SvenskaFans Hall of Fame: Joe Sakic - Colorado Avalanche personifierad
Det finns inte många spelare som är så förknippade med ett lag som Joe Sakic, ber man någon som inte är svensk att nämna någon som spelat för Avalanche så säger 95% Joe Sakic. Han draftades av Quebec Nordiques i den första rundan 1987 och blev organisationen trogen under hela sin karriär fram till den 9 juli 2009.
Han blev lagkapten redan 1999-91 tillsammans med Steven Finn och efter två år blev han ensam ledare för laget som fortfarande fanns i Quebec. Som lagkapten ledde han laget som inför säsongen 1995-96 flyttades till Denver och blev Colorado Avalanche till två Stanley Cup segrar. När Colorado vann för första gången 1996 så belönades han med Conn Smythe Trophy. Sin bästa säsong hade han när Colorado vann Stanley Cup för andra gången 2001, då belönades han efter säsongen med Hart Trophy, Lester B. Pearson Trophy, NHL Plus/Minus Award och Lady Byng.
Joe Sakic är Colorado Avalanche bäste poänggörare genom tiderna och det kommer han vara i åtminstone de närmaste femton åren eftersom närmaste aktive spelare Milan Hejduk är 847 poäng efter. Sakic har gjort 1,641 poäng (inklusive Quebec) på 1,378 matcher och han ligger med det på nionde plats i NHL genom tiderna. När det gäller mål och assist så är hans placeringar 15 respektive 11.
Sakic vann den femtonde omröstning till SvenskaFans Hall of Fame genom att besegra Joe Nieuwendyk, Brendan Shanahan och Pierre Turgeon. Sakic fick över 70% av rösterna när han blev den femtonde spelaren som ni läsare valde in i SvFHoF.
–
Omröstning 15:
Joe Sakic - 71%
Brendan Shanahan - 19%
Joe Nieuwendyk – 6%
Pierre Turgeon - 4%
Totalt 160 röster
–
Joseph Steven Sakic föddes den 7 juli 1969 i Burnaby, Ontario, Canada. Hans föräldrar hade emigrerat från dåvarande Jugoslavien (nuvarande Kroatien) och Joe lärde sig inte tala engelska förrän han började på förskolan eftersom föräldrarna pratade kroatiska i hemmet. Hans stora idol när han växte upp var Wayne Gretzky och snart så började han jämföras med ”The Great One”.
Han startade sin juniorkarriär i Lethbridge Broncos i WHL säsongen 1985-86, laget flyttades den följande säsongen till Swift Bridge men behöll smeknamnet. Han blev efter 60 mål och 133 utsedd till årets rookie i WHL men om ödet velat annorlunda så hade det slutat där. Den 30 december 1986 när Broncos åker hem efter en match mot Regina Pats, så åker bussen av vägen och fyra av spelarna omkommer. Den följande säsongen blir Sakic utsedd till WHL's MVP och bäste junior i Canada efter 78 mål och 160 poäng, han delade segern i poängligan med en annan blivande legend Theo Fleury.
Han hade valts av Quebec Nordiques redan 1987 som den femtonde spelaren sammanlagt men han var klok nog att stanna en extra säsong i WHL. Han debuterade i NHL den 6 oktober och han gjorde poäng i sin första match, det första målet kom två dagar senare. Han hade #88 på ryggen under sin debutsäsong i NHL eftersom tröjan med #19 var upptagen av Alain Cote. Han missade 10 matcher pga av skada och det gjorde med all sannolikhet att han missade att bli utsedd till årets rookie (Joe Nieuwendyk vann), han stannade efter 70 matcher på 62 poäng. Han kunde byta till sig tröja #19 den följande säsongen när Cote slutade spela, han gjorde nu succé och vräkte in 102 poäng. Den följande säsongen blev han utsedd till en av två lagkaptener för Quebec Nordiques, Steven Finn var lagkapten på bortamatcherna och Sakic på hemmamatcherna. Han gjorde den här säsongen 109 poäng och blev nia i poängligan.
1991 valde Quebec Eric Lindros med det första valet i draften trots att Lindros sagt att han vägrade spela i Quebec, Sakic kommenterade det hela med att om Lindros inte ville spela där så ville inte spelarna ha honom där. Den här säsongen går det lite sämre för Sakic men han når nästan 100 poäng igen. Den följande säsongen är han ensam lagkapten och nu nådde Quebec slutspelet för första gången på sex säsonger, laget satte till och med nytt klubbrekord när det gällde segrar och poäng. Sakic kom för tredje gången över 100 poäng och fyllde på med sex poäng under slutspelet. Nästa säsong missade Quebec slutspel igen och Sakic hade sin sämsta säsong sedan rookieåret, säsongen 1994-95 blir förkortad av en lockout. När säsongen kommer igång märks att Quebec som gör sin sista säsong i staden har ett storlag på gång, bland annat debuterade Peter Forsberg. Quebec vinner sin division och Sakic blir fyra i poängligan med 62 poäng på 47 matcher.
När laget flyttat till Denver och bytt namn till Colorado Avalanche så började bitarna falla på plats och när Motreal Canadiens tradade Patrik Roy till laget så blev Colorado en klar utmanare till Stanley Cup segern. Colorado hade nu toppspelare på alla positioner och framförallt så hade laget både matchvinnare som Forsberg/Sakic och grovjobbare som Mike Keane som också kom i Roy traden. Joe Sakic hade en fantastisk säsong med 51 mål och 120 poäng, i slutspelet följer han upp det med 18 mål och 34 poäng när Colorado vinner Stanley Cup för första gången. Han belönas givetvis med Conn Smythe innan han får ta emot Stanley Cup bucklan.
Den följande säsongen får Sakic en skridsko på vaden som gör att han missar nästan 20 matcher men kommer ändå upp i 74 poäng när laget vinner Presidents Trophy för första gången. Han är tillbaka till slutspelet där han gör 25 poäng när Colorado blir utslagna av Detroit Red Rings i semifinalen. Eftersom Sakic är FA efter säsongen så startar New York Rangers något som vi idag vet var början på den hysteri med långa kontrakt och höga löner som gett oss två lockouter på sju säsonger när de erbjuder Sakic 21 miljoner för 3 säsonger, Colorado matchar budet och lönekarusellen drar igång på allvar. Han missar även den följande säsongen många matcher pga skador, under OS 1998 skadar han ena knäet och missar 18 matcher med Colorado
Den följande säsongen är han hel igen och blir femma i poängligan med 96 poäng och han leder Colorado till en ny semifinal som de förlorar mot Dallas Stars. Säsongen 1999-2000 uppnår Sakic flera milstolpar, han gör sin 1000:e poäng den 27 december, han gjorde sitt 400:e mål och han passerade Peter Stastny som organisationens bäste poängplockare genom tiderna. Säsongen 2000-01 är hans bästa, han gör 54 mål, 118 poäng och belönas med Hart Trophy, Lester B. Pearson Trophy, Plus/Minus Award och Lady Byng. Dessutom spelar han en stor roll när Colorado vinner sin andra Stanley cup seger. Det var femte gången som Sakic gjorde över 100 poäng under en säsong, men han har en mycket bra säsong 2001-02 också. Han blir sexa i poängligan med 79 poäng och den 9 mars 2002 spelar han sin 1000:e match i NHL. Colorado går ännu en gång till semifinalen men får stryk av Detroit igen.
Nu börjar Sakic drabbas av skador mer regelbundet och han missar massor med matcher, säsongen 2003-04 är han hyfsat hel och slutar trea i poängligan med 87 poäng. Efter lockouten tvingas Colorado rensa rejält i truppen eftersom man hade en av NHL's högsta lönekostnader. Sakic lyckas trots det leda laget till slutspel även 2005-06 och när Steve Yzerman slutar så blir Sakic den aktive spelaren som hade mest poäng i NHL genom tiderna. Säsongen 2006-07 har Sakic en sista riktigt bra säsong och passerar 100 poäng för sjätte gången i karriären. Han gör dessutom mål #600 men är för ensam i laget för att det ska bli slutspel för Colorado. Han blev 37 år gammal den näst äldste spelaren genom tiderna som gjort 100 poäng eller mer, etta är givetvis Gordie Howe. Han spelade ytterligare två säsonger i Colorado men skador begränsade honom till endast 59 matcher på de två säsongerna men han gör sin 1000:e assist den 22 mars 2008. Den 9 juli 2009 pensionerade sig Joe Sakic och den 1 oktober 2009 hyllades han av Colorado Avalanche genom att hans tröjnummer hissades upp i taket på Pepsi Center. Han tog en timeout från hockeyn som varade i två år efter att han slutat men 2011 blev han anställd av Colorado Avalanche och han jobbar bland annat som rådgivare åt GM och han är en av flera alternativa guvernörer som kan delta för Colorados räkning när NHL-lagens ägare har möten. 2012 blev han invald i Hockey Hall of Fame, normalt sett så brukar de invalda hyllas på en av Toronto Maple Leafs hemmamatcher dagen innan de officiellt blir invalda, i år så blir det antagligen någon annan hyllning. Den 12 november är det i alla fall dags för honom och bland annat Mats Sundin att hålla sina tal inför en meriterat publik i Toronto.
Joe Sakic var en flitig medlem i olika kanadensiska landslag under 1990-talet och 2000-talet, han spelade för Canada under två VM, två World Cup och tre OS. Han blev den förste kanadensiske medlemmen i IIHF's Triple Gold Club (det är de som vunnit Stanley Cup, VM och OS som är medlemmar).
Statistik
Lag | Liga | GP | G | A | P | PIM | +/- |
2 olika WHL lag | WHL | 139 | 138 | 155 | 293 | 95 | ? |
Quebec Nordiques | NHL | 508 | 214 | 392 | 606 | 183 | -101 |
Colorado Avalanche | NHL | 870 | 411 | 624 | 1035 | 431 | +131 |
NHL sammanlagt | NHL | 1378 | 625 | 1016 | 1641 | 614 | +30 |
Quebec Nordiques | Stanley Cup | 12 | 7 | 4 | 11 | 2 | -7 |
Colorado Avalanche | Stanley Cup | 160 | 77 | 100 | 177 | 76 | +5 |
Stanley Cup sammanlagt | Stanley Cup | 172 | 84 | 104 | 188 | 78 | -2 |
Meriter:
Stanley Cup: 2 gånger, 1996, 2001
Hart Trophy: 2001
Lester B Pearson Trophy: 2001
Conn Smythe Trophy: 1996
Lady Byng Trophy: 2001
NHL Plus/Minus Award: 2001
NHL Foundation Player Award: 2007
All Star Team 1: 3 gånger, 2001, 2002, 2004
Han blev invald i Hockey Hall of Fame 2012.
Källor: NHL.com, LegendsofHockey.net, bleacherreport.com, nytimes.com, Wikipedia.org