SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 4. Boston Bruins
Boston Bruins föll på målsnöret i fjol igen. Därefter har Loui Eriksson lämnat, Dennis Seidenberg blivit utköpt och David Backes anlänt. Frågan nu är om vi egentligen är bättre än vi var i fjol?
Fjolåret blev egentligen som väntat. Bruins hade kanske både en och två fötter inne i slutspelet under våren innan laget återigen föll ihop som ett amatörlag de sista matcherna. Tillslut stod man där på 93 poäng – lika många som Detroit Red Wings. Men Bruins föll på att grabbarna i rött hade bättre ROW. Alltså en rätt bra kopia från säsongen innan det.
Nu är Zdeno Chara ett år äldre och troligen ett år sämre. Dennis Seidenberg är utköpt och Loui Eriksson spelar med tvillingarna i Vancouver. Och troligen är vi snäppet sämre kommande säsong än vi var i fjol.
Men, vi har en hel del intressanta pjäser som kan komma att spela till sig jobb under training camp. Däribland finns forwarden Danton Heinen och backen Brandon Carlo. Dessa två namn tror jag kan göra stora avtryck redan under denna säsong. Om speciellt Carlo kan göra en godkänd rookiesäsong, förutsatt att han får spela NHL, så är backuppsättningen redan finare än ifjol. Detta i och med att Seidenberg försvunnit och att John-Michael Liles ersatt honom. Kan Carlo spela in sig bredvid Torey Krug och Colin Miller bredvid Chara, så ser vår topp-4 mycket bättre ut än föregående säsong. Åtminstone är det fler spelare som kan åka skridskor. Att kunna åka skridskor är ju en rätt bra egenskap för hockeyspelare.
Förhoppningen med kommande säsong är naturligtvis att vi ska ta oss in i slutspelet. Vilket absolut är en möjlighet. Men jag anser snarare att vi borde satsa på att spela in de yngre lirarna som ovannämnda Heinen och Carlo. Vi borde även ge David Pastrnak mer istid och mer tid i powerplay. Det samma gäller med skyttekungen Frank Vatrano. Hellre dessa framtidshopp, än att se Kevan Miller i ett första backpar igen eller Jimmy Hayes i en förstakedja. Det skulle snarare både gynna framtiden och nutiden med de yngre förmågorna i större roller.
Kort och gott: ge ungdomarna chansen på allvar. Men är verkligen ägarfamiljen Jacobs beredda på det? Troligen inte.
Målvakter:
Världens bästa finländare Tuukka Rask är den givna ettan även i år. Han har haft två lite tyngre år, men detta beror nog främst på att backuppsättningen varit bedrövlig. Tuukka ska dock ha en del av skulden, då han ändå har spelat under sin kapacitet. Når han sina normala nivåer i spelet så lyfts laget ordentligt. Alla vet att han normalt tillhör toppen av NHL:s målvakter. Han måste bara få mer hjälp. Då får vi nog se den riktiga Tuukka igen.
Tuukka Rask har faktiskt nästbäst räddningsprocent i NHL-historien. Hans siffror genom karriären ligger på 92,4% och inför fjolåret låg han till och med etta på listan. Han kan alltså rädda puckar.
Ny för i år på målvaktssidan är den återvändande Anton Khudobin. Ryssen huserade även i Bruins organisation säsongerna 11-12 och 12-13 och kommer senast från en vända i Disneyland, eller som laget där heter, Anaheim Ducks.
Khudobin lär blir en stabil reservkeeper som borde göra så att Rask slipper stå 70 matcher de kommande två säsongerna. Vilket kommer att gynna laget i längden.
Bakom dessa två herrar hittar vi Malcolm Subban och Zane McIntyre. Båda spenderade hela förra säsongen i AHL-laget Providence Bruins. Båda hade också svaga inledningar på säsongen. Men speciellt Subban ryckte upp sig ordentligt därefter och var dominant i ett par månader innan han fick en puck på halsen och var tvungen att avbryta säsongen. Hade han haft en hel säsong i AHL förra säsongen så tror jag faktiskt att han hade haft stor chans att agera backup till Tuukka Rask i år. Men nu blir det alltså ett år till för både Malcolm och Zane i AHL. Vilket lär gynna dem båda.
Det återstår att se ifall Subban blir bortbytt innan det är dags för Las Vegas att kliva in i NHL, annars kan han vara ett alternativ för dem. Och Bruins vill nog inte gärna tappa honom gratis.
Backar:
Ja, vars ska man börja? I fjol hade Boston utan tvekan ett av ligans absolut sämsta försvar. Skillnaden till i år är att Dennis Seidenberg som sagt borta, medan John-Michael Liles har kritat på ett ettårskontrakt.
För tillfället är det oerhört svårt att veta hur backuppsättningen kommer att se ut kommande säsong. Jag tror som sagt att Brandon Carlo kommer att få testa på NHL-spel, gör han det bra så stannar han, annars blir det AHL för honom.
Annars får Torey Krug ses som vår bästa back just nu. Krug lirade 81 matcher i fjol och stod för respektabla 44 poäng från blålinjen. Han har en liten kropp, men ett desto större hjärta. Krug skärpte till sin defensiv i fjol och visade att han kan stångas med stora, tunga forwards. Han är en mycket kapabel back. Det negativa är att han aldrig riktigt får en ordentlig backpartner, och i år lär det bli Kevan Miller som blir hans polare på blålinjen. Kevan får mycket kritik. Men han är en bra femte- eller sjätteback. Problemet är att han används i ett första backpar och där hör han verkligen inte hemma. Han är stabil defensivt, kan spela tufft och producera en del poäng, men han är rätt skadebenägen och inte tillräckligt bra på något för att vara en topp fyra-back på NHL-nivå.
Den gamla räven Zdeno Chara finns också fortfarande tillgänglig. Han går nu in i sitt nästsista år på kontraktet innan han kan dra till Hawaii och fiska krabba. Chara är 39 år och kan inte åka skridskor. Men han är ändå en respektabel back, om han bara kunde användas på rätt sätt. Tyvärr är Bruins backuppsättning för dålig för att vi ska ha råd att använda Chara på rätt sätt, nämligen i ett andra backpar med mer skyddade minuter. Jag tror att Chara kan hålla en fin nivå ännu, men det kommer tyvärr inte att hålla speciellt länge när han spelar 20+ minuter per match. Lyckas vi få in en bra back via trade så tror jag att Chara kan användas rätt och då kommer han, och hela vår defensiv, att bli oerhört mycket bättre. Men för tillfället lär han vara vår förstaback. Och som kompanjon lär han ha Colin Miller – den bättre av de två Millrarna.
Colin har fantastisk skridskoåkning, ett ännu bättre skott och stor offensiv potential - något som han fick visa upp i fjol på NHL-nivå då 23-åringen gjorde 16 poäng på 42 matcher under sin rookiesäsong. Det negativa med Colin, och anledningen till att han inte spelade mer förra säsongen, är att hans defensiv brister. Kan han slipa till den delen av sitt spel och lära sig mer av Zdeno Chara så kan Colin ha ett riktigt bra år.
I det tredje backparet får vi nog se John-Michael Liles. Liles kom till Boston på trade deadline day i fjol för att hjälpa Bruins till slutspelet. Så blev inte fallet men han fick trots det stanna kvar hos B’s. Han var stabil under sin vår med Bruins och är välförtjänt av sitt ettårskontrakt. Veteranen är känd för att vara duktig med att hantera de yngre spelarna i laget, och min förhoppning är att han får spela med Brandon Carlo eller Rob O’Gara. Men troligen lär han spela med Adam McQuaid till en början. McQuaid är som många vet, en riktig tuffing. Han slåss, spelar fysiskt och står alltid upp för laget. Han är en bra back att ha i tredje backparet. Tyvärr har Bruins för många spelare som ”är bra att ha i tredje backparet”. McQuaid har dock en förmåga att bli skadad på grund av sin tuffa spelstil, vilket lär öppna upp dörrar för någon av de yngre förmågorna.
Bakom dessa ”ordinarie” backar finns en hel drös med intressanta framtidsnamn som Jeremy Lauzon, Jakub Zboril, Charlie McAvoy, Ryan Lindgren, Brandon Carlo, Rob O’Gara och Matt Grzelcyk. Dessutom finns även den unga veteranen Joe Morrow som rotationsback vid skador. Men rimligtvis kommer endast någon utav dessa unga grabbar att få testa på NHL-spel i höst. De flesta av de ovannämnda kommer att åka tillbaka till sina respektive junior- eller collegelag. Men Carlo, O’Gara och Gryzz kommer att lira AHL-hockey i höst och lär vara högintressanta för eventuellt spel i NHL. 19-åriga Carlo kommer mest troligt att vara den första backen som blir uppkallad om en skada skulle inträffa.
Forwards:
Bruins slutade på en femteplats i antal gjorda mål i fjol i hela NHL. Målgörandet, och våra forwards överlag, är väldigt bra.
Guds bästa barn Brad Marchand har länge varit en väldigt bra NHL-spelare. Förra säsongen exploderade han dock med sina 37 mål på 77 matcher. Detta trots att han knappt fick spela powerplay. Han är en av ligans bästa tvåvägsyttrar och dominerar i såväl boxplay som i 5-mot-5. I fjol stod han till exempel för fyra mål i boxplay. Marchands kontrakt går ut efter den här säsongen men han borde skriva på nytt inom kort.
Hans radarpartner Patrice Bergeron är ligans bästa defensiva center. Något som hans tre Selke-vinster vittnar om. Fjolåret var ett bra år för Bergy personligen, då han nådde 32 baljor för första gången i karriären. Totalt blev det 68 poäng på 80 matcher. Inte fy skam för en defensiv forward. Det finns nog ingen som tvivlar på att Bergeron kommer fortsätta på en liknande nivå under den kommande säsongen. Han är den egentliga kaptenen i truppen och är en riktig ledare både på och utan för isen. Han är helt enkelt Boston Bruins hjärta och själ.
Rullar vi vidare till den spelaren som lär spela på högersidan om Bergeron så blir det svårare. Det finns en del kandidater, men jag tror att Claude Julien kommer att ge Seth Griffith chansen där från start. Griffith är 23 år och spenderade största delen av fjolåret i Providence Bruins. Där var han kanske ligans absolut bästa spelare. Hela 77 poäng på 57 matcher sprutade han in. Han har även testat på NHL-spel. Säsongen 14-15 lirade han 30 matcher och gjorde tio poäng. I fjol lirade han fyra matcher och gjorde en poäng.
Men han har inte riktigt ännu visat att han kan spela på NHL-nivå, och hans skridskoåkning och defensiv är inte hans bästa attribut. Dessa svaga punkter är något som gjort att han inte riktigt fått chansen i NHL på heltid än så länge. Men och andra sidan är Corey Perry inte heller världens bästa skridskoåkare.
Till vänster i andrakedjan lär Matt Beleskey fortsätta spela. Han gjorde en bra debutsäsong i Boston utifrån vad som förväntades av honom. Han spelade oerhört tufft, fullföljde alla dueller och spelade med stort hjärta. Många fans i Beantown älskar Beleskey på grund av hans spel. Förutom de fysiska spelet gjorde han 37 poäng på 80 matcher och var ett bra komplement till David Krejci, som gillar att spela med powerforwards.
Och just David Krejci är en oerhört viktig pusselbit i Bruins spel – både offensivt och defensivt. Han gjorde 63 poäng på 72 matcher förra säsongen, vilket är bra. Men han har varit för skadedrabbad de senaste åren. Han är däremot inte bara en poängplockare, även om de är det han är bäst på. Han är också riktigt bra i det defensiva spelet. Inte riktigt Bergeron-klass, men ändå skicklig. Krejci är en speluppläggare av elitklass. Nyckeln är bara att han får vara skadefri.
Till höger om dessa herrar kommer David Pastrnak att spela. 26 poäng på 51 matcher blev det för Pasta i fjol. Och vilken potential han besitter. Han har tyvärr haft två ryckiga säsonger med Bruins på grund av skador, spel i AHL och spel i JVM. Men hans potential är enorm och bara han får spela en hel säsong i år så tror jag han kan explodera på allvar. Jag skulle gärna vilja att han testades med Bergeron och Marchand den här säsongen, så att han kan fokusera mer på offensiven tillsammans med två elitspelare. Då tror jag vi får se en 60+ poängssäsong av Pastrnak. Ryktet säger att Pasta bulkat upp sig rejält under sommaren. Det behövs.
Vår tredjekedja lär inte vara fy skam den heller. Frank Vatrano bör husera på vänsterkanten.
Föregående säsong pendlade han mellan spel i NHL och AHL. I AHL stod hemmasonen för 55 poäng på 36 matcher. Varav 36 av de poängen var mål. Han gjorde alltså ett mål per match i AHL. Det är rätt bra. Vatrano vann målligan i hela AHL med sex målsmarginal, trots att han spelade 36 matcher MINDRE än Chris Bourque som kom tvåa. Det är rätt häftigt. I NHL lirade han 39 matcher och gjorde 11 poäng, varav åtta mål.
Vatrano är en spelare som blir mycket intressant att följa framöver. Frankie säger själv att han gärna spelar på en högerkant, vilket kan öppna upp ett intressant alternativ till höger om Marchand och Bergeron.
Som center lär Vatrano antingen ha David Backes eller Ryan Spooner. Men vi kör på Ryan Spooner. Han hade något av en genombrottssäsong förra säsongen. Då satte han 49 poäng på 80 matcher som tredjecenter. Ett bra facit för en ung grabb. Spooners snabbhet och spelförståelse är det som gör honom speciell. Han är troligen den snabbaste spelaren vi har i organisationen och han borde fortsätta utvecklas. Han är något svag defensivt, men det defensiva spelet blev bättre ju länge in på säsongen vi kom.
David Backes säger själv att han kommer att spela tredjecenter i Bruins. Men jag tror inte på det. Spooner är inte något vidare på en kant, och så länge han eller Krejci inte blir bortbytta kan jag inte se att Backes spelar center. Men Backes är fullt kapabel till att vara riktigt vass på högerkanten. Det har han bevisat, framför allt i slutspelet i våras.
Backes kom som free agent i somras och skrev ett femårskontrakt med en cap hit på sex miljoner. Något år för långt kontrakt, men om vi bara tittar på kommande säsong så gillar jag den här signingen. En riktig ledare, en typ av ledare som vi inte haft på ett tag. Chara och Bergeron i all ära, men Backes är snarare en ledare som pratar mer – lite mer amerikansk i sitt sätt att agera. Den typen av ledaren har vi saknat och Backes kommer att fylla den luckan. Att han sen kan spela fysiskt och även producera är en skön grej med honom.
Han kan bli en bra mentor till sina potentiella kedjekamrater Vatrano och Spooner.
Det förvånar mig dock inte om Backes tar tekningarna i denna kedja, för att sedan flyta ut mot kanten.
Fjärdekedjan är klurig. Men nyförvärvet Riley Nash lär finnas där. Han är en stabil herre med bra tvåvägsspel. Nash är en bra tekare och kan vara nyttig antingen som center eller på en vinge. Han har spenderat hela sin NHL-karriär i Carolina Hurricanes.
En annan breddvärvning är centern Dominic Moore som nyligen skrev på för Bruins efter att ha varit free agent. Fjolåret spenderade Moore med New York Rangers, men nu tillhör han alltså Black and Gold. Han skrev på ett ettårskontrakt till värde av 900.000 dollar. Moore lär agera fjärdecenter och jag tror att han kommer att vara oerhört nyttig i det här laget. Han är en fantastisk tekare, bra i boxplay och en tuff spelare att möta.
Det största frågetecknet bland våra forwards är vart Jimmy Hayes ska spela. Slösas han bort i en fjärdekedja? Är han bra nog för att spela högre upp? Jag vet inte. I fjol var han inte alls bra när han fick chansen och det snackades till och med om att han skulle bli utköpt. Men Hayes kan fortfarande göra ett jobb. Ge honom chansen i fjärdekedjan och låt honom försöka jobba sig uppåt. Han är 1,95 meter lång och väger 100 pannor – men han använder sig inte av den fysiken. Börjar han göra det på ett effektivt sätt, så blir han alltmer nyttig.
Ett annat alternativ till en av positionerna i fjärdekedjan är Tim Schaller. Schaller är en storvuxen center/left wing som spelade 17 matcher för Buffalo Sabres i fjol, resterande tid spenderade han i AHL. Schaller är en fin breddvärvning som ökar konkurrensen i vår fjärdekedja, om inte annat kan han tillföra mycket i Providence.
Boston Bruins forwardsuppsättning ser riktigt, riktigt bra ut inför säsongen. Det finns inte många uppsättningar jag hellre skulle ha än denna av lagen som finns i ligan. Det enda som fattas är en riktigt bra högerforward. Men jag tror Pastrnak tar ett stort kliv framåt i år. Plus att antingen Danton Heinen eller Seth Griffith har potential till att slå sig in i en topp 6-roll på allvar.
Just Danton Heinen är en oerhört intressant spelare. En av våra mest framstående prospects, utan tvekan. Jag skulle absolut inte bli förvånad om han slår sig in i laget på en gång, istället för Seth Griffith. Heinen är född 1995 och lirade i fjol collegehockey med Denver Pioneers. Där mäktade han med 48 poäng på 41 matcher. Två matcher i AHL hann han också med i slutet på säsongen - där gjorde han två poäng på sina två matcher. Heinen är en väldigt smart spelare med grym klubbteknik. Han kan spela på alla forwardspositioner, men lär husera till höger.
Jag blir som sagt inte alls förvånad om Heinen tar en plats i NHL redan till första matchen för säsongen. Men spel i AHL skulle inte skada. Min känsla är att Heinen, Griffith och Hayes slåss om en av rollerna till höger i vår topp 6.
Sedan ska vi inte heller glömma att 19-åriga forwarden Jake DeBrusk avslutat sin juniorkarriär och tagit steget till AHL och Providence Bruins. Jake kommer att börja säsongen i AHL, men gör han stora framsteg kan en lucka öppnas upp för honom i Boston. Förra säsongen lirade han med Swift Current Broncos och Red Deer Rebels i Western Hockey League. Han hade en tyngre säsong än sitt draftår, men det berodde nog främst på den brutala skadan han råkade ut för, då han fick ett slagskott rakt på kronjuvelerna. En skada som krävde operation. Det låter inte jättemysigt. Totalt blev det 61 matcher och 65 poäng för DeBrusk i fjol. 17 poäng på 17 slutspelsmatcher gjorde han också.
---
Nyckelspelare:
Patrice Bergeron, Brad Marchand, David Krejci, Zdeno Chara, Torey Krug, Tuukka Rask
Nyförvärv:
Anton Khudobin – Från Anaheim Ducks – Free Agent
David Backes – Från St Louis Blues – Free Agent
Dominic Moore – Från New York Rangers – Free Agent
Riley Nash – Från Carolina Hurricanes – Free Agent
Tim Schaller – Från Buffalo Sabres – Free Agent
Förluster:
Joonas Kemppainen – Till Sibir Novosibirsk – Free Agent
Max Talbot – Till Lokomotiv Yaroslavl – Free Agent
Dennis Seidenberg – Klubb ej klar – Utköpt
Loui Eriksson – Till Vancouver Canucks – Free Agent
Zach Trotman – Till Los Angeles Kings – Free Agent
Jonas Gustavsson – Till Edmonton Oilers – Free Agent
Lee Stempniak – Till Carolina Hurricanes – Free Agent
Brett Connolly – Till Washington Capitals – Free Agent
Landon Ferraro – Till St Louis Blues – Free Agent
Svenskar:
Inga
Coach:
Claude Julien
Preliminär laguppställning:
Brad Marchand – Patrice Bergeron – David Backes
Matt Beleskey – David Krejci – David Pastrnak
Frank Vatrano - Ryan Spooner – Jimmy Hayes
Tyler Randell - Dominic Moore - Riley Nash
Noel Acciari/Peter Mueller
Zdeno Chara – John-Michael Liles
Torey Krug – Colin Miller
Adam McQuaid – Kevan Miller
Joe Morrow
Tuukka Rask
(Anton Khudobin)
Andra notabla spelare: Malcolm Subban, Danton Heinen, Jakub Zboril, Seth Griffith, Zac Rinaldo, Jake DeBrusk, Zach Senyshyn, Brandon Carlo, Peter Cehlarik, Anton Blidh, Linus Arnesson
---
Bästa nyförvärvet: David Backes
Ett solklart och enkelt val då Bruins inte varit överdrivet aggressiva på spelarmarknaden. En stor fisk fångade man dock i form av St Louis Blues lagkapten Backes. En spelare som kommer hjälpa Bruins topp sex på ett föredömligt sätt och han passar in i spelstilen perfekt med sin kroppshydda (191 cm, 100 kg). Kommer säkerligen öka sin poängproduktion då tanken från början är att han ska vara tredjelänk jämte Marchand och Bergeron.
Ledaregenskaper saknas inte i amerikanen som varit lagkapten i Blues dom senaste fem åren, har tre VM-turneringar och två OS-turneringar på sitt CV, samt att han spelar World Cup för USA dessutom. Backes kommer bli värdefull i alla spelformer för Bruins under dom kommande säsongerna, men frågan är om inte kontraktet är för långt med tanke på just spelstilen han har, som är väldigt fysiskt krävande. Ingen tvekan om att han är ett väldigt bra nyförvärv i nutid dock.
Värsta förlusten: Loui Eriksson
Lika enkelt som att säga vem som är bästa nyförvärv, lika enkelt är det att säga vem som kommer lämna största tomrummet efter sig. Svenske Loui Eriksson var ryktenas man under säsongen som gick. En grymt bra säsong poängmässigt och sista året på kontraktet borde inneburit att Bostons GM Don Sweeney trejdat honom vid deadline så man kunde få något bra tillbaka. Nu försökte man gå till slutspel istället och missade återigen med minsta möjliga marginal och Loui gick gratis till Vancouver och Sedintvillingarna.
Delad tvåa i interna poängligan och trea i målligan med sina 30 kassar är inget man ersätter i en handvändning, i och med Backes intåg har man kanske hittat en ungefär lika bra spelare som kan komplettera våra två duos med antingen Bergeron-Marchand eller Krejci-Pastrnak på ett bra sätt, men Loui passade in riktigt bra i topp sex och kommer att bli saknad.
Årets poängkung: Patrice Bergeron
Efter en helt fantastisk säsong förra året på det personliga planet med sin poängbästa notering sen säsongen 06/07 så ser jag ingen anledning till att han skulle försämras nämnvärt, speciellt inte efter att ha börjat den här säsongen minst lika bra i samband med World Cup där han och Marchand fått en helt okej lekkamrat i Sidney Crosby. I Bruins lär tredjelänken bli David Backes, och det är en kedja som kommer att skapa oreda för motståndarna mest hela tiden på förhand.
Den som i första hand hotar Bergy är David Krejci, som om han får vara skadefri förmodligen kommer ligga i toppen även han. Men just nu ser jag Bergeron som den som kommer leverera mest poäng i Bruins anno 16/17.
Årets nykomling: Frank Vatrano
Fick spela 39 matcher redan förra säsongen och hann med att göra 8 mål redan då. Men den här säsongen hoppas jag den lille skarpskytten får sitt stora genombrott då han är med från start. Vann målligan i AHL trots att han bara spelade 36 matcher, men på dom matcherna gjorde han lika många mål, galet imponerande! I rätt omgivning och med tid i powerplay kan Vatrano verkligen hitta rätt även i NHL.
Årets genombrott: David Pastrnak
Den talangfulle tjecken har inte riktigt brutit igenom på högsta nivå än med tanke på skadeproblemen som gjort att han bara spelat halva säsonger hittills i sin NHL-karriär. Får han vara skadefri så kommer vi att få se vilken enorm kapacitet han besitter i det offensiva spelet. Han har alla verktyg till att få sitt definitiva genombrott på den här nivån och förhoppningsvis får han utrymme att spela sitt offensiva spel under Claude Julien, som är lite restriktiv när det gäller att ge chansen till unga killar på väg upp i systemet.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1.
2.
3.
4. Boston Bruins
5. Buffalo Sabres
6. Detroit Red Wings
7. Ottawa Senators
8. Toronto Maple Leafs
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
