SvenskaFans Hall of Fame: Marcel Dionne - En fransk-kanadensisk poängmaskin

Marcel Dionne en fransk-kanadensare som redan som junior skapade stora rubriker på grund av sin målfarlighet, inför draften 1971 var den stora frågan om han eller Guy Lafleur skulle gå som nummer ett. Det faktum att Dionne blev vald som tvåa ledde till en karriär som en av NHL's bästa poängplockare genom tiderna samtidigt som han aldrig fick chansen att vinna Stanley Cup.

Han är en av NHL's absolut bästa offensiva spelare genom tiderna med bland annat åtta säsonger med 100 poäng eller mer (det är bara Gretzky och Lemieux som har fler), han var den tredje spelaren genom tiderna som gjorde mer än 700 mål i NHL. Han ligger idag på fjärde plats genom tiderna i gjorda mål, femte plats i poäng och nionde plats när det gäller assist. Han är den fransk-kanadensare som gjort flest poäng i NHL genom tiderna före Lafleur, Lemieux, Beliveau och alla andra storheter.

Det faktum att han aldrig spelade för ett riktigt bra lag har gjort att han kanske nedvärderas när man ska ranka de bästa spelarna genom tiderna. Han spelade tex aldrig för ett lag som tog sig vidare från den andra rundan av Stanley Cup slutspelet. Han har även gjort en del ”korkade” och lite kontroversiella uttalanden efter karriärens slut som gör att många ser honom som en lite bitter man som inte riktigt kan förstå varför han aldrig fick vinna Stanley Cup.

I den fjärde omröstningen till SvenskaFans Hall of Fame besegrade Dionne följande spelare: Mike Bossy, Clark Gillies och Gilbert Perreault. Dionne fick 40% av rösterna i den hittills jämnaste omröstningen och blev därmed spelare # 4 att väljas i av läsarna i SvenskaFans Hall of Fame.

__

Omröstning 4:

Marcel Dionne - 40%
Clark Gillies - 31%
Mike Bossy – 23%
Gilbert Perreault -  6%

Totalt 293 röster

__

Marcel Elphège ”Little Beaver” Dionne föddes den 3 augusti 1951 i Drummondville, Quebec, Canada. Han började sin juniorkarriär i hemmalaget Drummondville Rangers i QJHL där han gjorde 69 poäng på 48 matcher som 16-åring bland betydligt äldre spelare. När QMJHL bildades inför den kommande säsongen så valde Dionne kontroversiellt att överge sin hemstad och flyttade till St. Catherines Black Hawks i OHA Jr. som ansågs vara en bättre liga. I OHA krossade han de flesta offensiva rekorden som fanns, han gjorde 154 mål på 148 matcher under tre säsonger och sammanlagt 375 poäng. Hans sista säsong som junior satte han ett rekord som stod sig till 1977 genom 62 mål, 81 assist och 143 poäng i serien, i slutspelet var han ändå värre med 29 mål, 26 assist och 55 poäng på 15 matcher.

Han blev väldigt besviken när Montreal Canadiens valde Guy Lafleur med sitt första val i draften 1971, istället hamnade han i Detroit Red Wings som valde honom som andre spelare i draften. Det fanns planer i Montreal på att försöka få både Lafleur och Dionne i draften, i så fall skulle Canadiens ha gett Detroit Terry Harper, J-C Tremblay och Rogie Vachon för Detroits val i den första rundan. Canadiens GM Sam Pollock tyckte det var alldeles för mycket och affären blev aldrig av. När Ken Dryden hoppade av Canadiens för att plugga under en säsong så var det nära ännu en gång att Dionne hamnade i Montreal. Planer fanns på att skicka Dryden till Detroit i utbyte mot Dionne men Scotty Bowman avrådde, han trodde inte att Canadiens övriga målvakter höll måttet.

Under sina fyra säsonger i Detroit så sätter Dionne först ett nytt rekord för rookies när han säsongen 1971-72 gör 77 poäng (Calder Trophy gick till Montreal Canadiens målvakt Ken Dryden). Han gör sedan 90 och 78 poäng de följande säsongerna. Säsongen 1974-75 gör han över 100 poäng för första gången, efter 47 mål och 74 assist stannar han på 121 poäng vilket gav en tredje plats i poängligan bakom Bobby Orr och Phil Esposito. Efter säsongen så belönas han med Lady Byng. Dionne har nu tröttnat på att harva i bottenlaget Detroit som inte lyckades nå slutspelet under hans tid i klubben och lyckas tillsammans med sin agent Alan Eagleson tvinga till sig en trade. Han tradas till Los Angeles Kings och får där ligans högsta lön, 300,000 dollar per säsong. Första säsongen i LA går det inte speciellt bra för Dionne, hans 94 poäng ger bara en trettonde plats i poängligan och Los Angeles är hela 42 poäng efter Montreal i tabellen, LA blir sedan utslagna av Boston i den andra omgången av slutspelet.

Andra säsongen i LA går det bättre för Dionne han gör 53 mål och 122 poäng vilket ger en andra plats i poängligan bakom Guy Lafleur, dessutom vinner han Lady Byng för andra gången i karriären. LA Kings som vid den här tiden hade oturen att spela i samma division som Montreal Canadiens blir även den här säsongen tvåa bakom Canadiens i divisionen men den här gången är det hela 49 poäng upp till Canadiens. Även den här säsongen så är det Boston som sätter stopp för LA Kings i den andra slutspelsomgången. Säsongen 1977-78 missar Dionne tio matcher av serien och stannar på 79 poäng och Kings åker ut redan i den första omgången av slutspelet.

Säsongen 1978-79 blir det lite roligare för Dionne, han får Dave Taylor som högerforward och de två trivs riktigt bra ihop, Taylor gör  91 poäng och Dionne gör 130 poäng vilket ger en ny andra plats i poängligan den här gången bakom Islanders Bryan Trottier. I slutspelet fortsätter det att gå illa för LA som åker ut redan i den första omgången. Säsongen 1979-80 belönas Dionne med Art Ross Trophy eftersom han gjort två mål mer än Wayne Gretzky som också gjorde 137 poäng under säsongen. Nu har Charlie Simmer blivit tredje länk i Kings första kedja som kallas ”Triple Crown Line”. I slutspelet går det som vanligt, förlust i den första omgången den här gången mot de blivande Stanley Cup vinnarna New York Islanders.

De kommande sex säsongerna gör Dionne över 100 poäng ytterligare fyra gånger och blir som bäst tvåa i poängligan bakom Wayne Gretzky. När Charlie Simmer tvingas sluta efter en knäskada så blir Dionne utkonkurrerad från jobbet som förstecenter av Bernie Nicholls som Dionne hjälpt när Nicholls var ny i laget, Dionne hjälpte även Luc Robitaille när han debuterade i LA 1986. När det går dåligt för LA Kings säsongen 1986-87 går Dionne till GM Rogie Vachon och klagar, han hoppades kanske på att Vachon skulle trada till sig några toppspelare men Vachon väljer istället att trada Dionne till New York Rangers. Rangers går till slutspel den säsongen men åker ut direkt mot Philadelphia Flyers i den första omgången. Dionne fortsätter i Rangers två säsonger till utan att nå några större framgångar förutom ett par stora milstolpar, säsongen 1987-88 passerar han 700 mål, 1000 assist och 1700 poäng.

Han avslutar karriären efter säsongen 1988-89 och han hade under sin karriär vunnit Art Ross Trophy en gång och vid två gånger blivit framröstad av spelarna till Lester B. Pearson Trophy (numera omdöpt till Ted Lindsay Trophy). Han blev tvåa i poängligan vid tre tillfällen och representerade Canada i Canada Cup 1976 och 1981, i Canada Cup 1981 spelade han i samma kedja som Wayne Gretzky och Guy Lafleur. Han var även lagkamrat med sin ärkerival Guy Lafleur under sin sista säsong i Rangers då Lafleur gjorde comeback.

Jag skrev tidigare i artikeln att han gjort en del ”korkade”/kontroversiella uttalanden. Han har bland annat sagt att han hade gjort över 1000 mål under sin karriär om han hamnat i Montreal istället för i Detroit efter draften 1971. Det är minst sagt ett riktigt dumt uttalande om man tänker på att Wayne Gretzky stannade på 940 mål, och om han hamnat i Montreal istället för i Detroit så hade han under sina första säsonger i NHL på sin höjd varit fjärde bäste center bakom Jacques Lemaire, Henri Richard och Pete Mahovlich. Angående Canadiens så finns det inte en chans att Scotty Bowman tillåtit honom att spela på samma sätt i Montreal som han spelade i Detroit, Los Angeles och Rangers, i Canadiens hade han varit tvungen att jobba i egen zon och inte bara vara där när det var nedsläpp i egen zon. Han har även uttalat sig nedsättande om Detroit och sagt att om han varit kvar där så hade laget nått framgångar betydligt snabbare. Han verkar då ha glömt att det var han som tvingade till sig en trade från Detroit när han gick till LA Kings och en fet lönecheck. Nu har jag gnällt en hel del på Dionne men det är bara för att han verkar inte inse sina begränsningar, det är ingen tillfällighet att de lag han spelade för sällan lyckades i slutspelet. Det är inget tvivel om att han var en gudabenådad spelare från rödlinjen och framåt men i egen zon ville han helst inte vara och han ville definitivt inte täcka några skott.

Länk: http://www.youtube.com/watch?v=yPMgqI0vmLc       Legends of hockey

Statistik

Meriter:
Art Ross Trophy: 1 gång, 1980
Lester B Pearson Trophy (Ted Lindsay Trophy): 2 gånger, 1979, 1980
Lady Byng: 2 gånger, 1975, 1977
Lester Patrick Trophy: 2006
All Star Team 1: 2 gånger, 1977, 1980
All Star Team 2: 2 gånger, 1979, 1981
Spelade för Canada i Canada Cup 1976 och 1981
Spelade i VM för Canada vid fyra tilfällen: 1978, 1979, 1983 och 1986
Han ligger på fjärde plats genom tiderna i gjorda mål i NHL.
Han ligger på femte plats genom tiderna när det gäller poäng i NHL.
 

5 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-08-18 13:45:00