SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 2. Winnipeg Jets

Det var väl värt att vänta på Winnipeg. Nu ska man omgående ta nästa steg.

Vi har fått vänta på det i några år, kanske till och med något år för länge – men under säsongen 17/18 tog Winnipeg det där sista klivet. Jets samlade på sig en imponerande prospect pool för några år sedan och under den gångna säsongen utvecklades den till en core för en contender.

Egendraftade spelare präglar lagbygget i allmänhet och Jets core i synnerhet. Av Connor Hellebuyck, Josh Morrissey, Jacob Trouba, Dustin Byfuglien, Nikolaj Ehlers, Patrik Laine, Mark Scheifele och Blake Wheeler är det enbart Byfuglien och Wheeler som inte är egendraftade. Byfuglien och Wheeler kom dessutom i mycket gynnsamma trades.

Winnipeg har alltså jobbat långsiktigt och satsat internt. Kevin Cheveldayoff var passiv på trade- och free agent-marknaden i flera år – vilket han fick en del kritik för – men långsiktigheten och tålamodet ser nu ut att ha gett effekt.

Efter sex säsonger i Winnipeg, sedan flytten från Atlanta, hade Jets bara ett slutspelsframträdande att visa upp – men den gångna säsongen blev alltså ett mäktigt kliv. Man spelade en fartfylld och underhållande hockey som också kom att bli vägvinnande. Jets klättrade upp till toppen av Central Division och blev ligans näst bästa lag med 114 poäng, tre poäng bakom divisionsrivalen Nashville.

Inför trade deadline gjorde så Cheveldayoff sitt efterlängtade drag. Paul Stastny hämtades in från St. Louis för bland annat en 1st rounder. Stastny klev in mellan Nikolaj Ehlers och Patrik Laine och boostade upp Jets offensiv.

Winnipeg gick in i slutspelet som en av Stanley Cup-favoriterna och avfärdade Minnesota relativt enkelt med 4-1 i matcher. Men eftersom NHL har satt ett uselt slutspelsformat på plats tvingades man gå upp mot Nashville i andrarundan. Ligans bästa och näst bästa lag möttes därmed på tok för tidigt.

Tungviktsmötet gick till sju matcher och även om Winnipeg, på ett meriterande sätt, tog hem matchserien kändes det onekligen som hade lagets krafter hade tömts ut. Mot Vegas i Conference-finalen blev de intrycken än tydligare och Golden Knights avancerade vidare till final efter fem matcher, trots att Jets tog hem den första matchen.

En håglös insats och uttåg i Conference-finalen är givetvis en besvikelse för ett lag med förhoppningar om slutsegern, men i det stora hela är det trots allt en stor framgång.

Vi såg starten på något väldigt spännande i Winnipeg och såväl organisationen som staden har väntat på slutspelsframgångar. Elva säsonger i Atlanta gav ett slutspel och respass efter fyra matcher. Samma sak hände med Jets 2015.

Säsongen 17/18 kan alltså vara början på något stort för Winnipeg. Man har en core som till största delen är förhållandevis ung, men som kryddas med högst kompetenta veteraner. Det finns fortfarande tillgångar – picks och prospects – att offra framåt trade deadline utan att det egentligen ska påverka organisationens långsiktighet.

Winnipeg tog ett stort steg framåt under den gångna säsongen. 18/19 ska man ta ännu ett.

---

Målvakter:

I Connor Hellebuyck har Winnipeg tillgång till en av ligans bättre målvakt. Han spelade mest av samtliga målvakter i ligan under den gångna säsongen – som också var hans genombrott efter en gedigen förbättring jämfört med 16/17.

Hellebuyck stoltserar med en räddningsprocent på 93,07 i 5 on 5-spelet, vilket placerar honom några platser bakom ligans absoluta toppskikt bland målvakter med minst 2000 minuter i den spelformen. Han kommer med en dSv% på 0,14 och en aningen bättre notering i HDSv% (80,18) skulle kunna snygga till siffrorna ännu lite mer.

Han belönades med ett nytt kontrakt i somras och kostar nu drygt $6,1 miljoner i de kommande sex åren.

För ett år sedan plockade Jets in Steve Mason som komplement till Hellebuyck, men efter en problemfylld säsong – där såväl en hjärnskakning som en knäskada begränsade honom till 13 matcher – blev han bortbytt till Montreal och omgående utköpt. Istället hämtade man in Laurent Brossoit från Edmonton, där han varvade mellan NHL och AHL. Man har fått en ok backup, men ingen man definitivt kan förlita sig på om Hellebuyck skulle bli borta en längre tid.

Backar:

Winnipeg har en handfull intressant namn i försvarsbesättningen, men den som tydligast står ut är Dustin Byfuglien. Å ena sidan drar hans väldiga kroppshydda blickarna till sig, å andra sidan är det en poängmaskin från blålinjen.

Sedan säsongen 11/12 – Winnipegs första efter flytten från Atlanta – är det enbart tre backar i ligan som har gjort mer poäng än Byfugliens 332. Han kritiseras då och då för att vara endimensionell och sakna stora defensiva färdigheter, men han har blivit avsevärt bättre där genom åren.

Noterbart från den gångna säsongen är däremot att hans P/60 sjönk till 0,88 och 5 on 5-produktionen har minskat något de två senaste åren. Faktum är att hans 18 5 on 5-poäng var hans sämsta notering sedan 07/08. I slutspelet, där Jets alltså gick till Conference-final, var han däremot nästan point per game med 16 poäng på 17 matcher. Byfuglien har nu hunnit bli 33 år gammal, men håller alltjämt en fin nivå.

Han spenderade en stor del av den gångna säsongen med Tobias Enström, men efter svensken flytt till Modo kan det istället bli Ben Chiarot som spelar jämte honom. Byfuglien och Chiarot gjorde ungefär 250 5 on 5-minuter tillsammans förra säsongen och skötte sig hyfsat. Man ska inte förvänta sig några stordåd av Chiarot och frågan är om han verkligen är rätt partner för Byfuglien?

Om Byfuglien/Chiarot känns tveksamt på förhand ser det desto mer spännande ut med Josh Morrissey och Jacob Trouba.

Trouba har hunnit bli 24 år och även om det är anmärkningsvärt gammal är han fortfarande intressant. Han signade ett ettårskontrakt i somras och hoppas gissningsvis på det definitiva genombrottet den här säsongen – så han kan kvittera ut de stora pengarna nästa sommar.

Han har däremot haft svårt att hålla sig hel över en hel säsong och poängskörden har aldrig riktigt tagit fart. Vid 24 års ålder har han kanske inte mer att erbjuda än det här, men känslan är alltjämt att det finns en växel till.

Morrissey till Winnipegs unga core – en core som kan bli något utöver det vanliga. 23-åringen kommer från sin sophomore-säsong och tog ett kliv framåt från sin rookiesäsong. Han har fina möjligheter att bli en mycket kompetent tvåvägsback, men har för närvarande inget kontrakt inför säsongen.

23-åringen lämnade sitt entry level-kontrakt bakom sig i somras och något nytt avtal finns alltså inte på plats när training camp snart börjar. För några år sedan såg vi backpartnern Trouba gå in i november innan han signade sitt andra kontrakt. Har Morrissey hittat inspiration där?

Winnipeg har ytterligare ett stort namn i försvaret, Tyler Myers. Han har hunnit bli 28 år och motsvarade aldrig hypen som fanns omkring honom kring draften och det succéartade rookieåret – men är en solid försvarare. Kanske har karriären fått sig en törn av skadeproblem och faktum är att den gångna säsongen var hans första fulla säsong sedan rookiesäsongen.

Det cirkulerade några traderykten kring Myers i somras, när Winnipeg behövde kapa lite lön. I slutändan nöjde man sig däremot med att göra sig av med Steve Mason bland de lite större lönekostnaderna för säsongen. Myers – som erbjuder en mycket kompetent högersida tillsammans med Trouba och Byfuglien – går nu in på det sista året på sitt kontrakt.

Slutligen har vi Dmitry Kulikov bland de – förmodat – sex ordinarie backarna. Den gångna säsongen var hans första i Winnipeg och 27-åringen är ett dugligt, om än aningen dyrt, alternativ för tredjeparet.

Joe Morrow och Tucker Poolman är gissningsvis de som står på tur. 25-årige Poolman NHL-debuterade förra säsongen och på sina 24 matcher hade han faktiskt bäst CF% (53,17) bland Winnipegs försvarare. Vidare fick Sami Niku en match förra året och kan mycket väl få fylla på vid händelse av skador. Kanske blir även Logan Stanley – draftad i förstarundan 2016 och som lämnade juniorhockeyn i somras – aktuell under säsongen.

Forwards:

Det dräller av intressanta spelare i Winnipegs forwardsbesättning. Där finns etablerade veteraner, yngre spelare som precis har presenterat sig och talanger vars genombrott vi fortfarande väntar på.

Det är Mark Scheifele som är navet i laget. Han har gått och blivit en toppcenter i ligan och var en av få spelare som gjorde point per game säsongen 16/17. Skadeproblem begränsade honom till 60 matcher under den gångna säsongen, men han höll sitt point per game-tempo och gjorde lika många poäng. 17 slutspelsmatcher gav dessutom 20 poäng.

Scheifele behärskar allting på isen och är en förstacenter värd namnet.

Den gångna säsongen spenderades till största del mellan Blake Wheeler och Kyle Connor i en intressant kedja. Kapten Wheeler stod och stampade under sina första år, men efter traden från Boston till Atlanta tog det fart. Produktionen lyfte och har varit konstant hög under Winnipeg-åren. 17/18 gav karriärens bästa notering med 91 poäng och hans 68 assist var bäst i ligan tillsammans med Philadelphias Claude Giroux.

Trots en förhållandevis krävande spelstil och tuffa minuter har Wheeler en imponerande förmåga att hålla sig hel. Sedan organisationen flyttade till Winnipeg har han bara missat sex matcher. 32-åringen signade i dagarna ett nytt kontrakt, så Jets riskerar inte längre att gå in i säsongen med sin kapten som pending UFA. Det nya kontraktet – som alltså börjar först om ett år – ger honom $8,25 miljoner över fem år.

Kyle Connor fick debutera redan säsongen 16/17, men tog en ordinarie plats först under den gångna säsongen – och då kom också genombrottet direkt. 31 mål och 57 poäng är respektabla siffror för vem som helst och 21-åringen blev Winnipegs näst bästa målskytt.

Enbart en lagkamrat producerade fler 5 on 5-poäng än Connors 29 och hans P/60 (2,23) var bäst i laget bland spelarna som var helt ordinarie. Hans CF% (49,51) och Rel CF% (-3,16) var däremot sämst bland Jets ordinarie spelare. Hur som haver som Connor i alla fall igenom och gav Winnipeg ytterligare ett offensivt hot.

Connor är däremot inte den hetaste ungtuppen i Jets – där står Patrik Laine i en klass för sig. 20-åringen följde upp en imponerande rookiesäsong med att göra 41 mål och 70 poäng. Det var bara Alexander Ovechkin som gjorde fler mål än honom och sedan han klev in i ligan har han tillhört ligans främsta målskyttar.

Han är en frisk fläkt på isen och en stor anledning till att Jets är ett så sevärt lag. Han behärskar det mesta, men målskyttet i allmänhet och handledsskottet i synnerhet står ut.

Nikolaj Ehlers har varit Laines radarpartner under finländarens två år i ligan. Ehlers är en finurlig winger och ser ut att ha etablerat sig som minst en 60-poängsspelare. Det händer saker när han är på isen och han går nu in på det första året i det sjuårskontrakt han signade för ett år sedan.

Säsongen 16/17 utgjorde Ehlers, Scheifele och Laine en giftig kedja, men Paul Maurice slängde om lite i sin topp-6 under 17/18. Istället var Bryan Little och Paul Stastny – som hämtades in från St. Louis vid trade deadline – som centrade dansken och finländaren. Kedjan såg bättre ut med Stastny, men Jets lyckades inte ro hem någon förlängning med centern som istället flyttade till Vegas.

Nu ser det därför ut som att Little återigen får kliva in mellan de två stjärnskotten. Han var förmodligen en aningen underskattad center för några år sedan, men har haft skadeproblem sedan dess och var inte helt lyckosam den gångna säsongen. Faktum är att det, sett till poängsnitt, var hans sämsta säsong sedan Atlantas flytt till Winnipeg. Det finns mycket att gilla med Winnipegs lagbygge, men centeruppsättningen är aningen tunn bakom finfina Scheifele.

I bottom-6 hittar vi till att börja med Mathieu Perreault – en pålitlig veteran som inte riktigt fått något erkännande. Han har varit god för 40-talet poäng i flera år, kan ta lite olika roller i olika kedjor och har ofta fina possession-siffror. Under 17/18 hade han bäst CF% (56,72) och Rel CF% (5,83) bland Jets ordinarie spelare, och det tillhörde dessutom toppskiktet i ligan.

Veteranen Perreault borde kunna vara en lämplig partner för Nic Petan och Jack Roslovic i tredjekedjan – två yngre spelare som Winnipeg har väntat på. Petan draftades redan 2013, men har tagit tid på sig. Under de tre föregående säsongerna har han spelat 26, 54 respektive 15 matcher utan att lyfta. Han gjorde däremot avtryck i Manitoba Moose i AHL den gångna säsongen. Under sommaren ryktades det att Petan har tröttnat på tillvaron i Winnipeg, så kanske är det här sista chansen för honom?

Roslovic gick sent i förstarundan 2015 och fick känna på 31 matcher i NHL den gångna säsongen. Det gav 14 poäng och högst P/60 bland alla i laget med minst två matcher. Det är helt klart något som är värt att bygga vidare på inför säsongen 18/19 och kanske kommer det där genombrottet nu?

Topp-9 har potential som det räcker och blir över, men när vi kommer längst ner i hierarkin är det mer alldagligt.

Fjärdekedjan kan mycket väl bestå av Andrew Copp, Adam Lowry och Brandon Tanev. Trion kan helt klart bidra med poäng och effektivt spel – Lowry hade exempelvis bäst CF% (57,58) i laget – men någon outnyttjad potential finns där inte.

Marko Dano, talangen som inte blev något, lär få sina matcher här och där. Dennis Everberg är tillbaka i Nordamerika efter två år i Europa, men det lär krävas fina insatser i AHL om det ska bli något NHL-spel. Kanske kan även spelare som Seth Griffith, Brendan Lemieux och Kristian Reichel bli aktuella.

---

Tre styrkor:

Special teams

Såväl Winnipegs powerplay som penalty kill tillhör toppskiktet i ligan. 5 on 5-spelet är den viktigaste spelformen, och även där är Jets starka, men alla lag söker framgångsrika special teams.

Topp-9

Winnipeg gjorde näst mest mål i ligan förra säsongen och har inslag i sin topp-9 som får det att vattnas i munnen. Skulle dessutom Nic Petan och Jack Roslovic slå igenom ser det oförskämt bra ut.

Högersidan i försvaret

Möjligheten att ha en av Dustin Byfuglien, Jacob Trouba och Tyler Myers på isen hela tiden ger givetvis trygghet.

Tre svagheter:

Beroendet av Hellebuyck

Connor Hellebuyck är en fin målvakt. Men bakom honom inger inte Laurent Brossoit allt för stort förtroende. En långtidsskada på förstamålvakten kan vara förödande för en contender som Jets.

Centerdjupet

Mark Scheifele löser sitt, och lite till, men bakom honom är det inte lika imponerande. Bryan Little är en duglig center, men är snarare en bra tredjecenter än andracenter idag. Lagbygget skulle må bra av en ny topp-6-center. Kanske finns den internt?

Risken att bli topptunga

Potentialen i topp-9 är enorm, men den är inte självklar. Misslyckas Petan och Roslovic att slå igenom samtidigt som Little och Perreault tar ett kliv tillbaka utarmas styrkan direkt.

---

Preliminär laguppställning:

Kyle Connor – Mark Scheifele – Blake Wheeler
Nikolaj Ehlers – Bryan Little – Patrik Laine
Mathieu Perreault – Nic Petan – Jack Roslovic
Brandon Tanev – Adam Lowry – Marko Dano

Josh Morrissey – Jacob Trouba
Ben Chiarot – Dustin Byfuglien
Dmitry Kulikov – Tyler Myers

Connor Hellebuyck (Laurent Brossoit)

Andra notabla spelare: Ken Appleby, Joe Morrow, Tucker Poolman, Logan Stanley, Sami Niku, Marko Dano, Dennis Everberg, Seth Griffith, Brendan Lemieux, Kristian Reichel

---

Säsongens poängkung: Blake Wheeler

Blake Wheeler har vunnit eller kommit tvåa i den interna poängligan varje säsong sedan flytten till Winnipeg. Nu kommer han från karriärens bästa notering och lär ha goda förutsättningar för att fortsätta på den inslagna vägen.

Säsongens viktigaste spelare: Connor Hellebuyck

Målvakternas betydelse är alltid stor. Men har man en av ligans bättre målvakter blir den än större.

Säsongens unga spelare: Jack Roslovic

Om vi exkluderar spelarna som redan har exploderat är Jack Roslovic nästa man på tur. Han visade vad han går för under förra säsongen och kan kanske till och med få en större roll den här säsongen.

Säsongens doldis: Nic Petan

Nic Petan har nästan fallit i glömska, men var en mycket respekterad talang kring draften och de första åren därefter. Sedan dess har han däremot tagit tid på sig. Kommer genombrottet nu?

Säsongens besvikelse: Bryan Little

Bryan Little börjar bli äldre och har haft vissa skadeproblem tidigare. Veteranen riskerar helt klart att ta ännu ett kliv tillbaka 18/19.

---

Truppen:

---

Redaktionens rankning:

Central Division

1.
2. Winnipeg Jets
3. St. Louis Blues
4. Dallas Stars
5. Colorado Avalanche
6. Minnesota Wild
7. Chicago Blackhawks

---

NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.

Vill du skriva om Winnipeg på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com

Se hela NHL-säsongen på Viaplay för endast 399 kronor per månad - signa upp dig här