Preview: Montreal Canadiens – Ottawa Senators
NHL:s näst bästa lag efter grundserien, Montreal Canadiens, möter i den första omgången Ottawa Senators, som efter en stark spurt la beslag på den första Wildcard-platsen i den östra konferensen.
Den här uppgörelsen mellan två av de fem kanadensiska lagen som tog sig till Stanley Cup-slutspelet kan bli en uppvisning i strålande målvaktsspel men den kan också bli en tuff, ful och grinig historia.
Media kommer garanterat (Bjurman och Hugosson har redan börjat) måla upp den här konferenskvartsfinalen som en kamp mellan Carey Price & Andrew Hammond och/eller mellan Erik Karlsson och PK Subban. Jag håller till viss del med dem men det är antagligen inte någon av de spelarna som kommer fälla avgörandet, det brukar alltid stiga fram någon oväntad som tar över
Jag nöjer mig med att konstatera att Subban och Karlsson båda tillhör kandidaterna till Norris Trophy även om jag själv inte skulle ge den till någon av dem. Hammond har spelat sitt livs hockey under de senaste månaderna, kommer han att kunna fortsätta så säsongen ut? Kanske, men jag är mycket tveksam, han kommer definitivt inte att kunna upprepa det här spelet under nästa säsong. Price har däremot tillhört NHL:s toppmålvakter de senaste säsongerna och efter OS 2014 har han tagit ytterligare ett kliv framåt i sin utveckling och är storfavorit till att vinna Vezina Trophy och han ligger dessutom väldigt bra till att som förste målvakt sedan 2002 även vinna Hart Trophy.
Historik:
Sedan Ottawa Senators debuterade i NHL säsongen 1992-93 har Montreal och Ottawa mötts 125 gånger i NHL. Ställningen lagen emellan är jämn, Montreal har vunnit 61 av matcherna medan Ottawa vunnit 59 och om man räknar poäng så leder Montreal med 135 poäng mot 131 poäng för Ottawa. Under årets säsong har Ottawa gått segrade ur striden tre gånger medan Montreal fått nöja sig med en seger och målskillnaden är 14-9 i Ottawas favör.
De här lagen har trots att de spelat i samma division under alla de 22 säsonger (inkl. årets säsong) som Ottawa existerat bara mötts en enda gång i slutspelet och det var säsongen 2013-14. Då vann Ottawa över divisionssegrarna Montreal med 4-1 i matcher i en serie som de flesta kommer ihåg för alla kontroverser. Efter att Lars Eller tacklats blodig av Erik Gryba i den första matchen så eskalerade fientligheterna lagen emellan snabbt. Jag tror egentligen inte att spelarna i de båda lagen tycker så fruktansvärt illa om varandra eftersom båda lagen har andra rivaler som de tycker betydligt sämre om men fansen avskyr däremot verkligen varandra sedan den förra slutspelsserien mellan lagen.
Ottawa debuterade i NHL säsongen 1992-93 och vann sin första match någonsin i NHL mot just Montreal Canadiens med 5-3 den 8 oktober 1992. Resten av säsongen blev däremot ingen höjdare för Ottawa som bara vann 9 matcher till under säsongen och blev delad sist tillsammans med den andra nykomlingen San Jose Sharks med 24 poäng. För Montreal gick det desto bättre, laget vann sin senaste och tjugofjärde Stanley Cup just den säsongen efter att laget vunnit hela 10 övertidsmatcher under slutspelet.
Efter de obligatoriska usla säsongerna under klubbens barndom så har Senators lyckats riktigt bra, i år har de nått slutspelet för 15:e gången på 22 säsonger, laget har vunnit sin division vid fyra tillfällen och har vunnit President's Trophy en gång plus att de förlorat en Stanley Cup final under sin relativt korta livslängd. Montreal å sin sida är NHL:s äldsta och mest meriterade klubb med 24 Stanley Cup vinster men laget har inte vunnit Stanley Cup sedan Ottawas debutsäsong. Laget har däremot nått konferensfinal två gånger sedan dess, förra säsongen plus 2010 då Philadelphia Flyers blev för svåra och det är ett klart bättre resultat än vad Ottawa lyckats med sedan deras största framgång Stanley Cup finalen 2007.
Årets säsong:
Montreal plockade näst mest poäng i NHL och de 110 poäng laget fick ihop är den högsta poängsumma laget nått sedan säsongen 1988-89 då Habs tog sig hela vägen till Stanley Cup finalen. Laget vann 50 matcher under säsongen och det var bara sjunde gången genom tiderna som man vunnit så många matcher under en säsong.
Flera av lagets spelare satte personliga rekord under säsongen, bland dem återfinns PK Subban, Max Pacioretty, Dale Weise, Brendan Gallagher och Alex Galchenyuk. Veteranerna Andrei Markov, Brandon Prust och Tomas Plekanec stod för gediget spel, rookien Jacob de la Rose och backtalangen Nathan Beaulieu slog igenom ordentligt och nykomlingen Jeff Petry har imponerat sedan trading deadline. David Desharnais, Alexei Emelin, PA Parenteau, Manny Malhotra och i viss mån Lars Eller tillhör de som inte riktigt har infriat förväntningarna men någon av dem kommer säkert kliva fram nu när det är dags för slutspel.
Den stora anledningen till Montreals lyckade säsong är givetvis Carey Price som redan vunnit ett NHL-pris den här säsongen (han delar William Jennings Trophy som går till målvakterna i laget som släppt in minst mål i ligan under säsongen med Blackhawks Corey Crawford) är favorit till både Hart Trophy och Vezina Trophy. Price har satt nytt klubbrekord med 44 vinster och är nu före Habs målvaktslegender Jacques Plante, Ken Dryden, Bill Durnan och Patrick Roy. Han hade lägst GAA, han vann flest matcher och han hade högst räddningsprocent i NHL under säsongen, det har ingen målvakt lyckats med under en säsong sedan Ed Belfour säsongen 1990-91.
Ottawa började säsongen hyfsat under oktober och november med 10 vinster och 24 poäng på 23 matcher. I slutet av november och i december gick det däremot riktigt illa och efter 27 matcher fick coachen Paul MacLean sparken och Dave Cameron blev lagets nye coach. Efter en kort uppryckning före jul så föll Ottawa tillbaka i samma gamla spår igen och det blev inte mycket bättre i januari. I februari kommer en ny uppryckning men det finns inget som helst som tyder på att laget ska kunna blanda sig i striden om slutspelsplatserna i den östra konferensen.
När mars börjar ligger Ottawa 14 poäng efter laget som har den andra wildcardsplatsen i konferensen men nu händer det saker. Hammond spikar igen, Karlsson börjar dominera och rookien Mark Stone börjar vräka in mål och poäng. Ottawa vinner 11 av 16 matcher under månaden men mot slutet så hackar spelet och när laget förlorar tre raka matcher mot Rangers, Toronto och Florida tror alla att saken är klar och att Ottawa inte kommer orka hela vägen fram.
Ottawa ville annat och avslutar med poäng i 8 raka matcher varav de sju vinster, fyra av vinsterna är efter OT eller straffar och de extra poäng laget plockar där räcker för att passera både Pittsburgh Penguins och Boston Bruins i slutspelsstriden. Extrapoängen de plockade hem i OT/straffar plus att både Boston och Pittsburgh avslutade säsongen uruselt gav Ottawa den första wildcardsplatsen med 99 poäng. 99 poäng är lagets bästa poängskörd sedan säsongen 2006-07 då Sens tog sig hela vägen till Stanley Cup finalen.
I Ottawa är de framförallt målvakten Andrew Hammond och Erik Karlsson som fått de mesta och största rubrikerna men även lagets bägge rookies Mark Stone och Mike Hoffman förtjänar en stor eloge för att laget lyckades ta sig till slutspel trots allt. Mark Stone kommer med all sannolikhet få mängder av röster i striden om Calder Trophy eftersom de senaste månader är lättare att komma ihåg än säsongsstarten. Det skulle inte förvåna mig om Filip Forsberg som såg ut att springa ifrån i säsongsstarten inte ens kommer att hamna bland de tre främsta i rookieomröstningen.
En i svensk media förbisedd faktor till Ottawas slutspurt är backen Marc Methot som gjorde comeback efter skada under december. Methot återtog då platsen jämte Karlsson och det innebar att Karlsson vågade spela ut på ett helt annat sätt än under säsongens början. Clarke MacArthur och Kyle Turris har också stått för riktigt bra säsonger och Mika Zibanejad kom igång under våren och nådde personbästa under säsongen. Alex Chiasson, Bobby Ryan, David Legwand och Milan Michalek har alla varit något av en besvikelse medan lagets tredje rookie Curtis Lazar gjort en helt godkänd säsong.
Ottawa har givetvis gjort en enorm prestation genom att ta in de 14 poäng som laget var efter sista slutspelslag i slutet av februari men faktum är att om bara Boston och Pittsburgh spelat någorlunda normalt de sista 20 matcherna hade Ottawa inte haft en chans. Boston var inte ensamma att tappa spelet under slutspurten men de låg sämst till av lagen som underpresterade mot slutet. Jämför de 20 avslutande matcherna för Boston 10-5-5, Detroit 7-10-3, Islanders 7-8-5, Pittsburgh 7-10-3 med Ottawa 15-3-2 så förstår ni varför Ottawa lyckades ta en slutspelsplats.
Om man ska tro diverse journalister och ”experter” så är poängen som plockas de sista 30 matcherna mer värdefulla än alla andra. Ottawa hade följande statistik på de 31 sista matcherna: 23-4-4, vilket är ett enormt bra resultat men samtidigt verkar ingen journalist bry sig om att Montreal hade ett liknande resultat från mitten av december till den siste februari nämligen 24-6-3 på 33 matcher.
Montreal har nog inget emot att media stirrar sig blinda på Ottawas avslutning på säsongen och på så sätt för över favoritskapet på Ottawa (något som egentligen är absurt). Det är antagligen ytterligare en bra tändvätska för Habs som trots sin succésäsong under hela våren fått leva i kanadensisk medieskugga av Toronto Maple Leafs episka fiasko. Det finns en större anledning att tro på Ottawa än lagets suveräna slutspurt och det är att laget de senaste tre säsongerna har ett kraftigt övertag på Montreal. Ottawa har vunnit 8 av de 13 senaste matcherna lagen emellan och har tre raka segrar mot Montreal från årets säsong.
Nyckelspelare:
Montreal
Matchvinnaren: Max Pacioretty
Pacioretty är Canadiens obestridlige, och kanske ende riktiga matchvinnare. Ojämnheten som tidigare varit hans signum är som bortblåst, och om det är något man kan lita på i årets Montreal Canadiens så är det att Pacioretty kommer att göra mål. Oroande att han råkade ut för en hjärnskakning för en knapp vecka sedan, och hans status är osäker inför de inledande matcherna.
Försvarsgeneralen: P.K. Subban
Har egentligen haft en bättre säsong än när han vann Norris Trophy. Den enda skillnaden är att han har en snålare poängskörd, till följd av att laget inte fått sitt power play att funka. Subban spelar med känslorna utanpå, och har tappat lugnet tidigare i slutspel. Men allt som oftast har han trots det varit Canadiens bästa utespelare. Har Subban en bra serie är mycket vunnet.
Målvakten: Carey Price
På andra sidan står ligans hetaste målvakt. Men i Canadiens mål står ligans bästa målvakt, och kanske till och med bästa spelare. Carey Price har sedan OS-uppehållet förra året spelat helt magiskt, och den gångna säsongen är en för historieböckerna. Är den enskilt största nyckelspelaren för Canadiens, inte bara i den här matchserien, utan i hela slutspelet. Så som han har spelat är det han som på egen hand ska ta Canadiens till klubbens 25:e titel, om det ska bli någon i år.
Doldisen: Dale Weise
26-åringen har haft sin överlägset bästa NHL-säsong i karriären, med 29 poäng på 76 matcher. Gjorde även flera viktiga mål för Canadiens i förra slutspelet. Han är som gjord för en roll i bottom 6 i ett bra slutspelslag, även om han fått gästspela i topp 6 under relativt långa perioder. Om Dale Weise kan krypa under skinnet på motståndarna som han gjorde mot Boston förra året kommer han bli otroligt viktig för Habs.
Ottawa
Matchvinnaren: Erik Karlsson
Han är enligt många ligans absolut bästa offensiva back. Han vann backarnas poängliga övertygande och har visat de senaste månaderna att han är lagets absolut viktigaste spelare. Med sina offensiva kvaliteter kan han förändra en matchbild och avgöra matcher på egen hand. Erik Karlsson är verkligen en stor matchvinnare för Ottawa Senators.
Försvarsgeneralen: Marc Methot
Han har varit skadad första halvan av säsongen men har återvänt som den backklippa han är. Han är Ottawas bästa defensiva back och ger en trygghet till hela laget i försvarszonen. Inte minst är han väldigt viktig för Karlsson då dem bildar backpar igen och Karlsson som fick igång sin poängproduktion på allvar när Methot kom tillbaka. Methot kommer bli väldigt viktig på backen i slutspelet.
Målvakten: Andrew Hammond
Hamburglar som han kallas är kanske den spelaren som gjorde slutspelet möjligt för Ottawa. Han plockades upp från AHL när Lehner och Anderson gått sönder och levde ut som en världsmålvakt match efter match mellan stolparna. Hammond har verkligen visat att han kan spika igen och göra avgörande räddningar för sitt lag. Om man ska gå långt i ett slutspel gäller det att ha en bra målvakt. Med Hammond i målet ser Ottawa väldigt starka ut.
Doldisen: Mark Stone
Stone gör sin första hela säsong i Ottawa och har gjort det fantastiskt bra. Han har visat gång på gång att han är en vass målskytt med sina 26 mål och 64 poäng totalt. Han kan göra väldigt viktiga mål för laget. En spelare som Stone kommer bli väldigt viktig i ett slutspel med tajta och jämna matcher.
Tre nycklar till seger:
Montreal
Carey Price
44 vinster, 9 hållna nollor, GAA 1,96 och SAV% ,933, den statistiken gör att Price som förste målvakt sedan Ed Belfour 1990-91 var etta i NHL i vinster, GAA och räddningsprocent. Det är bara Braden Holtby, Tuukka Rask och Jonathan Quick som stått mer under årets säsong, vad man än kan letar så tillhör Price eliten i ligan. När det sedan gäller slutspel så klagades det länge på att Price aldrig vunnit något och att han alltid viker ned sig när det gäller. Hatarna fortsätter med detta trots OS-guld och fjolårets konferensfinal men även om Price inte har lika bra statistik från Stanley Cup slutspelet som serien så är han överlägsen motståndarnas målvakt Andrew Hammond som bara har 4 slutspelsmatcher från Binghampton Senators under fjolåret att luta sig mot. Hammons facit på de 4 matcherna var 1 vinst, GAA 2,95 och SAV% ,891. Price bör och måste vara bättre än målvakten på andra sidan rinken för att Habs ska avancera till nästa omgång.
Rutinen
Att Montreal tog sig till konferensfinal förra säsongen borde betyda en hel del. Att sedan en veteran som Sergei Gonchar har anslutit till truppen betyder också enormt mycket, även om Gonchar inte spelar en enda sekund i slutspelet så kommer han att hjälpa de yngre backarna Nathan Beaulieu, Jeff Petry, Alexei Emelin & Greg Pateryn bara med sin närvaro. I Ottawa saknas däremot rutin är det någon mer än Chris Neil och Chris Phillips som varit med om några framgångar i Stanley Cup slutspel?
Spelet 5 mot 5
Normalt sett så nämner alla Specialty Teams som en nyckel men i år har det varit färre utvisningar än vanligt i NHL och i slutspelet brukar domarna bli ändå mer restriktiva med att blåsa så det gäller att vinna spelet 5 mot 5. Montreal har hela säsongen tillhört de bättre lagen i NHL trots lagets PP varit så dåligt och en bra PP kan bara avgöra enstaka matcher. Fungerar inte spelet 5 mot 5 så har det antagligen ingen som helst betydelse om PP klickar i 25% av fallen eller om utfallet håller sig runt 15%.
Ottawa
Målvakten
Då sägs alltid att för att gå långt i ett slutspel gäller det att ha en bra målvakt som kan göra avgörande räddningar för laget. Andrew Hammond har verkligen visat att han är en sådan målvakt. För att Ottawa ska kunna vinna måste Hammond fortsätta spela på den nivån han tidigare visat upp.
Unga spelarna
De yngre spelarna som Hoffman, Stone och Zibanejad måste fortsätta leverera på samma sätt som dem gjort de senaste månaderna. Utan deras poängproduktion kan det bli väldigt svårt att vinna en tuff matchserie mot Montreal.
Drivet på mål
Det har inte undgått att Montreal kanske har ligans bästa målvakt. Carey Price har vunnit mängder av matcher för Montreal den här säsongen och har varit deras absolut viktigaste spelare. Det gäller att skjuta mycket och driva hårt på mål varje gång för att sätta Price i obalans.
Förmodade laguppställningar:
Montreal
Pacioretty – Desharnais – Parenteau
Galchenyuk – Plekanec – Gallagher
de la Rose – Eller – Smith-Pelly
Prust – Mitchell – Weise
Markov – Subban
Emelin – Petry
Beaulieu – Gilbert
Price (Tokarski)
Ottawa
MacArthur-Turris-Stone
Hoffman-Zibanejad-Ryan
Condra-Pageau-Lazar
Smith-Legwand-Chiasson
Methot-Karlsson
Wiercioch-Ceci
Borowiecki-Gryba
Hammond (Anderson)
Skador:
Montreal
Max Pacioretty missade de två sista matcherna i grundserien med vad som med all säkerhet är en hjärnskakning, även om klubben ännu inte bekräftat det. I skrivande stund är det oklart om han är tillbaka i spel när serien drar igång, men han deltog fullt i träningen på måndagen. Även Tom Gilbert missade de avslutande matcherna i grundserien med en överkroppsskada, men allt pekar på att han kommer att vara tillbaka i spel när serien drar igång. Gilbert tränade även han i måndags.
Ottawa
Chris Neil är skadad sen länge med en tumfraktur, Milan Michalek lika så, men har börjat gå på is. Robin Lehner befinner sig på skadelistan resten av säsongen.
Så går det:
Dan Augustsson (MON):
Jag tror att verkligheten kommer ifatt Andrew Hammond nu när han har fått lite tid att fundera innan slutspelet börjar. Den verklige Hammond är troligen mer lik den Hammond som hade följande statistik i AHL innan han blev uppkallad till NHL: 25 matcher, 7 vinster, 3,51 GAA och, 898 i räddningsprocent än den Hammond som spelat sitt livs hockey sedan han blev uppkallad. Om bara Price håller sin vanliga standard samtidigt som Hammond spelar mer normalt vinner Habs med 4-1.
Oliver Åbonde (MON):
Form är övergående – klass är inte det. Carey Price vinner målvaktskampen mot Andrew Hammond och tar Canadiens till nästa runda efter 4-2 i matcher, och alla Habsfans kan en gång för alla glömma mardrömsserien för två år sedan.
Henrik Rittblad (OTT):
Montreal kom på andra plats i hela ligan vilket ger klara indikationer på att det är ett väldigt bra lag. Deras största styrka är försvarsspelet där Price gör den största skillnaden i målet. Men att Montreal lyckades samla ihop 11 poäng fler än Ottawa tycker jag inte säger så mycket. Jag tror att Ottawa kommer vinna den här kvartsfinalserien på grund av att dem har en otroligt fin form och en stark lagsammanhållning efter den bragdartade rushen som tog dem till slutspel. Samt har Ottawa haft erkänt enkelt mot Montreal där dem vunnit de tre senaste matcherna. Montreal gillar inte alls att möta Senators. Mitt tips: Ottawa vinner med 4-2 i matcher.
Spelschema:
Onsdag 15 april Montreal - Ottawa (Viasat Sport kl. 01:05)
Fredag 17 april Montreal - Ottawa (Viasat Sport kl. 01:05)
Söndag 19 april Ottawa - Montreal (Viasat Hockey kl. 01:05)
Onsdag 22 april Ottawa - Montreal
Fredag 24 april Montreal - Ottawa
Söndag 26 april Ottawa - Montreal
Tisdag 28 april Montreal - Ottawa
