Krönika: Okunskap, förakt eller idioti?
Vad är det som gör att Erik Karlsson har så många fiender?
Den ena kommer från en medioker säsong. Den andra kommer från en historiskt bra säsong på Bobby Orr-nivå.
Man kan ju tycka att den senare borde vara tämligen tokgiven när Norris Trophy skulle röstas fram. Men istället var det den första som vann under nattens NHL Awards.
Drew Doughty tog alltså hem priset som säsongens bästa back – och han gjorde det i överlägsen stil. Los Angeles-backen fick hela 93 förstaplatsröster medan Erik Karlsson fick nöja sig med 46 förstaplatsröster.
Under säsongen, i synnerhet under slutskedet, drevs det mer eller mindre en kampanj av många röstberättigade journalister att Doughty skulle vinna. Han ”förtjänar det” och ”det är hans tur nu” var vissa av slagorden som användes.
Drew Doughty är på inga sätt en dålig försvarare. Kanske är han den bästa och/eller mest kompletta backen över de senaste 6-7 åren. Förmodligen kan man argumentera för det om man så vill. Han har varit en viktig del av Los Angeles två Stanley Cup-segrar och Kanadas OS-guld.
Men allt det är totalt ointressant och direkt meningslöst i sammanhanget… trots att flera medlemmar av Professional Hockey Writers Association använde det som argument. När vi dessutom ser flera av de tunga namnen högt upp i hierarkin slå ett slag för Doughty ger de legitimitet till journalisterna på lokalblaskorna.
Visst är Drew Doughty en duktig försvarare sett till helheten. Men han kommer från en i sammanhanget medioker säsong. Man kan ju tycka att Norris Trophy-vinnaren kanske ska vara dominant både på isen och i statistikkolumnerna – och det är inte Doughty.
---
Doughty kommer på tionde plats i backarnas poängliga, en bra bit bakom toppskiktet. Erik Karlsson samlade exempelvis ihop 31 poäng mer än honom. Kanske är Karlssons siffror dopade i powerplay, tänker man då? Nej, Ottawa-försvararen är ligans bästa back även i 5-mot-5, där han har mer än dubbelt så många poäng och tre gånger som många förstaassist som Doughty.
Francois Beauchemin, Cody Ceci, Justin Braun, Kevin Klein och Andrej Sustr producerade alla bättre än Doughty i 5-mot-5.
Slår vi ut produktionen sett till speltid så landar Doughty på plats 79 (av samtliga backar med minst 1000 5-mot-5-minuter) med 0,64 P/60. Det är sämre än Dennis Seidenberg, Johnny Oduya, Nick Holden, Roman Polak och Jonathan Ericsson. Erik Karlsson toppar på 1,52 och en bit bakom honom hittar vi de andra Norris-kandidaterna.
Anmärkningsvärda skillnader som blir än mer anmärkningsvärda när man faktiskt kan konstatera att Los Angeles är ett väldigt bra 5-mot-5-lag samtidigt som Ottawa är ett mediokert sådant. Trots att Doughty alltså spelar i ett av ligans främsta 5-mot-5-lag kan han alltså inte producera som en toppback.
Väljer vi att blicka mot Corsi har Doughty den bästa noteringen i ligan med 58,9 CF%. Karlsson kommer en bra bit bakom med 51,5 CF%. Vi vet dock att Los Angeles är ett topplag i den kategorin, medan Ottawa är raka motsatsen. Vänder vi oss därför mot CF% RelTM har Karlsson (7,1) ett klart övertag på Doughty (4,9).
Vi ser också att Doughty (36,3 %) inleder en större del av sina byten i offensiv zon än Karlsson (34,9 %) – och att Karlsson (28,5 %) inleder en större del av sina byten i defensiv zon än Doughty (27,6 %).
---
”Men hallå, poäng är inte allt!”, är det någon som skriker. Ja, det är en legitim protest. Poäng är inte allt. Men produktion är en väldigt stor faktor när det kommer till Norris Trophy.
Under de senaste 17 säsongerna – det vill säga på den här sidan millennieskiftet – har vinnaren kommit etta eller tvåa i backarnas poängliga tolv gånger. En gång kom han trea. En gång femma. En gång tolva. En gång delades det inte ut något pris på grund av lockouten. Och den här säsongen kom Doughty på tionde plats.
Vi märker också att Norris Trophy-vinnaren under de här säsongerna har legat i toppskiktet över antalet even strength-poäng nästan alla gånger. Det finns fyra tillfällen som står ut, där vinnaren var en bra bit bakom toppen. Men aldrig har någon varit så många poäng bakom ettan som Doughty var den här säsongen.
Poängproduktion har alltså varit en stor del av Norris Trophy-omröstningen.
---
Så varför blev det hastigt och lustigt betydelselöst när poängligavinnaren gör en mer eller mindre historiskt bra säsong?
Erik Karlsson producerar på Bobby Orr-nivå – enligt många tidernas främsta försvarare och den enda backen som har vunnit NHL:s poängliga. Karlssons storhet förklaras ytterligare här och här, där i synnerhet tabellerna i den andra länken är väldigt talande även om den är från januari.
Visst kan man vara tveksamt inställd till spelartypen Erik Karlsson – men i dagens NHL är den spelartypen fundamental. Du behöver driva spelet, transportera puck, leverera goda passningar, bidra med poäng och kunna etablera spel i offensiv zon. Det är urtypen för en effektiv och eftersökt back i dagens NHL.
Och Erik Karlsson är typexemplet på den spelaren.
Men ändå väljer man att ignorera en historiskt bra säsong för att en annan, sämre, spelare ”förtjänar det över tid”. Beror det på okunskap, förakt eller idioti? Och vad vore egentligen värst?
---
23 writers had Erik Karlsson 4th, 5th or off the ballot completely. The lengths some went to ensure Doughty won is absurd.
— SensChirp (@SensChirp) June 23, 2016
