SvenskaFans rankar: 21. Toronto Maple Leafs
Efter flera säsongers slutspelstorka börjar tålamodet tryta bland Toronto Maple Leafs trogna fans. När förra säsongen summerades hamnade Leafs på tionde plats i Eastern Conference, åtta poäng från slutspel. Detta trots en stark säsongsavslutning. Under sommaren har Brian Burke varit aktiv och truppen ser aningen starkare ut än ifjol.
Inte heller ifjol blev det något slutspel för den anrika Ontariobaserade original six-klubben Toronto Maple Leafs. Den uteblivna slutspelsplatsen innebär att Leafs nu missat slutspelet i sex raka säsonger. Det enda laget som varit utanför slutspelet längre är Florida Panthers. Ett facit som inte ses med blida ögon av Leafs fanatiska supportrar. Klubbens senaste Stanley Cup-vinst säsongen 1966-67 känns tämligen avlägsen. För att på nytt ingjuta optimism i fansen och för att general managern Brian Burke och huvudtränaren Ron Wilson ska få fortsatt förtroende på sina poster krävs förmodligen att slutspelstorkan får ett slut den kommande säsongen. Vad som talar för att detta scenario blir verklighet är att Leafs stod för en imponerande säsongsavslutning med resultatraden 18-9-6 efter all star-uppehållet som ledde till en tiondeplacering i Eastern Conference (åtta poäng från slutspel). Detta trots att Brian Burke skickade iväg backstjärnan Tomas Kaberle, Francois Beauchemin och Kris Versteeg vid trading deadline. I ders frånvaro var det var imponerande att se unga spelare som Keith Aulie och James Reimer kliva upp från Toronto Marlies och leverera gediget NHL-spel. Förutom Reimer så var förra årets stora överraskning hur andrakedjan producerade poäng på allvar. Såväl Mikhail Grabovski som Nikolai Kulemin stod för sina poängmässigt bästa säsonger någonsin och de båda östeuropéernas kedjekamrat Clarke MacArthur imponerade i sin första säsong i Leafs-tröjan.
Burke har även stått för ett helt klart godkänt arbete under sommaren och truppen ser i dagsläget snäppet vassare ut än den som avslutade förra säsongen. Det hade dock sett ännu bättre ut om Brad Richards valt Ontario i stället för Manhattan och om en rutinerad backup-målvakt plockats in för att säkra bakom unge James Reimer. Tim Connolly, Mathew Lombardi, Cody Franson och John-Michael Liles är dock starka nyförvärv.
Ett renoverat Maple Leafs med sikte mot slutspel inleder NHL-säsongen 2011-12 med en hemmamatch mot de bittra rivalerna Montreal Canadiens den 6:e oktober.
Målvakter:
En starkt bidragande orsak till den starka avslutningen på fjolårssäsongen var den 23-årige målvakten James Reimers storspel. På de 37 matcher Reimer spelade noterades han för 2.60 insläppta mål per match och 92.1 % i räddningsprocent. Han höll dessutom nollan vid tre tillfällen och vann 20 matcher. Det gäller nu för Reimer att fortsätta leverera den här säsongen om Leafs ska ha en realistisk chans på en slutspelsplats. Borta är rutinerade Jean-Sebastian Giguere som agerade hans backup ifjol och ingen ersättare är införskaffad. Bakom unge Reimer finns i stället den av hjärtproblem hämmade Jonas Gustavsson, som hittills misslyckats med att på allvar slå sig in i NHL. För att vara redo att avlasta Reimer krävs att Gustavsson på nytt förvandlas till det ”monster” han var i Färjestad. Man ska ha i åtanke hur svår en andra säsong kan vara för en ung spelare, speciellt en målvakt. Ett ganska aktuellt exempel är Steve Mason som inte lyckades upprepa sin succéartade rookiesäsong med Columbus Blue Jackets förra säsongen. Det hade känts betydligt tryggare med en rutinerad burväktarräv bakom James Reimer.
I Toronto Marlies och Reading Royals kommer namn som Ben Scrivens, Jussi Rynnäs och svensken Mark Owuya finnas att tillgå.
Backar:
På backsidan ser Leafs avsevärt mycket starkare ut än ifjol. Keith Aulie visade upp ett moget spel redan under fjolåret då han kamperade tillsammans med Dion Phaneuf i första backpar. Aulie kan liksom en annan ung back – Luke Schenn – ta ytterligare kliv i sin utveckling den här säsongen om allt faller väl ut. Det är anmärkningsvärt att samtliga av Maple Leafs backar avslutade fjolårssäsongen med negativ plus-/minusstatistik. Det vill till ett uppsving om Leafs vill nå slutspel. Bästa siffror fick lagkaptenen Phaneuf (-2), Carl Gunnarsson (-2) och Aulie (-1). Det är mest troligt att de två välväxta herrarna Aulie och Phaneuf kommer att inleda som första backpar även i år. Schenn får förmodligen kampera ihop med offensive John-Michael Liles som hämtades in efter en trade med Colorado Avalanche i ett andra backpar.
Vid sidan av Liles har även en annan back med kapacitet att producera poäng från blålinjen i form Cody Franson hämtats in för att hjälpa till att fylla luckan efter den vid trading deadline-flyktade Tomas Kaberle, som han med att producera 38 poäng på 58 matcher innan han lämnade för blivande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins. Franson paras förmodligen ihop med svensken Carl Gunnarsson som gjorde en bra säsong ifjol (20 poäng på 68 matcher) i det tredje backparet
Utöver dem så knackar ynglingar som Jake Gardiner och tysken Korbinian Holzer på NHL-dörren och slåss om de två återstående backplatserna med redan etablerade NHL-spelare så som Matt Lashoff och Mike Komisarek. Att en relativt respekterad spelare som Mike Komisarek mycket väl kan inleda säsongen som sjundeback är ett styrkebesked från Leafs backbesättning.
Forwards:
Även forwardssidan ser starkare ut än under fjolårssäsongen. Tim Connolly är tänkt som den förstacenter som Leafs varit i skriende behov av väldigt länge. Vid sidan av honom bidrar Mathew Lombardi med bredd till centersidan om han håller sig ifrån de hjärnskakningar som plågat honom under de senaste åren, vilket också gäller Tim Connolly som plågats av liknande bekymmer. I värsta fall tvingas Ron Wilson förlita sig på Tyler Bozak som förstacenter ännu en säsong, vilket inte är optimalt då han känns betydligt mer lämpad för en roll i en tredje- eller fjärdekedja. Trots att han alltså fick spela många matcher med Phil Kessel så lyckades Bozak inte producera mer än 32 poäng på 82 matcher säsongen 2010-11.
Nazem Kadri visade redan ifjol att han är redo för NHL-spel och även Joe Colborne (som ingick i Kaberle-traden) och Matt Frattin är i år redo att slåss för en plats i startuppställningen på allvar. Om Connolly och Lombardi inte håller för spel så öppnar det för Kadri och/eller Colborne att verkligen slå sig in på en centerplats i någon av Leafs toppkedjor. Risken är dock påtaglig att pressen blir för stor på ungtupparna i ett worst case-scenario där både Connollly och Lombardi går sönder.
Att Connolly och Kessel paras ihop i samma kedja känns givet. Den stora frågan är om Wilson väljer att spela Joffrey Lupul – som uppvisade bra kemi med Kessel i slutet av fjolårssäsongen då han gjorde 18 poäng på 28 matcher efter att ha anlänt från Anaheim Ducks – tillsammans med dem eller vågar spräcka succékonstellationen MacArthur – Grabovski – Kulemin för att ge antingen Kulemin eller MacArthur chansen att spela med Kessel och Connolly. Leafs forwardsbesättning har ett bra djup med rollspelare som Dupuis, Boyce, Crabb och Zigomanis att tillgå utanför ordinarie tolv samt en hel del talanger som knackar på dörren. Kadri lär få chansen när säsongen drar igång, förmodligen som ytterforward till en början. Colborne besitter storlek och kan slå igenom så småningom, men det är mest troligt att han får inleda i AHL och Toronto Marlies.
Förutom ovan nämnda spelare så finns även rejält med muskler att tillgå i form av spelare som Colby Armstrong, Colton Orr och Mike Brown.
Nyckelspelare:
Dion Phaneuf, Phil Kessel, Nikolai Kulemin
Nyförvärv:
- Gregg McKegg, C – Erie Otters – free agent
- Mark Owuya, M – Djurgården – free agent
- Kenny Ryan, F – Windsor Spitfires – free agent
- John-Michael Liles, B – Colorado Avalanche - trade
- Tim Connolly, C – Buffalo Sabres – free agent
- Mathew Lombardi, C- Nashville Predators - trade
- Cody Franson, B- Nashville Predators –trade
- Philipe Dupuis, C – Colorado Avalanche – free agent
- David Broll, f - Sault Ste. Marie Greyhounds – free agent
Förluster:
- Tim Brent, C – Carolina Hurricanes – free agent
- Jean-Sebastien Giguere, M – Colorado Avalanche – free agent
- Brett Lebda, B – Nashville Predators - trade
- Robert Stanley, F- Nashville Predators - trade
Svenskar:
Jonas Gustavsson, Carl Gunnarsson, Mark Owuya
Coach:
Ron Wilson (Fjärde säsongen)
Preliminär laguppställning:
Joffrey Lupul – Tim Connolly – Phil Kessel
Nikolai Kulemin – Mikhail Grabovski – Clarke MacArthur
Nazem Kadri – Matthew Lombardi – Colby Armstrong
Colton Orr – Tyler Bozak – Mike Brown
Keith Aulie – Dion Phaneuf
John-Michael Liles – Luke Schenn
Carl Gunnarsson – Cody Franson
James Reimer (Jonas Gustavsson)
Andra notabla spelare: Mike Komisarek, Matt Lashoff, Jeff Finger, Korbinian Holzer, Darryl Boyce, Joey Crabb, Philippe Dupuis, Matt Frattin, Jay Rosehill, Mike Zigomanis, Joe Colborne, Marcel Mueller
---
Bästa nyförvärvet: Tim Connolly
I hård konkurrens med John-Michael Liles drar den forne Buffalo Sabres-stjärnan det längsta strået. Detta då behovet efter en gedigen förstacenter varit skriende i ett flertal säsonger hos Maple Leafs. Att han håller sig skadefri och hittar kemi med Phil Kessel är nyckeln till ett framgångsrikt år för Maple Leafs.
Värsta förlusten: Tim Brent
En nyttig rollspelare och en bra tekare som gjorde bra ifrån sig i numerärt underläge under fjolåret. Kommer troligtvis inte saknas nämnvärt i och med Lombardi och Connollys ankomst, men om de går sönder hade det känts tryggt med en Tim Brent som ger allt varje kväll som backup.
Årets poängkung: Phil Kessel
Föga förvånande så tog storstjärnan Phil Kessel hem Maple Leafs interna poängliga förra säsongen. Han gjorde det dock med blott två poängs marginal till Clarke MacArthur på andra plats. När han nu slutligen fått den förstacenter han förtjänar i form av Tim Connolly så är nu kraven höga på att Kessel ökar sin såväl mål- som poängskörd från de 32 målen och totalt 64 poängen som han mäktade med under den gångna säsongen.
Årets nykomling: Nazem Kadri
Det forna förstarundsvalet stod för 12 poäng på de 29 matcher när han fick chansen att i Leafs-tröjan ifjol. I år väntas han få inleda i NHL och Kadri har nog med potential för att leverera en succéartad debutsäsong.
Årets genombrott: James Reimer
Man kan egentligen säga att han slog igenom redan ifjol då han levererade strålande siffror i Leafs kasse efter att ha kallats upp från Toronto Marlies. Då det är väl känt att andra säsongen är betydligt svårare än den första som i Reimers fall dessutom bara bestod av 37 matcher, så hoppas jag och alla Leafs-fans med mig att Reimer kan fortsätta prestera och således få ett ordentligt genombrott 2011-12.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21. Toronto Maple Leafs
22. Phoenix Coyotes
23. Minnesota Wild
24. Colorado Avalanche
25. Florida Panthers
26. Dallas Stars
27. Edmonton Oilers
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Ottawa Senators
