Preview: Nashville Predators – Chicago Blackhawks
Nashville mot Chicago – en matchserie som kan bjuda på fyrverkerier.
Nashville Predators och Chicago Blackhawks har ett förflutet i slutspelssammanhang. 2010 möttes man i första slutspelsomgången i en tajt kamp där den 5e matchen stack ut när ställningen stod 2-2 i matcher och man möttes i United Centre. Chicago lyckades vinna under dramatiska omständigheter efter att Patrick Kane först lyckats kvittera med en man utvisad och bara 13 sekunder kvar av matchen. Väl in i förlängningen kunde Marian Hossa frälsa laget och ta matchbollen som man sedan förvaltade i matchen därpå. Detta kan vara en bra försmak till vad som komma skall mellan dessa lag i år igen.
Förutom historien om den matchserien finns det givetvis ytterligare rivalitet mellan lagen då båda spelar i samma division. Många Chicago fans åker till Bridgestone Arena under grundserien för att se sitt Hawks möta Predators där hemmalagsfansen ibland har fått se sig som minoritet mot de många inflygande Chicagofansen. För Nashville som är en ung organisation inom NHL, så är matcherna mot Chicago de hetaste mötena på säsongen som enbart kan mätas mot den forna divisionsrivalen Detroit Red Wings.
Även om mötena lagen emellan ofta blir tajta så har Chicago varit numret större och tagit hem matcherna när det gäller som mest. Chicago har dock under denna säsong kanske inte riktigt varit det där självklara och stabila stjärnlaget många är vana att se dem. Spelare som Patrick Sharp har underpresterat och med en skadad Patrick Kane finns det orosmoln för laget från ”Windy City” som går in i slutspelet med 4 raka förluster. Samtidigt kommer det uppgifter om att Patrick Kane kan trots allt vara spelklar tills första matchen och detta är helt klart en boost för Blackhawks. En spelare som Kane har statusen att vara ”the difference maker”, som kan vara avgörande till att Chicago går vidare i slutspelet.
Nashville har samtidigt överraskat de flesta kritiker under grundserien. Med bländande spel av bland annat Filip Forsberg, Pekka Rinne, en pånyttfödd Mike Ribeiro och bra försvarsspel var Predators effektiva framåt och svåra att slå hål på. Men sedan slutet på februari har framgångarna minskat där de nu precis som Chicago, går in i slutspelet med en negativ trend och hela 6 raka förluster. Peter Laviolette har tillfört en ny aggressivare och mer offensivt orienterad hockey till Nashville där man börjat se nya stjärnor som just Filip Forsberg leverera. Laviolette har också tunga slutspelsmeriter som Predators inte varit i närheten av tidigare och värdet av dessa framgångar växer när det nu är dags för slutspel.
Under säsongen har lagen mötts fyra gånger där Chicago vann tre av dessa matcher. Dock avgjordes 1 match på övertid och 1 på straffar till Blackhawks fördel vilket bådar för en fantastiskt tät slutspelsomgång där det nästan kan sluta hur som helst. James Neal stod för 5 mål i denna matchserie och Marian Hossa var likt slutspelsomgången 2010, en avgörande faktor när han gjorde två mål 6e december i en match som nog var den mest välspelade av alla fyra matcher dem emellan.
De vi har att se fram emot med denna slutspelsomgång är två offensiva lag som inte är villiga att släppa på gasen och har mycket att bevisa sett till den senaste tidens sviktande spel. Kan Nashville återfinna sin tidigare form på säsongen och få revansch från 2010? Eller hittar Chicago en extra växel nu när slutspelet drar igång parallellt med att Patrick Kane kommer förstärka laget?
Nyckelspelare:
Nashville
Matchvinnaren: James Neal
Neal har kämpat mot vad som sägs vara sviter efter en lätt hjärnskakning under säsongen vilket begränsade hans medverkan i grundserien. I matcherna mellan Chicago och Nashville under grundserien visade dock Neal en rejäl matchvinnaranda. 5 mål och däribland ett hattrick var tunga faktorer för framgång i dessa matcher. Neal har även stått för många game-winning-goals under grundserien och denna ingrediens är avgörande att ta fram för att bli den där extra faktorn som Preds behöver till ett avancemang.
Försvarsgeneralen: Shea Weber
Han måhända fått se sig passerad i den offensiva kolumnen av kollegan och utropstecknet Roman Josi, men när de gäller ledarskapet för laget och inte minst att leda ett försvarsspel är Shea Weber den ultimata spelaren för rollen. Bara hans fysiska närvaro är vital för Nashville och med troligtvis världens hårdaste slagskott är han en otroligt fruktad motspelare. Weber har dock inte levererat den sista tiden på säsongen och var även skadad ett tag i samma veva. Men om det är någon back i NHL som ska betitla sig ha bäst lägstanivå så är det Weber… och nu när det är mer allvar än någonsin så tvivlar jag inte på att Weber kommer kliva fram igen.
Målvakten: Pekka Rinne
NHL:s utan tvekan bästa målvakt fram till omkring februari. Rinne har stått för en otrolig comeback efter att ha fått 2013-2014 förstörd pga höftskada och bakterieinfektion. Han råkade dock ut för en skada i januari men kom tillbaka lika stark fram till dess att Predators gick ner i varv under februari-mars. I slutspelssammanhang var Rinne klart den avgörande faktorn till att Predators besegrade Anaheim 2011 och Detroit året därpå. Men på senare tid har som sagt laget och Rinne inte spelat på topp. Kapaciteten finns givetvis där men det kräver att Rinne och Co hittar gammal god form. Då får Chicago se upp!
Doldisen: Craig Smith
I skuggan av Weber, Rinne, Josi, Neal, Forsberg och Ribeiro så finns många underskattade spelare från säsongen. En av de många spelare som får kanske lite mindre med uppmärksamhet är Craig Smith. Förra säsongen 13-14 gjorde han över 20 mål och denna säsong är inget annorlunda. Smith är en spelare som till ögonen kan ses som en riktig slitvarg och grovjobbare. Men utöver denna egenskap så är han en numera stabil målskytt och är inte den roligaste att möta i sarghörnet. Om Neal står för målskyttet, Ribeiro för passningarna och Forsberg för tricksen så står Smith för den uppoffrande offensiv spelstilen som ofta hamnar i skymundan bland forwards.
Chicago
Matchvinnaren: Patrick Sharp
Blackhawks största trollgubbe och matchvinnare hittar vi för närvarande på skadelistan, då fick jag använda mig av en back up-plan. Sharp har under säsongen inte hittat rätt så mycket som ledningen hade hoppats. Med en framskjuten position finns alla möjligheter att målskyttet börjar ta fart igen.
Försvarsgeneralen: Niklas Hjalmarsson
”Hammer” som smålänningen vardagligt kallas har växt fram till en nyckelspelare i det defensiva. Han spelar alla viktiga situationer och har lyft sitt spel efter det. Han är som många redan vet ingen spektakulär spelare utan går till jobbet och gör sitt varje dag. Backparet med Johnny Oduya måste fungera för att skapa framgång.
Målvakten: Corey Crawford
Crawford inkasserade sin andra William Jennings Trophy i karriären för säsongens bedrifter. Det är andra segern på tre säsonger för Crawford som fortsatt inte lyckats att rugga av sig den kritik att han inte håller i viktiga situationer, trots att han visat motsatsen. Årets 82 matcher kan ha varit Crawfords bästa och kommer att behöva bibehålla spelet i det stundande slutspelet för att ta sitt lag långt.
Doldisen: Brandon Saad
Att kalla Saad en doldis är kanske ett ”understatement” fast ska vi kolla den breda publik är han relativt okänd. Han agerar tredjehjul med Toews och Hossa i en fruktad förstalina. Han har lyft sitt spel flera nivåer under säsongen och kommer att bli otroligt viktig i Kanes frånvaro, men självklart även också i hans närvaro. Saad får jobbet gjort i båda ändar av isen.
Tre nycklar till seger:
Nashville
Colin Wilson och Mike Fisher
När Predators gick som bäst under säsongen så var andra kedjan med framförallt Colin Wilson och Mike Fisher dynamon till Nashvilles framgång. Wilson som länge har setts som en forward med hög kapacitet, blommade efter att Fisher kom tillbaka i november efter en hälseneskada. Wilson har stått för 20 mål under säsongen och Fisher hade en riktigt bra säsong sett till antalet spelade matcher. Sett till hela säsongen har ändå Ribeiro, Smith, Forsberg och Neal varit de mest stabila gällande den offensiva produktionen men för att Predators ska hitta rätt igen måste produktionen breddas som det varit tidigare där Wilson och Fisher kliver fram.
Försvarsspelet måste bli tajtare
Predators var riktigt tajta under de inledande 75% av säsongen där man låste mitten och blålinjen bra, men de senare 25% av säsongen har det inte sett lika dant ut. De unga försvararna Seth Jones, Ryan Ellis, Roman Josi och Mattias Ekholm såg ut att ha spelat minst 10 år i NHL fram tills omkring februari/mars. Vid detta skede bytte man till sig Cody Franson och på något vis har man inte sett lika stabila ut bakåt sen dess. Om Predators försvarsspel fortsätter att vobbla i inledande matcher kan jag se justeringar i uppsättningen där Franson kan bli spelaren som får lämna plats åt Volchenkov eller Victor Bartley för att återfinna stabiliteten då Franson än så länge levererat ett osäkert intryck i sitt spel.
(Den orutinerade och ungdomliga) Energin
Det finns många slutspelsdebutanter inför detta slutspel och det gäller att inte visa någon som helst respekt för Chicago och dess slutspelsrutin inför denna matchserie. Man måste nu slå på en ”reset button” för att hitta tillbaka och köra fullt ut med ingen som helst uppseende för vem man möter för att återfinna den energi som florerade och såg till att Nashville var NHLs bästa lag fram till omkring februari-mars. Chicago är samtidigt det laget ALLA vill slå och inte minst Nashville i och med divisionsrivaliteten och de häftiga matcher som brukar bli dem emellan. Om Nashville visar den offensiva vilja och energi som de gjorde under de inledande 75% av säsongen finns det bra möjligheter till avancemang.
Chicago
Corey Crawford
För att Blackhawks skall kunna gå en lång och hård serie mot uppstickaren Nashville utan lagets största stjärna krävs det att lagets burväktare håller laget på sina axlar. Journalister och expert är fortsatt oroliga för Crawford, känslan är den motsatta. Det blir en häftig fight mot Pekka Rinna.
Saad-Toews-Hossa
Lagets förstakedja måste fortsätta att prestera bra hockey. Ödet ligger mångt och mycket i deras händer. Hossas fantastiska tvåvägsspel kan bli en riktig krydda om han får sitt målskytte att lossna till en mer konsekvent nivå. Toews är den fantastiska ledare som har plockat upp sitt spel nämnvärt när ansvaret i stora delar ligger på honom. Det snackas ofta om att Toews tar fler risker i offensiven, vilket behövs.
Powerplay
Den sista 1,5 månaden har powerplay inte sett bra ut, man blir hållna mycket på utsidan vilket leder till att det mest bara rinner ut i sanden. Det är som i alla offensiva sammanhang så saknas Kane något enormt. Han är killen som satte upp powerplayet och ofta fick något bra att hända. Han är en mästare att plocka in pucken i zon. Det kommer bli viktigt att ge Teuvo Teräväninen chansen att axla samma roll som Kane, i en liten annan utsträckning.
Förmodade laguppställningar:
Nashville
Forsberg-Ribeiro-Neal
Wilson/Fiala-Fisher/Wilson-Smith
Cullen/Stålberg-Järnkrok-Santorelli
Bourque-Gaustad-Beck/Nystrom
Josi-Weber
Volchenkov/Bartley-Jones
Ekholm-Ellis/Franson
Rinne
Hutton
Chicago
Saad-Toews-Hossa
Versteeg-Vermette-Sharp (Kane?)
Bickell-Richards-Shaw
Nordström-Krüger-Teräväinen
Keith-Seabrook
Oduya-Hjalmarsson
Timonen-Rozsival
Crawford (Darling)
Skador:
Nashville
Mike Fisher har avstått de knappa sista matcherna på säsongen och är listad day-to-day och är ett tungt avbräck ifall han missar matcher i slutspelet. Eric Nystrom har varit borta i drygt 1 månad pga en ”lower body injury” och det är tveksamt till att han ens är med i matchserien mot Chicago. Cody Franson är precis som Fisher listad day-to-day.
Chicago
När slutspelet drar igång kommer två namn att finnas på skadelistan, Daniel Carcillo som troligtvis om inget speciellt händer inte kommer att ställa sin skridskor på isen. Sen har vi Patrick Kane som har ett brutet nyckelben och än inte har något direkt plan då han är tillbaka i spel. Mitten av maj säger rapporter. Fast utvecklingen går mycket fortare än förväntats då han redan skjuter slagskott och tar lite kontakt på träningarna. Han lever på gränsen till att kunna göra debut redan första matchen på onsdag.
Så går det:
Martin Pettersson (NSH):
Chicago har i och för sig inte heller bländat i sitt spel den senaste tiden men jag kan inte se Nashville slå Chicago så som Predators spelat i slutet på grundserien då Hawks kan det här med slutspelshockey mycket bättre än ungtupparna i Nashville. Samtidigt kan jag se ett scenario där Nashville finner på nytt funnen energi av att just möta Chicago och med hemma is fördel som man har kan det kanske ändå bli tajtare än somliga tror. Om Nashville kan hitta tillbaka till gammal form kan laget slå Chicago men i detta skede ser jag Blackhawks som vinnare i en matchserie som slutar 4-1 till Blackhawks med risk för en sweep och 4-0. Jag ser även denna tes stärkas om Patrick Kane återkommer från sin skada.
Philip Bjuresäter (CHI):
Känslan är att det kommer bli knallhårt, fast rutin kommer att sätta ett stort avtryck här. Nashville vinner en, eller kanske två matcher på sin höjd. Fast över en lång serie borde Blackhawks kunna städa bort Nashville. Mitt tips: 4-1 till Blackhawks.
Spelschema:
Onsdag 15 april: Nashville – Chicago
Fredag 17 april: Nashville – Chicago
Söndag 19 april: Chicago – Nashville
Tisdag 21 april: Chicago – Nashville
Torsdag 23 april: Nashville – Chicago
Lördag 25 april: Chicago – Nashville
Måndag 27 april: Nashville – Chicago
