Foppa, ge oss en sista show!
Varje gång Peter Forsberg är på väg mot en ny comeback stiger omedelbart två diametralt motsatta känslor upp i min kropp.
Den första är den där barnsliga upphetsningen som jag säkerligen delar med de flesta Forsberg-fans. Man finkammar nätets NHL-sidor varje dag om nya uppgifter. Hur går träningarna? Ser han vass ut? Hur är det med foten? Är han med redan ikväll? Vilka får han spela med? Min barndoms idol skall ånyo visa belackarna att de har fel. Kungen är tillbaka, so beware!!!
Den andra är naturligtvis cynismen, som har raljerandet och sarkasmen i hasorna. Hahaha. Har inte han lagt av än? Det här är inte 1996, spelet går sjukt mycket snabbare. Vad ska han in och förstöra lagets kemi för, gubbstrutten? Har han inget liv? Hans fot kommer hålla en period, kanske två, sen kommer krigsrubrikerna; FORSBERG SLUTAR!, SLUTET NÄRA! eller ÄR DETTA SLUTET? Har vi inte sett det här förr?
Ska jag vara helt ärligt tror jag inte längre på Forsberg, MEN, jag hoppas. Jag hoppas faktiskt innerligt att han kan spela ett par briljanta matcher till i sin karriär. Att han kan vara med och slåss om ännu en Stanley Cup bland världens bästa spelare.
Varför, frågar ni?
Därför att en Peter Forsberg i form inte har några jämlikar i dagens NHL.
Överdriver jag?
Låt mig säga så här:
Jag hade nästan glömt bort hur vass Forsberg var när han var på topp.
En kompis mailade mig en best-of-kavalkad från youtube och plötsligt kändes Sidney Crosby klen, Ovechkin ofysisk, Stamkos talanglös och Henrik Sedin fyrkantig.
ALDRIG tidigare eller senare har jag sett en spelare kombinera spelförståelse, intensitet, fysik, tacklingar, defensiva egenskaper och matchvinnartakter på ett sådant sätt att han frisk och i form helt enkelt var ostoppbar. Bara Mario Lemieux är i närheten, kanske Eric Lindros när han var på topp.
Samtidigt får man inte glömma att Forsberg var som bäst när "clutch and grab" firade stora triumfer. I slutspelet 1999 hängde Richard Matvichuk och Derian Hatcher på Forsberg som två unglejon på en Thomsongasell. Ändå vann han nästan på egen hand den matchserien åt Avalanche. Och det är bara ett av otaliga exempel på när han bara gick att stoppa med, i dagens mått mätt, nästan horribla metoder.
När Forsberg härjade som värst hade dagens domare tagit tre-fyra hookings och holdings PER BYTE.
Så.
Jag hoppas att han får ordning på foten, spelar in sig i laget och tar Avalanche till slutspel.
Sen kan allt hända.
Eller.
Jag hoppas det i alla fall.
Innerligt.
