SvenskaFans rankar NHL: 25. Winnipeg Jets
Flytten från Atlanta till Winnipeg har hittills inte genererat i något slutspel för Jets – och inte blir det annorlunda den här säsongen, baserat på redaktionens rankning.
Trots att Atlanta Thrashers numera har blivit gamla ”klassiska” Winnipeg Jets har man inte lyckats sudda bort förlorarstämpeln. På sina tre säsonger i Winnipeg har man fortfarande inte lyckats ta sig till slutspel – och inkluderar man Thrashers record har det bara blivit ett slutspel på 14 år för organisationen.
Och inte är det mycket som talar för att det kommer spelas någon slutspelshockey i MTS Center när vi är framme i april. Inte ens när Winnipeg var i den erkänt svaga Southeast Division – under tiden som Thrashers och de två första åren som Jets – lyckades man vara ett slutspelslag. Och förutsättningarna är ju inte direkt bättre när man numera är placerade i übertuffa Central Division. Bakom Colorado, St. Louis, Chicago, Minnesota och Dallas lär Winnipeg få göra upp med Nashville om den åtråvärda sjätteplatsen i divisionen.
Winnipeg kommer, kort och gott, att få det tufft. Poängmässigt var man bara sju poäng från den sista wild card-platsen i Western Conference, men med tanke på hur starka de övriga lagen i divisionen ser ut talar mycket för ännu en säsong utan slutspelshockey – vilket också speglas i redaktionens rankning.
Men med det sagt så finns det en hel del intressanta pusselbitar i Winnipegs lagbygge. Mark Scheifele var på väg mot ett genombrott innan en knäskada ödelade de sista veckorna av säsongen. Evander Kane är kanske ligans mest spännande unga power forward. Andrew Ladd tillhör en av NHL:s mest underskattade spelare. Dustin Byfuglien är stor och stark. Zach Bogosian och Jacob Trouba är två väldigt intressanta unga backar.
Om det räcker för att kunna utmana om en slutspelsplats i Central Division är dock, som sagt, tveksamt. Framför allt som det finns uppenbara hål i lagbygget som helhet. Målvaktssituationen är suspekt, försvaret saknar etablerade ledare och någon offensiv katalysator ser vi inte skymten av, även om Scheifele mycket väl kan bli det så småningom.
Det bjöds inte heller på så värst mycket action under sommaren. Olli Jokinen flyttade till Nashville, men det är en förlust man kompenserade för – och sannolikt även förbättrade – genom att ta in Mathieu Perreault. Al Montoya lämnade till förmån för Florida, vilket gör att Jets nu står med Michael Hutchinson som andramålvakt. Han lyftes upp från AHL mot slutet av den gångna säsongen och gjorde inte bort sig, men har bara tre matchers erfarenhet i NHL. Är det verkligen vad man vill ha bakom skakiga Ondrej Pavelec?
Under den gångna säsongen tog Paul Maurice över som head coach istället för Claude Noel. Under Maurice vann Winnipeg nio av de första elva matcherna och gick totalt 18-12-5. Han har en god erfarenhet, med över 1100 matcher som head coach i NHL. Tack vare sitt fina inhopp i Jets blev han belönad med ett nytt fyraårskontrakt efter säsongen.
Winnipeg tippas tillhöra bottenskiktet av NHL. Man har rankats några placeringar längre ner än vad man har klarat av att placera sig de senaste åren. Nu är det upp till Jets att visa att man underskattar dem.
Målvakter:
I Winnipeg är det Ondrej Pavelec som är den sista utposten. Det är inte allt för betryggande. Tjecken är kvar från Atlanta-tiden och har sällan lyckats leverera så värst sexiga siffror. Av de målvakter som spelade minst 2000 minuter tillhörde han de med sämst räddningsprocent, i såväl even strength som totalt sett.
Men Jets verkar tro på sin Pavelec – eller så är det i alla fall den bilden man vill ge. General manager Kevin Cheveldayoff meddelade i samband med Paul Maurices kontraktsförlängning att man ser Pavelec som sin förstamålvakt, trots rykten om det motsatta. Även Paul Maurice har bedyrat sin tro på Pavelec. Nog för att man ”måste” säga det, men tror man verkligen på det själva?
Bakom Pavelec finns det inte heller någon vidare trygghet. Den tidigare andramålvakten Al Montoya – som rent statistiskt överglänste Pavelec förra säsongen – flyttade till värmen i Florida, så nu står Jets med Michael Hutchinson som backup. Hutchinson fick chansen under tre matcher mot slutet av säsongen och skötte sig bra. Men är 183 minuters NHL-erfarenhet tillräckligt?
Hur långt tålamod kommer Winnipeg att ha med Pavelec om han inte får ordning på sitt spel? Man har under en längre tid ryktats vara intresserade av hemmasonen James Reimer – blir det här säsongen då man går efter Toronto-målvakten?
Backar:
Det finns två namn i Winnipegs försvarsbesättning som står ut lite extra, och den klart mest intressanta spelaren är Jacob Trouba. Han slog igenom redan under sin rookiesäsong och smällde in 10+19 på 65 matcher för Jets. Han snittade 22 minuter och 26 sekunders speltid per match, och hade en viktig roll i såväl numerärt över- som underläge.
Trouba kombinerar en klok defensiv med finurlig offensiv och Jets förstaval från draften 2012 är redan ett väldigt viktigt inslag i laget. Nu gäller det bara för honom att undvika en förrädisk sophomore slump.
Tillsammans med Trouba utgör även Zach Bogosian en spännande del av försvaret. Trots att han redan har hunnit spela 352 matcher och är 24 år väntar man fortfarande på det där sista definitiva genombrottet – men att det finns talang i den skadedrabbade kroppen råder det ingen tvekan om. Han spelar mest even strength-minuter i laget men poängskörden har varit skral de två senaste säsongerna.
Förra sommaren signade Bogosian ett sjuårskontrakt med en cap hit på strax över $5 miljoner – nu är det dags att han börjar leva upp till det kontraktet på allvar.
Tobias Enström är en spelare som har stannat av något den senaste tiden. Svensken var rejält hypad framåt slutet i Atlanta, men har inte riktigt lyckats ta vidare samma spel till Winnipeg. Försvarsspelet kan fortfarande vara suspekt och poängen trillar inte längre in lika frekvent som tidigare. Enström spelar däremot mest i laget och har en fortsatt viktig roll för Jets.
Mark Stuart är en oglamorös veteran som sällan gör några poäng, men som fyller en viktig funktion i defensiven. Han tacklas mest och blockerar flest skott samtidigt som han har bäst +/- i laget. I rätt roll och med rätt minuter är Stuart en effektiv försvarare som belönades med ett nytt fyraårskontrakt för några månader sedan.
Grant Clitsome och Paul Postma är två hyggliga NHL-backar, men inte mycket mer. Skadeproblem höll igen duon under den gångna säsongen, men är de tillgängliga fullt ut har Jets ett dugligt tredje backpar. Även Keaton Ellerby och Adam Pardy lär få matcher under säsongen.
Kanske kan vi även få se Joshua Morrissey i NHL den här säsongen. 19-åringen draftades av Jets i förstarundan 2013 och var en av de poängbästa backarna i WHL innan han fick testa på AHL-spel mot slutet av den gångna säsongen. Morrissey går mot en spännande framtid – frågan är bara om han får chansen redan nu.
Forwards:
Winnipeg saknar den där tydliga offensiva ledaren i sitt lagbygge. Det finns ingen center som kan slänga upp laget på sina axlar och uträtta stordåd. I framtiden kan mycket väl Mark Scheifele bli den spelaren, men han är inte riktigt där ännu. Efter att ha testat på några få matcher i NHL både 11/12 och 12/13 fick Scheifele äntligen en plats i NHL den här säsongen.
Han nätade redan i premiären, men därefter hade den numera 21-årige centern det lite tyngre. Nästa mål kom inte förrän i slutet av november – men sedan tog det fart. Det blev 28 poäng (12+16) på de efterföljande 38 matcherna och Mark Scheifele var på väg mot ett rejält genombrott när en knäskada satte stopp för honom. Han missade den avslutande månaden och det hopp om slutspel som Jets kanske hade försvann sannolikt med Scheifele.
Scheifele blir en av den här säsongens mest intressanta spelare att följa – kan han ta vid där han slutade i april?
Blake Wheeler var den gångna säsongens bästa målskytt och poängplockare i Winnipeg. Såväl hans 28 mål som 69 poäng var dessutom karriärsbästa och Wheeler har nu börjat få ett jämnt tempo i sin produktion, vilket inte alltid har varit fallet.
Scheifele och Wheeler bildade under delar av säsongen en rafflande kedja tillsammans med Evander Kane, men det är fortfarande oklart om trion kommer att återförenas. Kane är en ung power forward som redan är otroligt svår att spela mot tack vare sin kraft och skridskoåkning. Den gångna säsongen slets sönder av diverse skadeproblem, men håller sig 23-åringen bara hel är han en av ligans klart hetaste power forwards.
Lagkaptenen Andrew Ladd är en synnerligen underskattad spelare, som lyfte sig ett snäpp efter traden från Chicago till Atlanta. 28-åringen har gjort 98 mål och 209 poäng på 289 matcher för Atlanta/Winnipeg och är en viktig del i lagbygget. Det är en gedigen tvåvägsforward som hela tiden är ett föredöme och som dessutom kan visa upp två Stanley Cup-ringar.
I Bryan Little har Jets en annan aningen underskattad spelare. Han är en förhållandevis liten (…) playmaker med ansvarsfull defensiv. Hans 41 assist och 64 poäng var nytt personbästa och 26-åringen kompletterar Scheifele bra i topp-6. Ladd och Little kan tillsammans med Michael Frolik bilda en mycket kompetent tvåvägskedja, som kan matchas mot motståndarnas toppspelare. Frolik kommer från en stabil säsong med 42 poäng och gör sig egentligen väl i vilken kedja som helst. Paul Maurice & Co bör dock lockas av Ladd-Little-Frolik i en shut down-roll.
Dustin Byfuglien befinner sig i en intressant situation. Enligt Maurice kommer han att inleda som forward, men är det egentligen där som han gör sig bäst? Visst har bjässen uppenbara defensiva svagheter, men han var också en poängmaskin av högsta klass från blålinjen. I forwardsbesättningen kan han mycket väl placeras in i en tredjekedja – och är det värt att offra backen Byfuglien för forwarden Byfuglien under de förutsättningarna?
Försvaret ser betydligt starkare ut med ”Big Buff”, men samtidigt utarmas forwardsbesättningen en hel del utan honom.
Sommarens största värvning är Mathieu Perreault, som kommer att bidra med ännu mer fart. Han signade ett treårskontrakt värt totalt $9 miljoner och kommer från karriärens bästa säsong. Likt Little är han en relativt liten center, vilket kanske också är det stora problemet med Winnipegs centeruppsättning.
T.J. Galiardi är sommarens andra nyförvärv. Även om han är en duglig forward för en tredjekedja är det också talande att han fick vänta till augusti på ett kontrakt.
Fjärdekedjan lär inte bestå av något direkt anmärkningsvärt. Jim Slater är en kompetent veteran som kan fylla en funktion i numerärt underläge och som är en stark tekare. Eric Tangradi har inte riktigt nått den potential man såg för några år sedan, men gör sitt jobb och ser i alla fall ut att kunna bli en ordinarie NHL-spelare. Eric O’Dell fick chansen under säsongens avslutande månader och skulle mycket väl kunna ta en ordinarie plats i laget.
Chris Thorburn, Anthony Peluso och Matt Halischuk finns också att tillgå. Thorburn fyller ingen större funktion, Peluso bör inte vara en ordinarie spelare ens i ett svagt NHL-lag medan Halischuk i alla fall kan fylla en roll vid behov.
Jets plockade Nikolaj Ehlers med sitt förstaval i sommarens draft och signade honom till ett entry level-kontrakt i början av månaden. Det ska väl mycket till om han inte lirar för Halifax Mooseheads i QMJHL när säsongen drar igång, men det går väl inte heller att helt utesluta att han testas i NHL.
---
Nyckelspelare:
Evander Kane, Andrew Ladd, Blake Wheeler
Nyförvärv:
Mathieu Perreault – från Anaheim – free agent
T.J. Galiardi – från Calgary – free agent
Förluster:
Al Montoya – till Florida – free agent
Zach Redmond – till Colorado – free agent
Olli Jokinen – till Nashville – free agent
Devin Setoguchi – till Calgary – free agent
Svenskar:
Tobias Enström
Coach:
Paul Maurice
Preliminär laguppställning:
Evander Kane – Mark Scheifele – Blake Wheeler
Andrew Ladd – Bryan Little – Michael Frolik
T.J. Galiardi – Mathieu Perreault – Dustin Byfuglien
Eric Tangradi – Jim Slater – Eric O’Dell
Tobias Enström – Zach Bogosian
Mark Stuart – Jacob Trouba
Grant Clitsome – Paul Postma
Ondrej Pavelec (Michael Hutchinson)
Andra notabla spelare: Connor Hellebuyck, Keaton Ellerby, Adam Pardy, Joshua Morrissey, Chris Thorburn, Anthony Peluso, Matt Halischuk, Patrice Cormier
---
Bästa nyförvärvet: Mathieu Perreault
Konkurrensen är inte direkt mördande, men Perreault är långt ifrån en dålig värvning. Han kommer väl aldrig vara någon som leder laget, men lite secondary scoring och skridskoåkning kan han definitivt bidra med.
Värsta förlusten: Al Montoya
Man skulle kunna placera in Olli Jokinen här, men finländaren är på nedgång så valet föll på Al Montoya. Satsar man på Ondrej Pavelec som målvakt behöver man rutin och relativ trygghet bakom honom. Det erbjöd Montoya.
Årets poängkung: Blake Wheeler
Fortsätter Wheeler som han gjorde under den gångna säsongen är det mycket som talar för att han återigen tar hem den interna poängligan.
Årets nykomling: Eric O’Dell
Fick chansen redan förra säsongen och lär få nytt förtroende nu. Har snittat en poäng per match i AHL de senaste två åren – kan han ta med sig sin produktion in i NHL nu?
Årets genombrott: Mark Scheifele
Var det ett genombrott eller början på ett genombrott vi såg den gångna säsongen? Vi är lite försiktiga och kallar Scheifeles prestationer för det senare. Kan 21-åringen fortsätta på den inslagna vägen?
###
REDAKTIONENS RANKNING:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25. Winnipeg
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo
