SvenskaFans rankar: 4. Pittsburgh Penguins
Efter två raka finalbesök varav en resulterade i Stanley Cup seger blev det respass i den andra slutspelsomgången i våras för Penguins som saknade lite av den hunger som krävs efter två långa säsonger. Kan den återfinnas den här säsongen kan det återigen bära långt.
Efter två framgångsrika säsonger fick Pittsburgh Penguins en del grus i maskineriet under den gångna våren. Laget klarade sig visserligen utan problem till slutspel, men fick där respass redan i den andra rundan mot Montreal Canadiens efter en fiaskoartad match sju på hemmaplan där egentligen ingenting fungerade.
Redan tidigare under säsongen hade man sett vissa tecken på att spelet inte riktigt stämde som det skulle, i synnerhet inte mot många av de bättre lagen. Visserligen hade Penguins väldigt enkelt för det sedermera finallaget i Philadelphia Flyers, men resultaten mot divisionsvinnarna New Jersey och konferensvinnarna Washington var bedrövliga och ingöt ett visst tvivel kring lagets kapacitet, dels bland fans, men kanske även inom laget.
Den magin som laget hade i slutspelet året innan och den dominans som för två år sedan präglade pingvinerna fram till finalförlusten mot Detroit kom liksom aldrig tillbaks trots att man i princip hade samma trupp som under segersäsongen 08/09. Kanske berodde detta på att man var både slitna och mätta efter att ha spelat hockey långt in i juni två år i rad. Efter en längre sommar borde sviterna av all hockey dock kunna läggas bakom oss.
GM Ray Shero har inte suttit overksam i sommar, utan har gjort sitt yttersta för att förbättra den del av laget som sviktade mest i fjol nämligen defensiven. Förlusterna av Hal Gill och i synnerhet Rob Scuderi ruckade en del på kemin i backbesättningen och när man inte var beredda att ge Sergei Gonchar det treårskontrakt han ville ha så lämnade även han nu under sommaren. Att stärka upp defensiven var dock själva målet med årets free agency och på kort tid knöts både Zbynek Michalek och Paul Martin upp på femårskontrakt. Två utmärkta backar som kommer att utgöra en stor del av Penguins försvar under den kommande säsongen.
Shero valde dessutom att låta flera andra spelare som tidigare gjort insatser för laget gå under sommaren. Bill Guerin och Ruslan Fedotenko hade båda tämligen usla säsonger och fick vandra vidare. Mark Eaton som varit en stabil back för Penguins blev ett offer för lönetaket och Penguins hade inte råd att behålla hans tjänster. Dessutom lämnade flera spelare som inte riktigt var lyckade såsom Alexei Ponikarovsky och Jay McKee.
Om Penguins skall bli att räkna med igen är det som alltid lagets fixstjärnor Sidney Crosby och Evgeni Malkin som behöver hålla i taktpinnen. Crosby hade en strålande fjolårssäsong där han bland annat vann Rocket Richard Trophy som NHL:s skytteligaledare med 51 mål och han avgjorde dessutom OS-finalen på övertid. Malkin hade det tyngre, mycket på grund av en efterhängsen axelskada som påverkade hans spel och som fick honom att missa 19 matcher, något som bidrog till hans sämsta år hittills. En annan som hade en tuff säsong var målvakten Marc-André Fleury som givetvis är nödvändig för lagets framgångar och som står inför en ytterst viktig säsong.
Det blir en hel del nytt för Penguins både på och utanför isen. Efter 49 år är det dags för ishockey att lämna Mellon Arena som hade NHL-hockey med Penguins mellan 1967 och 2010. Snart kommer den gamla Iglon att jämnas med marken och Penguins spelar redan för fullt under försäsongen i nya miljardbygget Consol Energy Center. På isen har jag redan nämnt betydelsen av de nya backarna och även framåt kommer det bli en del nya namn att döma av training campen. Mike Comrie och Arron Asham har värvats under sommaren och flera ynglingar slåss i skrivande stund om ytterligare platser i truppen. Dessutom är viktige centern Jordan Staal för tillfället skadad och han kommer att missa en okänd del av säsongen, vilket öppnar upp möjligheter för andra spelare att visa framfötterna. Oavsett hur laget kommer att se ut kommer Penguins bli att räkna med både under grundserien och sedermera i slutspelet och det finns egentligen bara ett mål för laget: Stanley Cup.
Målvakter:
Marc-André Fleury vill antagligen så fort som möjligt lämna en misslyckad 09/10 bakom sig och visa att han är en betydligt bättre målvakt än den som blev utbytt i match sju mot Montreal den tolfte maj. Fleury har fem år kvar på sitt kontrakt och kommer vara en del av lagets stomme för en bra tid framöver om inget helt oförutsett inträffat. Han visade för två år sedan att han är en målvakt som kan vinna de stora matcherna och han kommer att spela en bit över 60 matcher i grundserien.
Brent Johnson var en utmärkt backup under sin första säsong med Penguins och belönades tidigt under sommaren med ett nytt tvåårskontrakt. Brent har nu kommit upp i 33 år och han kan vid det här laget sin roll som andremålvakt väl och är bra på att hoppa in och spela matcher då och då. Johnson har fungerat bäst av de målvakter Penguins har haft som backups under tiden efter lockouten.
Brad Thiessen blir av allt att döma förstemålvakt i AHL och därmed den förste att kallas upp vid eventuella skador. John Curry hade en riktig mardrömssäsong i fjol och får förmodligen sin sista chans i organisationen om han inte kommer tillbaks rejält i form under vintern.
Backar:
Paul Martin skrev den första juli (när free agency startade) på ett femårskontrakt värt 25 miljoner dollar, vilket gör honom till lagets bäst betalde back och på sätt och vis Sergei Gonchars ersättare. Samtidigt är han en annan typ av spelare än Gonchar som ju är en av de allra bästa power play backarna i ligan. Martin är mer av en tvåvägsback som lever mycket på sin spelintelligens och är bra i den defensiva positioneringen samt i uppspelen. Han saknar Gonchars slagskott från blå och även om han säkert kommer få en hel del istid i power play kommer han inte vara den som styr detsamma. Han hade en skadefylld säsong i fjol för New Jersey, men har konstant de sista åren toppat det laget i istid med minst 23 minuter per match. Någon säsong var han till och med över 25 minuter i snitt.
Den andra dyra spelaren som Penguins gjorde klart med under sommaren var Zbynek Michalek som i fjol spelade mest av backarna i succélaget Phoenix Coyotes. Förutom att hålla vid liv Penguins nu över 20 år långa svit med tjecker i laget kommer Michalek vara en viktig kugge i backbesättningen. Han är jämfört med Martin en mer defensivt orienterad back som är känd för att blockera mycket skott och att alltid vara i rätt position defensivt. Han har även ett bra slagskott och är skaplig i uppspelen, även om han framförallt kommer få defensiva uppgifter i form av döda utvisningar och att matchas mot motståndarnas bästa spelare.
Brooks Orpik är nu 30 år och börjar bli en veteran på Penguins blålinje. Han är dessutom den spelare som spelat längst i Penguins när han nu går in på sin åttonde säsong. Han ligger konstant i toppen bland ligans mest tacklingsvilliga spelare och är en defensivt orienterad back som blivit allt bättre på att veta när han skall lägga in en av sina tacklingar för att inte komma ur position defensivt. Han är dessutom en utmärkt skridskoåkare. Slog personbästa förra säsongen med 25 poäng.
Kristopher Letang har länge varit en av Penguins stora påläggskalvar och har inte till 100 % fått ut det han kan kontinuerligt, men har visat glimtar av hur bra han kan bli. Alltjämt bara 23 år har han legat runt 30 poäng de två senaste säsongerna, men han gjorde hela fem mål i vårens slutspel och med väldigt mjuka händer och fin skridskoåkning finns potentialen att ta ett steg till offensivt. Defensivt är han någorlunda fysisk, men blandar och ger en del och behöver fortfarande en stabil back vid sin sida.
Alex Goligoski gjorde sin första fulla säsong med Penguins och den var både fågel och fisk. Han hade en fenomenal start på säsongen och spelade med ett stort självförtroende och var under de första 20 matcherna kanske Penguins bäste back. Efter det blev han skadad och när han kom tillbaks hittade han aldrig riktigt tillbaks till det fina spelet han visade upp inledningsvis. Trolig power play quarterback för Penguins i vinter, men har en del problem i egen zon och kommer nog att behöva en del skyddade minuter i 5 mot 5. Hade 37 poäng på 69 matcher förra säsongen, vilket är bra.
Ben Lovejoy har fått sporadiska besök i NHL under de två sista säsongerna, men har nu en jättechans att ta en permanent plats i truppen. Han är en högerfattad tvåvägsback som varit lite av ledaren i Wilkes-Barre (AHL) de sista åren.
Simon Despres hade jag förmodligen inte nämnt här för ett par veckor sedan, men Penguins förstaval i draften 2009 har imponerat stort i training camp och har helt klart en chans att ta en plats i truppen om han sköter sig bra i de sista träningsmatcherna. Han är en storväxt spelare med utmärkt skridskoåkning. Ett tänkbart scenario om han tar en plats är att han får spela max nio matcher i Penguins, men sedan skickas tillbaks till juniorligan samt en trolig plats i Kanadas JVM-lag.
Deryk Engelland har liksom Lovejoy spelat sporadiskt med Penguins det sista året och har nu en hyfsad chans att ta en plats. Han är en defensiv back som tacklar hårt, samt slåss en hel del. Akilleshälen är att han är usel i spelet med puck och går med jämna mellanrum bort sig i defensiven.
Andrew Hutchinson skrev ett tvåvägskontrakt med Penguins under sommaren och kommer närmast från Dallas organisation. Han har gjort 135 NHL-matcher tidigare för fyra olika lag och har sina styrkor i offensiven. Han är en spelare som i skrivande stund slåss för en plats i truppen
Som ni märker är situationen något oviss kring backplatserna 6 och 7 och jag skulle inte bli förvånad om Penguins i sista stund väljer att plocka in en billig veteran för att fylla en av dessa luckor.
Övriga backar strax utanför truppen är Corey Potter, Steve Wagner, Brian Strait och Robert Bortuzzo.
Forwards:
Sidney Crosby har utvecklats för varje säsong och frågan är snart vad som finns kvar att utveckla för Penguins fortfarande unge lagkapten. Vem hade egentligen för två år sedan trott att Crosby skulle göra 50 mål och vinna NHL:s skytteliga? Nu har det i alla fall hänt och frågan är vilken överraskning han har att bjuda oss på under kommande säsong. Snacket som har gått är att han skall ha tränat mycket snabbhet i sommar, men här var han ju redan en av de bästa.
Evgeni Malkin vill nog helst glömma förra säsongen som var synnerligen problemfylld för Penguins andre franchise-spelare. Efter en säsong med Art Ross och Conn Smythe Trophy blev det ett år kantat av skador och misslyckanden. Snacket på försäsongen har mest handlat om att Malkin skall spela ytter i alla fall inledningsvis under säsongen. Tanken var att detta skulle bli till en chans att flytta upp Jordan Staal, men på grund av dennes skada är det fortfarande något osäkert var Malkin kommer att spela. Under försäsongen har han haft Mike Comrie som center, något jag är tveksam till kommer bestå. Malkin har i alla fall känts het i träningsmatcherna och han är alltjämt en av NHL:s absolut bästa spelare. När han är på humör den kanske allra bästa.
Jordan Staal har utgjort tredje centern i Penguins tidigare så framgångsrika ”strenght down the middle” formula, men han har verkligen haft en tuff sommar. Efter att PK Subban trampade på hans fot under slutspelet har han gått igenom ett par operationer och flera infektioner av skadan och han har ännu inte gått på is och i dagsläget vet vi inte när han kommer tillbaks. De sista officiella uppgifterna är att han skall vara spelklar runt månadsskiftet oktober-november, men rykten säger att det kan bli senare än så. Staal är hur som helst en utmärkt tvåvägsspelare och han var nominerad till Selke Trophy som NHL:s bästa defensiva forward i somras.
Chris Kunitz hade en del skadebesvär förra säsongen, men har producerat 50 poäng på 70 matcher i Penguins och är en bra forward som dels kan producera och har samtidigt en fysisk dimension. En hårt arbetande forward som lär fortsätta spela med Crosby.
Mike Comrie är en teknisk forward som relativt sent signerades inför campen. Han hade viss framgång i Edmonton i fjol innan han fick körtelfeber, men är nu 100 %. Kan spela på alla tre forwardspositionerna och har en del erfarenhet av att producera i NHL. Har gjort 30 mål två gånger och kommer att spela i en offensiv kedja.
Pascal Dupuis är en bra skridskoåkare som jobbar hårt. Han passar bäst i en checking line, men har även varit relativt framgångsrik i en offensiv kedja. Gjorde 18 mål förra säsongen, vilket är riktigt bra i synnerhet som han inte spelar i power play. Har ett bra slagskott, men saknar lite av händerna som skulle göra honom mer lämpad för någon av de två bästa kedjorna.
Matt Cooke fick ett nytt treårskontrakt efter en utmärkt fjolårssäsong där han var radarpartner till Jordan Staal. 15 mål och drygt 100 utvisningsminuter blev skörden för agitatorn som ofta retar gallfeber på motståndarna. Han är även känd som en väldigt ivrig tacklare som ibland går lite över gränsen för det tillåtna. Tacklingen som skadade Marc Savard blev väldigt omtalad i fjol trots att den var enligt reglerna, vilket den dock inte kommer att vara den kommande säsongen.
Maxime Talbot var inledningsvis skadad förra säsongen och hittade egentligen aldrig rätt. Han är känd som en spelare som alltid höjer sig när det gäller som mest och väldigt populär bland fansen, men skall han vara kvar efter den här säsongen behöver han spela bättre än i fjol. Vi kommer dock aldrig glömma de två målen i match sju mot Detroit!
Mark Letestu har varit en av de stora positiva överraskningarna i campen och ser ut att ta en plats som tredjecenter. Han är en bra högerfattad tekare vilket hjälper och han har som största tillgång att han är smart på isen och skaplig i spelet med puck. Har kvalitéer både offensivt och defensivt och fick ett gäng matcher redan förra säsongen, däribland fyra i slutspelet. Letestu är en trolig tredjecenter.
Michael Rupp hade en bra förstasäsong i Penguins där han bland annat gjorde 13 mål och bör ha en given plats i fjärdekedjan. Mike är en bra lagspelare som kan göra lite av varje inklusive att slåss.
Craig Adams kan troligen tillsammans med Rupp se fram emot en plats i fjärdekedjan. Han jobbar hårt och spelar mycket i numerärt underläge. Har på 90 grundseriematcher inte gjort ett enda mål för Penguins, däremot har han gjort 5 slutspelsmål!
Eric Tangradi är tillsammans med Despres Penguins bästa prospect och har i camp visat upp en förbättrad skridskoåkning jämfört med i fjol. Han hade en sisådär rookiesäsong i AHL, men kan helt klart fylla en funktion med sin storlek. Har spelat mycket i en kedja med Malkin och Comrie på försäsongen och om han tar en plats är det där han lär stanna. Påminner en del om Ryan Malone som spelare.
Arron Asham plockades för några veckor sedan in som free agent och är liksom Rupp en spelare som gör lite av varje. Han fightas mot de flesta som vill ställa upp och har inte helt tokiga händer även när han håller en klubba i dem. Gjorde 10 mål förra säsongen för Philadelphia och ytterligare 4 i ett lyckosamt slutspel. En spelare för tredje eller fjärdekedjan.
Tyler Kennedy är en skridskostark spelare som efter en tung fjolårssäsong ser ut att vara på gränsen till att kunna tappa sin plats i laget. Om han får spela i en tredjekedja är han god för runt 15 mål.
Eric Godard är en tungviktsfighter som förmodligen kommer få mindre matcher på isen än tidigare. Han kommer framförallt att behövas mot lag som New York Rangers, Philadelphia och Toronto.
Övriga namn som kan vara aktuella för spel i NHL är allsidige forwarden Dustin Jeffrey, de små offensivt lagda Chris Conner och Brett Sterling och tvåvägsforwarden med NHL-rutin Ryan Craig.
Nyckelspelare:
Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Marc-André Fleury, Paul Martin
Nyförvärv:
Paul Martin – från New Jersey Devils – free agent
Zbynek Michalek – från Phoenix Coyotes
Mike Comrie – från Edmontin Oilers – free agent
Arron Asham – från Philadelphia Flyers – free agent
Brett Sterling – från Atlanta Thrashers – free agent
Andrew Hutchinson – från Dallas Stars – free agent
Ryan Craig – från Tampa Bay Lightning – free agent
Corey Potter – från New York Rangers – free agent
Mattias Modig – från Anaheim Ducks (Luleå HF) - trade
Förluster:
Sergei Gonchar – till Ottawa Senators – free agent
Ruslan Fedotenko – till New York Rangers (try out) – free agent
Bill Guerin – till Philadelphia Flyers (try out) – free agent
Mark Eaton – till New York Islanders – free agent
Jordan Leopold – till Buffalo Sabres – free agent
Alexei Ponikarovsky – till Los Angeles Kings – free agents
Jay McKee – Klubblös - free agent
Svenskar:
Mattias Modig - i systemet (kommer troligtvis att spela i ECHL).
Coach:
Dan Bylsma (Tredje säsongen)
Preliminär laguppställning:
Chris Kunitz – Sidney Crosby – Pascal Dupuis
Eric Tangradi – Mike Comrie – Evgeni Malkin
Matt Cooke – Mark Letestu – Arron Asham
Michael Rupp – Maxime Talbot – Craig Adams
Paul Martin – Kristopher Letang
Brooks Orpik – Zbynek Michalek
Alex Goligoski – Ben Lovejoy
Marc-André Fleury (Brent Johnson)
Andra notabla spelare: Tyler Kennedy, Eric Godard, Dustin Jeffrey, Ryan Craig, Brett Sterling, Simon Despres, Deryk Engelland, Andrew Hutchinson, Corey Potter, Brad Thiessen, Jordan Staal (skadad)
---
Bästa nyförvärvet: Paul Martin
Martin har under några år varit New Jerseys toppback och kan mycket väl få samma roll i Penguins. Kommer at spela stora minuter och troligen i ett viktigt backpar tillsammans med Kris Letang. Bör få istid i både numerärt över- och underläge.
Värsta förlusten: Sergei Gonchar
En av NHL:s absolut bästa powerplaybackar kommer i synnerhet i denna spelform lämna ett tomrum efter sig. Penguins har ett antal backar som kan producera framåt, men knappast någon närmast självklar 50+ poängsspelare som Sergei. Börjar komma upp i ålder och har haft vissa skadeproblem de gångna säsongerna, men han är fortfarande en mycket bra back.
Årets poängkung: Sidney Crosby
Som vanligt bara två kandidater här: Crosby eller Malkin, men jag går på den av dem som var hetast förra säsongen. Om han är skadefri är Sid tämligen stabil strax över 100 poäng och en konstant kandidat till att vara inte bara lagets, utan hela ligans poängkung.
Årets nykomling: Eric Tangradi
Det blev bara en match för Tangradi förra säsongen, men då det inte finns några givna rookies bedömer jag honom som den mest troliga kandidaten till årets nykomling. Jag skulle dock inte garantera att han tar en plats från premiären, men när han väl plockas upp räknar jag med att han kommer stanna i Pittsburgh. Tangradi är det närmaste en power forward som organisationen har i dagsläget.
Årets genombrott: Mark Letestu
En annan svår kategori, men jag har imponerats mycket av Letestu i training campen och det känns som att han kommer ha en plats från premiären mot Philadelphia. Lever på sin spelintelligens och kan komma att göra en del poäng, även om han nog främst kommer att spela i en checking line. En odraftad spelare som har jobbat sig upp inom organisationen ända från Wheeling Nailers i ECHL.
###
1.
2.
3.
4. Pittsburgh Penguins
5. Boston Bruins
6. New Jersey Devils
7. Chicago Blackhawks
8. Philadelphia Flyers
9. Detroit Red Wings
10. Los Angeles Kings
11. Tampa Bay Lightning
12. Phoenix Coyotes
13. Buffalo Sabres
14. Ottawa Senators
15. St. Louis Blues
16. Nashville Predators
17. Anaheim Ducks
18. Colorado Avalanche
19. New York Rangers
20. Montreal Canadiens
21. Calgary Flames
22. Atlanta Thrashers
23. Toronto Maple Leafs
24. Minnesota Wild
25. Dallas Stars
26. Carolina Hurricanes
27. New York Islanders
28. Columbus Blue Jackets
29. Edmonton Oilers
30. Florida Panthers
