Krönika: Regelverk, stolthet och tradition kontra bästa laget
Nashville stängde av Alexander Radulov och Andrei Kostitsyn i en match efter en sen utekväll, och i nattens efterföljande match petades de helt sonika. Predators förlorade och man undrar onekligen hur mycket regelverk, stolthet och tradition är värt kontra möjligheten och viljan att spela med det bästa laget.
Nashville är något av en unik organisation. Med väldigt begränsade medel har man under en längre tid lyckats nå relativ framgång. Förra säsongen nådde man för första gången andrarundan i slutspelet – och i år skulle man gå ännu längre.
Man tappade förvisso en del kuggar under sommaren, men i slutändan påverkade det inte Nashvilles poängskörd – och man satsade ju friskt inför trade deadline. Paul Gaustad, Andrei Kostitsyn och Hal Gill hämtades in via trades, och något senare kom Alexander Radulov tillbaka efter tre säsonger i KHL.
Nashville seglade upp som något av en favorit i Western Conference, även om ett varningens finger givetvis höjdes på flera håll. Anledningen var givetvis förvärven av Kostitsyn och Radulov, två individer – och hockeyspelare – som inte känns homogena med den ”nashvilleska” stilen.
Såväl Kostitsyn som Radulov har skött sig väl – på isen – de senaste veckorna. Poängskörden har varit stabil och de har varit avgörande för Predators framgång. Båda två har dessutom en hel del istid i powerplay.
Snedklivet kom dock häromdagen, när de båda tog en alldeles för lång utekväll mitt under slutspelet. Det är givetvis fullständigt oacceptabelt och skvallrar en hel del om duons inställning, dedikation och sunda förnuft.
Att bestraffa dem var helt rätt. Hur man sedan bestraffar dem är en smaksak. Det kan göras ekonomiskt – om man har ett sådant internt regelverk – men de kan också straffas genom att stängas av/petas. Nashville valde det senare och i match tre gick det ju vägen då Predators lyckades vinna.
Men i match fyra fick Radulov och Kostitsyn fortfarande sitta utanför laget.
Den gamla klyschan och traditionen att man inte ändrar på ett vinnande koncept – i det här fallet en laguppställning – tillämpades alltså… och Nashville förlorade. Nu är man i ett 1-3-underläge och måste alltså vinna tre raka matcher. Det sker inte mot Phoenix i dagsläget.
Det är en sak att stänga av sina offensiva stjärnor i en match om det rådande regelverket ”tillåter” det, men att fortsätta hålla dem utanför laget mot ett så defensivt starkt Coyotes – det är tjänstefel.
Man undrar onekligen hur mycket regelverk, stolthet och tradition är värt kontra möjligheten och vilja att faktiskt spela med det bästa laget. Att Predators skulle ha svalt sin stolthet och besvikelse gentemot duon och sätta in dem i laget inför match fyra är en självklarhet.
Att klara sig utan dem i en match är en sak, men att behålla dem utanför laget ytterligare en match är att utmana ödet, framför allt då Predators offensiv inte direkt är lagets starkaste lagdel ens när de är med.
Nashville utmanade ödet – och förlorade. Regelverkets, stolhetens och traditionens kraft vann över möjligheten och viljan att faktiskt spela med bästa möjliga lag… och Predators är nu på väg ut ur Stanley Cup-slutspelet.
