Preview: St. Louis Blues – Los Angels Kings
För ett år sedan möttes St. Louis och Los Angeles i andrarundan. Då vann Kings bekvämt med 4-0 i matcher. Nu ställs de återigen mot varandra, men den här gången i förstarundan. Får Blues sin revansch eller fortsätter Kings dominans?
St. Louis Blues är ute efter revansch när man nu åter ställs mot Los Angeles Kings. Det kan vara lättare sagt än gjort med tanke på att Kings dominerat Blues under det senaste året och ståtar med åtta raka segrar inklusive 4-0 i matcher i slutspelets andra runda i fjol.
Faktum är att man får gå tillbaka till den 3 februari 2012 för att senast hitta en Blues-seger över Los Angeles. Så vad talar då för att man skall bryta den trenden?
Båda lagen kommer i stort med samma manskap. Blues är de som ändrat mest i laget genom att plocka in Jay Bouwmeester och Jordan Leopold i backuppsättningen vid trade deadline medan man även slussat in de egna drafterna Vladimir Tarasenko och Jaden Schwartz i laget. När det kommer till Kings så är det Robyn Regehr som ersätter Willie Mitchell som är den stora ändringen.
Blues kommer från en säsong med många höga berg och djupa dalar. Man inledde säsongen i mästarstil genom att knocka forna(?) rivalen Detroit med 6-0 och leverera en kanonstart i januari. Februari kom och med det kom massvis med grus i maskineriet. Man såg ut att mista en gjuten slutspelsplats och låg vissa perioder under strecket men väl i april så stramades spelet upp betänkligt och man cruisade till sist in på en komfortabel slutspelsplats. Det gick till och med så bra att man i sista omgången säkrade sig hemmafördel i den första slutspelsrundan. En detalj som inte skall underskattas när det nu åter blev Kings på den andra sidan.
De regerande mästarna är nämligen betydligt lättare att komma till tals med när de inte spelar hemma i Staples Center. Kings är ligans bästa hemma lag men man får scrolla långt ner i listan om man skall kolla deras borta-facit. Detta är något som Blues måste utnyttja om man har planer på att passera den första rundan.
Säsongens tre möten lagen emellan har bjudit på en del mer eller mindre lustiga sekvenser (mestadels olustiga om man håller på Blues). Kings vann första mötet med 4-1 och i den andra matchen ledde Blues med 4-1 innan en genomklappning av monstruösa mått ägde rum. När signalen gick som förkunnade att tre perioder spelats så hade Kings gjort fem raka mål och vunnit med 6-4. I den tredje matchen avgjordes matchen först efter ett kontroversiellt domslut där domarna till sist godkände ett mål som föregicks av att Jeff Carter lyfte målburen från baksidan och där Mike Richards tråcklade in pucken ur misstänkt dålig vinkel.
Nu gäller det emellertid slutspel och där är bevisligen Kings mer rutinerat och Blues har mycket kvar att bevisa. Vinner man eller tar serien till 6-7 matcher kan det ses som okej medan ett sämre resultat eller en ny svepning kan signalera att en del ändringar i truppen är nära förestående.
Skrivet av Mattias Larsson
Historia:
Det har aldrig existerat någon större rivalitet mellan klubbarna och trots att man debuterade i ligan samman år – 1967 – så har man bara stött på varandra vid tre tillfällen i slutspelet på de 45 år som passerat. 1969, 1998 och senast alltså 2012. De första två gångerna slutade det med att Blues svepte Kings med 4-0 i matcher, medan Kings tog en gruvlig revansch ifjol och svepte Blues. Totalt sett har man mötts 195 gånger med 104 segrar för Blues, 68 för Kings och med 23 oavgjorda vid full tid.
1969 handlade det om en semifinal efter att Blues eliminerat Philadelphia Flyers med 4-0 och Kings slagit ut Oakland Seals via 4-3. Blues hade inga större bekymmer att ro hem serien mot Kings och matcherna slutade 4-0, 3-2, 5-2 och 4-1
1998 var det ett hett möte i första rundan mellan lagen som bara ett par år tidigare ingått en bytesdeal som rörde Wayne Gretzky. Kings kom till spel med flertalet före detta Blues-spelare och matchserien hade även ett hett brödramöte mellan Russ Courtnall (Kings) och Geoff Courtnall (Blues).
Geoff gick segrande ur den bataljen genom att stå för ett mål och hela fem assists i det första mötet som slutade 8-3 till Blues. Efter det blev det tätare och Blues vann med 2-1, 4-3 och 2-1. Matchserien innehöll en del sköna lirare så som Brett Hull, Pierre Turgeon, Al MacInnis, Chris Pronger och Pavol Demitra för Blues medan Kings mönstrade ett lag med idel ädel adel som Luc Robitaille, Rob Blake, Glen Murray och Mattias Norström.
2012 blev ett succé-år för Kings som vann hela kittet och Blues utgjorde en slät figur efter att Kings’ Dwight King satt Alex Pietrangelo ur spel och Brian Elliott tappat spelet. Kings utmanövrerade skickligt Blues och tog till slut en odiskutabel seger efter storspel av i första hand Quick och Brown.
Skrivet av Mattias Larsson
Nyckelspelare:
St. Louis Blues
Matchvinnaren: Chris Stewart
Blues har ingen utpräglad matchvinnare vilken naturligtvis är en svaghet när det kommer till slutspel. Som vanligt är det kollektivet som väntas göra det men om någon skall kliva fram kan det bli Chris Stewart som vunnit lagets interna poängliga och som under mars månad såg ut att ha hittat tillbaka till det spel som gjorde honom till 28-målsskytt under två raka säsonger (2010 & 2011). Stewart har potential att bli en dominant kraft i NHL OM han själv vill. Storlek, speed och ett rejält handledsskott finns där redan och det kan mycket väl bli så att Stewart är det som skall göra det för Blues.
Försvarsgeneralen: Jay Bouwmeester
Fram till april så var det självklara valet Alex Pietrangelo men även om 24 poäng under denna förkortade säsong får kallas godkänt, så var förhoppningarna större på ”Pietro” som nämndes som en klar kandidat till Norris Trophy inför säsongen. Så nu väger denna plats istället över till nytillskottet Jay Bouwmeester som förhoppningsvis kommer taggad till tänderna till sina första slutspelsmatcher i karriären. Klart står att Blues redan duktiga försvarsuppsättning fått en uppstramning i och med ”JayBo’s” ankomst och det skall bli ytterst intressant att se den storvuxna men ack så skridskoskicklige 29-åringen och vad han kan åstadkomma.
Grovjobbaren: Alexander Steen
Alexander Steen har vuxit ut till en viktig del av Blues lagbygge vilket hans uppgift som assisterande kapten bevisar. Steens populäritet växer konstant i klubben och göds av svenskens vilja att dyka upp varje kväll och ”få jobbet gjort”. Det vill säga att även när det går tyngre för laget, så är Steen en av dem som ständigt visar högst lägstanivå. Tillsammans med David Backes loggar han flest byten av forwardsen och gör ett fullgott jobb i både offensiv som defensiv zon.
Doldisen: Vladimir Sobotka
Får mycket förtroende av Ken Hitchcock och därmed mycket is-tid. Precis som Steen en kille som gör jobbet varje kväll och som befinner sig lika mycket i defensiv som i offensiv zon. Tillsammans med den nu skadade Scott Nichol bildar han ett av ligans bättre forwardspar när det gäller att döda utvisningar. Med ett hattrick i mars visade han även att han har näsa för målet.
Målvakten: Brian Elliott
Vad kan man säga om Elliott som inte redan sagts de två senaste säsongerna? En målvaktskameleont som är omöjlig att säga var man har. Lika usel som han var under inledningen av denna säsong, har han varit briljant den sista månaden. Nu vankas det åter slutspel och det är ett ytterst viktigt slutspel för Elliott. Ett nytt debacle likt det under fjolårets slutspel och han är dömd till evig karriär som back-up. Kliver han fram och visar ett målvaktsspel som han förfogar över under sina bästa stunder så kan jobbet som etta i Blues bli hans eftersom den tilltänkte ettan Jaroslav Halak visat sig vara skapad i porslin.
Fightern: Ryan Reaves
Reaves har en del att bevisa efter en tveksam säsong. Vi vet naturligtvis inte vilka direktiv som sänts ut av coach Hitchcock men frustrerande ofta har Reaves varit en ”No Show” när Blues behövt honom. Istället fann han en roll som målskytt under slutet av grundserien. Helt klart är att Reaves måste kliva upp ett par snäpp och att situationer som den mellan Dwight King och Alex Pietrengelo förra säsongen måste få andra, allvarligare konsekvenser under denna rundan. Här vilar dock ett kollektivt ansvar på hela truppen att stå upp bättre och bli med fysiska.
Lagkaptenen: David Backes
Backes blev till slut bästa passningsläggare i Blues med 22 assists under grundserien och med bästa +/- bland forwards men sex mål på 48 matcher är inget annat än bedrövligt. Backes behöver mer än någon annan i laget, i egenskap av lagkapten, kliva fram på ett betydligt bättre sätt. Framförallt så måste han sluta med att ta korkade utvisningar som fallet varit många gånger denna säsong. Backes är ”84:a” precis som Dustin Brown i Kings och nu krävs det att han klarar av att kliva fram på ett liknande vis och leda laget precis som Brown gjorde förra säsongen.
Coachen: Ken Hitchcock
Jack Adams-vinnaren Hitchcock känner alla till vid detta laget. Den fryntlige veteranen vet vad som krävs för att vinna och hans utpräglade defensiv har vunnit framgångar i Blues även om det hackat betänkligt under grundserien. Avslutningen skvallrar emellertid om att alla i laget nu är på samma sida.
Skrivet av Mattias Larsson
Los Angeles Kings
Matchvinnaren: Jeff Carter
Carter har fullkomligt exploderat i Kings den här säsongen vad gäller målskyttet. Inte sedan Luc Robitaille och Ziggy Palffys dagar har Kings haft en sådan utpräglad målskytt. Han slutade 4:a i NHL´s skytteliga på 26 mål och gjorde flest (8) matchavgörande mål av samtliga spelare i ligan.
Försvarsgeneralen: Drew Doughty
Doughty har inte direkt uppfyllt förväntningarna i år eller levt upp till den höga lön han besitter. Han har dock skärpt till sig under senare delen av säsongen och fått fart på poängproduktionen. Doughty är oerhört viktig för Kings både offensivt och defensivt, och han måste höja sig ytterligare ett snäpp om laget ska ha en chans att upprepa bedriften i fjol.
Grovjobbaren: Mike Richards
När Mike Richards är i form är han en grovjobbare utan dess like. Han arbetar stenhårt i båda zonerna och använder sin fina skridskoåkning för att jaga, reta och stressa motståndarna. Det negativa är dock att han inte alltid är i form och har en tendens att försvinna i vissa matcher. Men i slutspelet brukar han alltid höja sig och det återstår att se om det blir så även i år.
Doldisen: Kyle Clifford
Clifford imponerade för två säsonger sedan då han lyckades ta en plats i Kings laguppställning och supertalangen Brayden Schenn istället skickades tillbaka till juniorligan. I slutspelet i fjol blev det dock bara 3 matcher så räkna med att Clifford är revanschsugen. Han gjorde dessutom sin bästa säsong i år då han tangerade sitt personbästa på 14 poäng, men på bara 48 matcher istället för 76.
Målvakten: Jonathan Quick
Quick har inte varit lika outstanding i år, vilket inte är helt ovanligt när en ung spelare gör sådan succé som han gjorde i fjol. Lägg även till det faktum att han skrev på ett monsterkontrakt innan säsongen vilket brukar påverka de flesta spelare. Om Kings ska nå samma höjder som förra året måste Quick höja sig rejält och börja vinna matcher på egen hand. Det positiva är dock att andremålvakten Jonathan Bernier spelat riktigt bra i år, vilket borde lätta på trycket för Quick och dessutom ge Kings ett bra alternativ i kassen.
Fightern: Matt Greene
Greene är ingen fighter i ordets rätta bemärkelse, dvs han brukar inte kasta handskarna särskilt ofta. Men i övrigt så stämmer han klockrent in på den titeln. En mer uppoffrande spelare får man leta efter. Vem minns inte när han blev träffad av en puck i ansiktet och blodig fortsatte att spela och täcka skott som ingenting hade hänt. Han har tyvärr varit skadad hela säsongen men har nu gjort comeback lagom till slutspelet, vilket är oerhört viktigt för Kings.
Lagkaptenen: Dustin Brown
Kings lagkapten brukar inte ösa in poäng under grundserien och har inte gjort det i år heller. Däremot har han haft ett målsnitt som påminner om hans bästa säsong då han nådde 33 mål på 78 matcher. Browns ledarstil är ”lead by example” och hans slutspel i fjol var fantastiskt. Han klev fram både fysiskt och poängmässigt och stod för många viktiga mål.
Coachen: Darryl Sutter
Sutter tog över efter Terry Murray under förra säsongen när Kings var i brygga. Han lyckades med nöd och näppe ta laget till slutspel och resten är historia. I år har Kings oftast legat i topp 4 i den Västra konferensen, men dalade tyvärr ned till en femteplats under de sista omgångarna. Under Murrays fana hade Kings oerhört svårt att göra mål, men i år under Sutters ledning hamnade de på en 10:e plats i ligan med 2,73 gjorda mål per match.
Skrivet av Marcus Andersson
Duellerna:
Brian Elliot vs. Jonathan Quick
Elliot visade i april vilken fantastisk målvakt han kan vara. Quick gjorde också en bättre avslutning än inledning på den här säsongen. Med tanke på både Kings och Blues defensiva spelsystem kommer det hela avgöras mellan stolparna. Vilken målvakt har prickat formtoppen lagom till slutspelet och står pall för trycket?
David Backes vs. Anze Kopitar
Backes och Kopitar är båda en av ligans bästa tvåvägsspelare. De arbetar hårt både i anfall och försvar och får mycket speltid av deras tränare. Men vem av dem lyckas ta klivet fram och börja producera framåt? Varken Kopitar eller Backes har haft någon strålande säsong poängmässigt, så det finns mycket mer att hämta där i slutspelet.
Ken Hitchcock vs. Darryl Sutter
Hitchcock och Sutter är två erfarna coacher som båda har vunnit Stanley Cup. St. Louis och Los Angeles har liknande spelstil som går ut på att minimera motståndarnas målchanser, och det känns som den här matchserien mycket väl kan avgöras på bänken. Båda coacherna har förmågan att locka fram det bästa ur sina spelare och den som lyckas justera taktiken smartast kommer att ta hem det här.
Skrivet av Marcus Andersson
Tre nycklar till seger:
St. Louis Blues
Defensiven
Blues gör sällan mer än två-tre mål i en match. Det ställer oerhörda krav på målvakt och de spelare vars uppgift i första ledet är defensiven. Blues måste vara med bestämda och fysiska i egen zon och inte låta spelare som Jeff Carter och Dustin Brown surra runt för mycket.
Målvakterna
Elliott har åter ett ton på sina axlar och vi får helt enkelt vänta och se vilken Elliott som dyker upp i slutspelet. Nu ser det ut som att Halak åter är kry och kommer att agera back-up. Skulle Elliott åter svikta så drömmer alla med blått hjärta om en Halak i den form som han var i under slutspelet 2009-10 för Montreal och som blev den avgörande faktorn när Blues GM Doug Armstrong gjorde sin första stora deal i klubben.
Gör mål på chanserna!/ Fungerande linor
Det kommer inte att uppstå några gratischanser framför Jonathan Quick. Det kan vi nog alla vara överrens om. Det gäller alltså för Blues att hitta ett sätt att trä in puckarna i vimlet framför honom. Vara beredda att ta stryk. De mål som kommer att göras kommer förmodligen att vevas runt i tv-rutorna men inte för att de är snygga utan för att se om målet verkligen gick rätt till.
Blues avsaknad av en klockren förstalina är bedövande. Man trodde att man hittat rätt när Steen-McDonald-Tarasenko verkade hitta varandra tämligen omgående men samklangen ebbade ut. Det är en stor akilleshäl för laget att man inte har en go-to line som kan leverera men skulle en trio hitta kemin så kan det bära långt.
Skrivet av Mattias Larsson
Los Angeles Kings
Målskyttet
Kings har gjort en hel del fler mål denna säsong i grundserien om man jämför procentuellt med förra säsongen. Jeff Carter är bakgrunden till detta, med sina 26 mål så slutade Carter fyra i skytteligan. Krydda med Dustin Brown (18 mål), Mike Richards (12), Justin Williams (11) och Anze Kopitar (10) så ser det onekligen bra ut på forwardssidan för Kings då det kryllar av potentiella matchvinnare. Blues har Chris Stewart (18), Patrik Berglund (17) och David Perron (10), men spontant känns det inte som att dem tre räcker till ifall det skulle bli målglada matcher.
Målvaktsspelet
Jonathan Quick har haft en hyfsat medioker säsong med hans mått mätt, med ett GAA på 2.45 och en räddningsprocent just över 90%, men han verkar ha hittat lite form på slutet och gick 5-1-1 i sina sista sju starter och hade ett GAA på 1.94 och en räddningsprocent på 92.7%. Skulle Quick falla platt i match 1 och 2 så tror jag att Bernier kommer få ta över, Bernier som har nio vinster på 14 matcher denna säsong och ett GAA på 1.88 samt en räddningsprocent på 92.2%.
Spelet på bortais
Från att ha varit ruggigt bra på bortais förra säsongen, fyra i grundserien och makalösa i slutspelet med endast en bortaförlust, så har man vart ganska bedrövliga i år. Endast åtta vinster blev det på bortais under grundserien, och då man är femteseedade så gäller det att man kniper minst en match i St. Louis. Förhoppningsvis så kan man hitta tillbaka till det fina bortaspelet man visade under slutspelet förra säsongen.
Skrivet av Sebastian Norén
Förmodade laguppställningar:
St. Louis Blues
Jaden Schwartz - David Backes - Alexander Steen
Andy McDonald - Vladimir Sobotka - Chris Stewart
David Perron - Patrik Berglund - Vladimir Tarasenko
Adam Cracknell - Chris Porter - Ryan Reaves
(T.J Oshie)
Jay Bouwmeester - Alex Pietrangelo
Jordan Leopold - Kevin Shattenkirk
Kris Russell - Roman Polak
(Barret Jackman)
Brian Elliott
(Jaroslav Halak)
Los Angeles Kings
Clifford – Kopitar – Carter
Brown – Richards – Williams
King – Stoll – Lewis
Penner – Richardson – Nolan
(Toffoli-Fraser)
Regehr – Doughty
Scuderi – Voynov
Muzzin – Ellerby
(Martinez-Greene)
Quick (Bernier)
Skador:
St. Louis Blues
Jamie Langenbrunners erfarenhet saknas i ett slutspel. Har förhoppningar att kunna medverka i slutspelet OM Blues går ett par rundor. T.J Oshie är en topp 6-forward som inte finns tillgänglig ännu men det viskas om att han eventuellt skall kunna medverka senare i slutspelet. Scott Nichol är kanske det största avbräcket med sin irriterande spelstil och defensiva roll. Dessutom en viktig tekare. Barret Jackman har suttit de sista två matcherna i grundserien men här går åsikterna isär om det är bra eller dåligt för Blues i slutspelet. Jackman har rutin men skall med handen på hjärtat erkänna att han inte såg speciellt vass ut i slutspelet när tempot går upp.
Skrivet av Mattias Larsson
Los Angeles Kings
Willie Mitchell är långtidsskadad. Ryktet går att Mitchells skada är såpass allvarlig att karriären är i fara. Har inte spelat en enda match denna säsong. Matt Greene är day-to-day. Greene klev av i matchen mot Detroit Red Wings. Fyra matcher hann Greene med i grundserien, är tveksam till om han kommer till start i första matchen mot Blues.
Skrivet av Sebastian Norén
Inbördes möten under säsongen:
11/2 St. Louis – Los Angeles 1-4
28/3 St. Louis – Los Angeles 2-4
5/3 Los Angeles – St. Louis 6-4
Los Angeles vann säsongsserien med 3-0-0.
Så går det:
Marcus Andersson: Trots att St. Louis slutade högre upp i tabellen är Kings det bättre laget. Man har bättre målvakt, bättre anfall, och försvaret är likvärdigt. Man vann totalt med 14-7 på 3 matcher i år, och det kommer att fortsätta in i slutspelet. Kings anfall bör kunna ta hand om Elliot, och lagets försvar borde inte ha några problem att hantera St. Louis anfallspel.
Mitt tips: 4-1 i matcher till Los Angeles.
Sebastian Norén: 4-1 i matcher till Kings.
Mattias Larsson: Undviker att tippa
Spelschema:
Tisdag 30/4 St. Louis – Los Angeles
Torsdag 2/5 St. Louis – Los Angeles
Lördag 4/5 Los Angeles – St. Louis
Måndag 6/5 Los Angeles – St. Louis
Onsdag 8/5 St. Louis – Los Angeles
Fredag 10/5 Los Angeles – St. Louis
Måndag 13/5 St. Louis – Los Angeles
