SvenskaFans Hall of Fame: Theo Fleury - Han bevisade att storleken inte har någon betydelse

Theo Fleury visade att storleken inte behöver ha någon betydelse i ishockey. Han är endast 168 cm lång och vägde bara lite drygt 80 kg som aktiv men trots det var han en av NHL’s och hockeyvärldens tuffaste och mest orädda spelare under ca 15 säsonger.

Theo Fleury presenterade sig för hockeyvärlden på allvar genom att vara en av de mest framträdande spelarna i slagsmålet i JVM 1987 som resulterade i att både Sovjetunionen och Canada blev diskvalificerade. Den följande säsongen fick han revansch när han var lagkapten för Canadas lag som triumferade i det årets JVM.

Han vann Stanley Cup med Calgary Flames redan under sin rookiesäsong efter att han gjort 34 poäng på 36 matcher i serien, under slutspelet så blev det 11 poäng från Fleurys klubba. Två säsonger senare gjorde han över 50 mål och 100 poäng för första gången under sin karriär. Han stannade på 51 mål och 104 poäng och fick dela NHL Plus/Minus Award efter att han hamnat på +48 under säsongen. Han satte dessutom ett svårslaget NHL rekord när han den 9 mars 1991 gjorde tre mål i numerärt underläge i en match mot St. Louis Blues.

Efter 15 säsonger i Calgary, Colorado, NY Rangers och Chicago avslutades hans NHL karriär genom en drogavstängning. Han försöker efter det vinna Allan Cup (turnering för Canadas bästa amatörlag) med två olika lag, han spelar en säsong med Belfast Giants i den brittiska ligan och den 10 september 2009 gör han ett comeback försök med Calgary Flames efter att han fått sin NHL-avstängning hävd. Efter fyra försäsongsmatcher med Calgary så pensionerar han sig officiellt den 28 september efter 1084 NHL-matcher, 455 mål, 1088 poäng och 1840 utvisningsminuter.

Han har efter att han slutade gett ut sin andra självbiografi ”Playing with Fire” där han bland annat berättar om att han blev utsatt för sexuella övergrepp under tiden som junior. Genom att besegra Alex Mogilny, Michel Goulet, Dino Ciccareli och Alex Delvecchio blev Fleury den trettioandra spelaren ni läsare valde in i SvenskaFans Hall of Fame.

---

Omröstning 32:

Theo Fleury – 46%
Alex Mogilny – 32
Michel Goulet – 8%
Dino Ciccarelli – 8%
Alex Delvecchio – 7%

Totalt 227 röster

---

Theoren Wallace “Theo” Fleury föddes den 29 juni 1968 I Oxbow, Saskatchewan, Canada. Fleury är mestis och växte upp i en familj där både mamman och pappan hade stora drogproblem. Han var alltid en av de minsta i skolan och blev själv en mobbare för att själv slippa bli utsatt. Så småningom upptäckte han ett bättre sätt att få respekt och få utlopp för sin aggressivitet, nämligen ishockey. Hädanefter tillbringade han all ledig tid i hockeyrinken, i januari 1982 var det nära att hans drömmar om NHL fick ett våldsamt slut, under en match får han ett köttsår i armhålan som kapar en artär. Han missar drygt ett år pga skadan och när han kommer tillbaka träffar han Graham James på ett hockeyläger. James lovar att rekrytera Fleury till Winnipeg Warriors i WHL när han är tillräckligt gammal.

Säsongen 1983-84 spelar Fleury som 15-åring för St. James Canadians i MJHL och gör då 33 mål och 64 assist på 22 matcher. Den följande säsongen flyttar Fleury till Moose Jaw Warriors (laget hade flyttats från Winnipeg) där han kommer att tillbringa de följande fyra säsongerna. Som 16-åring gör han 75 poäng på 71 matcher och han förbättrar sig för varje säsong, under hans sista säsong gör han 68 mål och 92 assist vilket ger honom en delad seger i WHL's poängliga tillsammans med Joe Sakic. Nu 2012 ligger Fleury fortfarande på tionde plats genom tiderna i WHL när det gäller poäng.

Eftersom han alltid var en av de minsta spelarna på planen så lärde Fleury sig snabbt att lättaste sättet att skydda sig själv var att själv spela absolut tuffast vilket gav massor med numerära överlägen pga alla efterslängar som han drabbades av. Han fortsatte att spela på samma sätt under hela sin karriär. Han blev uttagen till JVM 1987 och när han i matchen mot Sovjetunionen firade matchens första mål genom att låtsas att klubban var en k-pist skjuta mot den Sovjetiska bänken så tände han stubinen som i den andra perioden exploderade i ett jätteslagsmål som fick både Canada och Sovjetunionen diskvalificerade. Fleury och flera spelare blev dessutom avstängda i 18 månader, ett straff som senare minskades till sex månader.

Till nästa JVM som gick i Moskva blev han uttagen igen och dessutom utsågs han till lagkapten. Han blev Canadas näst bäste poängplockare med 8 poäng på sju matcher när Canada vann JVM för tredje gången. Trots att Fleury vräkte in poäng i WHL så var NHL lagen skeptiska till hans storlek, vilket gjorde att Calgary Flames drog en vinstlott när de valde Fleury i den åttonde rundan 1987 som sammanlagt den 166:e spelaren. Efter juniorsäsongens slut 1988 hamnade han i Calgarys farmarlag Salt Lake Golden Eagles, där han gör dundersuccé med 7 poäng på 2 matcher och 16 poäng på 8 slutspelsmatcher.

Succén den föregående säsongen gjorde att Fleury trodde att han var given i Calgarys lag säsongen 1988-89 och han kommer till träningslägret med 10 kg övervikt, något som gör att han omgående skickas till Salt Lake igen. När han väl kommit i form igen så snittar han ca 2 poäng per match i IHL och efter 40 matcher kallas han upp till Calgary där han gör sin NHL debut den 3 januari mot Quebec Nordiques och två dagar senare gör han sina första poäng i en match mot LA Kings. Han gör 34 poäng på 36 matcher under sin rookiesäsong och när Flames tar sig till Stanley Cup finalen och där besegrar Montreal Canadiens gör han 11 poäng på 22 matcher.

Under de följande tio säsongerna i Calgary så passerar han 100 poäng vid två tillfällen och han gör 50 mål under en säsong. Säsongen 1990-91 gör han 51 mål och 104 poäng, dessutom delar han NHL Plus/Minus Award med Marty McSorley efter att han fått ihop +48 under säsongen. Han satte också ett svårslaget rekord när han den 9 mars gör tre mål i numerärt underläge i en match mot St. Louis Blues. 1995 passerar han 500 NHL-poäng och i december 1995 upptäcker läkarna att han har den kroniska magsjukdomen Crohn's Disease. Samma säsong blir han utsedd till Flames lagkapten efter att Joe Nieuwendyk lämnat laget, efter tre säsonger slutar han som lagkapten eftersom han tycker att hans spel blir lidande. Den 19 februari passerar han Al MacInnis när han gör poäng #823 och blir Calgarys bäste poängplockare genom tiderna, han behåller rekordet i tio säsonger innan Jarome Iginla passerar honom 2009.

Eftersom han och Calgary inte kommer överens om ett nytt kontrakt inför 1999-2000 så tradas han till Colorado vid trading deadline 1999. Trots att han gör bra ifrån sig i Denver med 24 poäng på 15 matcher plus 17 poäng på 18 slutspelsmatcher så får han inget nytt kontraktserbjudande från Colorado. Han skriver istället på för NY Rangers, kontraktet är på tre år med en möjligt förlängning på ett år. Fleury lyckas inte alls den första säsongen i Rangers varken på isen eller att anpassa sig till livsstilen på Manhattan. Efter säsongen går han frivilligt in i NHL's program för drogmissbruk, men gör betydligt bättre ifrån sig den andra säsongen. Efter 62 matcher tvingas han återuppta behandlingen och missar resten av säsongen. Den tredje säsongen missar han inga matcher men det syns på hans spel att han har stora problem vid sidan av isen. Han hamnar i slagsmål med San Joses maskot, han lämnar arenan och åker till hotellet när han blir utvisad i Pittsburgh och diverse andra händelser som tydde på allvarliga problem. Den 27 oktober 2001 gör han i alla fall sin 1.000:e poäng i NHL men efter säsongen så förlänger inte Rangers hans kontrakt som de hade möjlighet att göra.

Fleury skriver istället på för Chicago Blackhawks men två dagar innan säsongspremiären blir han avstängd för att han brutit mot NHL's drogpolicy. Han missar säsongens första två månader och i januari hamnar han i ett barslagsmål under en roadtrip med Chicago, laget placerar honom på waiver men inget lag är villigt att ta risken med Fleury i det skick han befann sig i.Han avslutar säsongen i Chicago men efter säsongen blir han avstängd ännu en gång av NHL för brott mot drogpolicyn. 2005 försöker han tillsammans med sin kusin Todd Holt och Gino Odjick som också av indiansläkt att hjälpa Horse Lake Thunder att vinna Allan Cup. Laget som består av enbart indianer/indianättlingar blir under turneringen så utsatt för diskriminering och rasism att Fleury gör ett uttalande där han hotar att lämna tillbaka sin olympiska guldmedalj från 2002. Säsongen 2005-06 spelar han för Belfast Giants i EIHL där han gör 74 poäng på 34 matcher och utnämns till den bäste hockeyspelarens som någonsin spelat i den brittiska ligan. 2008 gör han ett nytt försök att vinna Allan Cup den här gången tillsammans med sin yngre bror Ted, deras lag förlorar i semifinalen men Fleury visade att han fortfarande var en mycket bra hockeyspelare.

I februari 2009 börjar Fleury ett allvarligt menat comebackförsök och den 10 september blir hans avstängning hävd av Gary Bettman. Han skriver omedelbart på ett try-out kontrakt med Calgary Flames, han spelar fyra försäsongsmatcher och gör fyra poäng innan han i samförstånd med Flames GM Darryl Sutter håller en presskonferens där han meddelar att han slutar med ishockey.

Internationellt så spelade Fleury två VM, två OS, ett Canada Cup och ett World Cup för Canada med OS-guldet från 2002 som största merit. 1997 hade Fleury gett ut sin första självbiografi ”Fury” men 2009 kom en ny ”Playing with Fire” där han anklagar sin gamle juniorcoach Graham James för att ha utnyttjat honom sexuellt under två år. Han anklagar dessutom NHL för att ha sett mellan fingrarna, han ska under tiden i Rangers testat positivt för droger vid tretton tillfällen utan att ligan reagerade. Förutom sin kamp mot sexuellt utnyttjande av ungdomar så är han väldigt engagerad i olika välgörenhetsorganisationer bland annat mot sjukdomen Crohn's. Han är en väldigt efterfrågad föredragshållare och kommer förr eller senare att väljas in i Hockey Hall of Fame. Hans anklagelser mot NHL i boken ligger honom antagligen i fatet de närmaste åren men hans tid bör komma inom tio år.

Statistik:

Meriter:
Stanley Cup: 1989
NHL Plus/Minus Awad: 1 gång, 1991
All Star Team 2: 1 gång, 1995
Han har NHL rekordet för flest mål i numerärt underläge under en match (3 shorthanded mål i en match mot St. Louis Blues den 9 mars 1991).

2 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-12-03 19:00:00