Reflektioner kring säsongsinledningen
Poängen har trillat in och spelet har stundtals varit bra. Men vars har bredden tagit vägen?
Boston Bruins har i skrivande stund hunnit spela tolv matcher denna säsong. Resultatraden efter dessa inledande matcher lyder sju vinster, tre förluster efter 60 minuter och två övertidsförluster. Det betyder att björnarna spelat in 16 poäng. Något som placerar laget på tredjeplats i Atlantic, bakom Toronto Maple Leafs som har lika många poäng efter lika många matcher, samt Tampa Bay Lightning som för tillfället ockuperar tronen. Poängskörden för Bruins har med andra ord varit helt okej. Varken mer eller mindre. Vad som dock varit ett enormt problem under inledningen är bredden. På förhand visste alla med någon typ av förstånd att toppkedjan med Brad Marchand, Patrice Bergeron och David Pastrnak skulle leverera mål i mängder. Det har dom också gjort. Bergy har 19 poäng efter tolv matcher, Pastrnak har 16 och Marchand har 15. Allt är i sin ordning. Men därefter. Vad fan händer därefter? Nada. Krejci har i och för sig varit delaktig i offensiven med nio pinnar på tolv matcher. Men Jake DeBrusk står på tre pinnar, Danton Heinen likaså, Anders Bjork har två poäng, Joakim Nordström har två, Ryan Donato har en pinne och David Backes har noll (LÄS: NOLL!). Det är under all kritik för samtliga spelare. Säsongen är dock ung, men vad som under grundserien i fjol var en styrka har nu förvandlats till ett orosmoln.
I min värld har dock Jake DeBrusk, Anders Bjork och Danton Heinen för det mesta spelat bra hockey. Speciellt DeBrusk. Men eftersom saker och ting inte faller på plats för kedja två och tre bör det nog snart bli dags att testa något nytt. Något som skulle kunna fungera för att få igång bredden är att flytta ner den tjeckiske prinsen David Pastrnak till kedja #2. I detta scenario skulle kedjorna kunna formas på detta sätt:
Brad Marchand – Patrice Bergeron – Anders Bjork
Jake DeBrusk – David Krejci – David Pastrnak
Danton Heinen – Joakim Nordström – David Backes
Chris Wagner – Sean Kuraly – Noel Acciari
På det sättet skulle de första två kedjorna besitta en oerhört hög kvalité och vi skulle få två riktigt slagkraftiga kedjor som både kan producera offensivt och hålla tätt bakåt. Känslan är också att Krejci och DeBrusk skulle gynnas av att få lite mer star power i sin kedja i form av David Pastrnak. Samtidigt skulle Anders Bjork troligen sväva på moln bredvid Marchand och Bergeron. Bjork visade dessutom redan i fjol att han är tillräckligt skicklig för att hänga med toppkedjan och tampas med det bästa NHL har att erbjuda varje kväll.
I scenariot ovanför skulle dock tredjekedjan vara ett frågetecken. Men med tanke på att Riley Nash valde att lämna i somras så har vi ingen tredjecenter med hög kvalité. Nordström besitter en fin skridskoåkning och en gedigen defensiv. Men han är rätt urusel offensivt. David Backes är en monstertruck utan bensin. Heinen är en fin hockeyspelare med stor potential men hans kedjekamrater skulle inte direkt hjälpa honom i offensiven. På förhand var Ryan Donato ett alternativ till att ta över rollen som tredjecenter, men i mina ögon är det tydligt att han behöver utvecklas ett tag nere i Providence innan han på allvar tar steget upp i NHL. Donatos främsta styrka är hans makalösa skott. Men faktum är att han efter elva matcher endast har tolv skott på mål. Det duger inte. Den enda gången man hör hans namn under matcherna är dessutom när det vankas powerplay. Jag får lite Frank Vatrano-vibbar av det Donato visat hittills.
Och på tal om Providence så har vi några centrar där nere som potentiellt skulle kunna hjälpa till någon gång under säsongen. Både Jakob Forsbacka Karlsson och Trent Frederic är intressanta namn. Båda gynnas nog dock av att lira AHL-hockey några månader till. Framtill dess lär vi dock få lida av en tredjekedja som knappt bidrar alls i offensiven. Just därför bör vi också splittra på NHL:s bästa trio för att åtminstone skapa två gifta kedjor. Sedan får vi hoppas att mastermind Don Sweeney löser någon center till tredjekedjan under säsongen, om inte av någon av ynglingarna steppar upp.
Målvaktssituationen
Ett annat frågetecken under säsongsinledningen har varit Tuukka Rask som börjat säsongen skakigt. Det har han dock gjort förr och studsat tillbaka med bravur. Bland annat i fjol. Men för tillfället ser jag inte varför man inte skulle fortsätta med Jaroslav Halák som förstekeeper ett tag till. Halák har varit stekhet under inledningen med en räddningsprocent på 94,7 efter sju matcher, något som placerar honom på andraplats i ligan bland målvakter som spelat fem eller fler matcher. Nu är inte räddningsprocent allt, men hans siffror är otroligt fina i de flesta kategorierna som finns för att utvärdera målvakter. Ride the hot hand, eller hur man nu säger på amerikanska. Hoppas bara coach Bruce Cassidy lyder mina fantastiska råd om han läser den här texten.
