookbank, Brandon Bollig, Jimmy Hayes, Brandon Pirri, Brandon Saad, Marc McNeill, Jeremy Morin, Ben Smith, Dylan Olsen, Kyle Beach och Carter Hutton
---
Bästa nyförvärvet: Michal Rozsival
Chicago kommer att ha ett antal backar att välja mellan denna vinter, alla kommer inte att få plats. De har som sagt tagit in två stycken backar. Tyder detta på att Bowman är sugen på att skicka iväg någon av sina backar mot ett bra utbyte, tex Niklas Hjalmarsson och något mer mot ett bra byte. Rozsival är ingen monstervärvning men han kan helt klart göra skillnad, han kan användas i det dåliga powerplay som vi fick skåda förra säsongen.
Värsta förlusten: Andrew Brunette
Brunette kom som en topp-6-forward för att hjälpa laget att göra mer mål, han skulle också vara en viktig kugge med rutin på isen och i omklädningsrummet. Brunette hade det tungt med bara 12 mål, alla Blackhawks-fans hade förväntat mig mycket mer. Slutspelet blev inte långvarigt, inte heller Brunettes närvaro i Blackhawks organisation.
Årets poängkung: Marian Hossa
Hossa kommer från en imponerande säsong i ryggen som dock inte slutade på det sätt han hade hoppats, efter en ful tackling i slutspelet av Phoenix Raffi Torres så slutade säsongen med hjärnskakning. Mycket talar för att Hossa ska kunna komma i mål med en mycket stark säsong igen trots hjärnskakningsproblemen som han enligt rapporter ska ha hämtat sig bra ifrån. 77 poäng mäktade han med ifjol, mycket talar för att han inte lyckas med det igen för att säsongen verkar inte bli så lång.
Årets nykomling: Andrew Shaw
Shaw spelade rätt så mycket förra säsongen, 37 matcher blev det totalt med hela 23 poäng. Shaw draftades i femterundan i förra sommarens draft och vem hade kunna trott att den orädda kanadensaren skulle gå rakt in i Blackhawks trupp och spela en betydande roll? Det återstår att se om han kan följa upp succésäsongen med ännu en bra säsong.
Årets genombrott: Marcus Krüger
Krüger har gjort lite drygt en säsong i NHL men efter dominansen i Djurgården och Elitserien så har han inte lyckats att följa upp det med en bra tid i NHL, visst han har gjort det bra i det tysta men jag ser gärna att blommar ut och tar några steg till. Han började förra säsongen med att bli nedflyttad till AHL men efter en väldigt kort tid i Icehogs så blev han uppkallad igen och spelade där resten av säsongen.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Chicago Blackhawks
8. Carolina Hurricanes
9. Minnesota Wild
10. St. Louis Blues
11. San Jose Sharks
12. Washington Capitals
13. Nashville Predators
14. Detroit Red Wings
15. Tampa Bay Lightning
16. New Jersey Devils
17. Buffalo Sabres
18. Ottawa Senators
19. Dallas Stars
20. Colorado Avalanche
21. Phoenix Coyotes
22. Florida Panthers
23. Toronto Maple Leafs
24. Anaheim Ducks
25. Edmonton Oilers
26. Montreal Canadiens
27 Calgary Flames
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Columbus Blue Jackets
