Preview 2013
"...and the clock is ticking down here in the third period and the fans are on their feet cheering in wild fashion for their team, the..."
Ja, kanske är det så det kommer att låta från TV:n i mitt vardagsrum någon gång framåt försommaren när Stanley Cup skall delas ut till världens bästa hockeylag. Säsongen 2013 lär bli en magnifik upplevelse. 48 matcher per lag på 99 dagar. Matcher varenda dag, utan uppehåll. Inget julfirande, ingen Winter Classic, ingen All Star-helg. Bara riktiga, tuffa och spännande bataljer mellan lag som inte kommer att ha råd att ha en endaste svacka. Ett par "loosing streaks", då är du rökt. Skador på nyckelspelare och du är borta. Slarviga förberedelser och onödiga förluster och du kan börja boka golfbanor.
Den här säsongen kommer inte att visa någon nåd. Den kommer obarmhärtigt att sålla agnarna från vetet. Ett par tama matcher i början på säsongen kommer obönhörligen att straffa sig. Det finns ingen tid att reparera skador gjorda. Det är allt eller inget. I öst är ett lag som Capitals lagda under lupp. Tre nya coacher, alla gamla polare, ska försöka ingjuta hopp i en förvirrad trupp och organisation som inte riktigt vet vilket ben de ska stå på. Givet verkar i alla fall vara att Adam Oates tänkt släppa lös den ryska rottweilern Alexander Ovechkin för att han skall kunna koncentrera sig på det han kan bäst - att göra mål.
Sidney Crosby är tillbaka, kanske starkare än någonsin, och skall tillsammans med Malkin, Neil, Kunitz och de andra i Steel City försöka visa sina belackare i framförallt Philadelphia att förra årets slutspelsdebacle bara var en parentes i historien. Penguins blir oerhört farliga, även om defensiven inte på långa vägar är uppstyrd. Vokoun är inhämtad för att avlasta "blomman" inför playoffs. Final? Sabres, Senators och Flyers kommer alla gå all-in för att ge Rangers och Penguins en match om Conference-titeln. Framförallt Sabres ser livsfarliga ut med Lindy Ruff - som vanligt - i båset och Ryan Miller mellan stolparna. Senast en final spelades i norra New York State var 1999. Dags igen?
Bröderna Staal är det tänkt skall, mellan familjemiddagarna i Raleigh, få fart på Alexander Semin, denna gåta till hockeyspelare, som har all talang i världen men som inte riktigt blommat ut i all sin prakt p g a uppenbara attitydsproblem. Tillsammans blir trion nyckeln för Hurricanes slutspelschanser. Rangers däremot ser nästan ruskigt kompletta ut. Undviker de skador och Nash kommer igång med målskyttet har de Conference-titeln som i en liten ask. Varning för "Henke-nerver" i avgörande matcher dock. Inte Patrick Roy direkt.
I väst ser maskinen Blues starkast ut, tätt följt av Canucks och Kings. Hitchcocks mannar behöver bara omsätta grundseriens stabila spel till slutspelsvinster, för grundserien kommer de att rusa igenom utan omsvep. Duon Halak och Elliot släpper inte fler än två puckar per match så det räcker med ett skitmål i var period för att Blues ska storma fram mot titeln i väst. Regerande mästarna i LA har truppen intakt men ett par skador som oroar. Baksmällan finns där, men vi som legat där i soffan efter en vild natt vet att tiden läker alla sår, eller i det här fallet fyllor. Lockouten kan ha varit bra för Kings. Hungern betyder allt i hockey, och när det värsta illamåendet har lagt sig, blir man inte sugen på mat då? Kings kommer att vara bra, mycket bra.
Canucks börjar och slutar med Sedinarna. Och Keslers skada. Och Schneiders kapacitet. Och Luongos vara eller icke vara. En mellansäsong? I giganten Nicklas Lidströms frånvaro lär Red Wings få tampas med lag som Predators, Ducks och Flames om den sista slutspelsplatsen. Zäta och Datsyuk är två av de bästa i den här sporten, men 2 mot 2 är ingen känd spelform i ishockey. Det här är återigen Sharks år. Eller inte. Thornton kommer tyvärr få sälla sig till alla Janneys, Neelys och Housleys som spelaren som var alldeles för bra för att inte få vinna Stanley Cup. But you had a great career, Joey. Be proud.
Varning utfärdas härmed för vildarna från Minnesota. De var ligans bästa lag efter 25 matcher förra året innan den förhatliga pesten slog till (skadepesten alltså). Med Parise och Suter som sprillans ny ryggrad och med kompetente Mike Yeo i båset kan det bli en rolig vår i "The Twin Cities". Slutligen bör unga Colorado och Edmonton ämnas. En kort säsong kan borga för unga, pigga och hungriga "youngsters" med lite eller inget att förlora. Skrällvarning!
