San José - Edmonton0 - 1
The Melkman övertidshjälte i match 1
San José Sharks fick bästa möjliga start på årets slutspelsresa. Trots underläge 0-2 efter första perioden vände laget matchen till seger 3-2 (OT) mot Edmonton Oilers. Melker Karlsson avgjorde efter att ha nypt iväg ett vasst handledsskott som letade sig in bakom, annars lysande, Cam Talbot i Oilers målbur.
”The Melkman always delivers” är ett talesätt som hängt med sedan han presenterade sig i ligan, gjorde mål i 5 raka matcher. Sedan dess har det förstås slitits med hälsan och med en stor dos ironi med i bilden – 26-åringen från Lycksele har ju inte utvecklats till den målmaskin några ett tag trodde att han skulle. Men faktum är att Melker har varit en av säsongens bästa forwards när det kommer till hans jämnhet. När lagkamraterna vacklat och svackat har Sharks #68 å sin sida levererat fina insatser kväll efter kväll. Inte desto mindre glädjande känns det då att han får chansen att njuta av strålkastarljuset på det sätt han fick efter avgörandet i natt.
Det var ett enda stort orange och utav eufori kokande hav som tog emot San José i vad som innebar första slutspelsmatchen i Rogers Place någonsin. När de drygt 18 000 Edmonton-fansen brände av Oh Canada under ledning av Robert Clark, är inramningen så fullständigt briljant att det bara är att lyfta på hatten. Slutspelskänsla när den är som bäst!
Sharks började piggast och fick ett par möjligheter att öppna målskyttet under matchens inledande 5 minuter. Det var dock Edmonton som målade först, knappa 7 minuter in, efter att Oscar Klefbom fyllt på i en omställning och överlistat Martin Jones five hole. ”Joner” borde ha nog avstyrt skottet som avlossades från rätt taskig vinkel och utan någon mördande fart. Efter ledningsmålet tog hemmalaget över alltmer, men matchbilden var fortsatt tajt med få riktigt vassa chanser.
Med 3 mintuter kvar av perioden ökade Edmonton på till 2-0 genom Milan Lucic i power play. San Josés försvarare hann inte in i skottlinjen, varpå ”Luuuc” avslut letade sig fram och, även det, in 5 hole bakom Jones. Trots att skottstatistiken efter 1:a stannade vid 10-10, var det ett mycket rättvist resultat spelarna tog med sig in i omklädningsrummen. Cam Talbot avslutade visserligen med ett par svettiga räddningar precis i slutet, men Oilers var det bättre laget från 1-0 och framåt.
Inte ens den mest optimistiske av San José-supportrar kan ha föreställt sig scenförändningen som kom att ske från starten av period 2 och framåt. Pete DeBoer måste ha eldat igång sina mannar utav bara helsike, för hajarna kom defnitivt ut med en helt annan power och beslutsamhet än vad som var fallet under de första 20.
Repliken kom direkt i ett, från period 1 medföljande, numerärt överläge. Joonas Donskoi, för kvällen bättre än han varit på hela mars och april, hittade Joel Ward precis framför kassen med en suverän passning, felvänd och mellan benen. ”Playoff Wardo” gör sällan sina lagkamrater besvikna när det är slutspelstide och nu kunde han enkelt trycka in pucken till 1-2.
Sharks fortsatte att trycka på efter reduceringsmålet och man spenderade betydligt mer tid i offensiv zon än vad Edmonton gjorde. Hemmalaget var inte ofarliga i de få omställningar de kom i, och även om Connor McDavid med kedjekamrater inte blixtrade till lika ofta som man förväntat sig, var det dem som på allvar utgjorde ett hot när de var inne.
Domarteamet tog många 2-minutersutvisningar för att vara slutspel, men inget av lagen lyckades ta vara på fler chanser i PP. Av San Josés två uppställningar var den andra med Tomas Hertl, Donskoi och Ward + Schlemko/Burns klart bäst. I PP-1 hade Mikkel Boedker ersatt skadade Joe Thornton i PP-1 och det tillförde, föga förvånande, ingen ny dimension till gruppen som ju haft så svårt att få det att lossna under hela säsongen.
Precis som i mittperioden inledde San José period nr. 3 i power play. Vid dess uppbrott råkade Drake Caggiula stiga ur utvisningsbåset, i precis rätt ögonblick, för att komma fri med Martin Jones. I skottögonblicket gick dock Caggiulas klubba av, och det blev ett avslut med knappt styrfart som Jones enkelt kunde stöta undan. 3-1 där och matchen skulle förmodligen ha fått en annan utgång.
I sekvensen efter prickade Hertl ribban med ett av flera Sharks-avslut för dagen. Det gick inte att låta bli att tänka att ”alright, det är sån dag”.
Stämningen mellan lagen var emellanåt lite grinig och två som inte drog jämnt var Timo Meier och den mer etablerade bråkstaken Lucic. Meier gjorde verkligen skäl för sin plats i laget, bidrog med energi och fart, och visade inte några tecken på nervositet eller överdriven respekt för motstånadarna. Undertecknad trodde att det var Kevin LaBanc skulle ta en plats i laget framför såväl Meier som Marcus Sörensen, men spelar Meier så här är jag inte sen med att krypa till korset. Räkna med att Lucic siktar in sig på den unge schweizaren längre fram i serien. Eller som en vän uttryckte det - "Visst är det vackert när någon hatar dig. Då innebär det att du gjort bra ifrån dig".
Som resultat av ett gruff fick lagen spela 4 mot 4 i 2 minuter, och i upplösningen av det bröt Hertl – en av matchens bästa – in framför kassen, fick iväg ett avslut på mål, som Paul Martin, av alla, sedan kunde styra in returen på. Kvitterat 2-2 med runt kvarten kvar av ordinarie tid, alltså.
San José behöll sitt övertag peioden igenom. Donskoi hade en styrning i ribban, andra knackade på dörren även dem, och stundtals påminde matchbilden mycket om hur det såg ut under stora delar av slutspelet 15-16. Då kunde Sharks göra både 1 och 2 hela byten i motståndarnas försvarszon och få det att se ut som att det var 5 mot 4.
Resultatet 2-2 står sig dock perioden ut, och redan i första matchen kom vi alltså att få ett avgörande i förlängning. Huga! Man kan aldrig vara missnöjd med att hämta upp ett tvåmålsunderläge men när skotten i period 3 är lika med förkrossande 18-3 i Sharks favör, måste det gräma spelarna att de inte fick till ett avgörande under ordinarie tid.
Eftersom det under fjolsäsongen resulterade i 1 seger och 4 torsk i fem matcher som avgjordes på övertid, var känslan inför den här, ack så viktiga förlängningen, inte så positiv. Redan 3:22 in i OT 1 tystade lycktligtvis Melker Karlsson tvivlare som undertecknad och förhoppningsfulla hemmafans. The Melkman, som hade GWG in match 5 i Stanley Cup-finalen, kunde nu jubla tillsammans med lagkamraterna i scener som absolut fick klockan att vridas tillbaka 10-11 månader. San José hade fått bästa tänkbara start på matchserien mot Edmonton i vad som definitivt var en av Sharks starkaste insatser på hela säsongen.
Ny holmgång i Rogers Place lördag morgon 04:30. #GoSharks
Matchfakta:
Edmonton Oilers – San Jose Sharks 2-3 OT (2-0, 0-1, 0-1, 0-1)
Period 1:
06:44 1-0 Oscar Klefbom (1) (Eberle, Lucic)
17:07 2-0 Milan Lucic (1) (Letestu, McDavid)
Period 2:
21:43 2-1 Joel Ward (1) (Donskoi, Vlasic)
Period 3:
45:22 2-2 Paul Martin (1) (Hertl)
OT:
63:22 2-3 Melker Karlsson (1) (Pavelski, Vlasic)
Skott: 19-44
Tekningar: 43%-57%
Utvisningsminuter: 14-8
Tacklingar: 49-34
Blockerade skott: 23-13
Att ta med sig till match 2:
- De yngre spelarnas insatser – framförallt från Karlsson, Hertl, Donskoi och Meier
- Dominansen i 5 mot 5-spelet (se corsi-chart nedan)
- (Nästan) alla försvarare hade vaskat slarv och larv från grundseriens avslutande matcher
Förbättringsområden:
- Sparkapital hos veteranerna
- Martin Jones måste vara med från start
- Justin Braun är en bit från toppformen
Matchens Tre ***
*** Melker Karlsson
** Tomas Hertl
* Cam Talbot
SAT/Corsi for 5vs5: De flesta i Sharks ordentligt på +. McDavid och Draisatil bäst i Oilers. Braun hade det tufft liksom Kassian, Adam Larsson m.fl.
Källor:
http://hockeyviz.com/game/2016030181/byPlayer
https://www.nhl.com/sharks/
