På besök bland Bretzeln, Currywurst och Unerlaubter Weitschuss
Under helgen har jag besökt den tyska huvudstaden Berlin och i samband med det så gjorde jag ett ”studiebesök” på en match i DEL (Deutsche Eishockey Liga) mellan Eisbären Berlin och Krefeld Penguine.
Eisbären Berlin har varit Tysklands bästa ishockeylag de senaste säsongerna, i taket på arenan hänger sex stycken baner som visar att de vunnit DEL (Deutsche Eishockey Liga bildades 1994). De har vunnit sex gånger under de åtta senaste säsongerna och med det är laget bäst genom tiderna i DEL. Eisbären har rötter i den gamla östtyska klubben Dynamo Berlin, den östtyska ligan bestod under flera år endast av två lag eftersom ishockey ansågs vara en för dyr sport.
I Eisbären spelar just nu de båda Flyers spelarna Claude Giroux och Danny Briere och för motståndarna Krefeld spelar Buffalo spelaren Christian Ehrhoff. Giroux och Briere har dominerat i DEL sedan de debuterade i Berlin och hade inför fredagens match gjort 19 respektive 17 poäng på 8 matcher, medan Ehrhoff gjort 13 poäng på sina 16 matcher. I de båda lagen finns även kända spelare som Dusan Milo, Richard Pavlikovsky, Herbert Vasiljevs, Mark Katic, Jamie Arniel, Andre Rankel och T. J. Mulock.
Eisbären som bland annat slagit Luleå på bortaplan i Euro Hockey med 2-0 såg allt annat än skärpta ut i början av matchen och efter 5:01 så leder Krefeld med 0-2 efter två mål inom 39 sekunder av lagets första kedja som består av Andreas Driendl, Boris Blank och Herbert Vasiljevs. Efter 8:13 börjar domarna spela en framträdande roll genom en fullständigt horribel utvisning på en Krefeld spelare som leder till att T.J. Mulock kan reducera i PP. Domarna fortsätter att vara väldigt hemmavänliga resten av matchen men Eisbären får inte till det trots ytterligare PP lägen i den första perioden. Eisbären vinner skottstatistiken med 18-7, siffror som knappast stämmer men 9-7 kanske är mer överensstämmande med verkligheten för Berlin missade målet massor av gånger och den främste målsumparen var Danny Briere som hade gjort en hattrick i den första perioden om han varit skärpt. Giroux var bättre än än Briere men efter att Ehrhoff stått upp mot honom ett par gånger så blev han sur, troligen hade varken Giroux eller Briere fått en sådan uppvaktning som de fick från det rutinerade Krefeld försvaret tidigare under säsongen.
Andra perioden fortsätter domarna att vara hemmablinda och Eisbären fick ytterligare ett PP som de inte utnyttjade. Backen Julian Talbot kvitterade för Berlin efter ca 8 minuter av den andra perioden efter att han fått öppet mål tack vare en avslagen klubba. Eisbären får sedan ännu ett PP innan Eisbären får sin första och enda utvisning under matchen (det var nog den första situationen som hade gett en utvisning i Elitserien om inte det ena laget är HV71), det dröjer dock bara en dryg minut innan banans sämsta aktör lyckas hitta en utvisning på en Krefeld spelare som gör att det blir spel 4 mot 4. Skotten i den andra perioden var enligt sekretariatet 12-10 till Eisbären, och de siffrorna är nog ganska korrekta.
Den tredje perioden startar med att Eisbären spelar sin bästa hockey under ungefär 8 minuter och det resulterar i att T.J. Mulock ger Eisbären ledningen genom sitt andra mål efter knappt tre minuter av perioden. Danny Briere fortsätter att missa öppet mål under de inledande minuterna och Claude Giroux får en tuff men som det ser ut just tackling av Boris Blank som resulterar i att Giroux skadar halsen/nacken (Überdehnung der Halswirbelsäule enligt tysk media) och han återkommer inte under resten matchen. Han missar även Berlins match under söndagen borta mot Kölner Haie. Efter drygt halva den sista perioden så trycker Krefeld in en kvittering som domarna underkänner efter videogranskning, det enda jag kan tänka mig är det bedöms som om pucken sparkas in i mål. Krefeld spelarna och tränarna tänder nu till lite extra och hetsar verkligen upp publiken. Efter 14:03 kommer Krefelds rättvisa kvittering genom förstakedjan ännu en gång och att målskytten är just den förre Berlinspelaren Blank gör publiken halvt vansinnig. Under resten av den ordinarie tiden så står hela hallen upp och hetsar sitt lag framåt. Berlin verkar mycket trötta men får en verkligt het målchans som backen Constantin Braun bränner när han skjuter över från en och en halv meter med nästan tom bur. Skotten i den tredje perioden är 7-7 men Berlin träffade inte målet under periodens sista tio minuter.
I förlängningen är Krefeld överlägsna och när sexton sekunder återstår så blir Francois Méthot frispelad framför mål av Christian Ehrhoff och Méthot missar inte utan gör enkelt 3-4. Skotten i förlängningen vanns av Krefeld med 1-5 och det är nog ganska mycket i underskott, för Berlin hade endast ett anfall och deras målvakt blockerade pucken minst tio gånger under förlängningen.
I vanlig hemmablindhet så blev T.J. Mulock matchens första stjärna och Boris Blank respektive Laurin Braun fick de andra båda stjärnorna. Enligt mig så var Krefelds veteranbackar Dusan Milo och Richard Pavlikovsky bland planens absolut bästa spelare och Krefelds lagkapten Herbert Vasiljevs var lysande. Ehrhoff skötte också sin uppgift lysande, han fick Briere att tappa spelet och Giroux att tappa humöret.
Resultattavlan i O2 World Arena Berlin rymmer antagligen 4 stycken sådana som hänger i Globen.
För att göra en jämförelse mot Elitserien så rättvis som möjligt har jag delat in matchen och upplevelsen i följande kategorier:
Biljettpris: 47 euro, vi hade inte köpt de dyraste men inte heller de billigaste biljetterna, vi satt väldigt bra men prisnivån är dock betydligt över de svenska priserna.
Publiksiffra: 14,100 inte fullsatt (14,200 vid ishockey, lite mer vid basket) men överlägsna samtliga elitserielag.
Program: Litet häfte med laguppställningarna och lite statistik gratis, större häfte med utförligare information 3,5 euro (gratis för de som hade säsongsbiljett). Betydligt bättre och billigare än de svenska motsvarigheterna.
Mat & dryck: Bretzel, Schnitzel, Bratwurst, Currywurst, Bockwurst, Chicken Nuggets och Döner Kebab, man behövde definitivt inte gå hem hungrig och priserna var mycket bra. Öl, vatten, läsk, kaffe, te och varm choklad till mycket bra priser, kanske för bra priser eftersom vissa som inte var så jätteintresserade av hockeyn hann med fem eller sex bägare öl innan den sista perioden var slut.
Stämning: Mycket bra, slår sannolikt de flesta svenska arenor, ståplatsläktaren i 02 World Arena Berlin tar ca 4,000 personer som får samtliga svenska klackar att se ut som söndagsskoleklasser på utflykt.
Hockeykunnande bland fansen: Väldigt blandad, alla är däremot väldigt enögda och fanatiska. Vissa kan inte skillnaden på offside och icing men är inte blyga för att skrika efter avblåsning för det ena eller andra (precis som de flesta hemmaklackar i Elitserien).
Speltempo: Något lägre än elitserien och allsvenskan och det är ofta väldigt öppen ishockey. I DEL vinner man matcher genom att göra fler mål än motståndaren och inte som i Sverige genom att släppa in mindre mål än motståndaren.
Tuffhet: Tufft, men väldigt sällan fult, det verkar finnas en respekt för motståndaren som saknas i Sverige. Det beror antagligen på den stora mängd transatlanter som spelat i DEL och präglat ligan. Gör du något fult så får du räkna med att få igen det med ränta vid något tillfälle, oftast ganska omgående.
Ojust/just hockey: Väldigt just, vilket till stor del beror på det låga speltempot, eftersom det inte går så fort så kan backarna relativt lätt hålla undan forwards utan att ta till ojustheter
Domarkvalitet: Riktigt usel, en av domarna i matchen höll inte ens svensk div. 2 klass. Usel skridskoåkning och om tempot hade varit högre så hade antagligen sett komiskt ut nu såg det mer tragiskt ut.
Slutsats: Elitserien är betydligt jämnare och har ett betydligt högre tempo men om några år så är det försprånget antagligen borta. Med de publiksiffror som finns i Tyskland så kommer ligan snart att attrahera mer än transatlanter på ned- eller uppgång. Loob & Co. kan bara drömma om att kunna konkurrera på sikt, i alla fall om marknaden får styra. Karlstad, Linköping, Jönköping, Gävle och de flesta andra städerna i Elitserien är för små med ett för litet publikunderlag. Stockholm, Malmö/Köpenhamn och i viss mån Göteborg är de enda svenska städer som på sikt kan konkurrera men med tanke på hur publiksiffrorna ser ut i just de städerna så kan man inte annat än att bli pessimistisk.
För er som undrar vad Unerlaubter Weitschuss är för något, så är det vad tyskarna kallar icing (en ordagrann översättning är otillåtet skott utanför).
