SvenskaFans rankar: 28. New York Islanders

Det är nu 30 år sedan New York Islanders inledde säsongen som kom att bli den första på en era som innehöll fyra Stanley cup segrar och en finalplats. Många hoppas att årets säsong ska vara startpunkten på en ny era som förhoppningsvis ska ge en Stanley cup vinst i framtiden.

Inför förra säsongen framhöll Svenska Fans två faktorer som extra viktiga om NY Islanders skulle ha en möjlighet att göra någon glad. Dessa var att den relativt tunna truppen måste hålla sig skadefria och att Rick DiPietro orkade spela mycket och bra hela säsongen. Eftersom Islanders hamnade i topp på skadelistan med över 600 missade matcher, där ingen spelare orkade mer än 74 matcher och att nyckelspelaren Rick DiPietro endast orkade fem matcher så förstår man varför Islanders slutade på sista plats i NHL med blott 61 poäng.

Efter en tung förlust mot Calgary i mitten av januari så klargjorde general manager Garth Snow att Islanders från och med då skulle börja fokusera på att ge de yngre spelarna större ansvar. Spelare som Okposo, Comeau och Bailey fick mer istid och större förtroende, vilket gjorde att alla tre visade upp positiva utvecklingskurvor under säsongsavslutningen. Förhoppningen är att dom nu tar med sig det in på den nya säsongen.

Även om säsongen överlag kan sammanfattas med ett stort mörker så fanns det vissa ljusglimtar och spelare som kunde gå ifrån säsongen med huvudet högt. Förra sommarens stora värvning, Mark Streit uppfyllde de högt ställda förväntningarna. Han vann med 56 poäng den interna poängligan. Dessutom visade han upp bättre defensivt spel än vad många hade förväntat sig. Andra spelare som kommer från förra säsongen med godkänt betyg är Kyle Okposo som gjorde 18 mål och visade att han är mogen och redo att ta nästa kliv i sin utveckling. Doug Weight gjorde också en godkänd säsong bredvid Okposo och visade att han trots sin ålder fortfarande håller en tillräckligt hög standard. Trent Hunter missade 31 matcher men lyckades ändå göra 14 mål och får anses ha stått för en efter sina förutsättningar godkänd säsong.

De senaste somrarna har Islanders tappat mycket spelare. För två år sedan försvann Ryan Smyth, Jason Blake, Viktor Kozlov, Alexei Yashin och Tom Poti, inför förra säsongen tappade man Ruslan Fedotenko, Miroslav Satan, Josef Vasicek och Bryan Berard. Inför denna säsong har man äntligen fått behålla stommen av klubbens bästa spelare att bygga vidare på, istället för som tidigare arbeta med att ersätta flyktande spelare med sämre alternativ.

NY Islanders har en av ligans bästa målvaktsuppsättningar. Visserligen kan man ha synpunkter på hur sunt det egentligen kommer att vara med tre målvakter som aspirerar på första platsen. Men DiPietro, Roloson och Biron utgör en bredd på målvaktsuppsättningen som inget annat NHL-lag kan matcha. När det gäller försvarsuppsättningen så finns en kanonback i Mark Streit att tillgå, men bakom honom finns inte mycket. Det som oroar är att utvecklingspotentialen hos de övriga försvararna får anses som låg vilket gör att vi inte kan förvänta oss att någon kommer att förbättra sitt spel anmärkningsvärt. Det bästa vi kan hoppas på är att alla håller sig någorlunda skadefria. I anfallsbesättningen finns ungdomlighet, talang och potential i flera spelare som t ex Tavares, Okposo, Comeau och Bailey. Fördelen Islanders har jämfört med många andra lag är att de unga fått möjligheten att skaffa sig rutin genom det förtroende man gavs under avslutningen av förra säsongen.

Det som saknas för att NY Islanders ska ha någon realistisk möjlighet att nå slutspelet är ett par försvarare som kunde kombinera stabil defensiv med att bidra offensivt. Dessutom skulle man behöva en riktigt bra center till första kedjan. Doug Weight i all ära, men man skulle ha behövt honom i versionen säsongen 94/95 (104p).

Tränaren Scott Gordon (andra säsongen) vet att han står inför en för honom viktig säsong. Den här måste bli bättre än den förra annars hamnar han i samma historiekategori som Peter Laviolette, Butch Goring, Ted Nolan, Steve Sterling mfl. Huvudtränare som bara överlevt två säsonger som ansvariga för Islanders.

Islanders har otur som spelar i en division där i stort sett alla konkurrenter har förbättrat sig sedan förra säsongen. Man får nog inrikta sig mot att försöka undvika sista platsen. Det positiva är att de flesta tror att NY Islanders kommer att göra en bättre säsong än den förra. Truppen är överlag starkare, de unga spelarna är ett år äldre, Rick DiPietro kommer att göra mer än fem matcher mm. Att det skulle räcka till en slutspelsplats är dock en utopi. Islanders får finna sig i att hamna en bit ifrån slutspelet, men Rom byggdes inte på en dag. GM Garth Snow har hela tiden framhållit, att detta är ett långtidsprojekt. Så Islanders tar ett steg i taget och denna säsong kommer att vara ett i rätt riktning.

Målvakter

Förra säsongen blev inte vad Rick DiPietro hade hoppats. Ett skadat knä gjorde att det bara blev fem matcher. En bidragande orsak var att han gjorde comeback för tidigt och fick efter en match återgå till rehabilitering igen. Den här säsongen tänker man vänta och låta DiPietro få den tid han behöver innan han slängs in i hetluften. Med tanke på det 15-års kontrakt som han skrev under för några säsonger sedan är det viktigt för hela Islanders trovärdighet att han kommer tillbaka och blir så bra som han har potential att vara. För att Islanders skulle klara av tiden fram till dess såg man till att under sommaren köpa in två målvakter med rutin av att vara förstemålvakt.

Från Edmonton kommer Dwayne Roloson som trots sin ålder (39 år) fick ett tvåårskontrakt. En perfekt andremålvakt som inte kommer att göra någon besviken om han pga DiPietros skadebekymmer skulle behöva spela 60-65 matcher. De flesta trodde nog att Islanders fyllt sin målvaktskvot när man överraskade alla med att tillkännage att man skrivit kontrakt med Martin Biron. Biron gick in i sommaren med tanken att skriva ett långtidskontrakt men allteftersom lagen fyllde sina målvaktsplatser fick han tänka om. Biron kommer att ge Roloson en match om startplatsen i början av säsongen. Förmodligen kommer Brions tid i klubben inte vara säsongen ut utan han kommer att få finna sig i att bytas mot draftval. I farmalaget får Mikko Koskinen och Scott Munroe konkurrera om målvaktsplatsen.

Sammanfattningsvis kan man med lätthet konstatera att målvaktsuppsättningen under sommaren blivit klart bättre. Roloson och Biron är en uppgradering från Joe MacDonald och Yann Danis. Dessutom bör DiPietro klara av mer än fem matcher den här säsongen.

Backar

När alla är friska och spelar så har NY Islanders en backuppsättning som håller någorlunda NHL klass. Tyvärr har de två senaste säsongerna kantats av skador och att tro att dessa försvinner till den här säsongen är naivt. Säsongen 08/09 var Mark Streit den ende som klarade av mer än 65 matcher. I ett lag som saknar en blixtrande offensiv så läggs mycket ansvar på försvar och då behövs kontinuitet.

När Mark Streit skrev långtidskontrakt förra sommaren var det många som ansåg att kontraktet var för generöst. Streit var känd som en försvarare med påtagliga brister i det defensiva spelet. Första säsongen i Islanders visade dock att han är kompetent även i det spelet och i kombination med en lysande offensiv kan man konstatera att Mark Streit gjorde en mycket bra säsong. Under delar av säsongen fick Bruno Gervais möjligheten att bilda backpar med Mark Streit. Detta gjorde att Gervais kunde slå personligt rekord i antal poäng och visa en viss talang i det offensiva spelet. I rätt miljö kan Gervais utvecklas ytterligare och bli en bra NHL försvarare.

Mest rutin i försvarsuppställningen besitter Brendan Witt med sina 13 säsonger och 848 matcher. Trots att Witt fick ta ett stort ansvar förra säsongen så finns ingen ursäkt för hans under långa stunder katastrofala spel. Säsongen slutade med blott nio poäng och -34. Om Islanders ska förbättra fjolårets placering denna säsong så kommer det att krävas mer av Witt. Radek Martinek kommer förmodligen att bilda backpar med Witt och vara det backpar som ställs mot motståndarnas första kedjor. Martinek har utvecklat sitt defensiva spel och kommer med revanschlust från en svag säsong. Andy Suttons säsong tog slut med en fotskada i januari och förmodligen missar han inledningen av denna säsong. Men när han väl är tillbaka kommer hans stabila spel att behövas. Sutton går in på sista året på sitt kontrakt vilket kan vara den morot som behövs.

Jack Hillen spelade sig till en bofast plats i Islanders uppställning. Garth Snow tror att Hillen har potential att utvecklas till en bra ”tredjebackpar” spelare i NHL och gav i sommar honom ett tvårigt envägskontrakt. Hillen som har sin stabilitet som främsta tillgång får slåss om speltid mot Freddy Meyer som fick sin säsong förstörd av skador som begränsade honom till blott 27 matcher. Meyer har en viktig säsong framför sig, det är förmodligen sista chansen att ta en plats i ett NHL lag. Bakom dessa herrar finns Andrew MacDonald som fick chansen i tre matcher förra säsongen som närmaste konkurrent.

Islanders försvar var inte bra förra säsongen. Om det berodde på skador så finns chansen att det blir bättre den här säsongen. Men om det berodde på att spelarna helt enkelt inte var tillräckligt bra, då blir detta ingen rolig säsong. Sanningen ligger förmodligen någonstans mittemellan. Skadefri är uppsättningen ok, inte mer. Om ett par spelare går sönder, då blir det genast riktigt jobbigt.

Forwards

Ingen spelare kommer att ha fler ögon på sig än John Tavares under de första matcherna av säsongen. Inte sedan Sidney Crosby gjorde entré har en rookie haft samma förväntningar på sig. Förmodligen kommer Tavares att få inleda säsongen som ytterforward för att slippa det defensiva ansvar som kommer med en centerposition. Men bli inte förvånad om han avslutar säsongen som center. Bredvid sig i första kedjan och som mentor i allmänhet kommer Tavares att ha Doug Weight. Även om Weight gjorde en förhållandevis bra säsong, om man jämför med säsongen före i Anaheim/St. Louis så är han inte samma spelare som han en gång var. Skadorna (tre stycken förra säsongen) och det faktum att han inte blivit snabbare gör att han inte är den poängmaskin han en gång var. Ett nytt ettårigt kontrakt och möjligheten att slussa in John Tavares i NHL gör dock att en hyper motiverad Weight kommer att göra en bra säsong. Rollen som center i första kedjan är hans att förlora.

Förra säsongens stora glädjeämne var Kyle Okposo. Han tog enorma kliv i utvecklingen och visade att han är mogen större uppgifter och mer istid. Totalt kom Okposo upp i 18 mål vilket var mer än godkänt för 21-åringen. Kommande säsong, med bättre medspelare och mer rutin har Okposo alla möjligheter att nå 30. I skuggan av Okposo tog även Blake Comeau kliv framåt i sin utveckling. Han spelade till sig mer och mer istid ju längre säsongen gick. Till Comeaus nackdel är att hans utveckling går framåt sakta. Så kommande säsong måste han ta ett större kliv framåt vilket han kan göra. Det finns mycket outnyttjad talang i honom. Ett nytt tvåårskontrakt gör att Blake har två säsonger på sig att visa att han är en stabil top 6 spelare i NHL.

Josh Bailey inledde sin NHL karriär rätt svagt och hade han spelat i vilket annat lag som helst i NHL så hade han förmodligen fått avsluta säsongen i juniorligan. Men efter att Garth Snow bestämt att Islanders skulle fokusera mer på de yngre spelarna så fick Bailey en knuff framåt. Spelet blev bättre och bättre och poängen började trilla in, nio poäng på de sista 20 matcherna visar att det finns potential. Baileys mognad i spelet gör att många tror att han står inför sin genombrotts säsong som center i andra kedjan. För att han ska ta sista steget krävs dock att han får mer fart under skridskorna.

Efter en otäck knäskada 2004 så har Trent Hunter inte varit samma spelare. Hunter kompenserar dock sin brist på snabbhet med stor en spelförståelse och är en spelare som ledning och fans håller väldigt högt. Med Hunter vet du vad du får. Skadefri gör han 20 mål, varken mer eller mindre. Perfekt som partner till ett par yngre kedjekompisar i en konkurrenskraftig andra kedja.

Jeff Tambellini står inför en viktig säsong. Nu måste han visa att han är tillräckligt bra för att kunna spela kontinuerligt i NHL. Tambellini har visat gång på gång att han är för bra för AHL men ändå inte tillräckligt bra för NHL. En jobbig situation att hamna i. Men Tambellini kan med tur och hårt arbeta jobba sig till en permanent plats i Islanders. Talangen finns där. En annan spelare som måste ta nästa steg är Frans Nielsen. En fin avslutning på förra säsongen gör att det finns förhoppningar att han ska kunna bidra med poäng och stabilt spel från en position som center i tredje kedjan.

Richard Park är den perfekte spelaren för tredje kedjan. Han gör alltid 10-15 mål, spelar bra defensivt spel och verkar trivas i rollen. Han börjar komma upp i åren (33 år) men stod för en godkänd säsong. Sean Bergenheim var på god väg att göra en kanonsäsong när skadorna kom. Efter en svag inledning hade han äntligen kommit igång. Med den potential som Bergenheim besitter kan han stå för en mycket bra säsong. Nate Thompson kom på waiver från Boston och passade in i Islanders spel. En kille som alltid gör den där lilla extra arbetsinsatsen och bidrar med energi. Tim Jackman hade försökt i fem år innan han äntligen lyckades etablera sig förra säsongen. Till viss del berodde detta på alla skador, man ska dock inte förringa Jackman och det han bidrar med, tuffhet och viljan att stå upp för sina medspelare. Ett nytt kontrakt visar att Islanders ledning känner samma sak.

Jon Sim hamnade i konflikt med tränarstaben vilket gjorde att han fick finna sig att stå utanför laget. Om Islanders drabbas av mycket skador kan nog Sim hitta en plats i laget, annars blir det waiver och farmalagsspel. Övriga spelare som kan spela till sig en plats i laget är Trevor Smith som fick känna på hetluften några matcher förra säsongen. Perfekt som ersättare i fjärdekedjan vid skador. Matt Moulson som hämtats från LA Kings. Joel Rechlicz som kommer att få spela om det behövs en extra tuff spelare i startuppställningen. Jesse Joensuu har framtiden för sig och visade upp ett bra spel under de matcher han fick spela förra säsongen. Han kommer förmodligen att inleda i farmalaget, men hans tid kommer. Greg Moore som gjorde sex matcher hos lokalkonkurrenten förra säsongen. Jeremy Reich kan eventuellt bli uppkallad om Islanders drabbas av mycket skador på centerpositionen. Har viss NHL rutin efter 99 matcher i Boston och Columbus.

Nyckelspelare

John Tavares som är hela Islanders framtid. Han måste lyckas direkt. Annars kommer Daigle alarmklockarna snabbt att börja ringa. Om Tavares ska lyckas så kommer det att krävas mycket av Islanders mest rutinerade spelare, Doug Weight som mentor. Eftersom Islanders backuppsättning får anses som en av de svagaste i hela NHL så kommer ett stort ansvar och mycket börda läggas på den store stjärnan, Mark Streit.

Nyförvärv

John Tavares draft
Dwayne Roloson free agent Edmoton Oilers
Martin Biron free agent Philadelphia Flyers
Scott Munroe free agent Philadelphia Flyers
Brett Westgarth free agent San Jose Sharks
Mark Flood free agent Carolina Hurricanes
Jeremy Reich free agent Boston Bruins
Matt Moulson free agent Los Angeles Kings
Greg Moore free agent New York Rangers
Greg Mauldin free agent Ottawa Senators

Förluster

Mitch Fritz klubb ej klar
Andy Hillbert klubb ej klar
Mike Iggulden återvänder till Europa
Dean McAmmond klubb ej klar
Kurtis McLean klubb ej klar
Mike Sillinger Slutar
Ben Walter New Jersey Devils
Joe Callahan San Jose Sharks
Jamie Fraser Minnesota Wild
Thomas Pock klubb ej klar
Yann Danis New Jersey Devils
Joe MacDonald Toronto Mapeleafs
Peter Mannino Atalanta Trashers

Svenskar

Robin Figren

Coach

Scott Gordon

Preliminär uppställning

John Tavares – Doug Weight – Kyle Okposo
Blake Comeau – Josh Bailey – Trent Hunter
Sean Bergenheim – Frans Nielsen – Richard Park
Jeff Tambellini – Nate Thompson – Tim Jackman

Bruno Gervais – Mark Streit
Brendan Witt – Radek Martinek
Jack Hillen– Freddy Meyer

Dwayne Roloson (Martin Biron)

Andra notabla spelare
Rick DiPietro (missar säsongsinledningen pga skada), Andy Sutton (missar säsongsinledningen pga skada), Andrew MacDonald, Jon Sim, Trevor Smith och Jesse Joensuu

Bästa nyförvärvet: John Tavares
Att jämföra spelare är alltid vanskligt men Sidney Crosby gjorde under sin rookie säsong 39 mål och 102 poäng. Att John Tavares kommer upp i något liknande är inte realistiskt med tanke på omgivningen och att han trots all talang inte riktigt är på samma nivå som Crosby var när han gjorde entré. Men Islanders vill nog att Tavares producerar i närheten av vad Patrick Kane gjorde under sin rookiesäsong vilket innebär runt 20 mål och 70 poäng.

Värsta förlust: Mike Sillinger
Lagkapten Bill Guerin försvann till Pittsburgh Penguins vid förra säsongens trading deadline. Av de som slutat under ”mellan” säsongen är Mike Sillinger den ende som kommer att lämna någon form av tomrum efter sig.

Årets poängkung: Kyle Okposo
Okposo har alla förutsättningar att bli en ”en poäng per match” spelare den här säsongen. Okposo tog ett stort steg i sin utveckling förra säsongen och allt talar för att han tar ytterligare ett den här säsongen. Om han får vara skadefri så är 80 poäng ingen omöjlighet.

Årets nykomling: John Tavares
Tavares kommer till NHL med höga förväntningar och alla blickar riktade mot sig. Dessutom startar han sin NHL karriär med att möte regerande mästarna Pittsburgh Penguins. Kan man få mer tryck på sig som 20 åring? Är Tavares redo? Jag tror att han är redo och att han kommer att bevisa att han är precis så bra som många hoppas och tror.

Årets genombrott: Josh Bailey
Bailey har ett drömläge. Han fick redan förra säsongen mycket rutin och speltid. Han kommer att få ansvara för en andra kedja med kompetenta ytterforwards i Trent Hunter och Blake Comeau. Dessutom kommer han att få utvecklas i lugn och ro bakom all uppståndelse kring John Tavares.

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28. New York Islanders
29. Phoenix Coyotes
30. Colorado Avalanche