The Sunday Shark 9 – Eastern Canadian Sweep
San José Sharks betade under veckan av tre matcher i de östra delarna av Kanada. Det blev tre segrar av tre möjliga men det kunde lika gärna ha blivit två färre än så.
Natten till onsdag svensk tid väntade först talangfulla Toronto Maple Leafs i Air Canada Center. Det rådde ingen tvekan om att de blåklädda lönnlöven var piggast från start. Zach Hyman gjorde 1-0 efter ca 7 minuter efter fint förarbete av Auston Matthews. 2-0 kom i mitten av den andra perioden, och då var det Matthews själv som, i 5 mot 3-överläge, överlistade Martin Jones med ett skott från snäv vinkel. Dessförrinnan hade Toronto ytterligare en puck i nät, men målet dömdes mycket tveksamt bort för goalie interference.
Det var inte mycket som talade för att San José skulle få med sig någonting från matchen, men man fick kontakt efter Justin Braun gjort sitt första för säsongen med ett vasst, för honom okarakteristiskt, backhandskott. Bara två minuter därpå följde Joe Pavelski upp med en perfekt tip och det var utjämnat till 2-2.
Oavgjort stod sig perioden ut, och läget förblev detsamma efter att förlängningen var avklarad. I straffläggningen blev Logan Couture ende målskytt, och därmed hade hajarna lyckats stjäla 2 poäng från Toronto. Deras record är för övrigt häpnandsväckande svagt när Matthews hamnar i målprotokollet men som tur är, för lagets fans, lär det ändras med tiden.
Grinigt returmöte i Ottawa
Det Erik Karlsson-ledda Ottawa Senators snodde åt sig en seger i SAP Center bara för en vecka sen. När lagen nu drabbade samman igen var det tydligt irriterat spelarna emellan.
San José tog befälet från start och gjorde 1-0 genom Pavelski i efterbörden av ett power play 6 minuter in i handlingarna. Hemmalaget replikerade dock raskt genom Bobby Ryan en minut senare. Det var den forne 30-målskyttens blott fjärde fullträff för säsongen. 1-1 höll sig de första 20 minuterna.
I den andra perioden återtog Sharks ledningen. Brent Burns visade på nytt vilken fanastiskt skridskoåkare han är, och med några rejäla skär i mittzonen och in i offensiv dito, trampade han förbi ett halvt Ottawa-försvar och flippade upp pucken i nättaket.
Ottawa var dock genomgående det bättre laget och med två och en halv minut kvar av mittperioden fick man utdelning efter att San Josés backar blivit pucktittande och missat att plocka upp Kyle Turris på bortre ytan.
Det var som sagt heta känslor spelarna emellan. Marc-Edouard Vlasic kom undan med ful en spearing på Erik Karlsson och Mike Hoffman tappade humöret fullständigt och överföll Logan Couture med ett par crosscheckings mot bakhuvudet. Det resulterade i 5 minuter + matchstraff för Hoffman. Med facit i hand 2 matchers avstängning och, som tur är för San José, ingen bortavaro för Couture. Sharks hade en puck i nät under det efterföljande numerära övertaget, men de blev av med målet efter en coaches challange för offside.
I övrigt hackade San Josés PP-spel ordenligt och man skapade inte tillräckligt under de 5 minuterna. Sånt brukar straffa sig och mycket riktigt svarade Dion Phaneuf med att stänka dit 3-2, när Ottawa i sin tur fått ett numerärt överläge. Erik Karlsson fick Paul Martin att se ytterst non-serviceable ut i momentet innan.
Målet såg ut att bli avgörande men Chris Tierney var påpasslig på en retur från Condon och nöp ditt 3-3 pucken. Därmed tvingade han också fram overtime i ett sent skede för andra matchen i följd.
Liksom mot Toronto blev det mållöst i förlängningen och nu, liksom då, var det endast en spelare som kunde sätta dit sin straff och bringa hem en extra poäng till sitt lag. Ottawa hade ett par kvalificerade försök som tvingade Jones att sträcka ut riktigt ordentligt, och tack vare det fick vi se en av självförtroende insiprerad Kevin Labanc grundlura Mike Condon och sätta dit pucken 5-hole. Ännu en shootout-vinst och ännu en stöld från Sharks sida om man ser till hela matchen.
Förstaperiod satte tonen i Montreal
Sharks hade en dag spelledigt innan det var dags för det som spåddes bli det verkliga testet under Kanada-resan, Montreal Canadiens. Med tanke på de rätt mediokra insatserna mot Leafs och Sens, var det rimligt att tro att Habs som var 14-1-2 och med det bäst i ligan hemma, i Bell Centre, skulle skapa rejäla problem för San José.
Matchen började märkligt och hemmalaget drog på sig flera numerära underlägen. San Josés powerplay – bra hemma men svagt borta – gavs chansen att spela sig varma och redan under försök två, 6 minuter in i period ett, ringde det till. David Schlemko avlossade ett skott mot en skymd Carey Price och kunde därmed ge sitt lag ledningen med sitt första mål i hajdressen.
Det blev fortsatt spel mot 1 mål under merparten av perioden. San José syntes inte att spela sin tredje match på fyra dagar, alla kedjor såg pigga ut, och efter 9 minuter kom 2-0 – också det i PP, signerat Patrick Marleau (avslutare) och Joe Thornton (framspelare, sin vana trogen). Trots ledningen var man inte nöjda utan innan 20 var över kom också 3-0. Jag var nog inte ensam Sharks-anhängare om att höja armarna i skyn när draftnian från förra sommaren, Timo Meier lirkade in sitt första NHL-mål på sitt första avslut. Vi lär få anledning att fira fler mål från den unge schweizaren i framtiden.
Melker Karlsson gjorde 4-0 och tvingade Carey Price till båset en bit in i andra. Därmed var ändå inte sista ordet sagt i matchen, för Canadiens studsade tillbaka med bravur. Målen (4-1 och 4-2) dröjde kanske lite för länge (10 respektive 7 minuter kvar), men cred till Habs för att de inte bara spelade av matchen.
Vinsten innebar San Josés fjärde raka – nytt säsongsbästa och trevlig omväxling från såväl varannan vecka-syndromet som till den halvtaskiga bortastatistiken.
I övrigt att anmärka:
* Sharks var slagna i corsi for i samtliga 3 matcher och har tappat mark mot framförallt Boston och Los Angeles i den kategorin. Man förlitar sig fortfarande sitt starka försvarsspel och att Martin Jones i målet släpper in 2 mål eller färre per match.
* Joonas Donskoi var scratchad mot Ottawa och svarade med en stark arbetsinsats och två assist när han var tillbaka nästa match mot Montreal. Det är en sophomore slump sett till produktion för den 24-årige finländaren, men han har annat i sin arsenal som gör att han absolut ska spela.
* Peter DeBoer har startat Martin Jones i 27 av 31 matcher. Bara för att Jones har agerat backup till Jonathan Quick betyder det inte att han ska matchas i 70 av 82 matcher under en säsong. Vi såg trötthetstenderna under våren 15-16 (tack James Reimer) och Aaron Dell har sett oförskämt stabil ut de få tillfällen han fått chansen att visa upp sig. Vi får se om Jones arbetsbörda kan minska lite nu när Sharks har en betryggande position i Pacific Division.
Veckans tre stjärnor:
1. Brent Burns (2G 2A, 4 +/-) Med drygt 1/3 avklarad av grundserien är han lagets viktigaste spelare. Motor och katalysator såväl i 5 mot 5 som i power play. Norris-nominering väntar på nytt.
2. Martin Jones (3W, 2.33 GAA) Höll Sharks kvar mot Toronto och mot Ottawa. Har efter en tveksam inledning på säsongen hittat jämnheten. Hundraprocentig i shootouts.
3. Mikkel Boedker (1A, 2 +/-) Fortsatt måltorka för dansken men nu ser vi åtminstone goda tendenser från Boedkers sida. Jobbar han vidare på samma sätt kommer målen. Borde ta fler avslut.
